Bäste Jordan B Peterson, du ”en av västvärldens mest inflytelserika intellektuella tänkare”. Så var ett av dina två Sverige-framträdanden avklarat – Cirkus i Stockholm, nöjd med kvällen? Skönt att till sist få äga showen, efter allt medieståhej och skeptiska vänsterskriverier, gissar jag?
Oslo på torsdag, ser jag i turnéplanen, sen Stockholm igen, därpå vidare till Helsingfors. Stora arenor, stora städer för en stor man med stora tankar antar jag – men helt snyggt ser det förstås inte ut för en som gör anspråk på epitetet sann intellektuell och vars vetenskapsbygge snabbt perforeras, att inte söka sig ny bildning, söka sig bortom de säkra zonerna.
Ett förslag här därför, som kunde bygga lite förtroendekapital och därtill ge välbehövlig friktion på din globala framgångresa: kom till Vilhelmina! Låt platsen predika för dig i stället för att själv predika.

Feminismen har gått för långt, menar du – men här, i det rike vi kallar Drottninglandet, finns en plats som i stället ser feminism som en väg framåt.
Vilhelmina: kommunen där Feministiskt Initiativ skrev den framgångssaga som uteblev på riksnivå, med ett vunnet mandat där storasyster Umeå tappade sitt – en bättre vildmark, mitt i genusfundamentalisernas Sverige, att utsätta dina teser för prövning mot erbjuds knappast.
Känns obehagligt? Se det som ett äventyr, en pojkboksdröm – skogarna och fjällen är visuellt tacksamma som bakgrund för dina mytiska mansbilder och outfiten har du redan, sheriff Peterson. Ta hatt och varma boots, det blir kul – en bildningsresa!

De stora åhörarsalarna du är van vid skulle inte erbjudas – inte heller den publik du kanske vant dig vid i vallfärdsleden. Bland unga män som befolkar bygden finns i stället många som nog skulle ha svårt att finna relevans i ditt ”bädda sängen för att skapa ordning i kaos”-koncept. En del av dem är nya Vilhelminabor, unga män som korsat gränser och säkert bäddat de sängar de tillfälligtvis haft – pojkar, vars kaos varit av ett slag som bara bemästras av ett mod, en styrka och en disciplin som varken du eller jag förmodligen kommit i närheten av att tvingas uppbåda. Tala med dem, lär av dem!
Andra unga Vilhelmina-män bäddar nog också redan sina sängar och sträcker på sina ryggar, precis som du lär – dem ska du också tala med, mest troligt har de andra faktorer än en feminism som gått för långt på sina listor över de stora utmaningar de ser i en framtid.

Att de unga männen skulle välja att komma på ditt föredrag är förstås inte helt säkert – för i Sveriges alla bygdegårdar och Folkets hus är det kvinnorna, ofta de medelålders och äldre, som håller uppe publikstatistiken vid varjehanda kulturarrangemang.
Dessa kulturbärare skulle möjligen inte stå på kö för att skaka hand och ta selfies med dig, men som den nyfikna vetenskapsman och intellektuella bildningsivrare du är, skulle du inte missa chansen att låta dem bygga ut ditt referenssystem och ge insyn i kulturkvinnans hela palett av styrkor. Du skulle bli en visare man och bland mycket annat få skrota de där slafsiga utsagorna om hur kvinnor har särskilda sätt att mobba varandra.

Skulle du ändå vilja söka dig till ett mansexklusivt sammanhang kunde du checka in för några hotellnätter och vänta in den ”Killmiddag” som hålls den 15 november. Du skulle inte bara få uppleva ett samtalskoncept om maskulinitetsnormer, i ett format designat av tänkare som nog skulle kunna sättas i din diametrala andra ände – du skulle också få röra dig utanför den trygghetszon du håller dig med i den kött-exklusiva diet du byggt in i mytbildningen kring din person. Pizzaslice med bearnaisesås är vad som bjuds i Vilhelmina Folkets hus vid detta event – och skulle din köttkropp chockas av detta, vilket man får anta efter det du berättat i intervjuer om sömnlösa ångestnätter efter ett glas äppelcider, så finns säkert någon sjukbädd att skaka fram för dig att återhämta dig i.

Det skulle kunna bli en givande konvalescens och en fin final på din bildningsresa, Jordan – kanske skulle du i glest befolkat land, bland feministerna, hinna uppleva nya sätt att leva hållbart och meningsfullt. Hur detta att bo i en by kräver att se med klarsyn på människan och hennes potential bortom könskonstruktioner. Att höja sig över vanföreställningar och biologistiska myter – stå rak i ryggen, men med en helt annan hållning än den du förespråkar.
Vilken fantastisk ny berättelse du hade kunnat resa vidare ut i världen med – och förhoppningsvis hinna förkunna innan din stjärna dalar och de unga män som söker vägledning i livet funnit sig andra förkunnare.

SARA MEIDELL