Musik vid havet

Äntligen fick jag reda på att det var musik vid havet så jag kunde ta mig dig istället för att snopet läsa om att det varit. Norrmjöle havsbad hade i år verkligen tur med vädret så solen lyste och inte ens havsbrisen var besvärande. I god tid kunde jag sätta mig vid en tall i solskenet och titta på publiken. Kollegor från skolans värd, föräldrar till elever jag har haft, elever som flytt landet med barn som besöker Sverige på semestern och elever med barn som är kvar. Gamla storbandskollegor,representanter för Radio Västerbotten, f d gymnastiklärare och folk man träffat på konserter, jazzkaféer det vill säga såg jag många människor från flera generationer som bevisar att jag har levt rät länge. Pratade med två musikklass elever som bägge hamnat i Göteborg två för studier och en för arbete. Trevlig stad!

Första duon som uppträdde var Henriksson och Lindgren med enbart sexsträngad elbas elegant och effektivt spelad  ( hur gör karln?) och behaglig sång. Bra och uppskattat med stor variation och andra musikaliska vinklingar på visor och annat. Döm om min förvåning ( njae!) när nästa bluesband innehöll en gitarrspelande f d elev med prydligt skägg. Prydlig bluesgitarr som nog skulle kunna "busa till sig" en aning men är man snäll, artig, belevad och seriös vill man kanske inte vara alltför oborstad. Kvällens stora begivenat var de musikaliska Jonas Knutsson och Mats Öberg. Deras komunikativa förmåga är utvecklad under 25 år till något som Jonas beskrev det " Vi behöver inte repa utan vi pratar med varandra på telefon och så bestämmer vi vad vi ska göra och sedan blir det inte som vi har bestämt i alla fall"! Med utgångspunkt från Så skimrande var aldrig havet fick vi följa med på en ofattbar musikalisk resa där små knappt märkbara signaler intuitivt uppfattades av antingen Jonas eller Mats förde publiken över i nästa stycke och nästa och nästa. Kan Umeå göra mer än de gör för att stötta våra ambassadörer inom musik? Absolut! Umeå är ingen förebild då det gäller att stötta kulturell verksamhet. De avsatta 100 miljoner som ska lobba oss till kulturhuvudstad grinar illa mot de kulturarbetare som tvingas delta i exempelvis spektaklet "kulturnatta" och spela och uppträda helt gratis och desstuom förväntas vara tacksamma! Jonas och Mats har ju förärats med guldäpple och då tycker väl kommunen att de har gjort nog kan jag tro. Varför inte avlöna Jonas och Mats och andra som representerar vår stad med en baslön på 200 000 per år så de kunde få en trygg bas att stå på och även återvända till sin hemstad som alltid bara bjuder på generande lite pengar för insatserna.

Jag får inte glömma den gruppen som avslutade musiken vid havet. En sångerska i ilsket gröna "slacks" rosa hår,särpräglade glasögon som tog upp matchen med Jagger i energi coh framfusighet. En scenpersonlighet som inte lämnade något oberör i sin energi. Bandet Epidemik tror jag det var i alla fall ver det smittande och allt gick i snabba punktempot eller snabbare ändå så trumslagaren hade det han gjorde. Det är ju inte så att jag vare sig förstår eller begriper mig på sorten och jag hör inte heller vad texterna handlar om men jag kan trots min ålder uppskatta energi, uppkäftighet och sväng och ärlighet och närvaro och då spelar det liksom inte någon roll om man begriper det är bara att ta in känslan!

Får musik vid havet något bidrag? Skulle inte tro det. Lämnar väl in en ansökan till kulturnämnden coh får avslag eller så har de gett upp medan presidiet åker på allehanda finkulturella evenemang och visar upp sig för att representera Umeå.

Är jag gnällig? Nej jag bara berättat hur det är!