Den mera allvarstyngda kulturjournalistiken må kasta sina sneda blickar åt kulturella topplistor och betygsättning, men i nyårstider kommer ingen undan – nu ska allt upp på bordet för bedömning och rankning, högt som lågt, fint som fult.

Och faktum är att årsrevideringar kan ha sina tyngre poänger – när vi gör samlade utvärderingar av olika slag, för samman kulturella uttryck från olika konstarter för bedömning på samma arena – då kommer vi närmare kärnan i vad det är vi söker efter och vill beröras av i de riktigt goda kulturupplevelserna. Något, alltså, som kan ge vägledning om vad vi ska söka efter i 2012 års kulturutbud.

I dagens VK säger kulturens frilansmedarbetare sitt om kulturåret 2011 och listar höjdpunkterna, enskilda uttryck eller tre-i-topp, från det gångna året. Tranströmer, Wozzeck på Norrlandsoperan, Ekman och Åsbrink, festivalpärlor från Made och högtidsstunder från Jazz i Studion är något av vad som nämns i nyårskavalkaden.

Mina nyårshöjdare är en trio plockad från närbelägna scener, kulturhändelser som på olika sätt sätter ljus på kulturens roll som presentatör av alternativa världsbilder. Absolut nödvändiga i en samtid som, trots att vi alla bär hela världen med oss i våra telefoner, ofta känns allt trängre.

1. En magisk kväll på åhörarplats på Bokcafé Pilgatan i oktober, då tidigare kulturministern Bengt Göransson under dryga timmen fick sagt det mesta vi behöver förstå om kulturpolitik i en svensk kulturpolitisk verklighet i färd med att raskt urholka sig själv.
2. Verkligheten, det konstnärsdrivna galleriet i Umeå, som under 2011 fortsatt utgöra spelplats för smala, ibland snåriga, ofta angelägna konstnärskap och som dessutom under hösten skridit till aktiv handling för en bättre konstpolitik i projektet Get to Work.
3. Skuggteaterns uppsättning av Gargantua. Vansinnigt rolig, outhärdligt sorglig och makalöst intelligent. Cyklar hem efter en kokande premiärkväll på Ålidhem med tårar av både skratt och gråt i ögonen.

(Och som vanligt har redaktören en höjdare till godo – i år formar sig tillägget till ett årslångt glitter, en händelse som förmodligen ska komma att bli det allt överordnade när jag blickar tillbaka på 2011-kulturen: äntligen Tranströmer. För alltid i mitt hjärta.)
 

Sara Meidell