Vitalisering är nödvändig i kulturUmeå

I lördags startade swingkaféet på Äpplet med legendariska publikmagneterna Centrumkvartetten. Fantastiskt bra väder, bondens lördag, höstmarknad på Ålidhem och det faktum att arrangerande Folkets Hus inte hade bemödat sig att marknadsföra detta unika tillfälle att höra CentrumKvartetten som inte spelat på tio år. Minnet är kort heter det ju och när vi tidigt insåg att det skulle bli lite folk insåg vi att annoseringen lämnade mycket i övrigt att önska. Rulle Lindberg har alltid mycket folk oavsett i vilket sammanhang han spelar och anledningen är väl musik och mysfaktor kan jag tro´. Flera bekanta till Rulle kommenterade när de kom till Äpplet…" vad gör du här?"…dvs de har redan glömt bort att Rulle är synonymt med Centrumkvartetten´!

Marknadsföring kan ibland vara svårt men ibland mycket enkel – när man har en Revial, eller premiär så slår man på lite större och om man i bandet har en person som drar mycket folk så nämner man den personen….inte märkvärdigt alls bara naturligt och självklart. Nu blev det ändå en musikalisk godtagbar föreställning där det visade sig att de gamla takterna sitter i men jag är övertygad om att fler hade kommit om man bara förstått vad Centrumkvartetten var för någonting!

Fortfarande funderar jag mycket över Umeås utnämning til kulturhuvudstad 2014. 100 miljoner är anslaget till detta och man skulle vilja hoppas att lite manna kunde falla på de lokala kulturhjältar som finns i Umeå – och i Västerbotten. Tyvärr kommer nog det hoppet på kant med verkligheten i synnerhet inom musikvärlden. Den s k kultureliten är ju så pass uppnäst att man inte ser gräsrötternas förmågor och gräs kan man ju trampa på som bekant. Jag kommer så väl ihåg när Bengt Lindström startade Festivalstiftelsen som skulle driva Jazzfestivalen en festival helt skapat utifrån en persons kontakter, känsla för sammanhang och med renomme i jazzvärlden. Lars Lystedt skapade den av egen kraft och tillsammans med verksamma musiker i Umeå blev dessa festivaler musikaliska, ekonomiska och publika succéer. Dessutom bereddes de lokala grupper plats helt naturligt i jazzprogrammet och fick flera spelytor under en intensiv helg. När Stiftelsen – sedan  under Lennart S +s ledning tog hand om detta så försvann denna lokal förankring som i ett trollslag. Vi finns inte, vi kontaktas inte om vi inte ligger i, sitter i knäet, tjatar, gnatar, bjuder på pilsner kort sagt lobbar oss till en liten 45 min sekvens någon stans. Det har blivit något bättre för när Bengt L med sina leasingbilar och dyra resor tog över så försvann vi helt från programmet både musikaliskt och som trycksak! Vi kunde ordna spelningar själva och då kunde stiftelsen trycka upp ett informationsblad som man kunde hämta vid informationsdisken…. " det är ju det lokala jazzlivet som är myllan" menade Bengt Lindström på sin tid och mylla är ju så nära gödsel man kan komma!

Lennart Strömbäck har inte leasingbilar och ingen egen sekreterare och inte heller åker han runt världen för att lyssna på artister som han inte har råd att ta till festivalen men hur är det möjligt att en konstnärlig ledare för en festival anställs på så lösa boliner som i detta fall? Det var en panikåtgärd som nu varat i 19 år! Visst borde en sådan tjänst konkurrensutsättas och utannonseras för att skapa vitalitet. Nu är det 19:de festivalen och anledningen till att det inte ändras är förmodligen att de ekonomiskt har gått hyfsat runt och att den s k kultureliten håller sig till att gå på Operan och på biblioteket. Professor Ka han vill ju inte vara med på ystra improviserade föreställningar.