I går klubbades beslut om flytt av stadsbiblioteket formellt igenom och satte punkt för en osannolikt lång och vindlande beslutsprocess och debatt.
Jodå, det är fullt förståeligt att man tvivlar, men denna gång är beslutet fattat. På riktigt. Alldeles säkert.
Visst, i mer eller mindre informella sammanhang har det redan ett otal gånger sagts vara klart, det är precis detta som varit utmärkande för hela den osannolikt långa och vindlande debatt som förts – där de befarat undansmugna och informellt fattade besluten underblåst den hätska tonen i protesterna och konspirationsteorierna.
Vilken hållning som än intagits i debatten har ömse sidor kunnat medge att den politiska otydligheten varit djupt olycklig genom hela processen. Misstankar om dolda agendor bromsar och försvårar all konstruktiv diskussion om hur det bästa kan komma ur det nya.

Men nu står vi alltså där med saken på papper – mödosamt pressat genom de ­formella politiska kvarnarna.
Nu följer en ny process, förhoppningsvis präglad av större klarspråk, där frågor om finansiering och detaljplanering av verksamheten för det nya stadsbiblioteket skyndsamt bör besvaras av ­politikerna.
De några hundra meter som upprört flyttmotståndarna kan vi väl dock få slippa fortsätta debattera, värre avstånd har överbryggats genom historien. Ska vi tala avstånd är förtroendegapet mellan ett stort antal Umebor och politikerviljan för det framtida biblioteket betydligt mer bekymrande än sträckan mellan Vasaplan och kajen.