Detta är min farmor Anna Elsi född 1904. Denna kvinna födde nitton barn varav arton överlevde. Hon tog även hand om farfars adoptivson från första äktenskapet samt välkomnade till sitt hem de fem andra barnen som var halvsyskon till min far. Minns särskilt en av fars halvbröder som kallades ”lilla” Pentti. En av mina fastrar visade mig en gång ett foto av en ung vacker flicka med blont lockigt hår som liknade farfar helt och hållet och var halvfaster till mig. Farmors hem var öppet för alla och där flödade kärleken och omtänksamheten. Min farmor som kallades ”Ellu” tog även hand om en av mina kusiner vars föräldrar var för unga för att klara uppgiften. Pappa, mamma och jag bodde på övervåningen i två små rum i farmors hus. Vi var tre generationer på samma gård och en riktig storfamilj som förr i världen fastän detta var på sextiotalet.

När jag var trettiotre år gammal berättade min älsklingsfaster en välbehållen hemlighet för mig för de hade inte vågat tidigare. När jag var baby under ett års ålder höll en person på att slå ihjäl mig men farmor gick emellan och räddade mitt liv. Sedan dess har hon och jag haft en nära och speciell relation. Det är som om farmor har varit en slags ”skyddsängel” för mig. När jag var liten gjorde vi massor av saker ihop, bara hon och jag. Vi åkte buss tillsammans in i köpingen och handlade mat. Vi kokade kött- eller fisksoppa tillsammans till hela stora släkten som kom på sommaren och samlades kring farmor som medelpunkt. När vi skulle basta i den vedeldade bastun på lördagarna gick släkten i grupper familjevis till bastun. Jag och farmor gick alltid tillsammans och det var bara vi. Inne i bastun pratade vi om allt möjligt såsom själva livet och jag fick många goda råd som jag haft nytta av under mitt liv när jag mött svårigheter.

Farfar var affärsman som drev flera rörelser och var oftast på resande fot. Farmor var ensam hemma på gården och uppfostrade arton barn samt drev jordbruket med kor, hästar, grisar och andra djur. Trots att farfar var mycket på resande fot så födde farmor ett barn varje år under flera decennier. Hon var också företagare med huvudansvaret för jordbruket som skulle försörja den stora familjen med mat.

Farfar Armas dog innan jag föddes så jag träffade honom aldrig. Jag fick istället en styvfarfar ”Olli”. Farmor, den krutgumman var femtiotvå år då hon gifte om sig med en tjugotvå år yngre man och de levde lyckliga tillsammans i tjugotre år tills döden skilde dem åt och nu ligger de i samma grav. Vid en ålder över sjuttio år högg farmor ved med en yxa som en rejäl ”karakarl”. Dessutom höll hon ett vakande öga på alla oss barnbarn och vi var många. När vi gjort något dumt läxade hon upp oss verbalt och vi fick minsann lära oss ”rätt och fel”. Tänk er vilken kraft denna kvinna hade! Hur många klarar av att ta hand om så många barn, extra barn, bonusbarn och barnbarn och samtidigt driva ett helt jordbruk ensam? Jag säger då bara det! Vilken fantastisk kvinna! Vi kusiner av kvinnligt kön har ofta pratat med varandra om vilken otrolig förebild farmor varit för oss kvinnor i släkten. Vi är så stolta över henne.

Vid farmors begravning fylldes Kittiläs kyrka med så många människor att alla inte fick plats inne i kyrkan. Folk kom från när och fjärran för att hedra med sin närvaro Anna Elsi. Jag kände långt ifrån alla men det var härligt att så många uppskattade denna otroliga kvinna som var just min farmor. Jag saknar henne! Vilken styrka, driv och kärlek hon visade världen och bjöd på. Hon är den bästa kvinnan jag någonsin känt och känner. I mitt hjärta och sinne lever hon för alltid, så länge jag lever och andas…

Därför hyllar jag min farmor Anna Elsi denna dag, den internationella kvinnodagen. Som grädde på moset är min yngsta son född på den internationella kvinnodagen. Kan någon kvinna önska något mer denna dag som hyllar kvinnorna? Och grattis Henrik tjugofyra år idag! Du skulle ha fått uppleva Anna Elsi du också!