Nya demonstrationer och tråkiga våldsamheter. Har läst att Thailand nu är det andra farligaste landet efter Indien.
Så vad var det egentligen som händer?. Någon politisk engelsk skribent skrev att situationen knappt går att beskriva "it´s like to explain the unexplainble and mention the unmentionable"

Det är alltså ett tvåårigt missnöje som tar sig flera uttryck, mitt i bråda tider. Det är inte så att Thailand annars har det så förspänt just nu, när livlinorna, turism och handel redan innan de senaste protesterna var dåliga.
De "gula" People allians for democraty, vill ha omval Det vill ogiltigförklara valet då det förekom röstköp. Redan den förre primiärminsitern gjorde en Berlisconi? ändrade lagar efter eget tycke och skinn. Han är ju redan avsatt och lever frivilligt i exil. Men det sägs att han fortfarande styr genom sin svåger, den nuvarande primiärministern. Men så enkelt är det självklart inte. Den nuvarande, Thaksim har gjort en hel del bra reformer också, som tex ett bas hälsosystem och är därför populär i de fattiga regionerna i norr. Den nuvarande regeringen är på det sättet ett hot mot hiarkin och den konservativa traditionen. Man måste förstå att den "folkliga alliansen" utgörs av medelklassen och rojalister. De två största bankerna och kungen står bakom PAD. (en kung rikast av de alla) Genom ett ogiltigförklarat val vill även PAD få till ett nytt "demokratsikt system" som kan försvaga inflytande hos de fattiga och "outbildade".
Så varför låter man det fortgå och varför agerar regeringen "play dead". Dels vill man inte ha våldsamheter även om Pad hotar om våld som lösning och de "röda" organiserar sig alltmer. Dels väntar man väl på grundlagsdomstolen beslut den 2 dec om regeringenspartiet PPP ska förbjudas. Vad konsekvenserna blir av en partiupplösning kan jag inte alls uttala mig om. Den sista förklaringen av situationens karaktär har med det komplicerade förhållandet till deras kung som fyller 81 år den 5 dec att göra. Den 5 har även blivit en lustig deadline för alltihop. Kungen har inte stort formellt inflytanden men dock stor betydelse. Så vad det ska bli av kungariket när han dör? är den stora frågan. Är royalismen hotat och vem tar över? Han har visst en populär syster. Det känns numera som om att vi verkligen kan påverkas. Det är inte bra om Phuketflygplats blir stängd i sin helhet. Blir det en kupp så stängs nog bankerna direkt för att strypa pengaflödet till organisationen. Att de gör sina "in hopp"på flygplatsen och hotar om att ta hamnar sägs av vissa att det indikerar på att de tappar anhängare och behöver mer uppmärksamhet. Ja jag är väl inte rätt person att skriva om det här, vet varken ut eller in.

Så vi hoppas för landet och Självklart av helt egennyttiga skäl att det blir en lösning snart, då resan till Malaysia redan är bokad och betald för, i sin fullhet.

Och så åter till dagbok

27/11 2008
Solen kommer, heter det, vilket vi i och för sig inte hört för första gången. Men både gårdagen och dagen bjöd på fina förmiddagar och det räcker för oss. Det blev Patongbeach igår, då de har en liten "playgarden". Vi lekte av en något förslöad Vigor.
Jag och Moa provade 10bht aerobicsen i parken under kvällen. Svårt och varmt, men man brände väl en av glassarna i alla fall.
Det har blivit lite lustigt att det bara är jag som gör något med Moa för att väga upp två små krävande brorsor, typ massage, fika, spela spel, även om det är pappa hon fått sina två utbrott med. Så de måste göra någon "pappa dotter" grej i veckan. Och då slog det mig att jag och Vigor inte gjort något själva, redan ett beklämt mellanbarn, för han och Pelle har nog inte heller gjort något eget. Så jag och Vigor gick till Print och badade i poolen och lekte i lekrummet. Han tyckte det var kul, men frågade självklart var alla andra var. Kollar alltid om Hannes är med. Älskar sin bror även om han protesterar ibland. Hannes och sin tur avgudar sin storebror, följer honom med blick och kropp var han än går. Försöker ta det Vigor har och vill gärna äta upp hans huvud. Och nu vet vi, Hannes har vilselett oss lite, genom sin totala avsaknad av sittande ambitioner. Om man lurar honom med något intressant sitter han hur bra som helst. Det går helt enkelt framåt. Vi har även hittat lite burkmat i city, inget märkvärdigt, lite päron och potatis/morotspure. Tyvärr ingenting som går hem, överhuvudtaget, han tittar alltid frågande på mig – Mamma varför ska jag äta det här?, jag har ju redan accepterat gröten och det funkar ju hur bra som helts med bröstmjölk, jag menar 9 kilo och runda kinder vad mer kräver du?

Vi åt på "rektorns" restaurang igår och så nu har vi december räddad 🙂 de ska visa en gammal adventskalender varje kväll klockan sex och erbjuda adventsfika. Om det går som de tänkt, blir det även julbord. Låter kanske som svensk fånighet, att efterfråga något sådant, men för barnen är det toppen. Den restaurangen ligger runt hörnet och har ett litet lekrum, perfekt för oss – åtminstone en liten chans till en lugnare middag. Ungarna lekte med en klasskompis hela kvällen, så vi fick ju nästan äta upp maten. Vigor älskar som sagt att vara med, framförallt om leken är "mamma pappa barn" men hans ringa ålder gör det hela lite mer komplicerat. Han vill alltid vara mamma och storbarnen vill självklart att han ska vara just ett litet barn, som man kan "bossa" runt lite med.

Om ni tycks läsa lite om möjligheten till träning här så är jag ändå ytterst besviken. De shorts jag köpte hemma när Hannes var 2 1/2 månad, ett inköp där man var synnerligen medveten om att de satt trångt, men som man intalade sig själv skulle snart komma att passa, sitter precis lika trångt. Borde man inte svettats bort ett kilo eller två.?

Har glömt att berätta – vi har inte städning längre – sen några veckor tillbaka. Städningen var väldigt ytlig och efter en månad behövdes det bättre städning, så vi gör den numera själv. Kanske helt ointressant för er men vi kände att vi ville göra oss lite mer vardagliga., Planerar dock att ha städning när vi har besök.

25/11 2008
Ja ha, nu har man fått i sig lite vin. Svenskköpt och allt.
Vi hade förmånen att ett par thailandsbekanta (Ellis föräldrar) firade bröllopsdag igår. De hade fått en vindunk Lindman, från hitresande svenskar och tur för oss, dricker de inte så mycket. Så vid hämtning av Ellie följde den goda vinlådan med och blev kvar. Fantasiskt gott och väldigt trevligt. Det känns bra att umgås med ett par som även om de bara har ett barn inte får oss att känna som om vi har två för mycket. Tre barn ger ju sällan en lugn middagsstund.
Kan numera tänka mig en riktig vinkväll, kanske rent av en fest. Så om det är någon av våra vänner i Stockholm som hade tänkt ha en tillställning, så kommer vi till svensk mark i början av Mars. Har ju inte allt för stort kontaktnät i Umeå så jag får väl utöka förfrågan där, är det någon bekant som tänkt ha en liten fest så kommer vi gärna – eller va fan, för att vara säker, är det någon som ska ha något – we´´ll be there

Vigor har tagit sig själv ur dagis, men ett skarpt konstaterande att dagis numera är stängt för Vigor. Han vill inte dit mer och våra lugna förmiddagar kan bli ett minne blott. De svenska lärarpraktikanterna har åkt men det kommer en svensk tjej på måndag. Det är grannens dotter, så vi hade tänkt smyga över med Vigor dit under helgen för att se om det finns en öppning inför sista veckan.

Idag fick han i alla fall vara ledig och följa med till city. Tog bilen och kände oss som inflyttade bosättare. Hannes fick en vaccinspruta på "vårt" sjukhus och vi förnyade visum. Vi hade hört att de skulle vara likgiltiga och stela på immigrations office och möttes helt klart av en rad sträva handläggare. Men det är inget som inte en nypa Hannes kan råda bot på. Lämnade ett glatt och förtjust gäng "visumförlängare".

Moa följde kompis hem och ville absolut inte hänga med familjen trött tillbaks. Trots rolig dag fick hon "frispel" den andra på en vecka. Hon längtar hem samtidigt som hon vill vara kvar. Vill vara med oss samtidigt som hon vill vara med andra. Även om hon är fem år äldre än sin bror har hon svårare att uttrycka sina känslor och jag fick ta ett långt snack med en hulkande och ångestdrabbad sjuåring. Vi satt och tog fram allt som hon gör och får och vände den onda cirkeln med en bunt kramar och påhittade godnattvisor. Har tre mammiga barn just nu, så jag går snart av på tre helt lika delar:-) Om jag är fru, en egen individ och en arbetslängtande intellektuell person. Nej inte alls, mamma på heltid. Borde få övertidsersättning snart..

22/11 2008

Hade svårt att somna för första gången sen vi kom hit. Kände mig som Hannes, som har svårt att finna nattro om det varit för mycket intryck. Allt här har ju sin gilla gång och sin lugna karaktär, så har man gjort flera saker på en dag, går tankarna på hög varv.

Hämtade Vigor på dagis och träffade på en bunt förväntansfulla tjejer som skulle åka bilflak till Ellis kalas. Vi mötte upp med pojkarna några timmar senare. Moa hade ramlat och slagit sig rejält, en pojke hade fått den berömda "oj febern" och födelsedagsbarnet var uppjagad av alla förväntningar. Men lekande och annars nöjda barn. Precis som det ska va!!

Under slutet av den här veckan har det känts bättre med skolan, då det lossnat lite bland barnen. (Jag har hängt mig kvar lite vid hämtning och spelat cool morsa, pratat med barn och byggt pussel) Moa har lekt med fler kompisar och vi har funnit att vi är långt ifrån ensamma om vår inställning till skola och dagis. Först samtalade vi med föräldrar på kalaset. Vi pratade om hur vi kunde förbättra dagiset och beslutade oss för att komma med kreativa förslag att framföra.
Sen åt vi middag på stranden med en lärarstudent som har sin sjuåriga son på skolan. Hon skrädde inte med orden och kände samma avsaknad av lek och skratt. Vidare kom Ellis föräldrar och slog sig ner på samma restaurang, som sagt Kamala är inte större. Vi fick då fyra leksugna barn som jagade av krabbor på stranden och skrattade i skräckfylld förtjusning. Precis som det ska va!!?

Parantes Inte att förglömma. Det finns många trevliga föräldrar på skolan. Dom allra flesta faktiskt. Det heller inte så att "skolpersonalen" inte är trevlig bara inte tillräckligt engagerade i skolfrågor 🙂
Parantes: Vädret är fortfarande dåligt. Thailändarna säger att det håller i sig ovanligt länge. Men trots mulen himmel och blåsiga vindar går man bekvämt klädd i shorts och linne. Men där är vi fortfarande endast turister, då thailändarna själva kurar ihop sig bakom en jacka:-9

23/11 2008
Var på "svensk" tacobuffée igår kväll. Hade missat, likt många med oss, att man skulle boka. Fick hjälpas åt och hämta bord och stolar från skolan. Vi var en bunt från skolan, så det var väldigt trevligt och ungarna lekte järnet. Vigor yngst, men minst lika delaktig, fick stoppa honom ibland då han tror att han är jämngammal. Han är som en liten maskot i barnaskaran och älskar att få kramas lite med de äldre. Moa "the big sister of all sisters" håller koll på att de behandlar honom väl. Jobbar lite på att få henne att inte ta allt för stort ansvar för sin bror, men det är svårt. Hon försvarar honom om någon gör något och springer och rapporterar vad som händer. Igår hade någon velat ta en kudde som hon gett honom. Blev lite bråk och Moa blir helt uppriven över sånt. Den äldre pojken som av någon anledning blivit arg över kuddarna drog till med att Moa slagit honom. Stort misstag; då Moa likt Alfons Åberg – aldrig slåss. Han försökte sen ändra sin påhittade historia till att hon klöst honom, men oavsett, var skadan redan gjort. Moa så lessen och förnärmad över anklagandet att hon stortjöt och ville hem. Men efter att suttit i knä och hulkat var det över. Vigor däremot säger aldrig något, hade blivit knuffad på stengolvet av en annan grabb utan att säga något, då är det tur man har Moa som meddelar. Vi vill ju lära honom rätt och fel och det blir lite skevt om det bara blir han som får tillsägelserna. Försöker få Moa att "skvallra" mindre och Vigor att "skvallra "lite grann.

Tog ett besök till Bangtaobeach, en fantastisk fin strand. Helt klart värt ett besök. Det är en sk "exklusive" strand så det är lite dyrare där. Skulle äta en enklare lunch, då vi skulle på buffen på kvällen, men det brukar räcka att ta en thairätt för att hålla sig inom en prisvärd nivå. Åt på en fransk restaurang vid stranden och han beställa dricka innan vi insåg att priserna var det dubbla 40bht bara för riset Va! Satt och var lite småsur över de hutlösa priserna, la till några barnsliga kommentarer som ändå ingen förstod, då de flesta var vindrickande fransmän. Fick som vanligt äta upp det, då maten var över förväntan, Pelles rätt var det godaste vi ätit sen vi kom. Men man inser vad pris och service betyder i förhållande till smakupplevelsen. Är tveksam på ett till besök då den thailändska gästvänligheten var som bortblåst. Vi tar alltid in en rätt till barnen då de inte äter allt för mycket. Tog en dyr spagetti bolognese där en "icke självvald" kula glass ingick. I en vanlig thairestuarang hade de delat den i två skålar, nä tre en till Hannes också, men icke sa den franska Nicken.

18/11 2008

Så då är vi bilburna och en helt ny värld har öppnat sig. Den är liten, bilen alltså, men perfekt att börja köra på "fel sida" av vägen med. Även jag ska ge det ett försök Det blir väl till stranden och tillbaka. Nu blir det att upptäcka stränderna i närheten. Grannarna har redan erbjudit sig att visa oss lite mysiga ställen. Ellis föräldrar har även pratat om en "paradisstrand" men för komma dit måste vi ha fyrhjulsdrift, det går inte med vår låtsas bil. (Pelles utsaga, när han försökte gasa om en moppe) så det få bli när vi byter upp oss.

19/11 2008

Vi tog en tur till Patongbeach efter skolan, ungarna ville bada på den "stora stranden, med mycket människor på". Betalade solstolar tog ett dopp och gick vant upp ur vattnet när de första regndropparna kom. Vi ville så gärna ha fel och stod och tryckte under parasollet, men utan framgång. Nån där uppe vill inte att vi ska få bada under sol. Vi fick i alla fall åka lite bil. Vilken frihet. Kommer att bli bleka och feta av bekvämlighet.

Någonstans har jag läst att man inte bara ska se relationer mellan unga thailändare och västerlänningar som enbart sexköp, utan att det kan vara på riktigt, och att kärlek där i mellan börjar blir mer accepterad. Men det är synnerligen svårt att vara så vidsynt när man ser de äldre männen med de allt för unga tjejerna. Om det nu börjar bli vanligt med kärlek mellan människor från den västerländska kulturen och den asiatiska, ter det sig mycket underligt att den nästan uteslutande övermannar medelålders män och oftast inkluderar unga thailändare. Man borde väl då även se medelålders män med jämnåriga thailändska kvinnor. Eller varför inte en medelålders västerländsk kvinna med en thailändsk man. Här i Kamala, märker man dock inte av prostitutionen så mycket, eller rättare sagt här i Kamala har Jag inte märkt av prostitutionen så mycket. Pelle där i mot får se en annan sida, när han passerar "byn" själv under kvällstid. I Patong är det mer än märkbart, för alla.

20/11
Hämtade en uttrycksfull tvååring från dagis igår. "Mamma jag har längtat efter dig och Pappa, så därför har jag varit ledsen idag". En stor kram och en darrande läpp senare hämtar vi Moa. "Moa jag har längtat efter dig" Tar tag i båda våra händer och bildar ring. "Nu är vi tillsammans"
Lät som om vi lämnat honom för en månad och efter att ha bestigit berg, simmat över floder och vandrat i djungeln äntligen kunnat hämta den bortglömde sonen. Han var i alla fall tillräckligt känslofull för att ge mig hjärtsnörp, men snart var han åter på banan och ville till dagis idag.

Så vi, två vuxna en bebis tog bilen till Jungsaylon (köpcenter) för att skaffa Robinssonkort, inför kommande julklappshandel. Hade även bestämt oss för en enklare vagn och kikat på en under gårdagens snabba besök. (när regnet föll) Självklart med oturen på vår sida, var vagnen borta. Nu fanns det bara en rosa kvar. Och prisgapet till nästa för stort. Så nu har vår yngste son en rosa vagn. Trots kommentaren från säljaren – Are you sure? Manligheten sitter inte i färgen – bebisar har ingen manlighet – rosa vagn blir bra!

Stolt att berätta, -Jag har kört bil, enda till skolan. Hade yoga där i kväll och tog bilen den hela långa kilometern alldeles själv. Är ovan automatkörare och en ännu ovanare vänstertrafikskörare. Till och med blinkersen är ju på fel sida. Jag kom i alla fall både dit och hem, även om vindrutetorkarna gick igång några gånger, vinglade lite lätt på vägen för att hålla rätt avstånd till väggrenen och råkade bromsa till ibland när jag var inställd på att växla. Det var mörkt – ingen såg.

Hannes; fortfarande lite feber, inget som inte lite alvedon kan råda bot på men ändå.
Tjock är han också, smällfet för att vara ärlig. Rör sig, men inte med någon intensitet. Äter, Ja men är inte fullt så intresserad av mat med konsistens, och då pratar vi kväljningar av kokt morot. Han har börjat ta flaska bättre, utan flaska, inget vatten, inget vatten, mycket bröst, mycket bröst ingen nattsömn eller passande bikini. Så vi måste bli bättre på att öva på olika födoämnen. Tyvärr är avsaknaden av barnmatsburkar stort.

Tjock men söt. Som Moa brukar säga "han är så söt att jag vet inte vad jag ska göra" "vill ha honom hela tiden". Skrattade sig igenom kvällen och somnade med ett leende. Men jag tycks skönja en intensiv mammaperiod. Minns Vigors enorma sjumånaders ångest.
Trodde att Hannes skulle få en lättsam variant, då vi är båda hemma, men det har väl med separationen till brösten att göra
När jag åkte själv med Vigor till Stockholm den här månaden för två år sedan hängde han på min höft i fyra dygn. Inte ens syrran fick hålla honom i en minut under kritiska förhållanden, som att kunna gå på toaletten. Den var snabbt över men hysterisk när den varade. Det är ingen litet missnöje som uttrycks, utan ett panikartat hjärtskärande lidelse som skriks. Men vad gör det, när vi här tillsammans utan ett enda måste!!!
Vi har nu varit här i sju veckor och hittat lugnet?Vi mår bra helt enkelt

17/11 2008
Here we go again. Trodde vi flytt sjukdomshösten i Sverige. Vigor feber igen, Hannes feber. Fick nojan först, då Vigor smällde till med en 39 grader utan förvarning efter två friska dagar. Ringde runt till lite erfarna dengeuföräldrar. Mycket osäker sjukdom det där. Besökte Kamalas egna Dr Pisit. Han är ingen barnläkare och ville självklart att vi skulle ta blodprov i city. Klockan var kväll, söndag och helt fel tid för att bara apropå sticka och ta ett blodprov. Men då jag specifikt frågat om det inte kunde vänta till morgonen och doktorn sagt att det borde göras så snart som möjligt, var det bara för Pelle och Vigor att betala dyrtaxi till finsjukhuset. Inget utslag. Yes! Provet skickas dock till Bangkok. Vigor bättre, Hannes sämre. Men trots allt så var resan till Bangkok hospital in Phuket värt det, då Pelle fick lite utförligare information om febersjukdomen. Den finns i många olika former, blödarformen är ytterst ovanligt och drabbar nästan uteslutanden de som får febern flera gånger. Den kan vara av väldigt enkel karaktär. Så nu avslutar jag min dengeu mani men vi skall myggtäta lite innan vi tar steget ut ur huset. En kaffe på altan.

Så för ni som ska stanna länge med barn, vad är det som kostar? Överlägset; en sjuk familj blir dyr i längden. Trots bra försäkringar betalar man självrisken och alla små mottagnings avgifter. Att tvätta blir också dyrt för en småbarnsfamilj. Och det är inget mot en magsjuk småbarnsfamilj, den veckan spräckte vi budget utan att ens ha ätit speciellt mycket Sen är det taxi resorna. Blev lite surt igår när vi hade tänkt hyra bil inom kort för att bland annat åka till city. Försökte förhindra dyra taxiresan med att ordna bil redan igår kväll men som sagt, klockan slagen och söndagen uppenbar.

Hörde på skolan idag att var och varannan unge hade haft hög feber under helgen. Lite snor och hosta och jag hade känt mig hemma, men bara hög feber lurar till det lite.

Blev uppenbarligen inget gemensamt gymmande för oss idag, men jag var ju där och svettades igår morse. Själv, som vanligt, fick till och med sätta på maskinerna innan passet. De har storbilds tv, men brist på kanaler, och jag som behöver distraherande program för att kunna utöva konditionskrävande övningar.
Lät CNN stå på och intressera mig med en het debatt om same sex marrige. Rätt kul att lyssna på faktiskt. Pro sidan med alla deras självklara argument om rättigheter, rättvisa och modernt tänkande, att ett homosexuellt bröllop faktiskt inte bjuder på några ockulta inslag och att deras kärlek inte påverkar gemene man. Dessa åsikter ska sen stå i opposition mot motståndarnas argument, som lätt blir lite tonårsaktiga.
Varför? Därför!"!!
Deras skäl handlade nästan uteslutande om att Jesus specificly talked about the konstituion of a man and a woman. Och för att sen stärka hans så "up to date" argument med den självklara biologiska faktorn. The man has sperm and the woman eggs. Som att det är bara manliga spermier som befruktar deras äktenskapliga fruars ägg i en fantastisk tresamhet. Men det är klart att ett välsignat äktenskap kräver möjligheten till ett biologiskt okomplicerat barn. Är det en konstitution så är det 😉

Ps. Fint väder, nästan friskt barn, ska hämta liten bil idag. Moa namnsdag, jag på gymmet. Vi nöjda

13/11 2008

Så då har vi varit med om Thailands första högtid, Loy Katong (väldigt osäker stavning
Vi tillbringade kvällen med Ellis föräldrar och åt middag hos "dansken" under trevliga och språksamma förhållanden. Råkade självklart på samma trebarns familj som vi träffat i samtliga av våra restaurangbesök denna vecka. Borde kanske slå slag i saken och helt enkelt äta middag ihop på riktigt någon kväll.
Regnet öste ner, så det var länge osäkert om vi kunde få iväg barnens egengjorda små Loykatong blomljus, de som förhoppningsvis ska göra våra önskningar om lycka uppfyllda. Då vädergudarna givmilt nog, gav oss ett uppehåll, lyckades vi även få upp en ljusballong. Vackert och mysigt. (Kamera så att ni får se?Nä inte alls, oj då den låg visst i väskan hela kvällen, typiskt, men men ni får ju se en massa kort på barnen i hemmiljö :-).)

Vigor hade dock feber och sov hela kvällen. Vi kände helt oväntat att han var het, lagom till att vi skulle gå ner till stranden, inte allt för hög men tillräcklig för att han skulle däcka och ta vagnen i anspråk. Olycksprofet som man är, började det direkt eka denguefeber i mitt huvud. Det ska vara hur ovanligt som helst, men det ter sig dock lite underligt, då vi har hört talas om flera fall, så skeptikern litar inte på några nästintill obefintliga odds.

Han har i alla fall haft inte haft så hög feber nu under kvällen. Men det är ju det där med denguens alla symtomer, man kan blir feberfri och sen få tillbaks febern efter några dagar. Så jag ropar under inga omständigheter Hej och jag tar i trä mest hela tiden.

Tyvärr missade Vigor skolans stranddag, men det kanske var lika bäst, då det var väldigt varmt. Moa var nöjd och solbränd vid hämtning. Ville ha kompis dock. Det är lite si och så där med kompisar. Barnen är fortfarande väldigt blyga inför varandra och det finns absolut ingen klass anda. Vi har i alla fall inte klarat av att vara accepterande föräldrar, utan har självklart påtalat bristen på lek. Att de borde jobba mer på att få ihop gruppen och få fram det lättsamma. Språkbekymret är vi inte ensamma om att ha uttryckt, dels på dagiset men även att det förekommer lite tokigt prat på thai och engelska lektionen då det inte finns någon svensk vuxen representerad. Vigor tar det trots allt bra, men utan språkförståelse blir det självklart lite mer bekymmer. Häromdan, under middagen, sa han bara apropå ingenting att – Jag heter Vigor inte Viggo.

De underligaste här är att man är blir så väldigt trött tidigt. Jag somnar i soffan flera gånger i veckan. Lägger barnen och undrar sen om det är något på Tv, en film kanske ZZZZZZ

I förrgår ville vi verkligen se en film, men kunde inte hitta fjärrkontrollen, vi kunde inte ens skylla på Vigor då han somnat tidigt (vår annars egna fjärkontrollsgömmare, som till och med diskat en i diskmaskinen). Pelle hade ett svagt minne av att han stått vid spisen och bytt kanal. Letade febrilt, precis överallt och till slut sa jag att Va fasiken Pelle! Tänk efter var du ha varit!. Han omtalade snabbt att han varit i köket och sen en sväng i barnens rum och till sist en vända i vårt rum. Det tyckte vi var kul resten av kvällen, då huset inte är större än så. Det är den typen av trötthet som man drabbas av.
Den låg i skötväskan?

I förrgår kunde jag heller inte låta bli att skratta åt Vigor, han har nämligen den allra roligaste springstilen. Han vill alltid hänga med när Moa drar i gång en springtävling. Försöker tappert, men har inte greppat konceptet riktigt. Istället för längre steg och oftare använder han uteslutande höfterna för att öka tempot. Genom häftiga cirkelrörelser med höfterna får han igång en egen liten centrifugalkraft. Till slut måste han stanna för att inte snubbla på sina egna ben som inte alls hänger med i den unika stilen. Det är hur fantastiskt sött som helst.

14/11 2008

Vi har kommit på varför vi är så kritiska mot skolan, förutom att vi har tid att vara det  Orsaken är inte ovanligare än att vi har haft för höga förväntningar, men det beror även på att vi faktiskt lider av dåligt samveten inför Moa. Hon har en bra klass hemma i Umeå, med många vänner och engagerade föräldrar. Att lämna allt det, för ett halvår tog Moa ändå bra även om hon var orolig för allt det nya och för att lämna kompisarna. Efter vår informationsdag inför Lantaskolan var hon mer än nöjd. En hel dag om livet på Koh Lanta om en tillsynes fantastisk skola och roliga lärare. Barnen pysslade, lekte och samspelade hela träffen. Moa hittade kompisar direkt och längtade till Lanta. När vi i sista stund bytte resmål var det skolan hon oroade sig för. Och vi lovade henne att det skulle bli lika bra i Kamala. Med dessa förväntningar tågar familjen Henriksson in på skolan med det trista förhållningssättet, de likgiltiga barnen och den tysta stämningen. Vi har i alla fall lovat oss själva att vi nu ska ha is i magen och inte överföra mer av våra samvetsfyllda åsikter till Moa, inte ens på engelska.

Vigor hade inge feber på morgonen, lekte med lego och fabulerade historier i sitt rum. Det var mysigt att ha honom hemma igår. När han är lite sjuk hamnar han inte i samma tristess, tillika bushumör som under en vanlig innedag, utan tycker det är mysigt att ligga i sängen och höra historier om jul och kalas. Han börjar bli så stor att konversationerna blir så där härligt tankeriktiga. Sött nog längtar han alltid efter Moa när hon är på skolan och det är bra att han kan uttrycka sånt lite nu och då. Jag längtar efter Moa, farmor eller morfar osv.

15/11 2008
Hannes sex månader grattis!! Stora härliga leende pojken.
Har haft två fantastiskt sköna dagar. Tog familjen till Patong igår och det gick överförväntan, ingen gnällande Moa, inte ens en ettrig, smått hyperaktiv Vigor. Vi traskade runt i flera timmar och tog en tur ner till stranden. Stannade och såg ljusspelet inne i Saylon och Vigor charmerade hela tillställningen med sin dans och tillsynes inövade poser. Försökte fånga det på bild men det blev inte rättvist. Moa var riktigt djärv på shoppinggatan, försökte pruta och allt. Köper julklappar och lite småpresenter till klasskompisar.

Tog en stranddag idag och la oss längst bort på stranden. Sagolikt lugnt och vackert. Hoppas det består även när det blir riktigt turistsäsong. Grannarna hade fixat bra pris på stolarna och även hittat en kontakt med bilar. Blev väldigt påmind om tsunamin dock, då ägaren hade gästbok och bilder på familjer på den gamla, numera förstörda restaurangen. Åt där också den dyraste måltiden hittills. Beställde färska prawns, svindyrt en hel hundring faktiskt. Gott javisst, men till det priset?.en hel svensk hundralapp.

Ellinor med föräldrar var förbi över en kaffe, tog med sig Moa när de åkte. De är väldigt trevliga, tog dem absolut på orden, när de sa att vi bara kan åka förbi, då de har två härliga pooler i området. De har bott i thailand i över ett år. Är självklart nyfiken på vad de "flytt" ifrån, de har inte ens bestämt hemreseort.) De har i alla fall börjat skriva på en bok tillsammans. Lustigt nog gör det mig lite avundsjuk, skulle också vilja skriva en bok. Lustigt eftersom jag aldrig skrivit något och inte heller har någon idé om vad jag skulle skriva om. Alltså; det ska bara komma över mig, av sig själv, ett språk ett innehåll, en motivation och en förläggare. Undra var Moa har fått den lite lata sidan av att vilja kunna utan att försöka? Förutom att vilja skriva en bok har jag alltid velat kunna sjunga eller ha någon talang. Den enda talang jag har är att jag kan vrida tummen onormalt bakåt, och jag skojar inte, den har jag visat många gånger. Det blir ju så med brist på färdigheter. Är tyvärr lite för gammal nu för att bryta isen med – vet ni vad jag kan!

Igår var det även kungens systers begravning, det innebar att 20 kanaler visade ceremonin och att det inte fick säljas alkohol. Men det var en ytterst osäker regel, då vi kunde köpa öl på restaurangen men inte sjunga. Barerna var dock stängda, det hade varit spännande att tillbringat kvällen i Patong en lördag kväll utan barer och "glädjeflickor"

9/11 2008
Nu ska jag förfäras lite, det finns faktiskt maneter på vår strand. En norsk familj (med tre barn, vi har lite svårt att "think out of the box" och prata med familjer med säg?. bara ett barn) som vi pratat lite med, men som vi inte sett på två dagar råkade vi på idag. Deras yngste son hade blivit bränd av en manet. Man kunde verkligen se brännmärkena efter tentaklerna. Han hade skrikit som en?..och hade haft väldigt ont. Kändes inte så jättekul, lika lite kul som att en elev på skolan har fått dengefebern och vi fortfarande blir hur bitna som helst. (om det inte vore för dengerisken så skulle man inte märka myggen och betten i sig försvinner fort) Även om det inte var den farligaste kubmaneten är det inget man vill utsätta barnen för. Blir kanske lite mindre strand och lite mer pool de närmaste veckorna. Maneterna följer vädret, när det blir torrare och regnet försvinner ska manetrisken bli betydligt mindre.

Jag som undrat varför Vigor alltid nämner vårt kortspel Uno, när han pratar med någon från Sverige, men idag fick jag förklaringen, då Moa skrattade och berättade vad lustigt det var att Vigor alltid säger Uno när han menar Umeå Jaha???.make sence?
Annars har Vigor utvecklat sitt språk bra, inkluderat det engelska språket. Idag på stranden, när ännu en försäljare passerade, var det Vigor som sa No Thank you. Moa och jag ska lära oss räkna på thai har vi bestämt och har därför hämtat ner en ordlista från Nätet. Det är bara Hannes och Pelle som är ointresserad av den sortens utveckling. Hannes, han tror till och med att man kan fuska sig fram i de olika utvecklingsstadierna. Han tänker nämligen hoppa över fasen sitta, han vägrar helt enkelt att sitta, vill endast stå. Ska bli intressant att se när han springer omkring utan förmågan att sätta sig ner:-)

Jaha; så idag har vi även prövat på att laga en hel måltid hemma, något utöver det vanliga, korv och makaronerna. Vi stekte fläskkotletter och kokade potatis och morötter. Någonting att göra igen kanske, laga mat hemma. Nja, nu är det så att allt inte är som det ter sig. Det stod visserligen att huset låg bra till för barnen, visst på en egen tråkig gata. Det finns kök, javisst men utan någon som helst märkvärdig köksutrustning, inte ens en ugn. Ärligt; en helt värdelös köksutrustning, några usla gamla buckliga stekpannor, en bunke och bestick som är så mjuka att de böjs bara man stoppar dem i diskstället. Lite här, är av illusionisk karaktär, nu är inte thailändarna ensamma om det, nejdå, jag är inte alls anklagande bara beskrivande. Jag menar, vi har bott på ett tillsynes helt nytt hotell i Bulgarien, första gäster och allt, men efter första regnet hade de mesta fallerat. Ja och hela Usa är ju en enda illusion, en föreställning om möjligheten till den bästa lyckan, rikedom. Saken är ju bara den, att om man trodde att vi skulle kunna laga lite kulinariska måltider här och kanske tjäna in en slant så är verkligheten nått annat. Maten blev i alla fall helt okej, men tragiskt osigt i flera timmar.

I morgon ska jag och Pelle jaga gym, kanske låter tråkigt för många, men vi ser det som en skänk från ovan, att vi tillsammans kan gymma lite på förmiddagen. Pelle för att han känner sig liten och jag för motsatsen. Nä nu skarvar jag sanningen lite igen, mest är det för att min rygg behöver lite gymnastiska övningar och kan vi ordna det så, att det går att utöva på ett gym istället för hemma så blir jag mer än glad. Har nämligen inte karaktären för att ligga på golvet och göra några vettiga ansträngningar. Det gäller ju bara en månad, men det kan räcka för att förbättra motivationen. Vikten tror jag tyvärr blir bestående, då både munkar och glass är gott.

11/11 2008

Tog gymmet på det nya hotellet, "signade" under lite missnöje, då de vägrade ge oss rabatt, trots att vi var ensamma i gymmet, ja ensamma på hela hotellet faktiskt. (får gratis Internet dock) Vi har en egen idé, vi "långliggare", att de tjänar rätt bra här i Kamala så det är svårt att pruta även om hotellen gapar tomma och mopparna står där de står. Det enda som går att få bra priser på, nu när högsäsongen är här, men turistinvasionen ännu inte kommit, är husen. Hus som inte ligger närmast stranden vill säga. Så hyr inget hus i förväg, det finns och det byggs. Vi är ganska nöjda med vårt hus trots avsaknad av pool och en ibland för lång väg att gå. Hade vi inte haft Hannes hade det varit piece of kaka, men han är förpassad till vagnen och därtill är en vuxen förpassad att gå. Våra sovrum är stora och aircondonitionerade, utrymmena är fräscha och helheten mysig. Efter några nätter på sjukhus kändes vårt städade lilla Kamalahus riktigt bra. Det var ju bara det där med ugn, Pelle saknar att få baka och vi alla saknar bröd. Brödkulturen lyser med sin frånvaro. Affärerna erbjuder vit franska och bageriet erbjuder torra frallor, dessutom är bröd svindyrt i motsats till de billiga feta goda munkarna.
Man måste förstå att vi hyrde huset på nätet, utan att vi ens varit i Thailand. Det var våra föreställningar om hur det skulle kunna bli, som styrde valet, det tillsammans med rädslan att stå här med tre barn utan hus. Vårt viktigaste kriterium var, att inte vara beroende av motorfordon, varken till skolan eller stranden. Kanske en cykel till Moa och sen skulle vi gå bredvid???okej??. Nu när vi har moppe och det är inte hela världen att köra två ungar är vi ju egentligen inte alls beroende av avståndet till skolan.

Vi har skrattat åt vår egen bild av hur det skulle vara. Pelle var tex tveksam över allt vi lånade, typ filmer osv. Han snackade alltid om att han inte ville ta ansvar för dem, att de skulle gå sönder, sanden skulle förstöra allt. Vilken sand?? Vi bor ju som hemma, det går varken sönder mer eller mindre här än där. Det mesta är faktiskt som vanligt, fast varmare, mer avkopplat och utan måsten. Och trots sex veckor tillsammans – 24/7 – så har vi inte bråkat, lessnat eller ingått i äktenskapligkris. Vi har dock hört skvallras om Kho Lanta, den andra svenska "kolonin" på den här sidan av Thailand. Där finns stranden och endast stranden att ägna sig åt. Så det är inte vanligt men heller inte ovanligt att alkoholintaget ökar markant, att semestersuparna blir fler och därtill konflikterna. (det är lite kul att det skvallras om det, vad skvallrar de om oss här i Kamala)

Idag tänkte vi ta lokalbussen till Patong, gick väl sådär, då det inte fanns någon lokal buss som går till just Patong, snopet. Tog en kaffe i "byn" och åt lunch på en av våra "kvarterskrogar" istället.
Våra grannar kommer från Karlskoga och har bott här förut. De är supergrannar i den bemärkelsen att de har mycket erfarenhet och kan hjälpa oss vilsna förstagångare. Man får liksom en hänvisning kring priser, de blir våra referenser helt enkelt. De har smart nog hyrt av ägarna själva och tjänat några tusenlappar, de har även kontakter och hyrt en stor bil billigt. Snällt nog ska de försöka hitta en bra och billig bil till oss också. Annars är det mest små Isuzur och liknade som finns i vår prisklass. Blir lite svårt för oss att leva upp till vår image som säkerhetstänkande föräldrar om vi hur en sån. Men tänk vilken frihet att upptäcka lite mer av Phuket och Thailand i bil. De flesta hyr bil här, men inte uteslutande för att upptäcka andra delar av landet utan främst för att slippa gå. Det är väl inga som går lika mycket som oss. Första veckorna blev vi stoppade hela tiden Taxi taxi. Nu har de gett upp på familjen med den orangea vagnen.

Men hyr vi bil får vi lämna igen moppen ett tag. Den kommer man att sakna, det är ganska mysigt att åka runt med moppe, känns till och med lite coolt. Det är bara den för stora "störtkrukan" som förstör den coola framtoningen. Känner mig lite som när jag var 19 och gjorde värnplikten. Liksom nu kände jag mig ganska häftig, med i 90 uniform, vapenhölster och allt. Men så skulle man på med den där icke anpassade hjälmen. Var rätt ocoolt att springa på skjutbanan och slänga sig ner i liggande skjutställning med hjälmen ständigt hängande över näsan. Den åkte fånigt upp och ner man sprang och hindrade både coola "moves" och snygga skott. Det är ju så med den där omtalade illusionen, att utan coola militärgrejor var ju jag ingen stridis, om sanningen ska fram var jag inte ens en stridande illusion utan mer en sökande organisatör. Så jag blir kanske ingen cool moppeförare, ens med den vassaste hjälmen?.Jo

7/11 2008

Har pratat med Sverige idag. Vigor som tjatat efter morfar hela veckan hade inte ro att prata mer än en minut, men hann visserligen berätta lite av varje. Att det finns ett Uno, att han skulle leka polis i skogen med Moa och att han varit på marknad.

Bloggen är kanske inte helt rättvis, kan upplevas som om vår vistelse stöter på många brydsamheter. Det är inte riktigt sant, men det är bra mycket roligare att skriva om 
Förmodligen roligare att läsa om också, men för att väga upp det hela kommer följande – dagens upplevelse.
Lämnade Moa och Vigor på skola respektive dagis. Tog en kaffe i lugnet medan Hannes sov. Promenerade sedan till stranden, gick gatan ner till strandens södra del och fann den trivsam med naturlig skugga av välbeväxta palmer. Lugnt och stilfullt, pratade lite med några thailändare innan vi strosade tillbaka. La oss i strandstolarna med en drink (nä, skojade bara) vatten. Hannes somnade igen, vi solade. Tog en pannkaka och kaffe, gick hem. Hämtade barn, vilostund, jag och Moa tog en fika och surfade på nätet. Åkte ner till stranden igen, badade, inget bråk, tog en varsin öl (sant). Avslutade med en tur på marknaden, åt gott, gick hem slötittade på tv och åt chips????????

Och så tillbaka till det vanliga.
Har hört att regnet ska komma tillbaka några dagar. Det var ju själva f.n vi hade ju precis bestämt oss för att jobba lite på brännan. Det efter att vi faktiskt tillhör det blekaste västerlänningarna på stranden. Om jag bortser från våra stolsgrannar på båda sidor idag, som var mer röda än bruna. Vädret och magsjukan har gjort sitt. Vi var ju på stranden hela två gånger idag. Träffade en trebarnsfamilj till, det är lustigt det där med tre barn, men man hälsar liksom oavsett nationalitet om man möter någon med lika många barn. Ni Mc ägare kanske känner igen er.
Var med om en lustig sak på marknaden. Ett svenskt par passerade mig och undrade lite skojsamt om jag hittat alla barn. Va!! Har mina barn varit borta? har jag fler än tre?
-Ni hade ju bara ett på stranden förut. Jag försökte svara nått roligt, men hade inte riktigt hängt med på att vi inte bara var thailändarnas turistattraktion utan att också svenskarna fann oss underhållande. Men vi träffade på en familj som läst bloggen och kommenterat lite, det var roligt. De bor på Print, vårat favorithak. Sen var Moas alla fröknar där, lite barn och föräldrar från skolan och Moas kompis Ellie. Nästan som att gå en dag på stan i Umeå.

Måste bara klargöra en sak, om det är någon från försäkringskassan som läser, och då bortser jag från Pelles mamma, du är ju pensionerad. Jag tar ut garantidagar på Vigor och Moa, men nu när han går halvtid på dagis måste vi självklart se över dagarna, så att vi inte tar ut mer än halvtid på Vigor och göra ett helt oplanerat fusk.

8/11 2008

Helg. Om barnen får bestämma blir det pool. Vigor efter frukost, jag är dess (less) på att bada på stranden, blev mest förvånad att han uttryckte ordet less. I alla fall blir det Print idag, ska bara bråka oss igenom lite tandborstning och sätta stopp för dataspel. Moa läser bamsetidningar som vanligt, Vigor släpper datortanken och lyssnar gärna.

Vi har kommit på att det bara är en månad kvar tills vi åker till Malaysia och sen är det jul. Känns hur märkligt som helst, ännu märkligare kändes det när Moa kom hem och berättade att de övat på luciasånger. Jag undrar hur man kommer att känna sen, när det är dags att åka hem. Kanske är man dess och bokar hem sig lite tidigare eller så har man redan börjat planera nästa resa. Det kommer i vilket fall som helst att kännas övermäktigt att helt plötsligt vara själv hemma. Det är ju ett halvår till innan pojkarna ska på dagis när vi kommit hem. Skulle ha velat vara i Stockholm denna barnledighet, då både syrran och bästa vännen är hemma med sina små. Kan verkligen föreställa mig själv som en riktig "lattemorsa". Kommit hem och bytt ut vår bugaboo (som jag i så fall hade haft) mot en enklare Mclaren (stockholmare pratar lustigt nog vagnmärken, umeborna funktion) Våren i Stockholm är faktiskt fin men vårvintern i Umeå är inte helt fel den heller. Skulle ha planerat hemfärden lite bättre, syrran får väl komma upp och vara lite "frilufsmorsa" med mig. Kommer säkerligen att längta efter jobb, ett jobb jag inte har och ett jobb som inte finns. Längtar efter högkonjunktur och efterfrågan, efterfrågan av mig givetvis. Har räknat ut, att när jag tagit examen nästa år. Så är jag 35 år, färdigutbildat, överutbildad med tre barn. Alltså inga fler graviditeter och vid tidpunkten har dessutom alla barnen passerat det kritiska sjukåret på dagis. Därtill har jag en "hemmavarande" man. Kan utan större avbrott jobba i 30 år, varför är man inte som mest eftertraktad då?? Ska jobba på det:-) Nått ledigt, jag är idelöra.

Är på Print nu när jag ska läggar ut bloggen och guess what!! Det regnar. Ungarna bryr sig inte, leker i den tomma lekhörnan. Hotellet har fortfarande bara en 20% beläggning. Var är ni alla sol (hm) sugna turister, är det ekonomin eller kubmaneter som hindrar er.

4/11 2008
Hade över två timmar själv på stranden, har inte varit helt utan barn så länge på fem veckor. Lustig nog hade jag svårt att somna igår och det bara för att jag längtade så mycket efter att få vara själv en stund, ta en stol, en bok och en vatten utan att ha uppsikt över någon. Det kändes lite som när jag var liten, kvällen före julafton, fick likt då, intala mig själv att somna så att dagen D kunde infinna sig lite snabbare.
Solade, badade och blev röd trots tidig morgon och solkräm. Gick omkring på stranden i min "nästan för liten" bikini och kände mig som en riktig solturist. Är faktiskt glad över lite fler turister på den numera uppdukade stranden. Mest nöjd är jag över de övergödda ryssarna som skumpar runt med sina magar och gör mig lite mindre. Har levt för länge omringad av endast petita thailändare.

Vigor har börjat skola in sig på dagis, om det är möjligt ska han gå en månad mellan åtta och ett, som sin syster. Han tycker självklart att det är spännande att vara där, de har ju leksaker, plastdjur som man kan ställa i ordning. Men helt införstådd är han nog inte över att han ska/kan stanna där utan oss, det får morgondagen utvisa, då han ska få pröva en stund själv för första gången. Till saken hör att det inte finns någon fröken som pratar svenska, så det finns ett ordentligt orosmoln. Egentligen kan jag inte, hittills, säga att varken skolan eller dagiset är något jag skulle förorda. Man ska helt enkelt inte ha några förväntningar överhuvudtaget. Dagiset är en förvaring med leksaker och skolan är en likgiltig lösning för undervisning under semestern. Låter hårt och jag kanske ångrar mitt uttalande längre fram, men det är jävligt irriterande att en skola som är baserad på korttidsvistelse inte har en enda jävla strategi för att göra den tiden så bra som möjligt, få en bra fungerande barngrupp på kort tid. Jag vet att jag arbetar på en skola (umeå waldorfskola) som göra mina förväntningar stora och mina krav höga men en liten namnlek, ett fadderskap eller lite välkomnande ord till alla nya kan man väl slänga in. Har en än gång hamnat i "tigermamma" beteendet, ett beteende som lätt kan bli barnsligt och irrationellt, så än så längre har vi inget sagt.
Så varför Vigor på dagis? Vi tror att han behöver det lika mycket som vi. Även om vistelsen här skulle vara för att familjen skulle tillbringa tid tillsammans, så kan det bli för mycket av det goda. Vigor har inte gått på dagis sen i maj och behöver tid med lite jämnåriga. Och vi behöver lite tid utan barn för att ??vara vuxna, orka leka, få distans och kunna gå te x på toaletten i fred. Självklart är Hannes hemma men med tre barn blir ett barn ?nästan ingenting.
Just ja!! Jag har ju en Lassie att berätta. Vi har träffat fröken Ur. Moas kompis från Lanta Ellies mamma är både fröken Ur och andra myndigheters röst. Pelle tycker givetvis att sånt är mycket coolare än jag, så han försökte självklart ringa fröken Ur här ifrån men misslyckades. Månne de inte hitta denna blogg

5/11 2008
Dagis. Vigor klev in med stora målinriktade steg mot leksakerna och jag satt en bit ifrån, skeptisk så klart, my nature as a parent. Gick på en promenad och fann honom lika lekande som när jag gick. Slog på stort och åkte hem en timma, beklagade mig över tystnaden och personalens brist på att förstå hela engelska meningar. Fann dom dock ritande tillsammans, mycket bra, visade den tvivlande mamman lite hopp. Pratade lite med dem om Vigors problem med värmen, då de inte givit honom något att dricka än. Han nöjd, med sin teckning under armen och ett bestämt uttalande om att han nu skulle åka hem från "sitt" dagis. Mötte Moa på rasten, lärarpraktikanterna hade initierat en lek Go lärarpraktikanter Go.

Parantes: Grattis USA till er första färgade president. Nått för Sverige att tänka på. Kanske kontra med en kvinnlig statsminister nästa gång. Till och med en krigande republikan kan inspirera. McCains sätt att hantera en förlust och uppmana till samarbete och respekt över resultatet är långt mer än vad våra besegrade politiker skulle ta sig för.
Go the "skinny kid with the funny name" Go

3/11 2008

Oj oj jag har sovit alldeles för lite natt. Hannes vaknade en gång i timmen. Han var svårsövd nu på förmiddagen också och har precis lyckats komma till ro. Vågar inte ha på tv:n på så satt och sökte lite på en gammal blogg och hittade som vanligt en helt fantastisk felskrivning och har nu skrattat oavbrutet i tio minuter åt det, i min ensamhet.

Jag hade utvärderat vårt lyxliv På KohLanta och skrivit att vi inte fick vänja oss med dessa förspända förhållanden. Vi fick ju nytt vatten, städat rum och bytta handskar varje dag. Jag vet faktiskt inte hur vi klarar oss utan nya handskar ?det är hur kämpigt som helst. Men det går?känner inte många familjer som skulle klara av den verkligheten, framförallt när det är så kyligt här?.Ha Ha