Normal
0

21

false
false
false

SV
X-NONE
X-NONE

/* Style Definitions */
table.MsoNormalTable
{mso-style-name:”Table Normal”;
mso-tstyle-rowband-size:0;
mso-tstyle-colband-size:0;
mso-style-noshow:yes;
mso-style-priority:99;
mso-style-parent:””;
mso-padding-alt:0cm 5.4pt 0cm 5.4pt;
mso-para-margin-top:0cm;
mso-para-margin-right:0cm;
mso-para-margin-bottom:10.0pt;
mso-para-margin-left:0cm;
line-height:115%;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:11.0pt;
font-family:”Calibri”,”sans-serif”;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:”Times New Roman”;
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}

I boken Vår ekonomi av Klas eklund står att läsa på sidan 16-17 (min färgmarkering):

"Politik och ideologi

Den ekonomiska diskussionen äger inte bara rum i modellernas värld eller i skolsalarna. Tvärt- om vet vi alla hur den intimt hänger ihop med den politiska debatten och hur den också förs i dagstidningar och etermedia. Uppenbarligen är gränsen flytande mellan ekonomi och politik. Detta är inte förvånande med tanke på att de ämnen som samhällsekonomin studerar ofta har direkta politiska konsekvenser. Ekonomiska frågeställningar som hur välståndet produceras och fördelas berör grundläggande förhållanden i människornas liv, och frågorna och svaren värderas olika av olika människor och sociala grupper. Politiker och politiska rörelser har dessutom många gånger intresse av att söka ge sin politik en ekonomisk förklaring och klä den med en vetenskaplig argumentation. Tidigare erkändes ekonomiämnets politiska konsekvenser av ekonomerna själva; ja, själva ämnet nationalekonomi kallades från början politisk ekonomi. Numera hävdar emellertid många ekonomer att man bör försöka skilja den ekonomiska vetenskapen från politiken. Nationalekonomin ska vara en värderingsfri vetenskap, menar man — och åtskilliga ekonomer menar också att huvudfåran i den nationalekonomiska forskningen faktiskt utgör någon form av objektiv vetenskap. Andra menar att detta är en fåfäng för- hoppning. I själva verket kommer sociala och politiska värderingar ständigt in i forskningen: . För det första väljer olika ekonomer olika forskningsområden, helt enkelt för att de har olika intresseinriktning och olika utgångspunkter. . För det andra väljer de, då de bygger sina respektive modeller, att koncentrera sig på olika sidor av problemen; de gor olika typer av förenklande antaganden, beroende på vad de tycker är viktigt. Några utgår då från värderingen att arbetslösheten är det överskuggande problemet, som måste bekämpas, andra kanske har andra utgångspunkter. För det tredje, slutligen, kommer de olika värderingarna inte bara att påverka ämnesval och teoriutformning utan också att påverka de olika ekonomernas tolkningar av forsk ningsresultaten på olika sätt. Den svenske ekonomen Gunnar Myrdal (som 1974 fick nobelpriset i ekonomi bland annat just för sin vetenskapsteoretiska forskning) menade att dessa olika faktorer gör att det i praktiken är omöjligt att göra samhällsekonomin till en “värderingsfri” vetenskap. Några forskare menar därför att det inte är önskvärt att ens försöka göra nationalekonomin till en i dennamening “objektiv” vetenskap; det skulle ju innebara att man rekommenderade forskarna att vara fullständigt likgiltiga inför de samhällsproblem de ska studera. Gunnar Myrdal kallade ekonomin en “mjuk” vetenskap — till skillnad från de “hårda” naturvetenskaperna, dar man lättare kan göra kontrollerade experiment och där det således är lättare att tolka forskningsresultaten. Ibland hävdas att det är denna nationalekonomins “mjukhet”, som gör att ekonomerna så ofta är i luven pa varandra. Säkert ar detta en av förklaringarna — men inte den enda. En del kontrollerade experiment är omöjliga att utföra även inom de hårda naturvetenskaperna. Och vi vet ju att forskarna också inom dessa vetenskaper kan vara högeligen oeniga aven om de mest grundläggande frågor — för att inte tala om de motsättningar som kommer fram när frågan som diskuteras är politiskt kontroversiell. Tank bara på debatten om hur vi ska kunna komma till rätta med den globala uppvärmningen, eller pa fysikernas skilda uppfattningar om karnkraftens säkerhet — eller på geologernas olika syn på huruvida det svenska urberget är tillrackligt säkert för slutförvaring av utbränt kärnbränsle. I själva verket är det nog så att alla vetenskaper, i högre eller lägre grad, har sina interna strider. Men i ett så politiskt viktigt ämne som nationalekonomin syns de tydligare — inte minst som en följd av journalisters och massmedias stora intresse för den ekonomiska diskussionen och deras tendens att ständigt blåsa upp kontroverser i syfte att skapa nyheter. Mot bakgrund av det som här sagts är det uppenbart att medborgaren, när han eller hon tar del av vad ekonomerna sager, bör forsöka hålla isär vad som är analys och vad som är rekommendationer. En analys som försöker beskriva verkligheten rätt upp och ned — vad som är — betecknas som en positiv utsaga. Med normativ utsaga menas en som innehaller en rekommendation om vad som bör göras. I praktiken kan det vara svårt att skilja dem åt. Och givetvis hänger de ihop. Ekonomernas recept baseras rimligen på deras diagnos. Men det finns likväl skillnader. En positiv analys ska — åtminstone i teorin — kunna bevisas eller motbevisas. Men en normativ utsaga baseras på känslor och värderingar lika väl som fakta. Många ekonomer arbetar i dag i intresseorganisationer (fackföingar, branschorganisatiner) eller myndigheter och har som mer eller mindre uttalad uppgift att komma med normativ analys — att ge rekommendationer om vilken politik som bör bedrivas. Men den som tar del av deras rekommendationer bör hålla i minnet att deras normativa utsagor inte nödvändigtvis eller uteslutande baseras på positiv analys

(Se nedan)

Varför slutade man? För att verka vetenskapligare än man är, för att på så sätt smyga sig in i maktens korridorer?  Givetvis spekulation från min sida, men hur mycket sanning ligger det i det?

 Det är bland annat detta jag ska försöka motbevisa med analysen av denna boken. 

Några exempel på detta är att det är helt omöjligt att på ett exakt sätt förutspå händelser långt in i framtiden på grund av det otroligt komplexa och ickelinjära händelseförloppet. Detta gäller för alla vetenskaper. Inom kaosteorin pratas t.ex om den s.k. fjärilseffekten – dvs att en fjärils vingslag i ett land långt bort kan skapa en orkan flera veckor senare. Varför läser inte ekonomer kaosteori förresten? De håller ju på mycket med ickelinjära system

Ett högst normativt ämne i min mening – det handlar ju om vad vi bör göra, och då är det inte så konstigt att åsikterna går isär.

Säkerhet och riskanalys är i min mening en blandning av hårda och mjuka företeelser, och då är det inte konstigt att det finns utrymme för debatt, tvivel och osäkerhet

Vad är det som sägs här?(även i texten ovan och under men kunde inte färlägga den orange)? Att ekonomi är tvetydigt och en "mjuk" vetenskap, men så är även naturvetenskapen, och att därför är ekonomi lika normativt och "mjukt" som naturvetenskapen?

Återigen skyller man ifrån sig på media – bortförklaringar istället för självrannsakan.

Är det verkligen rimligt att överlåta till icke-experten att tolka det experten säger? 

Att "ställa diagnos" är väl att säga vad man bör göra, alltså normativt, alltså sysslar ekonomer med normativa utspel

För att citera det som står ovan, jobbar inte ekonomer här med att  ge sina (normativa) åsikter och analyser "en ekonomisk förklaring och klä den med en vetenskaplig argumentation" ?

Återigen överlåts till icke-experten att tolka expertens analyser och uttalanden