Välståndets utmaning

Upplevd glädje är inte absolut för en viss företeelse, den är relativ. Som exempel så blir prinsessan på slottet en dag blir utan sin hummer till middag och måste äta vatten och bröd. Hon tycker detta är den värsta middagen i sitt liv, hon har aldrig varit med om något värre. Samtidigt på andra sidan stan, så blir den fattige bonden väldigt glad när han lyckas duka fram samma mat, vatten och bröd efter flera dagar utan mat. Upplevelsen beror alltså inte på de absoluta nivån på händelsen, utan den relativa nivån. 

I regel kan ma man säga att destå större skillnad mellan toppen och botten på denna skalan destå bättre. Detta leder till att man tar mindre saker för givet, och att man uppskattar sin normala tillvaro mer. Att öka bredden på skalan på ett systematiskt sätt vore ett sätt att öka välbefinnandet, ta som exempel värnplikten. Aldrig uppskattar man en bäddad säng och en toalettstol så mycket som efter veckor i fält.

På motsvarande sätt förklarar detta varför vi i västvärlden knappast blir gladare av mer prylar, (samtidigt som vi tar saker som vatten och el för givet). Detta samtidigt som innevånarana i många andra delar av världen skulle bli otroligt glada om de fick saker som vatten och el.

Eller som Oxford-professorn Avner Offer skriver i sin bok The Challange of Affluence (Välståndets utmaning):
"Affluence breeds impatience, and impatience undermines weel-being" – fritt översatt: Välstånd föder otålighet, och otålighet underminerar välstånd

5 kommentarer

  1. Martin P

    intressanta perspektiv på välbefinnande du tar upp. Jag vill tipsa dig om ett mer antropologiskt perspektiv på lycka lanserat av Thomas Hylland Eriksen. han för en del givande resonemang i boken Jakten på lycka i överflödssamhället. kolla den!. Hans tes är att lyckoupplevelsen (välbefinnandet) är som störst strax innan önskan/längtan förverkligas. Analogt med din värnpliktige som i skogen längtar efter en riktig VC-stol och njuter av insikten att stunden är nära. Men när toalettbesöket väl är avklarat avtar lyckoupplevelsen av att ha suttit på VC-stol ganska radikalt. Tänk dig själv att du drömmer om ett MVG på tentan, sliter och inser att tentan gick super. När du väl har fått betyget bekräftat så faller lyckoupplevelsen ganska snart och nya föreställningar om lyckomål och önskningar byggs upp. kontentan som jag ser det är att välbefinnandet handlar om vilken information vi har att tillgå. Prinsessan, till skillnad mot bonden, har information om Hummrar och dess kulinariska fördelar vilket bonden, förhoppningsvis, saknar. Frågan är hur långt kan vi dra detta resonemang. Är upplevelsen av svält också relativ? Är prinsessans svältupplevelse inte lika som bondens?

  2. Erik Marklund

    Svar till Martin P (2011-10-08 18:29)
    Hej Martin, kul att du läser min blogg 🙂 Precis som du är inne på så handlar ”lycka” om förväntningar. Och som den sista meningen i inlägget vill mena på, så leder vårt välstånd till att vi börjar ta saker för givet, man förväntar sig att vissa saker alltid ska finnas där. Då dessa förväntningar inte uppfylls så blir man irriterad istället för att se saker i ett större perspektiv. Man blir irriterad oftare än man är glad över det man faktiskt har, och vips så har man en mindre glad/lycklig tillvaro.

  3. Martin P

    jo men om vi sträcker ut resonemangen till den globala välfärden. kan vi tillämpa denna tanke på de svältande på Afrikas horn? vi delar ut käcka flygblad med uppmaning om att vara glad över det man faktiskt har och inte klaga så mycket över sådant man saknar. Jag menar att det måste finnas en gräns. nåt förslag?

  4. Erik Marklund

    Svar till Martin P (2011-10-08 21:38)
    Detta resonemanget gäller såklart inte afrikas horn och andra fattiga länder, utan västvärlden, där överflödet fått något av en motsatt effekt än det som var tänkt innan det fanns. Skaparna av folkhemmet hade väl knappast tänkt sig att det skulle skämma bort generationer av ungdomar som nu bara klagar (något raljerande såklart).

    Nä plottar man GPD och ”lycka” i en graf så ser man att GPD-ökningen har som mest effekt i början, för att sedan sluta öka och plana ut.
    http://www.gallup.com/poll/104608/worldwide-residents-richer-nations-more-satisfied.aspx

    Så gällande utvecklingsländerna så gäller inte detta resonemang, utan all kraft bör läggas på att säkerställa åtminstone de grundläggande behoven.

    I västvärlden och Sverige däremot, så bör åtminstone titta på denna frågan. Varför inte återinföra allmän värnplikt (eller något liknande) t.ex? Jag tror det finns åtgärder som går att göra för att få ner stressen, sjukskrivningarna och den psykiska ohälsan som finns i Sverige idag. Det görs alldeles för många dumma antaganden idag dagens system…

  5. Martin P

    vilket betyder att vi hamnar i en trist gränsdragningsproblematik där vi (västvärlden) avgör vem som ägnar sig åt ”överflöd” och vem som anses tillhöra den fattiga delen. Det finns många varianter på vad som är grundläggande behov? Behov uttrycks i sitt sammanhang. Jag skriver inte för att vi ska pressa fram några klara svar utan mer för att peka på det hopplösa i att försöka en jämnare fördelning av resurser efter en måttstock som definieras av de som redan har. Som det är nu så blir kineser och indier allmänt indignerade när västvärldens länder argumenterar för en lägre konsumtionsnivå med hänvisning till miljöeffekterna. De hävdar sin rätt att ”njuta” av livet precis på samma villkor som i väst. I denna debatt förefaller diskussionerna om att lyckan är ”relativ” avlägsna.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.