Folkbladet behövs i kulturdebatten
Skriver på kultursidan i morgon om Folkbladets bekymmersamma nedskärning av kulturen.
…………………………………..
Tidningsvärldens plågsamma pågående stålbad har i allt elände en smal ljusstrimma: den att frågan om dagspressens roll och betydelse per automatik smyger sig in i ett dagligt värv. Frågan om vad vi behöver ha journalistiken till i en demokrati diskuteras i dag på daglig basis med ett allt större allvar, nya publicistiska övertygelser letar sig in i den redaktionella vardagen.
Ingen i tidningsbranschen lutar sig i dag proppmätt tillbaka för något lojt pliktbevakande, ett ständigt hot skapar i stället på många håll en mer alert och driven journalistik – att glädjas åt i stunden, men förstås inget att bygga den stora räddningsplanen för dagstidningen på. För det behövs en bred och djup förståelse för dagstidningens roll hos en allmänhet redo att betala för journalistik värd namnet i en levande demokrati.
Denna förståelse är i dag skör och den sargas ständigt genom den självstympning som pågår inom dagspressen, där vi till följd av en krisande tidningsbransch i andra änden av den nya alerta journalistiken ser panikåtgärder och vansinniga sparpaket, bantningar som ofta slår hårt mot den av dagspressens livsnerver som kultursidorna står för; den kritiska debatten, fördjupningen och de stora perspektiven.
Att Folkbladet nu planerar att skära ner på kulturbevakningen och dra in kulturredaktörstjänsten skulle kunna tolkas som just en sådan krisåtgärd – den andra förklaringen, att förslaget är resultatet av ett medvetet övervägande, är betydligt dystrare att tänka sig. Läsarundersökningar om mer sport åt sidan, det finns kärnvärden en dagstidning inte kan tumma på.
Visst – en slopad kultursida följer helt i linje med den utveckling som sker med rasande fart överallt i landet, med bantade kulturredaktioner, centraliserat kulturmaterial och krympande resurser för god kulturjournalistik, men å andra sidan gör just centraliseringen att den lokala kulturjournalistiken aldrig varit viktigare, med många röster som kan skapa spänst i samtalet.
För lokalmedia i Umeå, inför ett kulturhuvudstadsår och i ett kulturpolitiskt sammanhang som både på riks- och lokalnivå ställer kulturlivets infrastruktur inför omvälvande förändring, borde dessutom varje affärsmässigt incitament finnas för att satsa på kulturen – om vi nu i desperationens namn också skulle låta enbart pengarna prata.
En förlust av Folkbladets kulturbevakning vore en sorglig och ovärdig utveckling för den lokala journalistiken och förödande både för kulturjournalistiken i stort och den lokala demokratin.
Självklart talar jag också i egen sak – om Folkbladets kultursida upphör skulle VK-kulturen förlora en viktig samtals- och sparringpartner, mitt jobb skulle bli tråkigare, stummare.
Och jodå, det var länge sedan det levande kultursamtalet fördes enbart bara mellan kulturredaktioner, det pågår på fler platser och i ett rikare myller av konstellationer än någonsin förr – men att göra sig själva angelägna i detta samtal och inte tystna, är just ett av kultursidornas viktigaste uppdrag.
Senaste kommentarerna