I går deltog jag i en diskussion med Bokhororna Johanna Ögren och Johanna Lindbäck på Bokcafé Pilgatan i Umeå om kulturkritiken förändrade former och villkor. Samtalet kom att kretsa en del kring vilka nya territorier som ritas upp av den ständigt utökade skaran av kritiker som i dag tack vare nya medier har vidöppna kanaler för att nå ut med sina åsikter; hobbytyckare, smalkulturkritiker, storstadspressens experter och ivriga entusiaster. Alla kan i dag vara med och tycka, men i stället för att samlas för en gemensam diskussion pågår i nuläget samtal på tydligt åtskilda nivåer och i ofta förvånansvärt slutna grupper – även alltså på nätet.

Ett intressant och givande samtal som gav insikt om de traditionella mediernas plågsamma ambivalens, mellan att å ena sidan vilja vara den som regisserar det offentliga samtalet och stå för expertis och facit, å andra sidan mer än något annat vilja vara med i det gemytligt avspända samtal som pågår utom redaktionernas väggar. Johanna Ö påminde om vikten av att för att få igång ett bra samtal om kultur och litteratur verkligen, på riktigt, sänka trösklarna och släppa ordet fritt. Även från ett brett och allmängiltigt utgångsläge kan samtalsnivån snabbt nå oanade höjder – vilket ju kan vara något för stiffa kulturredaktioner att tänka på.