thenor

Frihet är det bästa ting som sökas kan all jorden kring

Den gamla mullbänken är riven

Av , , 4 kommentarer 4

IMG_0300

Vi håller på att lägga in nytt golv i det f.d. i Skog. Huset har mycket av charm och inbodd trivsel. Förra sommaren gjordes ett test huruvida det skulle vara möjligt att gå vidare och renovera eller om rivning var det som återstod. Vi rev då den gamla grunden och bytte ut syllen där det var nödvändig. Huset rätades dessutom upp och vilar nu på en solid nybyggd grund. Grunden kunde framgångsrikt åtgärdas vilket var avgörande för fortsättningen. Med hjälp av en god vän med byggtekniska kunskaper så kunde arbetet genomföras. I år har vi tänkt att lägga ett nytt golv av sågade furuplankor ur egen skog. Plankorna, med 8 tums bredd, ska hyvlas den närmaste tiden. Det gamla golvet är rivet i halva bottenplanet för därefter fortsätta med återstående halva. Det gamla golvet är ett oisolerat golv som låg på ett löst bjälklag. Golvet var byggt enligt principen ”mullbänk”, vilket var den gamla tekniken man använde. Vårt hus är från 1850 och då tillämpades fullt ut mullbänken. Man byggde helt enkelt en stengrund som man ställde huset på. Därefter skottade man jord mot insidan av stengrunden så den blev tät ända upp till syllvarvet. Åtskilliga kbm torr jord fylldes också in i själva den ram som utgjorde botten. Bilden här ovan visar grunden innan all dammig jord skottats ut. Ovanpå jordgrunden lades sedan lösa golvåsar och därpå spikades ett enkelt trägolv. Mullbänken tätade mot kalldrag. Jag tror att två faktorer bidrog till att golvet inte ruttnade och att man fick hygglig golvvärme. Trägolvet i sig andades och släppte igenom fukt. Sedan eldades det i spisen/spisarna alla årstider och värmen drog sig ner i murfundamentet och spred en jämn värme underifrån. Senare tiders plastmattor har bidragit till att fukten blivit kvar under golvet och många golv av den här typen har så småningom ruttnat ner. Dock inte detta golv. Nu är ena halvan, ca 45kvm, klar för nya golvåsar och ett isolerat golv. Allt vilande på en ny traditionell torpargrund. Mina två söner samt ”lillsvågern” kom hem i helgen. Igår, lördag, skottade vi ut jordmassorna med ett djup av ca 60 cm . Det betyder att vi med spadar skickat drygt 20 kbm utan för husväggen. Vi har därmed fått en hyggligt rymlig krypgrund. Med starka armarna som hjälpte till igår så kunde vi också baxa ut det gamla kassaskåpet som tjänat som skydd för värdepapper och pengar under posttiden. Kassaskåpet är helt tomt om någon undrar. Jag säger ett varmt tack till Simon, Joakim och Andreas som hjälpte mig igår med att flytta jordmassorna utanför huset. Det blir oerhört spännande att se golvet med de nya furuplankorna sågade ur den egna skogen. Den återstående halvan torde bli mycket enklare att skotta ur eftersom det finns ett rymlig källarhål att hiva ner allt material i.

Folkmord, men varför är regeringen tyst?

Av , , 4 kommentarer 4

Varför vill inte den S-ledda regeringen erkänna Daesh/IS övergrepp på minoriteterna i Irak och Syrien som folkmord? I februari innevarande år fattades ett vägledande beslut av EU-parlamentet att IS pågående övergrepp på kristna och yazidier är ett folkmord. Den tagna resolutionen slår fast att ”Islamiska statens systematiska övergrepp och mördande syftar till att förgöra dessa grupper och därmed ska klassas som krigsbrott, brott mot mänskligheten och folkmord”. Resolutionen initierades och drevs av kristdemokraten Lars Adaktusson. Den stora kristdemokratiska gruppen liksom socialdemokrater och de Gröna stödde förslaget. Alla grupper, utom vänstergruppen GUE/NGL och Marine Le Pens högerpopulistiska ENF, röstade för ett antagande av resolutionen.
I fjol så fylldes torgen runtom i världen för att minnas 100-årsdagen av folkmordet då över 1 miljon assyrier, syrianer, armenier och pontiska greker mördades. Det osmanska riket, nuvarande Turkiet, stod för utrensningarna och förnekas konsekvent av den turkiska regeringen. Vad skulle vi säga om Tyskland skulle förneka Förintelsen?
Nu handlar det om dagens förföljda minoriteter, i huvudsak bosatta mellan floderna Eufrat och Tigris. Men även här, på svenska flyktingboenden, är kristna särskilt utsatta för hot och trakasserier av islamistiska extremister. Daesh har tvingat 100-tusentals kristna på flykt. Det kristna klostret Sankt Elias liksom det Baaltemplet i den syriska världsarvsstaden Palmyra är utplånade. Daesh avrättningar sker som halshuggningar. Masskidnappningar sker av kristna och flickor utsätts för systematiska våldtäkter. EU-parlamentet har fastställt detta som ett pågående folkmord. Den amerikanska kongressen har fattat samma beslut liksom de irländska och litauiska parlamenten. Bara under de senaste 10 åren har uppemot 80% av assyrierna drivits från Irak och Syrien. 1910 var 14% av Mellanösterns befolkning kristen. Idag räknar man med blott 4% är kristna som ett resultat av förtryck och våld. Vad väntar Stefan Löfven och hans regering på? Varför klassar inte ledningen av den ”moraliska stormakten” Sverige detta blodiga drama som ett folkmord? Det skulle vara en självklar markering från en demokratisk nation och utgöra ett tydligt och hoppfullt tecken till de utsatta.

Vilken tolkning är den rätta?

Av , , 6 kommentarer 10

Jihadisternas våld påverkar Europas befolkning i flera avseenden. Vissa resmål för charterturister väljs bort med hänvisning till gjorda terrorattacker i närområdet. Rädsla och otrygghet ökar enligt gjorda undersökningar. Allt detta är logiskt och fullt begripligt för var och en av oss. Religionen gör sig närvarande och påmind i sammanhanget men på ett mycket avskräckande sätt. Kopplingen mellan religion och våld är olycklig men kan inte bortförklararnas när muslimer med hänvisning till Koranen är beredda att offra sitt liv för att i Profetens namn skada och döda så många som möjligt i samma attentat. Vi hade under 60-70-80-talen flera attentat i Europa utförda av extremvänstern. Kristdemokraten Aldo Moro, Italiens premiärminister var en av många som avrättades av dåtidens vänsterextremister. Italiens kristdemokrater och kommunister var i färd med ett något ovanligt samarbete som skulle ta itu med landets växande ekonomiska problem. Aldo Moro kidnappades och hittades avrättad den 9 maj 1978. Kroppen var placerad mitt emellan de kristdemokratiska och kommunistiska högkvarteren. Baader-Meinhofligan ger säkert de minnesgoda en hel del rysningar med anledning av de terrordåd de hann genomföra. Här finns bl.a. ockupationen av Västtyska ambassaden i Stockholm 1975 med två mördade ur personalen. Totalt mördade ligan drygt 30 personer. Dagens religiöst och politiskt motiverade våld hänvisar till Koranen. Den tidigare terrorrörelsen hänvisade till marxistiska idéer. Vi förfäras över de grupper och organisationer som anser sig ha överhöghet över andras liv.Men vilken tolkning av de religiösa eller politiska texterna är den rätta? Ja några sådana mått har vi att inte att mäta med. När vi bedömer handlingarnas ideologiska motivering så fördömer eller rättfärdigar vi dem utifrån från vår västerländska värdeskala.

Intresset för Koranens texter har växt som en följd av muslimers etablering och jihadisters våld i väst. Intresset förefaller i huvudsak motiveras av jihadismens våldsamma framfart. Men vem är sann muslim eller sann kommunist? Är det bekännaren eller är det betraktaren som avgör den ideologiska kvalitén? Att säga att jihadisten inget har med religion och islam att göra är ju att försöka sig på att ange vad som är rätt tolkning av Koranen. Var de Röda brigaderna den sanna tolkningen av Marx och Engels skrifter? Frågan är allt för komplex att avgöras av min begränsade kunskap. De handlingar som motiveras av religiösa texter behöver förstås utifrån det faktum att religion är ett djupt liggande mänskligt behov och en urkraft som ”kan försätta berg”. Rekryteringen av jihadister sägs i huvudsak ha sin framgång i ett socialt och ekonomiskt utanförskap. Det är ingen ny formulering utan blivit ett standardsvar så fort så fort politiska företrädare pressas på förklaringar till extremistiska rörelser och dess framgångar. Denna orsak och verkan har vi hört främst från vänsterns talespersoner. Är förklaringen ny? Nej, samma diagnos har ställts sedan 60-talet och blir detsamma om det så handlar om vänsterextremister, kriminella i allmänhet eller som nu, terrorister med Koranen i hand. Jihadisternas religiösa bekännelse måste tas på allvar.

Religionen utgör ett behov som följt människan genom alla tider. Att religiös ”snedtändning” förekommer är känt genom hela mänsklighetens historia. Socialt och ekonomiskt välstånd utgör en mager mylla för kriminalitet men tillfredsställer inte människans djupa längtan efter att få hänge sig åt något större. Religiös extremism bekämpas bäst med respekt för religionens roll och bekännarens glöd och hängivenhet. Homo sapiens är också Homo religiosus. Religiöst motiverade handlingar måste dömas och fördömas i enlighet med vår lagstiftning men de demokratiskt sinnade muslimska ledarna och samfunden har i det här fallet ett särskilt ansvar. Dvs det ledarskap som i kraft av sin position kan göra anspråk på den rätta tolkningen. En parallell kan vara ansvarsutkrävningen av Pingstkyrkan i Knutbyfallet. Religionen måste ses som kraftkälla som behöver ledas av kunniga, insiktsfulla och empatiska ledare. ”Bokens folk” dvs muslimer, judar och kristna har den universella medmänskligheten i sin lära. Stundtals undrar jag, ska verkligen religionen vara enbart en ”privatsak”? Sanna tolkare har i alla tider och kan än idag skapa terror och skräck men har f.a. förverkligat de största av civilisationer.

Prästen Chydenius och världens första tryckfrihetsförordning.

Av , , 8 kommentarer 4

Denna grundbult i den svenska demokratin fyller 250 år och är världens första tryckfrihetslag. Detta torde vara något för oss svenskar att glädjas lite extra åt. Samtidigt handlar det om att visa tacksamhet och ödmjukhet inför de kloka personer som trots motstånd arbetat för en tryckfrihet som vi idag ser som alldeles självklar. En präst spelade nyckelrollen för dess tillkomst. Anders Chydenius satt som ledamot för prästståndet i den svenska riksdagen och tillhörde mösspartiet. Från vår historia känner vi till de båda partierna Mössor och Hattar. Under ledning av prästen Anders Chydenius genomdrev riskdagen denna förordning den 2 dec 1766. Orten för detta banbrytande beslut var Gävle. Förordningen stoppade censur och införde offentlighetsprincipen för handlingar utförda och bevarade av de svenska myndigheterna. Samma beslut kom också att gälla Finland eftersom landet tillhörde Sverige. Chydenius var österbottning och hade studerat vid Åbo akademi och Uppsala universitet. Chydenius hade för den tiden den radikala idén att de fyra ständerna skulle kontrolleras av folket. Själv hämtade han inspiration hos Anders Nordencrantz texter och hans syn på tryckfriheten ”som en ögnasten i ett fritt rike”. Många tänker sig nog att det är de franska upplysningstidens män som ska tillskrivas tillkomsten av det fria ordet. Visst kan det vara så men Chydenius hade en vidare mening av denna frihet. Voltaire m.fl. verkade för en individuell åsiktsfrihet men i Sverige såg man behovet av samhällsdebatt och rätten att få tillgång till myndigheternas handlingar. Denna offentlighet var nödvändig för att öppet få diskutera olika samhällsfrågor. 1766 års beslut hade en inskränkning, nämligen frågor av teologisk karaktär. Teologiska skrifter skulle undantas tryckfriheten. Denna förordning led snart ett bakslag i.o.m. Gustav den III:s förordning 1774 och 1780. 1809 så återkommer dock grundlagsfäderna med en stärkt tryckfrihet. Under 1800-talet kommer även de stora folkrörelserna att utgöra betydande kraft för att stärka yttrandefriheten och den demokratiska framväxten. Före detta hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt menar här att de frikyrkliga rörelserna är de grupper som starkast kom att påverka hela idén om mänskliga rättigheter och därmed följde också yttrande- och tryckfriheten.

Nog är det fantastiskt och något att fira att vår idag så självklara tryckfrihet och offentlighetsprincip fyller 250 år. Eller hur?