Sara Meidell

Kulturredaktör på VK

Gott slut på sagan om Tintin

Så rätt du tänkt, så fel det blev – trots goda avsikter och med ett demokratiperspektiv för ögonen var Kulturhusets Behrang Miris utrensning av Tintin och andra böcker som faller utanför vår samtids värderingsramar ur sitt bibliotek för unga, en akt i så dramatiskt felaktig riktning att det enda rätta var det snabba medgivandet av feltänket. Det är betryggande att konstatera att vaksamheten kring tillgång till ett kulturellt arv och sammanhang, som ska vara extra skärpt i hantering av barn och ungas kultur, denna gång följde den logiska kedja baserad på principen om att inget uttryck kan tillåtas få vara för brännbart för att vi ska våga tala om det. 

 
I stället för att rensa ut de kulturhistoriska avtrycken av en tid långt borta från vår i värderingar och demokratisyn, måste vi förstås lyfta dem högt i ljuset och lysa rakt igenom dem. I stället för att plocka bort de mörka kapitlen ur barnlitteraturhistorien måste vi naturligtvis samtala med de unga om etniska stereotyper och dess historiska kontext. 
Många troll har spruckit i offentlighetens starka sken och barn är ofta rätt bra på att resonera klarsynt och själva detektera och punktera unkna värderingar om vi vågar låta dem hantera kulturens hela spektra, även de mörka delarna. Men förmågan att tänka kritiskt kräver övning – för att lära sig avslöja stereotyper krävs det att man som barn utsätts för dem och får träna sig i att avväpna dem. 
Genom att skapa en tillrättalagd värld där allt är gott och kulturen sanerad från skavande inslag ger vi våra unga usla förutsättningar för att senare i livet kunna urskilja icke demokratiska tendenser i samhället och det är gott att Kulturhuset själva agerade snabbt på denna insikt. 
 
Resonemanget bakom Kulturhusbeslutet om att plocka bort de historiska avarterna går naturligtvis att förstå och beslutet kan synas som en begränsad och rationell åtgärd, men frågans allvar inskärps och de värden som sätts på spel får en besvärande tyngd när vi följer en sådan inslagen väg vidare till dess naturlig förlängning: för en inslagen censurväg är alltid större än det enskilda verket eller den enskilda delen av ett kulturarv. En inslagen censurväg är svår att backa från och dess mekanismer smittar av sig på ett större demokratiskt samtal. 
Med principen om öppet kritiskt samtal i stället för censur åter på sin plats intill Tintin i hyllorna slutade Kulturhushistorien denna gång lyckligt. 
 
Om vi vill att våra barn ska få leva lyckliga i alla sina dagar krävs det att vi i stället för att rensa i deras bokhyllor låter litteraturen fyllas på i riklig mängd – men att vi rensar golven fria för möten och samtal där hela kulturhistorien får plats och där det finns gott om utrymme för de unga att ge ordentliga rallarsvingar till de dova historiska kapitel de själva kommer att upptäcka om de får tillgång till det kulturarv som också tillhör dem.
 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>