Korta besök med mycket stök

Jag bor numera i Örbyhus 4 mil norr om Uppsala vid Upptåget dvs 22 minuter rakt in i centrum och till 97% håller tidsschemat. 41 minuter till Arlanda och 125 till Stockholms central. Om man så vill är det 41 minuter till avfärden till Europa! Det är många fördelar med det faktiskt ävem om jag så klart sakna min musikvänner. Jag passade på att lyssna på utmärkta Bohusläns storband på Äpplet som gjorde en klangmässigt tidtrogen hyllning till Duke och Ella. I bandet fanns många utmärkta solister bland annat ståtliga Karin Hammar som jag hade glädjen att ha med på min senaste skiva JUST IDAG!  En extra bonus på konserten var ju att få krama om och surra lite med Lars Lystedt som ju är i en person startskottet till att Umeå har festivalstämpel och nu minsann ska bli kulturhuvudstad. Det som oroar mig är att Lasse fortfarande inte har blivit utsedd till hedersmedborgare i Umeå. Det kan inte vara svårt att bestämma sig och inte heller speciellt dyrt eftersom man då gör en liten mässigskylt och sätter upp i trappen i stadshuset! Många andra välkända musiker och publikansikten. Gennet som alltid sprider glädje omkring sig var på plats och lät sig väl smaka av sin danska konkurrent på scenen. Skulle var kul att ge Gennet samma uppbackning vid tillfälle dvs ett storband. Delar ur Lasse Enmarks stora styrka var också på plats och njöt av ett storband som spelade helt akustiskt!

Jag har några fredagar kvar av mitt förordnande som musiklärare i Umeå så det bli väl längre och längre mellan besöken kan jag tro. Den senaste gången jag spelade i Umeå var den 7 november med Mingel och publiksuccén och glädjen stod i topp. Då tror man givetvis att det finns utrymme för en spelning under våren men så enkelt är det inte ska ni tro. I Umeå ska man inte ta något för givet. 30 år i musikens tjänst på rätt tydlig elitnivå har inte genererat någon säker tjänst och när jag varit hemma i VÄsterbotten senaste månaden har jag hedrande men givetvis omtumlande spelat på begravningar. Yngve Forsell som satte musikSkellefteå på kartan tog farväl den 16 januari. En positiv prägel med många glädjande stunder att minnas och ett framträdande av Anki Hedmark  som sjöng My Way så att tårarna trängde fram.

Det är klart man ska göra saker på sitt sätt och gå sin egen väg och inte alls på minsta sätt kräva eller bry sig om uppskattning där man bor och verkar. Man ska helt enkelt gå sin egen väg men det är klart när man kommer på besök så slås man av att resecentrum dvs första stoppet när besökare kommer till Umeå med Bottnia banan blir vid Lasarettet och om man överlever där får man komma till centrum…det är lite sumtomatiskt hur det fungerar i Umeå. Först ska man undersökas och kontrolleras och är man besvärlig då skrivs man ut.