Inom den ekonomiska läran finns det ett begrepp som heter "avtagande avkastning", eller "diminishing returns" på engelska. Ett sätt att illustrera detta begrepp är att ta ett exempel om äpplen. Antag att du är hungrig och inte har ätit äpplen på ett tag. Det första äpplet du äter blir därför fantastiskt gott. Får du ett till äpple så slinker det ner, ganska gott. Ett tredje äpple kanske går ner, men du börjar bli lite småless. Ett fjärde äpple säger du nog helst nej till, och alla äpplen utöver detta skulle bara förbli oätna. Detta är avtagande avkastning, alltså att "värdet", eller "avkastningen", minskar med ökad mängd. Detta är ett ganska centralt begrepp för ekonomer, och, tycker jag, stämmer ganska bra med den empiriska, "upplevda", verkligheten.

Däremot då det gäller tillväxt så vill inte ekonomerna känna till begreppet helt plötsligt. Trots att det i fler och fler studier påvisats att vi efter en viss nivå inte blir lyckligare av mer tillväxt, (det är alltså även där avtagande avkastning) och att vi får ut allt mindre ur våra ekosystem (också där ser vi alltså avtagande avkastning) så agerar ekonomerna inkonsekvent och låtsas som att begreppen inte gäller! Tillväxt till varje pris, trots att det snart ger negativ "avkastning".

Min fråga får därför bli än en gång: Hur kan vi låta oss styras av sådana okunniga och inkonsekventa ekonomer?

Läs gärna mer, tex: http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1325368&fileOId=1325369