Värsta scenariot undanröjt, men nu ökar trycket på statligt ansvar för Bildmuseet.

Glädjande och av avgörande betydelse – något annat ska inte sägas om beslutet att permanenta ett kommunalt stöd till Bildmuseet. Och i ett läge där ett katastrofscenario står vid horisonten blir förstås varje god nyhet en delseger värd att fira.

Men hur värdefullt beslutet än är, symboliskt och faktiskt, kvarstår krisläget för Bildmuseet och inget har egentligen förändrats. Sedan tidigare har Umeå kommuns vilja varit tydlig kring att stötta verksamheten och de fem årliga kommunala miljoner som nu säkras, är det nog få som hållit för sannolikt att kommunen inte skulle kunna avsätta även framöver.

Nu avvärjs ett värsta-tänkbara-scenario med ett minus på 10 miljoner, men illa nog är tappet på årliga fem miljoner som blir en realitet från 2020 då kontraktet med Balticgruppen kring det tillfälliga stödet därifrån upphör.

Att en nedbantning i den storleksordningen skulle påverka ambitionsnivå och verkshöjd på ett sätt som blir svårt att återhämta sig från torde stå klart för alla aktörer med intresse av att bevara en nuvarande institution av internationell betydelse: kommunen såväl som Region Västerbotten, Umeå universitet och privata aktörer i Umeå-regionen. Ändå är det den aktör som ännu inte tillmätt Bildmuseet dess rättmätiga värde som i första hand måste pressas att träda fram med omedelbar stöttning – staten och Kulturdepartementet.

I regeringens kulturbudget som i förra veckan presenterades går 21 miljoner kronor till statliga museer placerade i Stockholm, fördelat på Nationalmuseum och fri entréreformen. Samtidigt får landets länsmuseer, länsmusik och länsteatrar dela på 23 miljoner totalt.

Det ger nedslående besked om ambitionsnivån gällande hela Sveriges kulturella välstånd och inskärper dessvärre betydelsen av att mobilisera den breda regionala samverkan, som debattexten i VK häromveckan framhöll, för att gemensamt konfrontera berörda departement. Ska någon trovärdighet alls finnas kvar för nuvarande regerings kulturpolitik blir en sådan uppvaktning också skyndsamt hörsammad.

Sara Meidell