Nu lämnar vi huset och Umeå och tar det första steget ut mot äventyret. Det känns helt surrealistiskt och en aningen sjukt.
Har varit på "hej då" turné under helgen, men trots lite vemod inga större ledsamheter. Den yngste fattar ingenting och skrattar fortfarande hejdlöst åt ordet "hej" Han är ju den som kommer att förändrats mest under resan och har vid hemkost tillbringat längre tid i Thailand än i Sverige under sitt korta liv.
Tvååringen förstår inte innebörden och var lagom uppspelt i går över att alla tog farväl.
Han är den som faktiskt får det längsta avbrottet, då han inte kan ha en relation via brev och mail.

Vår dotter har mot alla förutsägelser inte reagerat nämnvärt. Hon som ser allt med vemod och rankar alla förändringar med högsta melankoli. Hon har gråtit över att en dag med släkten på gröna lund gått mot sitt ände, inte velat lämna alla små legohus på Legoland och varit långt ifrån sig själv en hel sommar när dagis tagit slut.
Men jag tror att hon, likt sina föräldrar, bara ser den första biten som en vanlig resa till kusinerna i Stockholm och att den andra resan blir en semestertripp till utlandet. Det är nog inte förrän vi anländer till huset och allt ska bli en vardag som verkligenheten hinner ikapp.

Tänk vi som började prata om en längre utlandsvistelse redan när vi bodde i Usa för åtta år sedan och som för ett år sen bestämde oss för att förverkliga planen. Nu sitter jag här i ett helt tomt hus och en dator, med tre livliga barn och en förväntansfull man. Men men först några dagar i storstan med nära och kära?

En vecka kvar…
Det börjar kännas stressigt, vemodigt förväntansfullt, läskigt, spännande och häftigt
Men tyvärr vill känslorna få mer utlopp än nödvändigt. Är inte direkt stolt över mitt försök att mörda vår dator idag, även om jag tyckte att den förtjänade det. Jag skulle ju endast skicka iväg ett simpelt mail genom att använda ett redan skickat "reply all". Jag fick inte iväg det vilket var så brutalt frustrerande. Jag var så nära att slänga ut datorn genom fönstret, men jag vet ju att det bara skulle ge en alldeles för kort tillfredställelse för att inte nämna bli väldigt dyrt. Det är lustigt hur mycket en omänsklig plåtburk kan reta en. Desto argare man blir desto mer djävlas den. Can´t live with it cant´t live without it.

Det är egentligen inte -för mycket att göra, men ändå går jag omkring och känner mig lite småstressad och svettig. Men i morgon flyttar vi i princip ut och då blir det mindre kaotiskt i ett nästan tomt men rörigt hem. Det är högar och väskor för de dagar vi har kvar här i Umeå, väska för dagarna i Stockholm och övriga "lasten" till Thailand. Jag tror inte vi glömmer något.

I går tog den yngste sin tbc spruta. De litar inte på oss mesiga föräldrar som veknar under en brutal spruta, så det ingick en "hållare" i besöket. Alltså en sköterska som håller i barnet medan en annan tar sprutan. Det gick faktiskt bra.. Men efter att läst om sårets utveckling fick jag ångest över vaccinet. Det kan ta upp till tre månader innan såret läker, tur att inte vi havsbadande familjemedlemmar behövde ta den.

God natt

Jag har lovat mig själv att inte längre slänga iväg en text utan att läsa igenom den. Tänk om min gamla svenska lärare skulle se mina ivägslängda bloggar florera i syberspace med alla meningsbyggnadsfel och stavfel oj oj oj

Egentligen spelare det väl ingen roll men det är ju ändå en del okända människor som jag inte känner som läser bloggen. (ja jag vet att det är det som är meningen, men i skrivande stund, hemma på kammaren, märks ju inte det) Om det inte vore för att jag bara skriver lite snabbt i en stund av ingivelse och mellan amningar skulle det inte bli så otroligt knasigt.

om en vecka och fyra dagar är vi i Thailand om en vecka lämnar vi Umeå

Tiden går fort trots att man tycker dagarna kryper fram. De måste vara för att dom är fyllda med mindre angenäma sysselsättningar, såsom städning och städning.

Vi skulle varit klara och utflyttade igår men i fredags ringde hyresgästen och sa att de inte skulle behöva huset förren i början av okober. Va!! här har vi stressat hela veckan, vilket antiklimax, eller det var väl ingen höjdpunkt att behöva flytta ut en vecka innan avfärd men det blev liksonm ändå konstigt att vara övervänt och uttråkad i ett numera tomt hus.

Det som var bra med den försenade flytten var att helgen blev lugn och trevlig. Vi hade ju blivit bjudna på middag både fredag och lördag som uppmuntran, då vi skulle städa så mycket. Nu blev det middag utan städ….mycket skönare.

Vad har mer hänt under veckan

vi har stolta gått omkring över att vi tror att vi har allt under kontroll

jag har blivit moster en tredje gång, till överraskande nog en liten flicka. Trodde att jag och syrran bara kunde få rediga barn med en ståtilg längd på minst 53 cm över havet. Men nu är inte vår lille Hannes som är den minste i familjen. Längtar ner till Stockholm för att se underverket. Då vi är enäggstvillingar blir det nästan ett halvt barn till mig:-)

Har pratat över min fortsatta studiegång hos en syo på universitet men ska till en annan idag. Har studerat hur mycket som helst och behöver verkligen få en examen klar. Är ju utbildad projektledare också men med den kommer man inte långt i Umeå. Så med studier blir vi umebor några år till. (sen har vi givit umeå alldeles för många chanserI)

Två veckor och tre dagar kvar

Nu är vi inne i städveckan, på söndag flyttar vi ut.
Och jag måste tyvärr, en gång för alla, erkänna för mig själv att jag inte längre är pedant.
Jag har levat med den tron långt efter att vårt första barn fötts och hade nog trott att jag kunde ha gömt mig bakom fasaden ett tag till. Men om någon nu helt överraskande, skulle titta förbi är jag helt klart överbevisad. Det är så j..vla skitigt hos oss nu. Vi hamnade alldeles för tidigt i "vi ska liks städa ut snart" andan. Och den inställning har funnits där de senaste veckostädningarna och dessvärre, varit väldigt tydlig den senaste veckan?

Till och med toaletten är under min värdighet.

I Thailand ska vi försöka ordna med inhyrd veckostädning, det ska bli sååå skönt.
Rent ideologiskt är jag helt emot "hushålls nära tjänster" men egoistiskt, är jag helt och fullt för och skulle vid det här laget säkert ha utnyttjat det om det gick. Jag menar såklart om någon av oss haft ett välbetalt arbete.

Detta beror inte på att vi lever i någon slags traditionellt könsuppdelat förhållande, där jag går med schalen knuten i nacken och städar vårt gemensamma hem, samtidigt som barnen rycker mig kjolen. Nä vi är hur jämställda som helst, men med tre barn och ett ofärdigt hus är även hälften av hushållsarbetet för mycket.
Vi moderna människor ska hinna med så mycket att det inte räcker med att familjen består av två vuxna. Samhällets krav på
? Två inkomster
? Välsvarvade figurer
? Beresta och världsvana globetrotters
? Allmänbildade och medvetna vuxna
? Sjävförvkligande individer
? Utbildade människor
? Arbets och livserfarna arbetssökande
? Engagerade och uppdaterade föräldrar
? Informerade Internet användare
? Sysselsatta barn
? Städat och gärna stylat hem

Är väl egentligen anpassat efter en familjesituation med ?få se nu ?inget barn eller på sin höjd ett och då gärna med en tillmötesgående och icke arbetande mor/farförälder
Nej? tillbaks till städningen och drömmen om rikedom

Det börjar bli tomt i huset. Vårt hem ser numera ut som om det platsar i en inredningstidning , avskalat och snyggt -en illusion helt omöjlig att upprätthålla med tre barn.

Nu vill jag bara fortsätta slänga och rensa. Jag finner helt enkelt vår slängaanda fantaskiskt rogivande, förlösande och befriande. Det blir liksom ett steg närmare vårt mer spartanska och minimalistiska livstil.

Tyvärr fick min äldsta dotter ångest av allt vi försökte slänga bort. Och när hon började stampa i golvet över en gammal och tom tablettask kändes kvällen lång.’vi leker att det är en väska till barbie’ var hennes argument för att få spara sitt skräp tills i vår.

Visumen är också på plats, så nu kan vi rent lagligt åka. ..Vi hade tyvärr våndats över den ’långa’ behandlingstiden i onödan. Om min man bara lärt sig rätt postnummer hade vi haft dem för flera veckor sen. (jag har visserligen lovat honom att inte älta misstaget mer, men när vårt senaste inköp,anki och pytte spel, också hamnade på andra sida stan känns det rätt och hänga ut ’
honom lite:-)

Den här veckan har också vår tvååring levt upp till den sk tvåårstrotsen (med råge). Alla meningar har börjat med Nej och slutat med ett skrik. Han vill inte

äta

sova

kissa (för det gjorde han igår)

gå ut

borsta tänderna

Utan han vill endast spela anki och pytte på datorn, äta kaka, leka restaurang i köket eller med bilarna tillsammans med storasyster,som å sin sida hellre leker med en kompis i sin egen ålder

Så den här veckan har jag längtat extra mycket till

THAILAND

ett glas vin

att min man ska komma hem

att det ska bli kväll

att min tvååring glömmer bort att vara arg och sur

När ett barn passerar tre månader sker en härlig förvandling, de går från spädbarn till baby. Sinnesstämningarna byts inte alltid från noll till hundra på en sekund och de ger dig inte längre bara ’mamma var är maten’ panik blickarna utan som oftast ’mamma såå fantastiskt vacker du är’ uttrycken.

Det är heller inte (så) ansträngande att stiga upp klockan sex på morgonen då man möts av det mest otroliga leende, ni vet dom där som tar över hela deras små ansikten och lyser av tacksamhet av att just du sa ’hej’

En fyra månaders kan också bjuda på helt villkorslösa skratt baserade på inget mer än en häftig rörelse eller ett grymtande ljud.

Det är som om man blir förälskad i sitt barn om igen….

Det enda ororande just nu, är att han så fint ordnat in sig i alldeles lagom bra rutiner. Han somnar klockan sex, äter nån gång (vet inte så noga, är ju mitt tredje) och stiger som sagt upp nästan på minuten, 12 timmar senare. Men sex här I kyliga Sverige är 12 mitt på soliga dagen i Thailand. Ska bli ett sant nöje att få den lilla krabaten att vända på dygnet. Om det nån som försökt att hålla en fyramånaders vaken längre än vanligt, vet att man ska vara j…ligt glad om man lyckats med en kvart. Då är det bara sådär en fem timmar och 45 minuter kvar för att komma tillbaka till utgångsläget. Sen vill man ju gärna förskjuta några timmar till så att vi snackar sovmorgon (åtta duger) Vi är väl klara lagom till återresan.

Ja ja vet att jag inte är ensam, det är ju helt stopp på tv 4 idol, men vilken röst…..

Kanske lite tråkigt för de andra deltagarna nu när nivån intagit en helt annan dimension.

Så nu är man låst på idol resten av säsongen. Måste lösa det där med att vi varken har Internet eller satellit tv i Thailand.

Jag är själv nästintill tondöv och sjunger endast i samvaro med mina barn och låtar som passar i sällskapet. Men jag har alltid önskat att jag kunnat sjunga. Och en sak jag ofta undrar över är, när kommer rösten?? När inser de som kan sjunga att det faktiskt kan sjunga? Som ’idol Anna’ blott 16 år, sjunger som en gudinna, när blev det så?

Det är kankse lite sent för mig att upptäcka en dold talang, men jag har ju tre barn. Kanske kommer det en dag en skönsjungande tonåring genom dörren och överraskar sin mor med sin talang:-)

Nä ska göra ett försök till och slåss om att höra inslaget igen.

Idag har jag

sprungit runt kvarteret för att hinna med att se så många soptömningar som möjligt.

hört/eller sagt bilmärkena på alla bilar jag passerat

ätit pannkaka

budat på ebay på ett nintendo ds lite

förlorat på ebay exakt lika många gånger som jag budat.

haft restaurang i vardagsrummet

byggt en trappa upp till farmor i lego

handlat korv på rea

Idag har jag även förundrats över varför jag gör vissa saker som

varför tittar jag till min fyramånaders baby var femteminut, bara för att han sover längre än vad han brukar, istället för att njuta?

varför måste jag alltid stoppa i ojämnt antal frukter i påsen när jag handlar?

Inför resan har vi endast gjort två saker idag

tömt skåpet i kontoret och tagit ner alla fotografier.

Idag skulle jag önskat att jag

klippt mig (ser inte bra ut)

tagit en väldigt lång och rask promenad

inte fikat

skrivit en bättre blogg

men å andra sidan, som ni ser, har jag ju haft en innehållsrik och en fantastisk dag med en tvååring i spetsen

Idag har jag

sprungit runt kvarteret för att hinna med att se så många soptömningar som möjligt.

hört/eller sagt bilmärkena på alla bilar jag passerat

ätit pannkaka

budat på ebay på ett nintendo ds lite

förlorat på ebay exakt lika många gånger som jag budat.

haft restaurang i vardagsrummet

byggt en trappa upp till farmor i lego

handlat korv på rea

Idag har jag även förundrats över varför jag gör vissa saker som

varför tittar jag till min fyramånaders baby var femteminut, bara för att han sover längre än vad han brukar, istället för att njuta?

varför måste jag alltid stoppa i ojämnt antal frukter i påsen när jag handlar?

Inför resan har vi endast gjort två saker idag

tömt skåpet i kontoret och tagit ner alla fotografier.

Idag skulle jag önskat att jag

klippt mig (ser inte bra ut)

tagit en väldigt lång och rask promenad

inte fikat

skrivit en bättre blogg

men å andra sidan, som ni ser, har jag ju haft en innehållsrik och en fantastisk dag med en tvååring i spetsen