Skärpning! – en historia om energi och materialflöden

Av , , 2 kommentarer 0

Jag såg en debatt på tv imorse, där dom pratade om utvecklingen sedan efterkrigstiden. Deras tankar var i stil med: Det är våra politiska ideer som skapat välfärden under efterkrigstiden. Dom hävdade alltså att dom enbart med ideer skapat välfärd, att socioekonomiska/politiska ideer är det viktigaste, att ideer och initiativ är det enda som behövs för att skapa en välfärdsstat.

Tala om att vara ute och cyckla

För vad har hänt under efterkrigstiden? Jo vi har med hjälp av billig energi från olja, vattenkraft och senare kärnkraft kunnat öka genomströmmningen av energi – vi har med våra gruvor och skogar pumpat ut ohyggliga mängder material som snurrar genom vårt ekonomiska system. Detta är den största bidragande orsaken till att vårt välstånd ökade. De politiska och socioekonmiska tankarna, ideerna och systemen ligger bara ovanpå och skvalpar, dom ligger där ovan och reglerar litegrann.

Många som tänker som de i debatten ovan- och det är alldeles för många-  tar alldeles för mycket för givet. Dom har sett att vi alltid, under deras livstid och kanske tillochmed under deras föräldrars livstid har haft ett ökande energi och materialflöde i vårt samhälle- utan att riktigt fundera på varifrån det kommer. Detta är oerhört naivt och och okunnigt. För har man ökande energi och materialflöden i ett samhälle är det lätt att få till välfärd, man kan nästan tillämpa vilken sorts ideer som helst. Och tvärtom, har man inget eller ett minskande energi och materialflöde i ett samhälle så är det mycket svårare.

Ingen energi – ingen välfärd, hur bra ideer man än har.

När ska vi sluta ta detta för givet? Ett bra ställe att börja på att jobba med dessa frågor är i skolan. För mig är det ett mysterium att vi inte har "hållbar utveckling" på schemat i grundskolan, att man inte får lära sig om energi och materialflöden och dess påverkan och inverkan på våra ekosystem och vårt ekonomiska system. Lika så på ekonomutbildningarna på högskolan bör man införa lite hållbar utveckling och ekologi eller industriell ekologi på schemat, särskilt som våra ekonomer ofta blir våra makthavare och beslutsfattare. Vi lever inte frånkopplat från vår planet, vi kan inte uppföra oss hur vi vill utan att ta konsekvenserna för vad vi gör, vi kan inte tro att ekonomisk tillväxt ska vara frånkopplat från miljökonsekvenser, vi kan inte bara öka energi och materialflöden genom vårt samhälle utan att tro att det kommer få konsekvenser, vi kan inte bara hoppas på att naturens känsliga ekosystem pallar med allt vi gör.

Vi är en del av det globala ekosystemet och det är dags att vi börjar agera så också.

Overshoot & collapse?

Av , , Bli först att kommentera 1

Inom ekologin finns något som heter bärförmåga, eller carrying capacity på engelska. Det är den gräns för hur stora populationer ett ekosystem kan hantera i ett visst område. Under denna gräns återhämtar sig omgivningen snabbare än vad populationen kan "förbruka" den, t.ex att växterna växer snabbare än renarna hinner med att äta upp. Oftast sköter naturen själv att hålla populationerna under gränsen för bärförmågan, t.ex. att växterna blir mer otillgängliga då populationen närmar sig gränsen, vilket gör att antalet renar som föds minskar. Ungefär som på denna bilden:

Den gröna linjen är bärförmågan, den svarta populationen storlek, och x-axeln är tid.

So far so good. Ibland händer dock att en population går över gränsen. Då finns två alternativ: en mjuk tillbakagång, eller kollaps, för tillbaka under bärförmågan måste man.

En mjuk tillbakagång kan vara att populationen blir mer och mer ansträngd och sakta faller tillbaka under bärförmågan.

Det andra alternativet är kollaps. Detta har jag pratat om i ett tidigare inlägg då ett gäng renar utvandrade till en ö i alaska där de växte exponentiellt, växte över bärförmågan för att sedan krasha totalt. En bild över en sådan krash ser ut något som följer:

Efter att populationen överträdit bärförmågan, så minskar bärförmågan – populationen förstör naturens förmåga att försörja. Detta leder till ett stort glapp mellan populationen och de resurser den behöver, vilket leder till en krash ner under bärförmågan igen.

Hur är detta relaterat till människor på vår planet?

Faktum är att vi sedan länge överstridit bärförmågan, den överstegs någon gång på 90-talet, eller tidigare.

Frågan blir hur vi hanterar detta? Kommer vi att minska populationen och bördan på ekosystemen – bärförmågan, för att få en smidig återgång till nivåer under den?

Tittar man på vårt nuvarande ekonomiska system så kan man konstatera att så knappast är fallet. Faktum är att vi snarare agerar de röda pilarnas riktning: Vårt ekonomiska system är baserad på tillväxt, som driver den svarta kurvan uppåt, samtidigt som det inte tar någon som helst hänsyn till skador på ekosystem och vår miljö, vilket drar ner bärförmågan.

Så hur kommer detta sluta? Kommer vi lyckas ta vårt förnuft till fånga och vända denna utveckling? Eller kommer kanske teknikutvecklingen att rädda oss genom att öka bärförmågan? Eller kommer vi likt bakterier på en petriskål, likt renar på en arktisk ö, att fortsätta växa långt över bärförmågan och sedan krasha spektakulärt?

Detta får framtiden utvisa.

Detta inlägg är inspirerat av boken "limits to growth", en mycket bra bok som verkligen rekomendera av de som är intresserade av detta ämne.

 

Risken att vindkraften blir värdelös

Av , , 2 kommentarer 0

En av orsakerna till 1930-talets ekonomiska depression var överproduktion. Med intåget av massproduktion, så som löpandebandtekniken så skapades mer varor än folk ville ha, vilket drog med sig priserna, och därmed också lönsamheten i de nya fabrikerna ner i en depression.

Nu, ca 80 år senare står vi inför en ny revolutionerande teknik. Det handlar om den italienska uppfinnaren Rossis apparat för kall fusion. Tydligen ska den kunna producera energi för några kronor per MWh (ja, MEGAwattimme – 1000 kilowattimmar), en bråkdel av dagens pris. Dessutom har den just ett investeringspris på 2000$/kw, i linje med dagens vindkraftverk. Dock så beräknas denna kostnad minska till i storleksordningen 100$ per installerad kw då massproduktion kan komma igång. För att inte tala om att den kommer i en behändig 1MW-storlek, inbyggd i en vanlig 20-fots container, samt i framtiden kommer i 5kw-version, för hushåll.

Dessa priser är mycket mindre än dagens energikällor, upp mot en faktor 100. Vad kommer detta innebära för nya energiinvesteringar? Görs utbyggnaden för snabbt så riskerar vi att få en effekt likt den på 30-talet. Alla nya energiinvesteringar – vindkraftverk, finska kärnkraftverk och alla kall fusions-kraftverk riskerar att bli värdelösa.

Finns det nog med avsättning för så mycket energi? Kan energi bli för billig? Och vilka effekter får detta på vår ekonomi?

Även om frågorna är många är förhoppningarna stora på denna nya tekniken. Billig energi i ett smidigt format är det vi behöver för att revolutionera vår värld mot en hållbar framtid.