Curling, samhällets fiende nummer ett?

"Ingen skall behöva arbeta för sitt uppehälle eller känna att sin existens behöver berättigas genom detsamma. Det förstår väl varenda liten småunge, eller hur?". Så avslutas en artikel i en småländsk lokaltidning  som fått en del uppmärksamhet nyligen.
 http://www.barometern.se/reagera/%283724300%29.gm

Artikeln målar upp en bild av en bortskämd och söndercurlad ungdom som verkar fått allt serverat på silverfat och således kunnat ta alltför många saker för givet.
Ifall man under hela sin uppväxt får allt man vill ha, mat, skjuts osv, allt utan krav, hur kommer man fungera i samhället då?
Det är inte konstigt att det går så dåligt i skolan då det där ställs krav, något som dagens ungom inte alls är vana med. Ofta talas i skolpolitiken om högre och mer krav, men jag tycker man missar ungdomarnas perspektiv. Vill man så går det – och går det inte så beror det troligen på att man inte vill. För varför anstränga sig när föräldrarna sopar banan åt en?
Denna kultur av att curla sönder våra barn är något som politiker och andra i samhället bör ta på allvar och se konsekvenserna av. Att tala om högre krav i skolan då ungdomarna inte alls är förberedda på några som helst krav – det är precis som att man lever på två olika planeter och pratar två helt olika språk…
Redan idag finns jobb som ungdommar ratar för att dom är för söndercurlade. Ta skogsplantering t.ex. – eftertraktade jobb för 10 år sedan, men idag får företagen importera arbetskraft från östeuropa (eller t.ex. afrika).

Nä dags att slå ett slag för samhällsnyttan och skippa curlingkulturen där vi lurar ungdommarna att alla kan bli idoler eller mediapersonligheter, annars kommer samhällets fundament sakta förvittras och förtvina…