Den gamla bilden av handeln är att en vara produceras i ett land och sedan exporteras till ett annat. Denna bild är dock förlegad, då vi alltmer ser internationella produktionsnätverk som bidrar till att göra produktionen alltmer specialiserad. Produktionens olika delmoment sker därför nu inte bara i Sverige utan i ett flertal länder, vilket ökar kraven på de tillverkande företagen samt de som arbetar som inköpare. För att ta ett exempel på detta så är hälften av värdet från en exporterad bil härrörande från andra länder. Detta gör att importen blir en strategisk fråga för att Sverige skall vara konkurrenskraftig i sin export. En annan trend som påverkar handeln är att köpet av tjänster och tjänsters andel av omsättningen ökar. I Volvo utgörs idag ca 80% av totala kostnader utav inköp av tjänster och material samtidigt som tjänster andel av omsättning i industrin ökat med 25%.

Slutligen så börjar digitaliseringen nå en utveckling där vårt sätt att tillverka varor förändras i grunden. 3D skrivaren som  sakta börjar lanseras på marknaden kommer göra det möjligt att bara sända ritningen till kund, som  då själv kan skriva ut sin produkt. En spännande utveckling ligger alltså framför oss och det finns stora möjligheter för våra företag att bli ledande om politiken inser att handeln förändras.

http://www.kommers.se/Documents/dokumentarkiv/publikationer/2013/rapporter/Varldshandeln_i_det_21a_arhundradet.pdf

För att räkna ut totalrisk RE=RT+(RT-RS)xS/E

Du  kanske någon gång hört begreppet riskhantering (risk management) och funderat på vad det är som egentligen menas med detta begrepp. Begreppet beskriver nämligen den process som företag kan använda sig av för att hantera de risker som påverkar dess lönsamhet samt risker som hotar dess anställdas liv och hälsa. Lönsamhet mäts som avkastning på eget kapital (RE) och det är därför variationen i RE över tid, tillsammans med variationen i företagets rörelserisk (RT) – och finansiella risk som bestämmer lönsamheten. Företaget måste därför systematiskt arbeta med att identifiera, värdera, kommunicera, åtgärda och följa upp de risker som skapar variationen i RE, vilket leder till förbättrad lönsamhet. Eftersom intäkter och kostnader varierar upp och ner passar dessa in under begreppet risk. Storleken på dessa variationer anger därför ett företags risknivå (totalrisk). Orsakerna till dessa variationer är såklart olika och många gånger svåra att identifiera. Det som företaget emellertid kan göra är att försöka bryta ner totalrisken i mindre delar. RT består nämligen av två nivåer som är rörelserisk och redovisningsmässiga nivåer ( ett exempel resultat före räntekostnader exkl. ränteintäkter och kostnader /  totala tillgångar).

Genom att använda formeln för totalrisk och de ledningssystem som finns inom riskhanteringsområdet kan man utskilja fyra stycken riskområden, som är strategiska risker, operativa risker, finansiella risker, hållbarhetsrisker alternativt skaderisker. De strategiska riskerna berör exempelvis frågor kring kundnöjdhet och vilka produkter som skall säljas. De operativa riskerna berör företagets interna effektivitet vilket kan vara defekter i en process och ställtider. Finansiella risker berör alla de frågor som kan ha att göra med valutor,räntor och materialpriser. Det sista riskområdet, hållbarhetsrisker är ett brett område som berör allt från barnarbete, livscykelkostnader, miljö och leverantörer. Hållbarhetsrisker kan på grund av sin breda omfattning även i vissa lägen betraktas som en strategisk eller operativ risk. Nu undrar du säkert som läsare hur man kan börja söka risker utifrån dessa områden. Ett enkelt sätt att börja är genom att ställa dessa tre frågor;

1. Vad gör vi idag som intressenten vill ha?
2. Vad gör vi inte idag, men som intressenten vill ha?
3. Vad gör vi idag som våra intressenter inte vill ha?

Många blir ofta förvånad när de ser på papper hur mycket aktiviteter/ erbjudanden som utförs utan att kund egentligen vill ha detta.

Gabriel Wikström SSU ordförande skriver i en debatt artikel på GP att framtidens pensionärer inte alls skulle missgynnas vid ett slopande av PPM-systemet. Detta stämmer självfallet inte, då huvuddelen av premiepensionen innehas av icke pensionärer, samtidigt som inkomstpensionen är ett fördelningssystem, Vilket innebär att pengarna kommer föras över från de unga till dagens pensionärer. I  siffror innebär detta en omfördelning på 500 miljarder kronor som är summan av alla inbetalda och värdeförändrade premiepensioner. Socialdemokraterna har också framfört ett förslag om att sänka avgiften till PPM samtidigt som man höjer avgiften till inkomstpensionen. Även detta skulle gynna de äldre, som då skulle få se stigande pensioner medan de som är födda på 80 och 90 talet kommer att få sämre pensioner (se källor).

Emellertid är inte all kritik som framförs mot PPM helt ogrundad, då det stora utbudet av fonder komplicerade nyckeltal och oskäligt höga avgifter gör det svårt att träffa rätt i djungeln. Men att helt slopa PPM för att lösa kortsiktiga problem är inte rimligt, speciellt med tanke på den generationsomfördelning som detta innebär. Det är istället mer rimligt att reformera PPM så att det blir färre fonder i systemet. Detta kan göras  genom att ta bort dem som inte klarar att slå sitt jämförelseindex och genom att reglera fondavgifterna.

Slopar man PPM innebär det i praktiken att räcka fingret till dagens 80 och 90 talister. Så låt oss hoppas att de som förespråkar detta kommer på bättre tankar.

Källor

     http://ekonomistas.se/2013/08/28/slopad-ppm-kan-bli-ytterligare-ett-slag-mot-dagens-unga/

http://www.regeringen.se/content/1/c6/21/82/97/2e16b21f.pdf  (Premiepensionsutredningen)

Det offentliga köper in it-tjänster för flera miljarder varje år, varav det många gånger visar sig att de leverantörer som anlitas inte uppfyller de etiska eller socialakrav som ställs vid upphandlingarna. Så frågan är då hur man säkerställer  att de leverantörer som används uppfyller de etiska såväl som sociala krav som upphandlande myndighet/företag ställer som krav. I ett mycket intressant seminarium från Almedalen, 2013 besvaras dessa frågor av en kompetent panel. Använd länk nedan för att komma till klippet.

 http://www.youtube.com/watch?v=bUcbJyqAHZE

Det är inte ovanligt att leverantörer hävdar att de räknat bort sig själva på ett uppdrag, det vill säga att försäljningskalkylen blivit fel. Ibland använder leverantörer detta som taktik inför en tänkbar omförhandling, men ibland stämmer det faktiskt att leverantören har räknat fel. Denna tendens att räkna fel sker väldigt ofta vid större upphandlingar, där man många gånger i pressen kan läsa om offentliga avtal i miljardklassen som avbryts eftersom kalkylerna blivit fel.

En orsak till att detta sker relativt ofta kan vara att det tar tid att räkna på förfrågningsunderlag, samtidigt som det finns många andra juridiska dokument  som måste granskas vilket ökar komplexiteten. Det blir därför svårt att identifiera alla kostnadsdrivare. Ett annat skäl kan vara den omfattningsproblematik som ofta leder till både över- och undertolkning. Synen bland leverantörer på försäljningskalkyler är också olika vilket innebär att dessa ibland behandlas med sekretess.De som behandlar kalkylerna med sekretess får därför självfallet ett mycket tyngre ansvar än dem som inte gör detta.

Oavsett  om en upphandlare  får tillgång till siffrorna eller inte så är det i förfrågningsunderlagen som själva kalkylen börjar. Det kommer alltid att vara den som sänder ut budskapet som skall se till att mottagaren förstår detta. Det räcker därför inte med tydligare förfrågningsunderlag. Istället krävs att upphandlaren har längre anbudsgenomgångar både före och efter anbuden lämnats in för att säkerställa att anbudsgivarna förstått uppdraget och vilken effekt detta får på kalkylerna.

Socialdemokraterna försöker nu göra sken av att de är intresserade av landsbygdens utveckling genom att marknadsföra ett förslag om tillskott av medel till landsbygdsprogrammet. Att socialdemokraterna kan ha goda uppsåt med detta betvivlar jag inte. Däremot finns det skäl att ifrågasätta hur mycket som är ett genuint intresse för landsbygdens överlevnad respektive politisk taktik för att locka väljare. Tittar vi historiskt på de budgetar partiet lagt fram nationellt så har landsbygden inte alls varit av något större intresse. Magdalena Andersson förespråkar också ett halverat jordbruksstöd, tillsammans med en gödselskatt på 300 miljoner per år. De vill dessutom införa en lastbilsskatt som också skulle påverka transportsektorns tillväxt mycket negativt.Självklart är inte socialdemokraterna ensamma om att driva en negativ politik för landsbygden, då även övriga partier saknar förslag såväl som genuin vilja att tillföra ekonomiska medel för bygdernas utveckling. Åtminstone avspeglas denna vilja inte i budgetarna eller reformvilja.

Det är onekligen sorgligt att socialdemokraterna och övriga partier bara verkar bry sig om landsbygden när det närmar sig ett val och inte under de övriga 1000 dagarna (36 månader). Istället är det först nu mindre än 1 år före valet som socialdemokraterna och övriga partier blir intresserade av landsbygden.

Salamiprincipen är en livsmedelsbenämndprincip som beskriver hur man metodiskt kan  få en parti politisk eller företagsagenda att röra sig i en viss riktning. Liknelsen har sin grund i att det inte går att äta en hel salami, eftersom smaken då skulle bli för stark. Partipolitiskt tar sig detta uttryck genom att  smyga in beslut om skatter, avgifter, lagar i små steg. Bakgrunden till att politiker men också företagsledare använder sig av principen kan exempelvis vara att det saknas ekonomiska möjligheter att fatta ett stort beslut på en gång. I andra fall kan det finnas stora osäkerheter  kring finansiella marknader,opinioner, förhandlingar etc. Det kan även vara så att enda sättet att påvisa ett förslags värde är genom att genomföra det. En vanlig kritik mot principen är att den ofta planlöst används utan att man verkligen vet vart det skall leda. För att se exempel på detta är det ofta möjligt att studera de lokala förslagen som politikerna i din kommun lagt fram. Genom att använda salamiprincipen har man då istället byggt in sig i beslut som inte längre går att påverka och kanske även förfört andra viktiga beslutsfattare. I ett annat exempel kan man i motsats till det första kanske tänkt längre. De har istället en plan och strategi för hur en komplett lösning skall se ut. Bara att rita upp en enkel plan är ett stort steg för att lyckas med salamiprincipen. Sedan går det att finfördela bitarna ytterligare och förse dessa med detaljerade strategier kring exempelvis upphandling. Bara genom att göra detta blir det tydligt för alla inblandade parter hur planen ser ut och hur den skall genomföras successivt. Då har man inte fört någon bakom ljuset, men ändå dragit fördel av metodiken.

Salamiprincipen bör med bakgrund av ovanstående användas av politiker med försiktighet, transparens och i rätt sammanhang med grundlig planering. Rätt använd blir då salamiprincipen en tillgång för både skattebetalare  och politikerna själva.

De flesta har någon gång på ekonominyheterna hört att det spekuleras kring om de svenska hushållens ohållbara skuldsättning kommer leda till en  bubbla och därmed en ny ekonomisk kris. Studerar man siffrorna så ser det inte heller speciellt ljust ut, då Sverige föga smickrande ligger i världstoppen när det gäller bostadslån och hushållens skuldsättning.  I andra länder som haft samma situation har detta lett till en skuldkris i kombination med en  bostadsbubbla. Skulder i sig är självklart inget problem, då de enligt ekonomiska regler är en förutsättning för investeringar  och tillväxt. Problemet är istället när skulderna som i Sveriges fall växer snabbare än ekonomin och de lånade pengarna istället pressar upp priserna. IMF varnade också mycket nyligt för denna potentiella kris som i ett worst case scenario skulle kunna påverka övriga norden.

Så vad tycker ni som läser min blogg?  Kommer vi att hamna i en ny ekonomisk kris?

http://www.di.se/artiklar/2013/9/5/imf-varnar-for-svensk-bostadsbubbla/

Är du företagare och vill använda den nya tekniken för mobiler och surfplattor för att förbättra din försörjningskedja? Då finns det nu sex tips/steg som Donna Fritz på  konsultbolaget Take supply chain har identifierat. De steg som Fritz identifierat är följande:

• Undersök vilka mobillösningar som redan används ,exempel kan vara att man identifierar att  godsmottagningen har en inbyggd mobilitet i lagerhållningen samt att affärssystemet saknar detta.
• Analysera sedan vart i värdekedjan  mobila lösningar kan vara mest värdefull
• Skapa sedan strategier för implementering
• Prioritera sedan projekten genom investeringskalkyler
• Säkerhet, studera möjligheten att använda en app-butik för att minska informationssäkerhetsriskerna.
• Utvärdera

För mer detaljerad information om stegen kan du följa länken nedan.

http://www.sdcexec.com/article/11140502/six-steps-to-successful-materials-data-collection-with-tablets-and-smartphones

De europeiska direktiven om offentlig upphandling har överlag genom åren mött ett starkt motstånd, både hos politiker och de som arbetar med upphandlingar. Det förekommer även en stor mängd klagomål  angående direktivens krångel, deras brist på flexibilitet och tidfristerna för publicering  och att svara på frågor. Det finns även en stark problematik kring det faktum att direktiven inte uppmuntrar till förbättringar av försörjningskedjan. Många av dessa problem såväl som utmaningar har sin grund i att det offentliga inte har lyckats att professionalisera sina upphandlingsorganisationer eller system. För att lyckas bättre krävs därför att det offentliga strukturerar upp upphandlingsfunktionen så att fokus ligger på bra affärer, samtidigt som det görs klart och tydligt med ansvarsområden,befogenheter för alla inblandade personer och avdelningar.  Det är också på denna punkt som framförallt politikerna misslyckats. Detta eftersom det tyvärr väldigt ofta saknas gränser i offentliga verksamheter, vilket gör att många viktiga inköp görs fattas på politiska grunder och inte affärsmässiga. I studier kring upphandlingar kan man också se att upphandlingsbeslut alltför ofta saknar rationalitet och ett faktabaserat tänkande, som onekligen leder fram till dåliga affärer för skattebetalarna. Den starka budgetkultur som också råder inom det offentliga leder även till man tenderar att överspendera, istället för att sträva efter inköpsbesparingar som skulle gynna skattebetalarna. För ett prakt exempel på denna negativa budgetkultur kan man studera landstinget i Västerbotten och samtidigt fråga sig själv om det är möjligt att landstinget med en sådan budgetstorlek, inte kan identifiera bättre besparingsförslag? För mig är den logik som framförs av detta landsting ur ett ekonomiskt perspektiv märklig.

Källor

• Significant (2004) rapport om efterlevnad inom offentlig upphandling
• (Van Weele,2012:203).