Ett härnadståg, lett av Ragnar Lodbrok, landsstiger på den ensliga ön Lindisfarne vid Englands nordöstra kust. Den kanadensiska filmatiseringen flimrar förbi min inre syn när jag tar del av det senaste dådet i den katolska kyrkan i staden Saint-Etienne-du-Rouvray. Filmatiseringen av vikingatåget i västerled bygger på vissa historiska händelser. Lindisfarne bebyggdes med ett kloster av Benediktinerorden. I över 150 år hade munkarna levt och arbetat i sitt kloster på den fridfulla ön utan vare sig våld eller vapen. Den 8 juni 793 stormas benediktinklosteret av en hird ledd av vikingen Ragnar Lodbrok. Historiska källor anger att klosteret plundrades nämnda datum och att flera munkar slogs ihjäl och överlevande flydde för livet. Detta hände dock för 1200 år sedan och i en tid när människovärdet var i det närmaste obefintligt, om man inte tillhörde familjen eller klanen.

Den lilla staden Saint-Etienne-du-Rouvray drabbades på tisdagmorgonen den 26 juli av ett fasansfullt dåd. I staden med sina drygt 27000 innevånare levde och verkade den 86-årige prästen fader Jacques Hamel i sin församling. Han har goda relationer till sina muslimska grannar. Fader Jacques församling hade tidigare skänkt en tomt till muslimerna där de byggt sin moské. Denna morgon celebrerar fader Jacques mässan i sin kyrka när två unga män stormar in beväpnade med knivar. Prästen samt två ordenssystrar och två församlingsbor tas som gisslan. Fader Jaques tvingas ner på knä och får halsen avskuren. En ur gisslan skadas svårt. En annan ordenssyster lyckas fly och larmar polisen. Elitstyrkan BRI lyckas slutligen döda de två männen när de visar sig utanför kyrkporten.

Ett angrepp i en kyrka har allt sedan kristendomens insteg bland folk och nationer ansetts som ett särskilt avskyvärt illdåd. Kyrkorna har setts som frizoner där utsatta och förföljda kunnat få en fristad. Vapen fick icke bäras i kyrkorummet utan lämnades i vapenhuset. Därav denna benämning på kyrkornas entré. Detta illdåd är bara ett i raden av terrordåd som signeras terrororganisationen IS/Daesh. Dådets parallellitet till Lindisfarnes öde väcker frågan; har människans värde inte förändrats under mer än gångna 1000 år? Jo vårt land och många andra länder har nått så långt att människans okränkbara värde utgör en fundamental grundvärdering som stadfästs i lagar, förordningar och folkets grundsyn. Just denna demokratins portaldogm är hämtad från kristendomens etiska kärnvärden.

Ett tämligen stort antal organisationer i vår värld, många med förankring i särskild korantolkning, bär en uppfattning där människovärdet inte betyder ett vitten utan är helt underordnat en blodig vision. Mordet av den gamle prästen Jacques får en skärpt ideologisk markering, med rötter långt ner i västerlandets historia, med tanke på platsen och offrets status. Premiärminister Manuel Valls utrycker väl vad jag menar med detta. Han säger i en intervju att de två jihadisternas mål har varit att ”attackera religionen i syfte att starta ett krig mellan religionerna”. Får man tro jihadistisk eskatologi så spelar det mindre roll om deras krigare idag är i jämförelsevis litet antal och kämpar mot en överväldig makt. När deras ”Harmagedon” infaller så ska profeten Jesus(!) själv kliva ner och leda jihadisterna till segertåg över hela vår värld. Jesus är en av islams tre stora profeter men utan kristendomens gudomliga status. Detta ska, enligt vissa sagespersoner, ske 2020.

Totalt i världen så erhåller allt flera utbildningar och höjer därmed kunskaps- och bildningsnivån. Immateriella värden som empati, respekt för andras egendom, liv och tro, verkar i stort sett och i stora delar av världen ligga trots detta oförändrade allt sedan sedan järnåldern. En annan aspekt av det senaste terrordådet i Frankrike är de båda gärningsmännens låga ålder; 19 år. Det handlar om två tonårskillar, nästan barn, som planerat och genomfört ett bestialiskt dåd av grövsta format. Präster, kristna och kyrkor har attackerats i namnet av samma ideologi nu och förr men har då skett i Afrika eller Mellanöstern och därmed fått liten eller ingen uppmärksamhet. Jämförelsen med vikingarna handlar i den här texten endast om de parallella exempel jag nämnt. Däremot funderar jag en del över vilka de krafter är som på kort tid och av tonåringar skapar dessa monster där vare sig människans okränkbarhet eller andras helgade symboler erkänns någon som helst respekt eller medkänsla?

Javisst är det så. 2017 så är det val till Svenska kyrkans församlingar. Kyrkans 6,2 milj medlemmar får återigen möjlighet att välja in de representanter som de har mest förtroende för och har den trovärdigaste valplattformen. Ja alla medlemmar är inte röstberättigade men alla som under valåret fyller 16 år har rätt att avlämna sin röstsedel. Valet gäller kyrkans alla tre nivåer; nationellt (kyrkomötet), regionalt (stiften) och lokalt (pastoraten). Förhoppningen är att betydligt mer än 15%, som har varit valdeltagandet i tidigare val, går till vallokalen för att rösta i de kommande valen. Vilhelmina församling brukar tangera 18% av samtliga röstberättigade. Under hösten så kommer nomineringarna att ske till listorna för att fastställas tidigt nästa år. I Vilhelmina församling brukar 5 nomineringsgrupper ställa upp, S,C, Kristdemokrater i Svenska kyrkan, Borgerligt alternativ (M) och Liberaler i Svenska kyrkan. De tre senare grupperna har skilt sig från sina sekulära ”moderpartier” och sköter helt och fullt kyrkovalet på egen hand. S och C agerar fortfarande med sin sekulära överbyggnad i kyrkans val. Detta innebär att de två partiernas högsta organ styr nomineringen till kyrkovalet. I praktiken så innebär det att även partister som utträtt ur kyrkan på detta sätt är med och styr vilka som ska sitta i kyrkans styrande församlingar. Frågan är när S och C ska låta kyrkans medlemmar få sköta sina egna val?

En fråga som har betydligt större bredd än denna enahanda fundering. Hur är landets beredskap i kristider? Sommaren står i sin mäktigaste blomning. Lägdorna dignar under hö och blomster. Men vi kan också konstatera att där lie och slåttermaskin tidigare höll fälten öppna så tar skogen sakta igen ängarna. Mycket växer igen av allehanda salixarter och en del planteras igen för att åter bli barrskog. Jag har gjort upp med en granne som ska slå våra lägdor som fortfarande inte intervenerats av sly. Men stora arealer växer igen i våra norrländska bygder.
En fientlig nation skulle tämligen enkelt kunna skära av oss från omvärlden och hindra införsel av mat och jordbruksprodukter från kontinenten. Gränsen mellan Ukraina och Ryssland är ett talande exempel. En beredskapsplan borde innefatta vården av öppna åkrar. En dag kan vi behöva bruka det som ligger för fäfot. Vår internetbaserade infrastruktur torde inte hjälpa oss långt om vägar och farleder i luften, vatten och på land är avskurna. Tanken slår mig när jag funderar över hur jag själv ska hålla mina idag blommande ängar öppna.

Jag har den senaste tiden tagit del av några texter som analyserar religionen betydelse bland världens folk idag. En sammanfattning av dessa är vad som följer nedan;

Världen förefaller vara i en period av religiös renässans. Detta är en trend som motsäger förutsägelser att med samhällets modernisering så kommer också religionen att avta. Endast några små sekter skulle vara vad som återstod av religionen, enligt tidigare sociologer. Samhällsanalytiker ser tvärtemot idag religionens växande roll och betydelse. Bakom antaganden att gudstron skulle avta fanns den konflikt som några århundraden sedan uppstod mellan vetenskapens framsteg och den traditionella religionen. Världsbilden förändrades från Copernicus och Galileis teorier som hävdande att solen och inte jorden utgjorde universums centrum. Naturvetenskapen kom med allt flera rationella förklaringar av naturen och utmanande därmed religionens företräde som sanningssägare. Människan intog alltmera av den plats som var förbehållen Gud. I Väst så övergick moderniseringen till industrialisering och urbanisering. Med den utveckling som pressade religionen åt sidan till förmån för människan i centrum så följde en individualisering där den institutionaliserade religionen kom att alltmera marginaliseras. Sociala funktioner som skola och vård växte fram i den kyrkliga organisationen men kom med samhällets modernisering av avlövas den kyrkliga institutionen.

Begreppet sekularisering har en mångfaldig betydelse beroende på vem som använder det. I betydelsen att religionen skulle försvinna så har begreppet idag ingen relevans. Jordens befolkning blir allt djupare religiös. Rodney Stark, Baylor university Texas, har studerat en rad globala undersökningar och konstaterar att religionen ökar i betydelse trots att världen moderniseras snabbt och att allt flera utbildar sig. Gudstjänstdeltagandet per vecka är imponerande och möjligen ofattbart för en ”sekulariserad” svensk. Den senaste veckan så har halva jordens befolkning deltagit i någon gudstjänst. I merparten av länderna är de uttalade ateisterna endast några enstaka procent. ”Religionen är i god form”, enligt Rodney S som själv inte anser sig särskilt religiös utan mera som en ”kulturell kristen”. Enligt genomgångna undersökning så anser 74% att religionen är viktigt i vardagen. 54% menar att Gud är aktivt inblandad i vad som händer i vår värld.

I de postkommunistiska länderna växer andelen troende. 80% uppger att de tror på en Gud mot 30% tidigare. Den kristna kyrkan, om vi betraktar enbart den, växer inte enbart i dessa delar av världen. Kina har en snabbt växande andel kristna. Ökningen är där störst bland de välutbildade. Den kinesiska kyrkans framväxt förklarar troligen kommunistregimens uttalade behov av en statskontrollerad kommunistisk teologi. Här har tiotusentals nya tempel byggts de senaste decennierna. Rödgardisternas härjningar riktade mot religiösa byggnader och artefakter får idag sin motsatta verkan. Nya kyrkor byggs i Kina varje vecka. Världens växande religioner är f.a. kristendom, islam och hinduism.

Religionen ser mycket annorlunda ut betraktat land för land eller region för region. I Sverige tror 14% på att Gud är aktivt inblandad i vad som sker i världen – i Somalia 98%. Andelen som uppger sig vara ateister är i Sverige 15% medan i Mellanöstern och Afrika endast 1%.
Religionen får en snabbt växande betydelse för samhällsutvecklingen. Det kan man se framför allt i länder med en övervägande muslimsk bekännelse. Hur utvecklingen framledes sker i länder där kristendomen växer sig allt starkare återstår att se. Vad händer i Kina om den kristna kyrkan så småningom kan komma att omfatta hälften av befolkningen? Religionen lever, trots allt, vidare och i stora delar av världen växer den med en tilltagande styrka.

Almedalsveckan lär slå rekord i ”svenskhet och svenska värden”. Själv undrar jag de menar att ”svenskheten” specifikt består i? När det handlar om värden och värdegrund så kan ingen hänvisa till något som exklusivt bär stämpeln ”svensk” eller ”made in Sweden”(möjligen språket). Det är nämligen så att vår värdegrund delar vi med hela den vida ”västvärlden”. Alla de folk, språk och länder som inrangeras i denna kulturella mosaik vilar på och har sin värderingsgrund i den judiskt-kristna etiken. Exkluderande nationalism, stängda gränser, übermenschmentalitet är främmande inslag i just den grundläggande värdesamlingen.
T.o.m. vår fana bär en symbol som delas av länder och folk runt om vår jord. Röd och brun fascism försökte skapa en helt ny värdesamling. Vi vet idag dess skrämmande resultat. Så, vad menas med ”svenskhet”?

Vad är kultur? Ja säg det! På bloggen har det senast gjorts några vällovliga försök att tolka begreppet kontextuellt och språkligt. Allt sagt utifrån kulturens behov av ekonomiska anslag ur kommunkassan. Jag nämner här ett kulturinslag som är regelbundet återkommande. Det är känt av många, likväl som åter andra inte vet särskilt mycket om det. Det är känt av många men kanske inte tänks in i kommunens totala kulturinslag. Svenska kyrkan i Vilhelmina inbjuder till ca 50 konserter årligen. Det utgör i snitt en konsert varje vecka. Med detta vill jag hävda att kyrkan här utgör den enskilt största arrangören av framför allt musik och i de mest skiftande former och genrer. Nu kommande helg är det dags igen! 200 körsångare med ett 30-tal professionella musiker strålar samman i Vilhelmina för att glädjas i sin kärlek till sången och musiken. Det blir förstklassiga framföranden vill jag lova. Kl.18 i morgon, lördag, blir det stor konsert. Det kostar ingenting att få avnjuta 1,5 timmes sång och musik av yppersta klass. Det mesta av kyrkans musikframföranden är inträdesfria. Detta vill jag kalla för kultur men gör inga anspråk på att därmed är begreppets betydelse fullt utrett. Jag kan tänka mig att, som jag ovan sagt, många inte ser den stora kulturella insats som kyrkan gör här och på de flesta ställen i gles- och landsbygd. Kom till Vilhelmina kyrka och lyssna i morgonkväll. Kom tidigt för kyrkan kommer att bli sprängfylld av sångare, musiker och församlingsbor!

Förmodligen associerar du till ett internetbaserat program a la 2000-talet. Men så är det inte, men programmet blev långt före internet en viral succe. Hastigheten på spridningen måste dock sättas in i sitt historiska sammanhang för att man ska förstå dess enorma effekt. Vi firar pingstdagen i morgon och dess yttersta bakgrund handlar om vad som hände i Jerusalem någon gång mellan åren 30-33 enligt vår tideräkning.

Pingstdagen brukar anges som den kristna kyrkans födelsedag eftersom pingstundret blir avstampet för att organisera kyrkor och missionerandet både inom och utanför Palestina. Människor representerande flera språk är samlade den första pingstdagen för att fira den judiska högtiden Shavuot. Den firades till minne av budorden tillkommelse och Mose möte med Gud på berget Sinai. Judar från flera språk och länder runt Medelhavet hade enligt traditionen samlats i Jerusalem. De jesustrogna var samlade pingstdagsmorgonen och gör då en kraftfull erfarenhet av Guds närvaro. ”Tungor av eld”, eldslågor, blir den bildmässiga beskrivningen av den remarkabla erfarenheten som jesusanhängarna gör. Kommunikationssvårigheterna upphävs i samma stund. Alla förstår varandras språk och talar andras språk. Det som händer står i diametral motsats till språkförbistringen vid byggandet av Babels torn, en händelse som sker i gammaltestamentlig tid och som berättas i första Moseboken. Just denna händelse har fått stå som modell för kommunikation som inte sker och där främlingskap och missförstånd blir resultatet.

Det som händer pingstdagsmorgonen förändrar Petrus och de troende på ett anmärkningsvärt sätt. För att använda modernare termer så förvandlas skaran till ”matchvinnare” och blir fullständigt ”fokuserade” på uppgiften att ”gå ut och göra alla folk till lärjungar”. Inte ens hot, våld och död hindrar den lilla skaran längre. Samma dag ansluter sig hela 3000 personer till den alldeles nyfödda kyrkan. En folkrörelse föds denna dag och gör ett segertåg över hela världen. Det är en fredsrörelse som startar denna dag. Alla nykristna är radikalpacifister och möter våld med bön, sång och medmänsklig värme. Allt i enlighet med sin Mästares ord att älska sin ”nästa”. En samtida romare skriver ”se hur de älskar varandra”. Omkring år 300 e. kr. är kristendomen majoritetsreligion i det väldiga romerska riket. Konstantin den Store blev den förste kristne kejsaren. År 313 förbjöds förföljelsen av de kristna. Han samlade också kyrkoledare år 325 till det s.k. konciliet i Nicae som kom att få favoriserande betydelse för den kristna kyrkan. Dagens Istanbul är faktiskt grundad av kejsaren och fick då hans namn Konstantinopel. Den kristna kyrkan räknar idag ca 2300 milj medlemmar och är världens största religion. Kyrkan växer idag snabbast i Kina och på den afrikanska kontinenten. Inte dåligt med tanke på den vacklande och spröda begynnelsen.

Vad kan vi lära av detta; jo att inget är omöjligt! Den goda visionen kan bli verklig händelse om den bärs av eldsjälar. ”Tungor av eld” kan skapa ”eldsjälar” som betvingar allt motstånd.

Det besynnerliga med det svenska parlamentet är den senaste omröstningen i frågor som gäller förföljelse och massmord på religiösa folkgrupper. Jag skrev för ett tag sedan om tystnaden från regeringen när det gäller utrotningen av bl.a. kristna i de områden som behärskas av IS. EU-parlamentet beslutade i februari att benämna illdåden som folkmord. Den svenska riksdagsmajortiteten sa igår Nej till att beteckna IS illgärningar mot kristna i Syrien och Irak som ett folkmord. EU-parlamentet har kraftfullt markerat och så har även den amerikanska kongressen gjort samt några övriga av Europas parlament. Majoriteten i Sveriges riksdag lever fortfarande i någon slags uppfattning att pågående illdåd av religiösa folkgrupper inte ska särskilt rubriceras av de folkvalda. Nej, det ska internationell domstol göra enligt en majoritet av de folkvalda. Att S och MP skulle välja att inte markera mot IS folkutrotning var känt sedan tidigare. ”Handling är viktigare än ord” sägs från S-hållet. Javisst men varför kan inte s-ledamöterna dessutom markera med en kraftfull rubricering av vad som sker? Olof Palme kunde verbalt ge uttryck för sin uppfattning vid övergrepp mot folkgrupper. Vilka är vår tids ”Satans mördare”? Eller försvann de med störtandet av francodiktaturen? I denna anda borde s-ledamöterna åtminstone kunna brännmärka IS illdåd som ett pågående folkmord. Likt slaven åker åker MP snällt och tyst med i ”kejsarens” vagn och glömmer sina tidigare storvulna ord om mänskliga rättigheter. Om än förväntat besked från regeringspartierna i denna fråga så är besvikelsen större när det handlar om moderaternas och centerns verbala piruetter i formuleringen av IS våld. De båda partierna och så även vänsterpartiet, säger uttryckligen att vad som händer är ett folkmord. Varför ska då inte detta kunna präntas ner tydligt och kraftfullt i ett majoritetsbeslut av vårt lands riskdag? Endast tre partier, KD, L och SD röstade för en formulering där Daesh/IS våld betecknas som folkmord. Ynkligt, säger jag om övriga partiers hänvisning till juridiken medan kristna avrättas dagligen i Syrien och Irak. Eller kan veligheten bestå i folkgruppernas konfessionella tillhörighet?

Efter mullbänken kommer nytt golv. Nya golvåsar och 8 tums isolering borgar för ett varm och stabilt golv. Ovanpå golvåsarna kommer furuplankorna 19 cm breda och både sågade och hyvlade i Storsele. Jag känner en stor tillfredsställelse med att bit för bit rusta upp det gamla f.d. posthuset. Nog har jag fått någon lite skämtsam kommentar att det bästa är att renovera med ”solstickan”. Ja det är nu inte riktigt min modell om än gamla hus kräver både tid och pekuniära utlägg. Det gamla huset, detta från 1850, står för en bit bygdehistoria och som hålls ”levande” så länge det står kvar på sin plats vid vägkorsningen. Nu är halva vardagsrummet klätt i furuplank från Vilhelminaskogarna. Efter det nya golvet tar vi ställning till om nästa insats blir i år eller nästa.

Vi håller på att lägga in nytt golv i det f.d. i Skog. Huset har mycket av charm och inbodd trivsel. Förra sommaren gjordes ett test huruvida det skulle vara möjligt att gå vidare och renovera eller om rivning var det som återstod. Vi rev då den gamla grunden och bytte ut syllen där det var nödvändig. Huset rätades dessutom upp och vilar nu på en solid nybyggd grund. Grunden kunde framgångsrikt åtgärdas vilket var avgörande för fortsättningen. Med hjälp av en god vän med byggtekniska kunskaper så kunde arbetet genomföras. I år har vi tänkt att lägga ett nytt golv av sågade furuplankor ur egen skog. Plankorna, med 8 tums bredd, ska hyvlas den närmaste tiden. Det gamla golvet är rivet i halva bottenplanet för därefter fortsätta med återstående halva. Det gamla golvet är ett oisolerat golv som låg på ett löst bjälklag. Golvet var byggt enligt principen ”mullbänk”, vilket var den gamla tekniken man använde. Vårt hus är från 1850 och då tillämpades fullt ut mullbänken. Man byggde helt enkelt en stengrund som man ställde huset på. Därefter skottade man jord mot insidan av stengrunden så den blev tät ända upp till syllvarvet. Åtskilliga kbm torr jord fylldes också in i själva den ram som utgjorde botten. Bilden här ovan visar grunden innan all dammig jord skottats ut. Ovanpå jordgrunden lades sedan lösa golvåsar och därpå spikades ett enkelt trägolv. Mullbänken tätade mot kalldrag. Jag tror att två faktorer bidrog till att golvet inte ruttnade och att man fick hygglig golvvärme. Trägolvet i sig andades och släppte igenom fukt. Sedan eldades det i spisen/spisarna alla årstider och värmen drog sig ner i murfundamentet och spred en jämn värme underifrån. Senare tiders plastmattor har bidragit till att fukten blivit kvar under golvet och många golv av den här typen har så småningom ruttnat ner. Dock inte detta golv. Nu är ena halvan, ca 45kvm, klar för nya golvåsar och ett isolerat golv. Allt vilande på en ny traditionell torpargrund. Mina två söner samt ”lillsvågern” kom hem i helgen. Igår, lördag, skottade vi ut jordmassorna med ett djup av ca 60 cm . Det betyder att vi med spadar skickat drygt 20 kbm utan för husväggen. Vi har därmed fått en hyggligt rymlig krypgrund. Med starka armarna som hjälpte till igår så kunde vi också baxa ut det gamla kassaskåpet som tjänat som skydd för värdepapper och pengar under posttiden. Kassaskåpet är helt tomt om någon undrar. Jag säger ett varmt tack till Simon, Joakim och Andreas som hjälpte mig igår med att flytta jordmassorna utanför huset. Det blir oerhört spännande att se golvet med de nya furuplankorna sågade ur den egna skogen. Den återstående halvan torde bli mycket enklare att skotta ur eftersom det finns ett rymlig källarhål att hiva ner allt material i.