Sara Meidell

Kulturredaktör på VK

Den stora ondskan växer ur den lilla

Av , , 1 kommentar 7

Med hög puls ringer jag min pappa på fredagseftermiddagen, han svarar på andra signalen, precis framme hos släkten strax utanför Oslo.

Vi pratar om bomben, det enda man dittills känner till om det som ska bli det ofattbaras dygn för Norge och för världen. Fruktansvärt, säger vi, ingen i släkthuset vid Oslofjorden kan riktigt förstå hur det kunnat hända. 

Ännu är bomben det man pratar om, ännu är katastrofen till sin yttre form begränsad i tid och plats. Ännu vet vi inget om vad som pågår på Utöya, ännu är fasan koncentrerad till ett dåd mitt i Oslo. Och de mina är okej.

Som de flesta, när det ohyggliga sjunker in och skräcken sprider sig, räknar jag in de mina, pappa, mamma, barnen, vänner, i allt vidare cirklar – vill få överblick, kontroll på läget.

Det – att räkna in de sina, samla flocken, ringa runt – är en reaktion som är djupt mänsklig och som är det goda, hoppet, i en djupt tragisk och skrämmande situation. Detta pågår just nu i större omfattning i spåren av Oslo-tragedin, tillsammans räknar vi in de våra, vi samtalar och samlar alla goda krafter, söker skapa överblick över allt det som är gott, det som är mänskligt – det som vi åter blivit påminda om måste odlas och vårdas för att förhindra ondskan och terrorns utbredning.

Det är djupt mänskligt att i kris vilja polarisera, göra klyftan så djup som möjligt mellan oss själva, det goda – och ondskan, denna gång i skepnad av en enskild förryckt galning.

Det är djupt mänskligt att vilja dra markanta gränser när vi räknar in de våra, men också det farligaste vi kan göra. För ondskan är inte begränsad till en enskild individ, precis som de goda krafterna utgörs det onda av ett mycel som växer i det tysta under våra fötter. Bara om vi vågar se detta, kan vi förhindra ondskans spridning och utblommande i fler katastrofer för mänskligheten och demokratin. Vi måste fortsätta skriva, prata, räkna in de våra, räkna in det mänskliga, men också i varje liten stund av vår vardag motarbeta ondskan – för den stora ondskan växer fram ur den lilla, ur vardagsondskan.