Under de senaste veckorna har ett par oroade röster hört av sig till VK-kulturen om ett annalkande hot mot biblioteket i Tärnaby. Någon hade hört att biblioteket nu definitivt lagts under bilan, någon annan om en verksamhet snart i malpåse; en glesbygdens spegling, var min omedelbara koppling, av vad som sker för fullt vid storstadsregionernas bibliotek, där resurser på senare tid mer och mer förts från sämre beställda ytterområden till centralorten. Med den skillnaden då, att de ökade avstånden mellan utlåningsställena när biblioteksfilialer i Västerbottens inland läggs ned räknas i mil och inte i antal tunnelbanestationer.

Nu visar det sig dock att någon nedläggning av ­Tärnabybiblioteket inte är aktuell, däremot en flytt, ut från Folkets Hus under februari månad, till Skytteanska skolan med inflyttning under senhösten, något som ­funnits som ett tänkbart handlingsalternativ sedan förra året när man för Tärnabybibliotekets del sedan lokalhyrorna i Folkets Hus höjts rejält tvingats se sig om efter alternativa ­lokaler. Ingen anledning till skrik och panik alltså, kan tyckas. Men bara det faktum att biblioteksverksamheten under något halvår kommer att ske med hjälp av provisoriska och tillfälliga lösningar, kan dock vara nog så ­oroande.
Dessutom, den skugga de mera genomgripande ­förändringar folkbiblioteken står inför och som kastas över hela landet, gör att även en strikt praktisk flytt för ett folkbibliotek kan motivera en viss oro, med den ­vetskapen i bakhuvuden om hur mycket av förändringar som kan smygas igenom när verksamheter byter lokaler.
Mera strukturella sådana, av bara farten liksom. ­Vilket nu inte Tärnabybiblioteket på förhand ska lastas för, här är intentionerna att döma, förstår jag när jag ­talar med berörda parter, inga andra än att nuvarande verksamhet ska bevaras, bara som sagt inrymmas i nya lokaler.

Inga antydningar här alltså till den typ av bibliotekstokerier Malmö stadsbibliotek formulerade förra året i sitt omtalade strategidokument The Darling Library, en rapport där begrepp som ”upplevelser”, ”sinnlighet”, ”marknadsplats”, till och med ”erotik”, får klä en ny biblioteksideologi i ord.

Inte heller i den rapport som lades fram strax före jul av kulturförvaltningen i Umeå kommun som underlag inför beslutet om Umeås framtida stadsbibliotek återfinns något att resa ragg inför för den som befarar jippon och kommers där litteratur och bildning borde härska. I denna rapport, som det lär finnas anledning att återkomma till framöver, tas även den fråga om placering upp som varit på tapeten här på sidan de senaste veckorna, där goda skäl läggs fram både för att införliva biblioteket i ett nytt kulturhus mellan broarna, och att hålla fast vid dess nuvarande placering.
Frågan berörs dock bara i kortfattade ordalag och, vilket en och annan redan så insiktsfullt påpekat, det av värde som genomsyrar denna rapport och som blir viktigast att hålla fast vid i den fortsatta beslutsprocessen, är hur synen på biblioteket som en demokratisk institution där allas rätt till kunskap och ­information oavsett kajkant eller Vasaplan, måste få förbli de ­klarast lysande ledstjärnorna för ett framtida biblioteks ­verksamhet.