Med humor som täckmantel kan mycket bli uttalat som man annars mumlar om, det visade sig nyligt när ett par lokala kulturaktörer i skydd av första april passade på att utdela ett par rejäla käftsmällar. I en artikel på minabibliotek.se kunde vi läsa en uppdiktad intervju med en lokal högt uppsatt kulturpolitiker ”Spindelväven” som berättar om visionerna med det nya Stadsbiblioteket; mer av läsplattor, rutschbanor, mjukglass och kommers och mindre av förlegade ting som böcker och kulturella inslag. 
 

”Allmänheten har till skillnad från mig inte hela bilden klar för sig och då blir det per automatik galet. Det är förstås jobbigt att behöva låtsas respektera de här människorna, men det hör till jobbet”, säger ”Spindelväven” i intervjun på frågan om vad han anser om den pågående biblioteksdebatten.
På Västerbottens museum berättas om hur man med bidrag från kommunens så kallade sms-fond (Staden mellan stolarna) kunnat köpa in en bassäng för fotbad bland sugna firrar. Sms-fonden finansieras enligt museiskämtarna av det lokala tillväxtkonsortiet Bigupp Central, som citerar det fiktiva kommunalrådet Arnold M Thunnell medan han badar fötterna. ”Jo, jo här kan man verkligen säga att vi sitter i samma balja, vi i kommunen och Bigupp”.
 

Att så stora aktörer som minabibliotek.se, webbplatsen för Umeåregionens biblioteksverksamhet, och länsmuseet under anonymitetens skydd ger uttryck för så skarp kritik är anmärkningsvärt. I den bästa av världar kunde det allvarsamma aprilskämtandet tolkas som tecken på ett ovanligt högt tak och fri luft i stans kulturdebatt.
Synd bara att sådant som pågående sms-historier och ett kulturliv där fler och fler utövare säger sig känna sig akterseglade och utanför beslutsprocesserna i ett nafs eliminerar den förklaringsmodellen.