Afrika är ett stort land!

Tankar

Reste till Etiopien för några år sedan, luffade runt i Addis Abeba, Ahwasa och Arba Minch medelst  buss och bra vandringsskor. Mitt första möte med Etiopien blev i en stadsdel i Addis Abebas utkant, på ett enkelt men funktionellt familjehem. Staden har lite mer än 3 miljoner invånare och misären bland en stor del av befolkningen är påtaglig.
När jag funnit mig hemma på mitt rum var det dags att försöka göra staden. Tack vare hjälp med logistiken av vänner som varit där före och kunde stadens olika delar, huvudgator och torg orienterade jag mig snart på egen hand med hjälp av en svårinskaffad karta över staden. Hade bestämt att resan skulle vara tre veckor, så landet fick visa sina olika sidor på gott och ont.
Vädret är bra med en medeltemperatur på 22 grader, idealiskt för oss i norra Europa. Men vad ingen berättat för mig inför resan, är att  Addis ligger på 2355 meters höjd över havsytan, kunde jag kanske tänkt på när jag läste på. Men på den höjden med den temperaturen och oftast klar lysande sol från ovan, ligger nästippen illa till och tillika örsnibbarnas utstick. Min bleka person från ljushyllta norra Sverige, tedde sig snart på bara knappa timman som en nykokt hummer med värmeslag. Möten med intressanta mänskor från olika delar av världen förgyllde resan många gånger om.
En vecka bodde jag hemma hos Paul och hans förtjusande fru. Paul hade studerat i Oxford, pratade perfekt engelska som en genuin engelsman. Intrycket av Paul blev omtumlande i värmen, varje dag körde han till jobbet i en mycket stor Mercedes Geländewagen klädd i skräddarsydd svart kostym, vit skjorta, svart slips och polerade lackskor. Från början förstod jag inte hans profession, vad för befattning han hade. Men efter några kvällar med intressanta samtal, om hans resor i England och Sverige så förstod jag snart att han hade ett kontor i centrala Addis. Han var som högsta chefen för Mekane Yesus, den kyrka som majoritet av etiopierna hänger sig åt. Mekane Yesus är en del av den Lutheranska kyrkan och bara i Etiopien finns mer än 6 miljoner medlemmar. Landet blev kristnat redan på 300-talet under kung Ezana  utan tvång och är det äldsta kristna landet i världen.
Familjen runt Paul och hans fru tog emot mig med öppna armar, visade mig sina hem, bjöd mig på middagar fester och vardagsinsyn som väckte tankar om att världen är större än den vardagssfär man dagligdags vistas i hemma.
Ute på gatorna i Addis Abeba blev jag förfärad över misären, ibland stanken och ibland svårigheten att ta sig fram. Det sägs att minst 10% av stadens befolkning är hemlösa, uteliggare, tiggare som far väldigt illa. På många ställen är det svårt att ta sig fram gående för alla som står, sitter eller ligger på de breda trottoarerna. Mänskor i svår nöd som försöker få en liten slant ”Birr” att överleva på. Många utför tjänster, putsar skinnskor, tvättar tygskor/väskor, säljer små pinnar från ett speciellt träd, man gnider det mot tänderna istället för en tandborste. Vissa rullar upp toalettpapper i mindre mängder, säljer portionsvis och förädlar något enkelt till överlevnad. Det finns allt, souvenirer, kläder, klistermärke, trasiga klockor, reservdelar till cyklar, trasiga aluminiumgrytor mm. Värst är det för de sjuka som ligger utslagna på gatorna, många med Lepra(spetälska) som med deformerade armar, händer, ben fötter sträcker sig i uppgivenhet mot oss vitingar…..deformerade fingrar, såriga, variga utan möjlighet till medicin eller hjälp.
Trevligast är de män oftast kring 55-65år som under Haile Selassie’s tid fick fri skolgång, sjukvård och ett försök till demokratisering av landet. Dessa män träffar man ofta välklädda, vältalande med ett belevat sätt att föra sig på.
Man går på en gata letande efter något, en adress eller ett ställa att äta och plötsligt kommer en man och frågar, mycket artigt på god engelska, -vad söker du? Efter en stunds konverserande är det bara att gå efter mannen som naturligtvis känner hela staden som sin ficka. Som betalning vill han gärna ha lite kaffe, juice eller mat och några Birr. Aldrig någon påflugenhet, aldrig att man känner skuld över att ha gett för lite.
Värst är de ungdomar, blandade åldrar oftast kring 8-12år som kommer och frågar om du ska köpa en Napkin….. –Sir napkin Sir, only 5 birr. Killen har två tre små pappersnäsdukar i en kartong liknande locket över våra kopieringspapper. När han med sin kompis kommer och frågar om att köpa napkins, ansluter snabbt fler småkillar och plötsligt känner man händer överallt för att hitta pengar mobiler och annat av värde att sälja. Turister med vanan att ha mobiltelefonen i bröstfickan på skjortan kan plötsligt få en skräckupplevelse. När killen sträcker fram lådan med napkins, håller han i andra handen ett rakblad, snittar upp underdelen av bröstfickan så mobilen eller kanske pengarna ramlar ut. Fokus hamnar på gärningsmannen, men dom andra roffar snabbt och flinkt åt sig. Tyvärr kan snittet även bli en blodig upplevelse med behov av sjukhusbesök och bli sydd.
Hemma i Sverige är det många som kommenterar min resa till Afrika, det är ett stort land…hmmmm?? Måste man verkligen förklara på 2000-talet för människor att Afrika är en kontinent, den största kontinenten och dessutom är Afrika större än Europa. Afrika består av 55 länder och 1 miljard människor, fast skulle man titta tillbaka, långt tillbaka innan koloniseringen skulle vi finna många många fler ”länder”, områden med individuella stammar med sina egna ritualer, uråldriga  religioner och seder som med vårt behov av att orientera oss suddats ut och tillrättalagts med hjälp av penna och en linjal. Vi var ju tvungna att dela upp så vi inte tappar kontrollen. Tappa kontroll är nog den största rädslan vi bär på.
-Afrika är ett stort land!

På väg