Vacklande grundtrygghet i kulturlivet

När Umeås styrande undslipper sig tecken på den politiska kulturens karaktär i stan gör man det med effektfull symbolik. Ett axplock ur närhistorien:
Lidman-tunneln och hur ord från en av de mest folkkära ikoner för yttrandefrihet täcktes med tejp. Strax före det: larm om politisk klåfingrighet i just det känsliga skede av uppbyggnad av det kvinnohistoriska museet, med sin verksamhet av idébaserat innehåll och tätt kopplad till värderingsfrågor. Och så nu det senaste; uppdagandet av den planerade rivningen av det tungt symboliska Apberget, detta samma dag som Umeå samlas för att gemensamt stå upp för öppenhet och demokrati.

Det gehör politiken tycks ha för effekter motsvaras i lika hög grad av konsekvens i den pågående stadsomvandlingen, där dimridåer, fulspel och politisk arrogans varit tröttsamt genomgående. Där ordningen varit den att ord om medskapande kommit in i processen samtidigt som grävskoporna, där pressmeddelanden och besynnerliga och motstridiga efterhandskonstruktioner till förklaringar framkvidits först när det börjat mullra bland folket. Där vi för många gånger nått det sorgliga konstaterande att demokratisk ordning fått ge vika för 2014-stress och privata krav och intressen.

Det finns tre stora stråk som man kan bekymras över i hur Umeås politiska klimat påverkar kulturlivet och också ansätter demokratiska värden. Till att börja med har vi det faktum att kulturen är det som ska motivera och legitimera expansion och tillväxt i staden – en utveckling spridd genom EU i hela Europa, men i Umeå förstås kraftigt påskyndat av 2014. Medan vi i Stockholm, Göteborg och Malmö ser högkonjunktur och framtidstro manifesteras av skyskrapor, är det i Umeå den offentliga kulturen som knyts till investeringarna. Vad detta på lång sikt gör med kulturlivet behöver vi inte fantisera eller spekulera kring, det räcker med att läsa kommunrevisionens granskning från i våras av den långsiktiga finansieringen av kulturverksamheten i Umeå – en dyster läsning där bara Kulturväven, för åren 2014 och 2015, beräknas spräcka kulturens budget med mer än 70 miljoner kronor. Detta i en rapport framlagd före beskeden om de gigantiska besparingar Umeå kommun står inför kommande år.

Det andra problemområdet hänger samman med det första och handlar om hur stadsutbyggnadens täta koppling till kulturlivet lägger hinder i vägen för en annan och viktig debatt om hur det lokala kulturlivet formas mot en ny nationell kulturpolitik och en tid av stora strukturella förändringar i kulturen. För att ta exemplet stadsbiblioteket, har i Umeå de viktiga frågorna om vad framtidens folkbibliotek ska vara, drunknat i den extremt infekterade debatten om själva flytten.
Betydelsefulla diskussioner om hur en hållbar kulturell infrastruktur ska byggas är alltså redan i utgångsläget insnärjda i stadsomvandlingsdebatten. Det förstärker en redan utsatt situation för kulturen, som för att stadigt kunna möta en ny tid skulle behöva ägna all kraft åt att formulera sig själv utan gammal barlast i form av andra debatters hårda polariseringar och gamla låsningar.

Det tredje problemstråket breder ut sig över ett lite större ideologiskt fält och rör hur Umeås politiska (o)ordning devalverar ord som medskapande och demokrati, hur de återkommande hoppen över skarvarna i den politiska processen äter upp förtroende.
Att avfärda den upprördhet många känner över Apberget med vanliga floskler om vänsterradikala bakåtsträvare är hånfullt både mot Umeåborna och mot demokratin. Ett grundtryggt kulturliv har sällan invändningar mot förändringar, temporära lösningar eller att behöva flytta runt lite i olika konstiga lokaler i en stad. Men just nu syns denna grundtrygghet vackla, i stället märks de vanliga symtomen som kommer av tappad tillit till politiken; en cynism och en hopplöshet. Just sådana känslor som i ett samhälle öppnar den sorts glapp och sprickor där olika slag av extremism gärna gror.
Ja – den effektfylla symboliken igen: extremismen, som politiker och Umeåbor i måndags gemensamt stod upp för vid den sista demonstrationen – åtminstone på ett tag – vid Apberget.

3 kommentarer

  1. Lennart Forsberg

    Jag har försökt kämpa mig igenom din text fyra gånger nu – med mer eller mindre lyckat slutresultat… och förlåt mig om jag inte riktigt förstår ditt budskap, i så fall beror det på att jag inte förstår bättre.

    Du tycker tydligen att den politiska makten i Umeå kännetecknas av ”politisk klåfingrighet”, ”dimridåer”, ”arrogans”, ”motstridiga efterhandskonstruktioner”, ”polariseringar och gamla låsningar” samt ”floskler”. Om du tycker det, så delar jag inte dina åsikter.

    Om jag förstår dig rätt tycker du också att kulturen och kulturlivet, måste få utvecklas utan att störas av det omkringliggande samhället. Du verkar också tycka att satsningen på 2014 hämmar den kulturella utvecklingen. Och så verkar du tycka att det byggs för lite skyskrapor i Umeå!? I varje fall jämfört med Stockholm, Göteborg och Malmö?

    Säga vad man vill om Umeå – men nog sjutton byggs det!? Kanske inga skyskrapor, men visst byggs det… ibland på höjden, ibland på bredden, ibland på längden och inte sällan på djupet.

    Avslutningsvis hittar jag i din krönika inga konkreta idéer om hur kulturlivet i Umeå borde fungera i det idealaste av alla tillstånd.

    Men det står kanske i din krönika. Det är väl bara jag som inte fattar?

  2. Leif Lundberg

    Hej Sara, jag har inte följt ditt skrivande närmare sedan vårt meningsutbyte i samband med kontroversen i Lidman-tunneln som du kallar den. Men när jag läser ditt senaste inlägg i dagens VK och på denna blogg blir jag bekymrad. Det är som om tiden stått stilla. Jag kommer att tänka på ord och begrepp som korståg, Don Quijote och närmast besatthet. Gång på gång byggs skrivandet upp utifrån två grundbultar. Umeås politiker utgör en stor fara för demokratin. Politiken agerar som en dödgrävare för kulturen. På något sätt vore det bättre, enligt din artikel, att bygga höghus istället för att satsa 100-tals miljoner på byggnader ägnade åt kulturell verksamhet. Hur än politiker agerar så gör dom fel, per definition. Men tyngden i argument blir inte större för att de ständigt upprepas…
    Jag har ett råd i all blygsamhet. Byt arbete och inriktning. Jag tror att det vore bra både för din yrkesmässiga och personliga utveckling. At få kanalisera din enorma energi i en mer positiv riktning.

  3. Dixikatt

    Tack för en mycket bra krönika. jag känner ingen glädje inför utvecklingen inom kulturområdet. När Balticgruppen presenterade arkitekttävlingen som gällde Staden mellan broarna kommenterade en av våra främsta lokala partiföreträdare i lokalpressen: ”huvudsaken att vi får något att sätta på våra vykort”. Sedan dess upplever jag att citatet blivit ett mentalt rättesnöre för beslut som alla går ut på att skryt för omvärlden går före kulturutövares och umebors önskemål och behov. Ta Kulturväven t ex, den känns som ett hastverk, byggt av floskler som att huset skall vara ”öppet 24/7″, både innehållsmässigt och inte minst arkitektoniskt. Ansvariga för verksamheterna tycks inte fått det inflytande de borde ha, biblioteket trångbott från början, konstenheten får inte plats med konsten, en gästatelje som genererar gipsdamm, lösningsmedel och buller mitt i biblioteket, och vad sägs om scenerna där man inte får spela trummor! Husets utformning och placering motsvarar knappast vad länsstyrelsen betecknar som ett uttryck för riksintresset när man beskriver Umeå: ”Hamnstråk med gles och låg bebyggelse samt sjöfartspräglad och representativ fasad mot älven”. Att kulturväven med tunneln på Strandgatan och sin höjd och storlek tillsammans med hotellets höghusdel utgör en klimatfaktor som kommer att generera ökade vindhastigheter och sämre mikroklimat har väl aldrig nämnts, att byggnaden kommer att medföra mera trafik på den hårt belastade Storgatan trots att mätningar visade för många års sedan att trafiken genererade utsläpp på gränsen till det tillåtna. Stora byggnader kastar också mycket skugga, så för att inte oroa oss i onödan för ett mörkare centrum har Snöhätta haft det goda omdömet att utföra skuggberäkningarna för 23 Juni, dvs midsommarafton!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>