En festival utöver det vanliga
För en tidningsredaktör är Littfest en mardröm att planera – inga normala bevakningsrutiner för festivalarrangemang går nämligen att tillämpa med litteraturen som festivalföremål. Det vanliga receptet; en schyst och stämningsskapande dragarbild på någon av de stora akterna, och så ett smörgåsbord av snärtiga kärnfulla recensioner, är i sammanhanget totalt obrukbart. Författarsamtal och seminarier i Idun eller Peterson-Berger kan vara fantastiska på de flesta sätt, men fotomässigt … nej. Och rappa referat i kortformat från programpunkter som till exempel 1000 år av kvinnors skrivande i Norden, Samtal om kulturkamp eller En tvångsmässig författares bekännelser – ja, ni förstår ju själva – bevakningsmetoden smakprovsbuffé funkar dåligt.
Även om redaktörsreceptet för festivaler inte går att tillämpa för Littfest brukar dock övriga festivalkriterier utan tvekan kunna bockas av: puls, glam, stresskänslan medan man besöker något riktigt bra; att något ännu bättre pågår i grannlokalen, de oväntade guldkornen – och årets program lovar också gott inför utvärdering enligt ovan uppräknade kriterier.
Dessutom, Littfest är ingen fest i kulturredaktionernas tjänst, inte heller för den delen i förlagens eller pr-maskineriernas tjänst – däri ligger dess styrka, detta är i första hand besökarnas fest. Detta märks även i årets festivalutbud, där stora namn utan direkt koppling till aktuella släpp höjer statusen på programmet. Ett annat sympatiskt och publiktillvänt grepp är upplägget med möten i olika konstellationer mellan deltagande författare, det vänder samtalet utåt mot besökaren och öppnar för möjligheter till guldkorn i stunden.
Roligt att notera är hur de två starka spåren från förra året följs upp i årets upplaga, det internationella och serietemat. Förra årets besök av Vladimir Sorokin har markerat Umeå på den internationella kartan och med nya stora namn att följa upp med i år hålls Umeå fortsatt synligt för den internationella blicken. Simon Armitages uppläsning i Idun lördag eftermiddag lär kunna sortera in sig i åtminstone topp fem i festivalhistoriken, liksom den direkt följande storheten; Gerd Brantenberg.
Att serietemat får ett år till på sig att verka på bred front är också tacksamt, genren kräver en viss etableringsfas för att den på samma gån finstilta och kraftfulla poesin i dess särart ska slå igenom fullt ut.
Festivalbäst är förstås – på Littfest liksom på andra festivaler – de fusionseffekter och de ögonblick som göms mellan raderna i programpunkterna – vilka det blir i år återstår att se, men med stor geografisk spridning över stan i årets upplägg finns fler möjligheter än tidigare för oväntade upplevelser i mellanrummen.
Genom åren har jag på Littfester upplevt många aha-stunder både under programpunkter och i mellanrummen, med både gamla och nya litteraturbekantskaper. I år ser jag särskilt fram emot möten med personliga ikoner som Monika Fagerholm och Märta Tikkanen. Förväntansfull är jag också inför programpunkten med isländske Eiríkur Örn Norðdahls, vars helt nyutgivna Gift för nybörjare förnöjt mig mycket under veckan.
Att som tidningsredaktör planera bevakning av en litteraturfestival är en liten mardröm, men det är också ett tillfälle då intressanta delar av litteraturvärldens inre maskineri blottläggs. Inblickar backstage visar en värld där sådant som försäljningssuccéer, pr-muskler och ekonomi syns väga lika tungt som själva litteraturen. Där författaren blir ett affischnamn mer än något annat.
Kulten kring författaren är ett stadigt växande problem för litteraturen och en knivighet som både kulturredaktioner och arrangörer av litteraturfestligheter tvingas förhålla sig till. I en tid där bilden av författaren som kändis knappast behöver förstärkas kan det tyckas kontraproduktivt att skapa ännu fler scenhändelser med författaren i fokus.
Dock, allt ljus på författaren behöver inte vara av ondo, i rampljuset finns också möjlighet att få syn på författaren bakom förlagsmaskineriet – om strålkastarna riktas med lite finess, vilket Littfest brukar kunna göra. Fotomässig och redaktörslogistisk katastrof till festival eller ej.
Sara Meidell
Senaste kommentarerna