Sara Meidell

Kulturredaktör på VK

Avhoppet en modig och viktig markering

Med facit i hand är det förstås lätt att uttala sig; men graden av politisk inblandning har i framväxten av Umeås kvinnohistoriska museum varit ett orosmoln. 

Med ett innehåll som långt fram i processen förblivit tämligen diffust har det varit svårt att ringa in någon konkret konflikt, men medan projektet tagit form har jag väntat på en tydlig markering där det kvinnohistoriska museet officiellt frikopplas från politiken – den brytpunkt som under arbetets gång blivit alltmer nödvändig för projektets fortsatta trovärdighet. 
Men i stället för ett tillbakadragande har politikernärvaron snarare förstärkts i Tamara Spirics fortsatt tunga röst i uppbyggnad och lansering, där Spiric i presentationer inför media obekymrat frontat projektet. 
Konflikten har dock låtit anas, senast i samband med invigningsutställningen Helt sjukt! på Stadsbiblioteket, där Spiric i inbjudningsprogrammet stod som huvudtalare. Dagen innan öppnandet ställde VK:s Karin Bernspång i samband med en intervju frågan om det rimliga i att en politiker inviger ett museum – en fråga som möjligen kan ha medfört att invigningsceremonin dagen därpå styrdes om till att hållas utan politisk närvaro. 
Att den bekymmersamma gråzonen var ett problem även för projektledaren förstår vi nu.
 
Det nya kulturpolitiska landskap som växer fram bär med sig större politiska utmaningar än tidigare. Regionaliseringen decentraliserar politiken, samtidigt blir kulturen alltmer integrerad med kommersiella aktörer genom en ökande kultursponsring och företagssamarbeten. 
De lokala politikerna kommer närmare de kulturpolitiska besluten men har i stället allt fler lokala intressen att väga in – kraven på absolut lyhördhet och respekt för politikens och kulturens gränser är större än någonsin. Det handlar ytterst om vilka strukturer vi vill bygga in i den framtida offentliga kulturen och att behålla klarsyn även när tillväxtmotorerna rusar och när det gäller att muta in områden i ett växande kulturliv.
 
En klok politiker inser att det politiska uppdraget innebär att i vissa lägen tvingas släppa ifrån sig även hjärteprojekten. Med höstens tejp-skandal kring Lev-tunneln i mycket färskt minne är det beklämmande att återigen konstatera bristande insikt hos en av våra tyngsta politiker för det armslängds avstånd som borde vara den överordnade ledstjärnan i varje kulturprojekt. 
Särskilt allvarligt är det att den politiska styrningen gällt ett projekt som i så hög grad baseras på immateriellt innehåll – själva rädslan för den misstanke allmänheten kunnat få om att en ny verksamhet byggs upp kring en partipolitisk linje, borde vara tillräcklig för att en politiker ska förstå att ta ett stort och tydligt kliv bakåt.
Nu blev det i stället projektledaren Charlotta Gustafsson som tog klivet bakåt – en viktig, stark och modig markering. 
Lugnande är att den övriga politiska uppslutningen är stark kring hennes skäl för avsked, oavsett om dem som applåderar beslutet gör det i stöd för den fria kulturen eller i strid mot Vänsterpartiet och Tamara Spiric. 
 
Frågan om huruvida en ny ordförande i styrgruppen kan förändra läget för museets framtid är öppen och jag är inte säker på att det är en förlust för Umeå om det kvinnohistoriska museet inte blir av. Även om den ekonomiska förlusten i redan investerade pengar givetvis inte ska tas lätt på – det är skattebetalarna som betalar prislappen för politiskt sjabblande och den förlusten går att räkna både i kronor och förtroendekapital för politiken och kulturen. 
Skulle planerna på det kvinnohistoriska museet läggas ned är det däremot viktigt att hålla i minne vilka skälen var; en politiskt ohållbar struktur, inte det faktum att jämställdhetsfrågan och vikten av att lyfta kvinnors historia inte skulle vara i skriande behov av att belysas.
 
Det lilla vi fått skymta av det tänkta innehållet har varit lovande och med lokaler ännu inte tagna i bruk och med ett idébaserat programinnehåll i uppbyggnad borde stora möjligheter finnas att låta denna kraft och dessa resurser få flöda in i redan befintliga kommunala verksamheter. En förlust på kort sikt för politiken, men kanske en vinst för den fria kulturen och för kvinnofrågan på lång sikt

5 kommentarer

  1. ulf

    Mycket intressant och välskrivet. Precis som du skriver hade det varit bra med ett kvinnohistoriskt museum. Tyvärr verkar det som Tamara, vill skapa ett museum där hon kan styra över innehållet.. Det känns sådär!

  2. anna

    Det pratas om ett kvinnohistoriskt museum, Det skulle vara mycket intressant att höra vilken sorts historia som ska redovisas. Historia är mycket, social, kultur, konst, politisk, ekonomisk, familje, arbetetshistoria, kläders historia, lokalhistoria, världshistoria osv, Kvinnphistoria finns ju inom alla dessa områden. Jag tror att en politiker inte är tillräckligt insatt i detta och om man ska vara med och styra så blir det nog mycket dåligt och ingen besöker museet för det blir nog mycket ytligt. Kvinnorna här i norr har varit starka och självständiga eftersom männen varit ute och jobbat i skogen eller jagat och fiskat. Vi kan inte klumpas ihop med kvinnor i andra länder och beskrivas som nedtrykta och kuvade eftersom vi inte varit det. I alla fall inte min släkts kvinnor långt tillbaka i historien.

  3. Nybörjare

    Jag brukar inte intressera mig särskilt för kulturen här i Umeå. Den är så PK à la gouche (eller hur det nu stavas), och jag är för gammal för att bry mig. Men nu vill jag stötta ditt blogginlägg som såväl analytiskt, välformulerat, som friskt och vågat. Det finns hopp om ett mångkulturellt samhälle när en ung tjej vågar ifrågasätta de dogmatiska vänsternindar som understundom ger sig tillkänna. Fortsätt så Sara!

  4. Nybörjare

    Mycket bra skrivet! I fösta hand är jag bekväm med att en relativt ung tjej vill fronta egna åsikter som inte är PK Umeå……Det ger utrymme för oss som inte omedelbart anammar den vänsterorienterade kulturdebatten att andas ut och inse att det finns hopp om att vi inte behöver gå för ”längt till höger” för att skapa häsosamma debatter och möten. Kulturen, d.v.s. det historiska pespektivet, har vi alla ett ansvar för och då måste det finnas utrymme för fritt tänkande, inte styrt av politiker. Stå på dig Sara!
    ps Brukar inte engagera mig i dessa frågor, men nu kunde jag ine låta bli ds

  5. Fredrik Nylén

    Hej,

    Mycket bra skrivet. Tyvärr är detta inte något nytt, hjärtefrågor som drivs av politiker tenderar att just bli på detta sätt. Och tyvärr har vi, folket och media, på något sätt varit för slappa och därmed tillåtit detta. Jag tror att vi, folket och media, måste bli tydligare och tuffare i vår attityd gentemot politiker som hamnar i en sådan här situation. Ibland är det ”otur” att man hamnar i en sådan här situation som politiker, men allt som ofta handlar det om prestige.

    Och om man som politiker anser sig vara en stor vän av fri och öppen kommunikation så skulle en politiker som faktiskt har stor personlig investering VÄXA i förtroende om han eller hon faktiskt tog ett steg tillbaka och lät någon utomstående slutföra ett projekt som detta. Varför inte politiker ser detta som något positivt står för mig skrivet i stjärnorna och jag kan bara anta att det handlar om att ”synas”.

    Jag brukar göra jämförelsen mellan en politiker och en domare i en ishockeymatch. En domare som under tre perioder inte syns, det är i grunden en bra domare. Ishockey finns inte till för domarna utan de är där för att se till att ingen går utanför ramarna. En politiker som inte syns, men som sätter ramarna är ju en politiker som gör det som denne är där för att göra, nämligen att leda utan att synas. En domare med egen personlig agenda skulle medföra kaos och detsamma gäller projekt som ska och måste stå ovan personlig eller partiideologi.

    Spiric är inte ensam med detta ”synastvång”, men det blir extremt olyckligt för henne när hon som politiker ser sig själv som en stark feministisk förespråkare, men som inte klarar av att släppa taget av något som ska just förespråka detta utifrån ett objektivt synsätt. Ingen politiker, inte ens Spiric kan påstå att de är fri från ideologi och därför ska politiker enbart göra en sak i ett sådant stort projekt, anställa bästa möjliga stab att genomföra det. Det är att leda utan att synas. Och det cred från allmänheten, inte det som nu sker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>