Rakryggad och orädd – det nya icke PK?

Av , , Bli först att kommentera 2

Igår höll Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor en presskonferens där man aviserade ett nyss beslut om hur man kommer att arbeta i riksdagen och i utskotten. Där man meddelade att man kommer att samtala med allà partier i riksdagen i dem enskilda frågor där det råder samsyn i. För en lekman kan det tyckas fullt rimligt och legitimt. Men också en majoritet av väljarna förväntar sig det av folkvalda politiker.

Varför har vi annars allmänna val i Sverige? Därför är det som många som förfasas över det besked som Ebba Busch Thor lämnade igår. För det råder en slags politisk jantelag, där majoriteten förväntar sig att alla förhåller sig på samma sätt som kollektivet. I ett sista desperat försök att hävda den politiska korrekthet som har blivit navet i politiken. Därför är kritiken från Centerpartiet, Liberalerna och dem övriga partierna bortsett från Moderaterna kritiska mot det nya beskedet. Då dem förväntar sig att Ebba Busch Thor hade förhållit sig på samma sätt som dem övriga partier och deras partiledare.

Men nu råkar dem inte varà bekväma med en politikerkollega som är rakryggad och orädd för att säga det som sägas bör. För om det ändå finns en samsyn mellan Kristdemokraternà och till exempel Vänsterpartiet i en fråga om vårde, blir det sämre då bara för att Vänsterpartiet tycker likadant eller för den delen Sverigedemokraterna? Absolut inte, snarare tvärtom. Politiska förslag blir bättre om fler partier tycker likadant. Är det någon som konsekvent håller samma kurs så är det Kristdemokraterna.

Jan Björklund och Annie Lööf känner inte sig ohotad, dem vet att det nu går bra för Ebba Busch Thor och Kristdemokraternà i olika mätningar. Därför är dem illa tvungen att fortsätta sprida ett falsarium som vars enda effekt är att det förpestar det politiska samtalet. Om nu Jan Björklund och Annie Lööfs logik ska hålla ända in i kaklet, då bör dem dra tillbaka eller avhålla sig från att lägga fram förslag som Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna kan tänka sig rösta för i riksdagen eller i utskotten.

Det är ett konstigt sätt att förhålla sig till sin politik som sina egna väljare har röstat för i riksdagsvalet.