thenor

Frihet är det bästa ting som sökas kan all jorden kring

Vår beredskap är god??

En fråga som har betydligt större bredd än denna enahanda fundering. Hur är landets beredskap i kristider? Sommaren står i sin mäktigaste blomning. Lägdorna dignar under hö och blomster. Men vi kan också konstatera att där lie och slåttermaskin tidigare höll fälten öppna så tar skogen sakta igen ängarna. Mycket växer igen av allehanda salixarter och en del planteras igen för att åter bli barrskog. Jag har gjort upp med en granne som ska slå våra lägdor som fortfarande inte intervenerats av sly. Men stora arealer växer igen i våra norrländska bygder.
En fientlig nation skulle tämligen enkelt kunna skära av oss från omvärlden och hindra införsel av mat och jordbruksprodukter från kontinenten. Gränsen mellan Ukraina och Ryssland är ett talande exempel. En beredskapsplan borde innefatta vården av öppna åkrar. En dag kan vi behöva bruka det som ligger för fäfot. Vår internetbaserade infrastruktur torde inte hjälpa oss långt om vägar och farleder i luften, vatten och på land är avskurna. Tanken slår mig när jag funderar över hur jag själv ska hålla mina idag blommande ängar öppna.

6 kommentarer

  1. Lennart Fjellman

    Mycket riktigt Ronny, en viktig tanke och precis som du hintar om så är vår beredskap är inte god. Den är inte ens i närheten god, utan närmare icke existerande.

    Om man ser till den militära beredskapen så är den extremt dålig i bästa fall. Funktioner som artilleri och luftvärn är centraliserade på olika delar av landet. Materielbristen är stor och personaluppfyllnaden är dålig på grund av en avskaffad värnplikt och ett fallerande personalförsörjningssystem (vem vill få dåligt betalt för att göra ett jobb som saknar förutsättningar att lyckas?). Detta är även sett från gällande inriktning insatsorganisation 14, något som skulle vara uppfyllt 2014 och var inriktat mot en icke existerande hotbild i en värld av internationella insatser. Tämligen undermålig om man skulle se det från dagens ståndpunkt, men märk väl att dom styrande vägrar att ta omtag i form av nya försvarsbeslut eller hotbildsbedömningar, sån skulle ju i slutändan kosta ännu mer pengar…

    Om vi byter fokus till det civila försvaret så är det ju i stort nedlagt och bortsålt sedan den strategiska timeouten. Det skulle ju aldrig hända nått nånsin mer. Detta innebär att den buffert som fanns tidigare i form av livsmedel, drivmedel, material, organisation m.m. tänkt att stötta civilsamhället vid kriser inte existerar längre. Det är i stort sett upp till kommunerna och dom enskilda att klara sig själva.

    Vad finns det för förutsättningar för oss att klara oss vid en längre kris? Som det ser ut nu så är dom ganska dåliga, även om det nu fattats beslut att det ska finnas en civil beredskap så är det oceaner av tid innan något fungerande kan vara på plats.

    Självförsörjningsgraden av Sverige på livsmedelsfronten ligger någonstans kring 50% brukas nämnas lite nu och då. Det innebär att vi kan försörja halva befolkningen på vad vi producerar. Fast det är en sanning med modifikation. Detta då dom råvaror som jordbruket behöver för att producera dessa livsmedel i stort är importvaror så som drivmedel, foder eller råvaror till foder m.m.

    Vidare existerar inte lagerhållning längre. Affärernas lager räcker i några dagar, sen är det slut. Fungerar den nationella distrubitionen (vägnät, lastbilar, tåg) så kanske centrallagren kan sträcka ut det nån dag eller så. Samma sak gäller ju även då för läkemedel.

    Drivmedel då, vi hade ju nån beredskapsreserv där va? Jo det stämmer, det finns lite reserver kvar där (även om det är ett fragment av tidigare), kring 90 dagars reserver brukar dom säga. Men största delen av detta förvaras…utomlands…

    Sen har vi hela den här digitala världen med massor av fördelar och några få nackdelar. Den värsta nackdelen är tyvär att den inte fungerar utan ström. Det innebär att om vi till råga på allt saknar ström så fungerar inte (efter några timmar i alla fall) IP telefoni, växlar, mobiltelefoni, kortbetalningar, kontantuttag, kontantbetalning på affär (måste registreras per skatteverkets krav), betala för bussen/tbanan, centralvärmepumpar, styrsystem för centralvärme, elpannor, cirkulationspumpar på villa pannor, bergvärmepumpar, matningsskruvar på pelletskaminer… ja listan fortsätter… Dom flesta av dessa saknar även manuella rutiner eller möjligheter till att strömförsörjas på annat sätt i tillräckligt stor utsträckning. Så om strömmen går, och du har pengar på banken, så kan du inte ta ut dom eller handla. Har du dom i handen så kan du troligen inte handla på affären. Har du uppvärming som på nått vis är elberoende så blir det kallt.

    Vidare vattenpumpar till dricksvattnet drivs på el. Avloppssystem drivs på el.

    Städerna torde drabbas hårdast då folktätheten är störst och dom inte kan producera något själva utöver kolonilottens lilla potatisland eller tomatplantan i lägenhetsfönstret. Bristen på rent vatten torde göra sig påmind ganska fort.

    Oroligheter som övergår i regelrätt plundring och stölder torde följa inte allt för

    • Ronny Thellbro (inläggsförfattare)

      Hej Lennart!
      Tack för din utförliga kommentar. Vår försvarsförmåga är låg för att inte säga usel enligt vad som framkommit i media. Lite offentlighet har getts åt folkförsörjningssidan. Det är här jag funderade över vad våra myndigheter har i beredskap? Är det som du säger lever vi i en oroande situation. Är vår försvarsförmåga urusel så torde det inte vara svårt att slå ut vår infrastruktur och vi är därmed på en nivå som svårligen kan jämföras med tidigare lägen. När vi sist låg i krig, dvs början av 1800-talet, så levde större delen av befolkningen på landsbygden och torde ha en stor självförsörjningsförmåga. Jag föreställer mig att om den ryska imperialistiska ambitionen skulle förverkligas västerut med annektering av Balticum så är steget inte långt till att skära av transportlinjer till vårt land. En sådan process kan förmodligen uppgå till månader och år innan annan hjälp ingriper. Balticum ligger ju inklämd mellan enklaven Kaliningrad och det ryska väldet. Troligen skulle Balticum därmed hamna i ett tvåfrontskrig. Det är intressanta saker du framför i din kommentar och oroande.

  2. Lennart Fjellman

    Hej igen Ronny.
    Den svenska krishanteringen innehåller tre grundprinciper, jag gör här en copy/paste från krisinformation.se.


    Ansvarsprincipen
    Den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden ska ha det också under en krissituation. Det betyder att det är den vanliga sjukvården som har hand om vården även vid en kris och att kommunerna sköter skola och äldreomsorg, och så vidare.

    Likhetsprincipen
    Under en kris ska verksamheten fungera på liknande sätt som vid normala förhållanden – så långt det är möjligt. Verksamheten ska också, om det är möjligt, skötas på samma plats som under normala förhållanden.

    Närhetsprincipen
    Med närhetsprincipen menas att en kris ska hanteras där den inträffar och av dem som är närmast berörda och ansvariga. Det är alltså i första hand den drabbade kommunen och det aktuella landstinget som ansvarar för insatsen. Först om de lokala resurserna inte räcker till blir det aktuellt med regionala och statliga insatser.

    Läser man lite mellan raderna här så upptäcker man att det är den som äger problemet som ska lösa det. Har man ingen mat så får man lösa det själv. Funkar inte värmen på ålderdommshemmet får kommunen lösa det själv. Lägger man sedan till att Försvarsmakten endast har(eller ska ha) material till sin huvuduppgift och enligt nuvarande (trådtunna) organisation, landstinget skall lösa sjukvården för alla (inklusive den avancerade delen för försvaret – fältsjukhusen sålda). civilförsvaret är sålt och länsstyrelserna har väldigt begränsade faktiska resurser så inser man att man som enskild och/eller kommun är ganska utlämnad till sig själv om det blir en större nationell kris.

    Du gör en helt riktigt reflektion vad det gäller befolkningstäthet samhälle/stad kontra landsbyggd.
    Runt år 1900 bodde ca 1.5 miljoner i tättbebyggelse medan nästan 4 miljoner bodde på landsbyggden. ca 1930 var siffran 50/50 – 3 miljoner i tättbebyggelse och 3 miljoner på landsbyggden. ca 2010 var siffran ca 1.3 miljoner på landsbyggden och 8 miljoner i tättbebyggelse.
    Så helt klart är den så kallade urbaniseringen en starkt bidragande faktor till igenväxta åkrar och avtagande självförsörjningsgrad.

    Dom som bodde och till viss del även fortfarande bor på landsbyggden har bättre förutsättningar till att försörja sig själva med vatten, ved, mat osv. Dom har och hadde även en större erfarenhet att få klara sig själva med sina problem. Tidigare hade säkert hushållet på landet även en viss överproduktion av hemodlade livsmedel till avsalu för att dryga ut dom små inkomsterna man hade. Men nu är dom tidigare tämligen goda förutsättningarna försvunna och tiden för omställning och återtagande av kunskap, redskap och mark så pass långa att vid en större nationell kris där detta skulle behövas skulle många många människor få sätta livet till innan vi lärt oss klara oss själva igen.

    • Ronny Thellbro (inläggsförfattare)

      Tack för informationen Lennart! Vi åläggs en planering av en krisplan på lokal nivå. Kyrkan är indragen i den och ska komplettera med sina resurser i kristid. Nu är det några år sedan jag hade med den planeringen att göra. En granskning av de olika nivåernas beredskap kunde vara intressant. Detta berör ju i hög grad de beslutande parlamenten. Vore intressant att få någon information som berör den lokala nivån.

  3. Göran Jonzon

    I dessa tider med hög arbetslöshet och sviktande näringslivsutveckling, anser jag att vi borde ta chansen till ett helt nytt tekniksprång. I ett modernt krig kommer inte soldaterna att se varandra på något slagfält. Därför är det ett feltänk att vi ska ha en armé anpassad för slagfältskrigsföring.

    Däremot skulle civilsamhället må gott av att vi utvecklade en försvarsförmåga baserad på rent robotiserad stridsteknologi. Mikrorobotar i luften, vattnet, på och under markeytan vore klart demoraliserande för den som försöker invandera oss. Vi har idag möjligheter att nyttja satellitstyrning genom det europeiska lägesnoggranna positionssystemet Galileo till att fjärrstyra och utföra robotattacker dygnet runt. RObotar behöver ju ingen sömn, som bekant.

    Det som däremot blir ett större problem blir precis det som ni nämner här, effekterna av en blockad.
    Där fordras att vi återgår till den förrådsberedskap som Lennart nämner.
    Bra att ni tar upp denna livsavgörande fråga, när våra regeringar tycks ha glömt behovet!

    • Ronny Thellbro (inläggsförfattare)

      jag har varit bortrest i några dagar i vårt vackra sommarsverige och inte kunnat bevaka bloggen. På Görans inlägg så låter ett teknikbaserat försvar som något både humant och ganska mycket science fiktion. Vet man idag om vårt eget försvar arbetar med just den här typen av ”soldater”? Det enda vi vet idag är de drönare som fjärrstyrs och både fotar och bombar. Tekniken måste trots allt någonstans i processen vara beroende av våra bas energikällor. Robotar drivs av el som laddas primärt från ett fungerande nät. Stora elverk är beroende av olja o bensin.
      Resonerar jag rätt så är även ett robotsystem i grunden beroende av att vi har en god beredskap.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.