En liten film om vår konsumption. Helt klart sevärd.
En smygis?
Den senaste tiden har oroligheter präglat finansmarknaden. Flera länders kreditbetyg har skrivits ner, flera länder riskerar att falla och konjunkturen i allmänhet är på väg ner. Detta gör att bankerna inte gärna vill utfärda lån. Svensk industri är väldigt lån-beroende – vi tillverkar många stora maskiner, lastbilar osv som kräver lån. Ta som exempel Scania, där man nu inte förlänger visstidsanställningar för att kunderna inte kan få lån. Detta är precis det som hände 2008, fast i mycket större skala. Volvo lastvagnar t.ex. gick från full orderingång till ingen eller negativ orderingång på en väldigt kort tid.
Till skillnad till 2008 då vi fick en plötslig kreditkris i samband med att banken lehman brothers föll; kan det bli så att vi istället för denna plötsliga kris, får en kris som smyger sig på, utan en stor avgörande/inledande händelse? Fortsätter det såhär, för vilket risken är överhängande, så är det inte omöjligt.
Utan lån stannar allt.
(Insprirerat av Aktuellt 12/10)
SVT om peak oil
I ett avsnitt av korrespondenterna så tar man upp peak oil. Man erkänner att vi har gått förbi peak oil, även om man inte pratar om innebörden och alla dess konsvekvenser.
Jag tänker inte gå in djupare i ämnet, men som dom säger i avsnittet, måste vi göra slut på all olja innan vi kan byta?
Länk till hemsidan: http://svt.se/2.165868/1.2563036/del_6_peak_oil
Välståndets utmaning
Upplevd glädje är inte absolut för en viss företeelse, den är relativ. Som exempel så blir prinsessan på slottet en dag blir utan sin hummer till middag och måste äta vatten och bröd. Hon tycker detta är den värsta middagen i sitt liv, hon har aldrig varit med om något värre. Samtidigt på andra sidan stan, så blir den fattige bonden väldigt glad när han lyckas duka fram samma mat, vatten och bröd efter flera dagar utan mat. Upplevelsen beror alltså inte på de absoluta nivån på händelsen, utan den relativa nivån.
I regel kan ma man säga att destå större skillnad mellan toppen och botten på denna skalan destå bättre. Detta leder till att man tar mindre saker för givet, och att man uppskattar sin normala tillvaro mer. Att öka bredden på skalan på ett systematiskt sätt vore ett sätt att öka välbefinnandet, ta som exempel värnplikten. Aldrig uppskattar man en bäddad säng och en toalettstol så mycket som efter veckor i fält.
På motsvarande sätt förklarar detta varför vi i västvärlden knappast blir gladare av mer prylar, (samtidigt som vi tar saker som vatten och el för givet). Detta samtidigt som innevånarana i många andra delar av världen skulle bli otroligt glada om de fick saker som vatten och el.
Eller som Oxford-professorn Avner Offer skriver i sin bok The Challange of Affluence (Välståndets utmaning):
"Affluence breeds impatience, and impatience undermines weel-being" – fritt översatt: Välstånd föder otålighet, och otålighet underminerar välstånd
Senaste kommentarerna