I JUNIS är ledordet:

Ytterligare ett foto från JUNIS anslagstavla. Demokrati bland barnen är inte bara ett ord utan genomsyrar all verksamhet.

Ett foto på anslagstavlan i JUNISLYAN med ett tydligt budskap som både sägs och märks i handlingar:

Tydligt budskap från JUNIS i Umeå som har 212 medlemmar mellan 1-25 år och 37 ledare/viktiga vuxna:

Fotot är tagit på JUNIS anslagstavla. Spännande att veta är att JUNIS har haft 378 samlingar 2009 och medlemmar i åldern 7-20 år har sammanlagt kommit 3914 gånger till JUNISLYAN.

Bilden är från JUNIS årsmöte och födelsedag. Längst fram satt barnen och de flesta vuxna var bakom kameran. Jag har inte skådat så stor uppslutning vid något årsmöte tidigare. Det var viktiga frågor som behandlades men informationen var tydlig och lätt att förstå. Barnen inbjöds också att vara delaktiga i besluten genom att få frågor som möjliggjorde detta. Och de var inte sena att svara, tvärtom :-)

Det nya namnet på JUNIS lokal är som sagt var JUNISLYAN och här är en bild som visar lokalens utsida och några som var där när bilden togs:

Detta foto hänger inramad i JUNISLOKALEN och jag fotograferade det.

Föreningslivet är spännande och något som troligen vi alla är engagerade i mer eller mindre. Genom livet har jag hunnit med en hel del styrelsesammanträden och årsmöten i olika föreningar. Det jag ALDRIG varit med om har jag nu fått se. Hur hörs det med en sexåring som kassör eller en elvaåring som ledare för en scoutförening? I JUNIS är detta verkligheten.

På JUNIS årsmöte fanns nog lika mycket barn som vuxna. Totalt sätt var det kanske en 70-80 personer som deltog. JUNIS gjorde det till en familjefest. Tanken är att redan från barnsben lära sig vad föreningslivet handlar om. Därför får barnen enskilda uppgifter att sitta på en post för att lära sig vad exempelvis kassörs- eller ledaruppdrag medför. Jag är imponerad över allt engagemang som finns för att göra detta. Sedan är det väldigt smart också för det är ju barnen som ska ta över när de vuxna faller bort.

JUNIS årsmöte var även föreningens födelsedag som firade 6 år. Vi fick se teater, dansa limbo och lyssna på en show som Umeå fritid gav JUNIS som tack för den fina verksamheten. Kommande aktiviteter är förlagda på främst helger och skollov. Det blir bland annat Sportlovsläger, Vildmarksläger, Teaterkollo, pyssel, cirkus, bad och mycket annat spännande. Både barn och vuxna är välkomna. Namnet på den nya lokalen är JUNISLYAN och finns på Skolgatan 48.

Idag firar JUNIS och Björksta scoutkår 6 år i Junislokalen. Det börjar kl. 12.00 och avslutas med en tacomiddag. Det blir överraskningar och fiskdamm därimellan. Jag återkommer senare med lite kort om dagen fortlöper som jag vill :-)

För er som inte vet så är JUNIS en verksamhet för barn/ungdomar där ROLIGT står på schemat. Och inom detta begrepp ryms en määäääääääängd stimulerande aktiviteter.

JUNIS blev årets eldsjäl - läs utmärkelsen som väl visar vad föreningen står för :-)

När vi läser om flickorna som blev rånare i Umeå letar vi efter "vad gick fel". Föräldrar som levt med barn som hamnat i kriminalitet och droger kämpar förtvivlat för att åtgärda dessa "fel". I artikeln Ida, 18, Det gick extremt fort utför får vi en förklaring - att det kan hända vem som helst.

Nu vet jag inte om de omskrivna flickorna går på droger men ämnet fick skrivnerven att darra till. Även om de inte går på droger är det något djävulskt inblandat. Och den här destruktiva kraften är starkare än vi kan ana. Ofta går kriminalitet och drogbruk/drogmissbruk hand i hand. En ungdom som är påtänd är inte sig själv. Det går inte att nå människan som finns bakom drogdraperiet. Och det är lönlöst att försöka göra drogdjävulen frisk. Han behöver "drivas ut".

Drogdjävulen förstör ungdomars liv. Alla vettiga kamrater, utom de som går på droger, försvinner. De sumpar skolan eller förlorar jobbet. Relationer med sina närmaste och släktingar förstörs. Brottsligheten blir större och större i takt med att drogdjävulen behöver mer och mer. Socialtjänsten kallar till möten och utredningar. Polisen tar hand om brottsligheten. Sjukvården tar hand om överdoserna och när drogerna lett till att livet spårat ur. Drogdjävulen håller flera stora samhällsorgan sysselsatta. Det är en gigantisk kraft som är i rörelse. Det här blir en karusell som går runt, runt och runt.

Drogdjävulens framfart är så stark att han kan krossa en hel familj och förstöra stora delar av samhället. Och människan som styrs av drogerna. Drogdjävulen ställer till kaos vart han än drar fram. Vi läser om det i tidningen. Vi läser om rån, misshandel och ungdomar i fyllecellen (sk LOB). Drogdjävulen är starkare än polisen, socialtjänsten och sjukvården. Drogdjävulen har makt. 

När en ungdom hamnat i kriminalitet och drogmissbruk är det SOCIALTJÄNSTEN som har ansvaret. Det är socialtjänsten som sitter på penningpungen och har tilgång till olika experter som faktiskt kan få bukt med drogdjävulen. Dessa experter har troligen läst på universitet och har ofta personliga erfarenheter. En missbrukare som blivit nykter är nog den bästa hjälp man kan få. Han vet vad han talar om helt enkelt. Men innan drogdjävulen kan "drivas ut" måste missbrukaren i fråga först vilja bekämpa detta onda som har makten över kroppen och livet. Utan viljan skulle all hjälp vara förgäves. Det går inte att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.

Det finns organisationser som arbetar för nykterhet och här finns mycket god kraft att hämta. Till alla som drabbas av drogdjävulens framfart rekommenderar jag att kontakta någon av dessa:

Huj, när den ena sjukdomen går över kommer nästa. Det är livet i ett nötskal. För oss blev det en natt på akuten men det verkar ha slutat väl. Närmaste dygnet lär utvisa åt vilket håll allt går. Det har inte blivit många timmars sömn så jag känner mig som 80 och ser ut som 100 *fniss* Vi blev väldigt väl omhändertagna av personalen och när det väl behövs blir det ingen lång väntan att få hjälp.

Det var en del folk i väntrummet och många fick säkert en lång natt där. Akuten har fått en rejäl ansiktslyftning med ny inredning som känns skön. Jag kände inte igen mig men det var en skööööööön känsla för det indikerar att vi inte är där så ofta längre :-)

Nu är det god morgon då klockan visar 06.20 men jag ska sussa en stund till. Mörkt är det än iaf. Natti!

Kom, kom till mig
var inte rädd
det är bara Jag

Jag sköte på "soul" på Youtube och fann denna:

Mmm, så skön... Hör du som har öron:

En 15-åring Umetjej sjunger fantastiskt:

Sök det som är du,
vänd på alla stenar
lev livet,
gå dit hjärtat leder dig

En blick så varm,
fånga den hand
som rör vi dig,
låt vinden blåsa
i ditt hår

Allt runt oss,
rör sig i symbios,
fåglarna kvittrar,
le,
det finns alltid hopp.

23 januari

/Kicki

Jag sökte i Folkbibeln för att se vad som står om Guds röst. Det finns en hel del bibelord om detta och här är ett:

"Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.

Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och ingen orättfärdighet finns i honom." Joh. 7:17-18

Ungdomar som begår rån får inte något mer än tomhet i själen och trasigt hjärta. Vänta några år och läs ungdomarnas egna berättelser om varför de hamnade där de gjorde. Vad tror ni att de skriver? Vilken förklaring ligger egentligen bakom ungdomsbrottslighet?

Att begå ett rån ger säkert en kick. Att kunna köpa något ger en tillfällig känsla av vällust. Många idag är beroende av dessa kickar. Att bedöva sitt värkande inre med att köpa något, ta nikotin, dricka alkohol, äta godis eller göra något annat lustfyllt gör hålet större och större.

Vi kan få dem av utmaningar och att gå över gränser. En del behöver dessa kickar för att leva. Tror de i alla fall. Kanske är det så att en del av människans drivkraft är utmaningar. Men vi kan välja utmaningar som leder oss framåt och andra val drar oss bakåt. Sakta men säkert hamnar vi i en grop vi inte kan kravla oss ur.

Vi kan ställa oss frågan om varför det finns ett behov för ungdomar att bedöva sig på det här sättet. Vad i vårt samhälle, som vi vuxna har byggt, är det som brister? Hur ser vårt samhälle egentligen ut idag. Oavsett vad vi får för svar på dessa frågor önskar jag att vi gör något annorlunda år 2010. Jag önskar att 2010 fick bli ett år där vi satsar på att fylla upp själen med saker som bygger upp människan. Jag önskar att vi vuxna ska visa ungdomarna det genom att själva göra det. Och jag önskar att vi ska dela dessa klokheter med varandra.

Men, vad är DITT sätt att leva uppbyggligt? Hur är DU en förebild? Vad har vi för värdegrund? Vad är rätt väg att gå? Var hittar du en källa med kraft och liv? Jag bara undrar...

"Du leder mig med ditt råd och tar sedan emot mig med ära." Ps. 73:24

Huj, här är det lite däppt i däsan, är snuvig. Det är jobbigt att andas in emellanåt för det kommer för lite syre. Men det är ju lätt åtgärdat genom att öppna munnen. Det har varit en tråkig vecka och jag längtar efter att få tillbaks gnistan och få sprudla igen. Men vem vet, det kanske sker redan idag. :-) Vad många "men" det blev här idag då hahaha. Meeeeeeeen ibland behöver kroppen inget annat än ren och skär vila. Nu vet ni varför jag inte bloggat på ett tag. Gnistan har inte räckt för att tända veken.

Jag har också en hel del teologiska tankar att brottas med. Det handlar inte om att vara kristen eller inte, utan helt andra saker. Att lyssna in Guds röst och urskilja honom från mängden är inte alldeles enkelt. Allt vi möter i livet kan också ses ur en mängd olika synvinklar. För oss gäller det att vilja se alla, pröva dem, tänka efter och sedan välja. Det är inte så att vägen i livet är spikrak. Om vi tror det, springer på utan att tänka efter, kommer vi förr eller senare att hamna vilse.

Funderingarna jag har är i stora drag vad som är Guds röst och vad som är min egen. Inbillade jag mig att det var "Gud som sa" för att rättfärdiga mitt dåvarnde handlande? Eller fanns det en bestående sanning i det hela? Jag är ganska förvirrad av situationen. Att jag tror på Gud är ingen "issue" men att skilja på det vi människor hittar på och det som är Guds mening är de stora frågorna för mig just nu. Kanske kan vi uppleva att "det här kom från Gud" för att vi VILL att det ska vara så.

För att vara lite mer konkret. Jag har fått en kallelse att döpa mig. Om jag gör det kommer vissa kristna att säga "hon är förtappad" och andra kommer le brett och säga "välkommen hem" med en glädjetår på kinden. Och av just den anledningen säger Gud att vi inte ska lyssna på människor utan på Honom. Det kan vi göra genom att be om det vi hör/tror/vill, läsa Bibeln för att se om det är i Guds linje och sedan lyssna in vår inre röst. Oavsett vilken röst vi sedan låter bli verklighet så har vi låtit frågan sjunka in, eftertanken har gjort sitt och vi har fattat ett välgrundat beslut. DÅ är vi sannerligen på rätt spår :-)

Inom den kristna tron finns två olika läger. Vissa döper barn och konfirmerar vuxna. Andra välsignar barn och döper vuxna. Sedan bråkar de om vad som är rätt och inte. De gör samma saker fast i omvänd ordning. Vad spelar det för roll för Gud om vi döper oss som barn eller vuxna? Behöver vi ens vara döpta för att komma in i himlen? Nej, det behöver vi inte.

Tänk på rövaren på korset. Han blev troende precis innan han dog och fick, enligt Jesus, komma till himlen. Det rövaren gjorde var att erkänna och ångra sina synder för Jesus. Han gick från själviskhet till att se sina handlingar ur ett annat perspektiv, ett ödmjukare perspektiv. Jesus gav honom förlåtelse och lovade honom en plats i himlen.

"Kravet" för att komma till himlen är att vi TROR på Jesus som världens frälsare. Det vill säga att vi tror på att Han kom till jorden för att rädda oss från mörkrets makter och föra oss till Gud. Den enda vägen till Fadern i himlen är genom Jesus. Inte genom en dopfont eller andra mänskliga ritualer.

Hör när jag ropar ditt namn
lyssna på mina ord
tänk vad livet kan ge
när du kan, låt det ske

Se de klockor som klämtar
ta in att de ringer för dig
låt inte livet få vända
sig om, och ropa på dig

Gå ett steg
säkert fram
gå ett till
du vet du vill
se tillbaks
tänk de var då
livet är nu
se det du

Se det som brinner
för dig här idag
se allt du hinner
just denna dag

Hör när jag ropar ditt namn
lyssna på vindens brus
våga ta steget fram
när du hör, änglar sjunger i kör

Se de klockor som klämtar
ta in att de ringer för dig
låt inte livet få vänta
du är man, du kan

/Kicki

Aha, nu får vi njuta av en skön söndag. Sista dagen på veckan. Frågan är om vi klarar av att riktigt njuuuuuuuuuta av denna dag. Eller börjar vi redan sucka "Åh, imorgon är det måndag..." Det är inte alldeles lätt att leva här och nu, att ta tillvara varje dag, varje timme och varje minut som om den vore vår sista. För vem vet när vi, var och en av oss, får lämna denna jord? Nä, vi behöver träna oss i att riktigt fånga dagen.

Lev! Njut! Håll hoppets låga brinnande!

En fri skön känsla
porlar i mitt bröst
en outsäglig frid

Något har hänt
en boja har fallit
och hoppets låga är tänt

Jag hör något klinga
en brud står i dörren
kyrkklockorna har börjat ringa

När jag tittar ner framför mig
ser jag fotspåren
av Dig

Då vet jag
att allt är som det ska
då vet jag
att det är här jag ska va

Välsigna detta nya år
se hoppet brinna
och torka din tår

Kärleken är inte det du tror
inte för man och kvinna
utan för syster och bror

Livet är här och nu
hur du ska leva det
vet bara Jesus och du.

10 januari 2010

av Kicki Axengrip

Idag fick jag se ett klipp från Youtube på en gudstjänst i Korskyrkan. Den är på engelska men ett helt fantastiskt vittnesbörd. Det handlar om den fd klanledaren Johnny Lee Clary som går från Ku klux klan-hat och omvänds med hjälp av Guds kärlek, barriärerna rivs och han lämnar klanen. Ett vittnesbörd om vad KÄRLEK kan göra. Inte kärlek mellan man och hustru eller man och kvinna. Utan kärlek, äkta kärlek, mellan människor. En kärlek som helar. En kärlek som tar bort hat. En kärlek som förändrar. Halleluja!

Det brinner en eld
i mitt bröst
det flammar till
när jag hör din röst

Ett litet ord från dig
får hjärtat att hoppa till
en längtan tänds i mig
tiden utvsiar vad vi vill

Det är så underbart
när det dunkar så hårt
att känna kärleken
och glömma allt svårt

Du tänder ett ljus för mig
du ber Gud om barmhärtighet
jag finns i dina tankar
som bara du vet

Vi vet inte var det bär
kärleken har sin gilla gång
vi vet bara att vi är här
och jag skriver om det i denna sång

Det brinner en eld
i mitt bröst
det flammar till
när jag hör din röst

Ett litet ord från dig
får hjärtat att hoppa till
en längtan tänds i mig
tiden utvsiar vad vi vill

8 januari 2010

av Christina Axengrip

Jag fortsätter fundera om ämnet trygghet i våra liv. Finns det något som inte förändras, som är stabilt och håller i alla väder? "Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och kastade sig mot det huset. Men det föll inte, eftersom det var grundat på klippan." Matt. 7:25

Ibland kommer kritik mot kristen tro, Bibeln och Jesus att inte förändras. Gud framställs som något omodernt och dåligt på grund av detta. Men just i denna stabilitet finns hemligheten. Att bygga sitt liv på Gud istället för relationer, känslor eller annat flyktigt är stabilt och tryggt. Allt annat är som att bygga sitt hus (liv) på en grund av sand. När regn, flod eller blåst kommer har vi inga rötter. Huset faller och så även vi.

Innan jag blev kristen förstod jag inte vikten utav att bygga sitt liv på något som håller år efter år. Jag gjorde som alla andra och byggde livet på människor och världsliga ting. Vad hände? Äktenskapet gick i kras. Huset såldes. Anhöriga dog. Kvar fanns bara svarta värkande hål. Mitt i allt detta stod jag. Vad hände då? En skyddsängel kom, tog mig med och öppnade mitt hjärtas dörr för Jesus.

Blir livet lycka och framgångsrikt bara för att man tar emot Jesus? Nej, det blir det inte. Men jag fick en styrka, en stabilitet som aldrig vacklar. Vad som än händer i mitt liv kommer Jesus alltid att stå kvar. Han står rakt. Han tar emot mig när jag faller. Han bär allt jag inte orkar bära. Jag är lyckligt lottad som funnit denna outtömliga källa av rikedom. Gud ger mig hopp när allt känns hopplöst. Gud kommer med ljus när allt är mörkt. Gud kommer med liv när allt är dött.

Det viktiga för mig är inte om Gud finns eller inte. Det viktiga är att vi lever som att Gud finns. Det är en tryggthet som består även när allt annat i livet rasar. "Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt." Luk. 6:48

Värm dig
när det blåser kallt
lär dig leva
mitt i allt

En sångtext inspirerard av Matt. 7:25 skriven den 6 januari 2010 av Christina Axengrip

En skilsmässa, en nära anhörigs död eller en livskris av något slag förändrar livet för alltid. Det är som att vi rycks upp oss med rötterna. Det är smärtsamt, innebär många förändringar och är motsatsen till trygghet. Vi blir vilsna, ledsna och utmattade.

Om vi bygger vår trygghet på tillit till en annan människa kommer vi sväva i takt med den människan. När han faller så faller vi. Om denne rycks ifrån oss står vi där rotlösa och vilsna. Om vår enda trygghet är i en relation till en annan människa har vi inte något stabilitet som håller oss kvar när livet svänger.

Det kan hända att vi bygger vårt liv kring vår yrkesroll. Vi är trygga i vår titel och på vår arbetsplats. Vi skapar oss en egen sfär och lever för vårt arbete. Vad händer när vi blir arbetslösa? Idrottsprofiler  bygger ibland sin trygghet på sin identitet som just idrottsman eller idrottskvinna. En idrottskarriär är sällan särskilt lång. Vad händer när karriären tar slut? Vad har vi då att falla tillbaks på? Jag tänker på Mikael Ljungberg.

Det livet har lärt mig är att vi behöver flera olika "trygghetslager". En trygghet kan vara vår familj. En annan trygghet våra vänner och vårt sociala nätverk. Att ha ett hem att bo i är en trygghet. Att ha ett arbete ger oss såväl social trygghet som ekonomisk trygghet. Att ha en axel att gråta ut mot när livet stormar är tryggt. Att tillhöra en församling är en trygghet. Det finns säkert en massa andra saker som kan ge oss trygghet. Men de har alla en gemensam nämnare - de kan tas ifrån oss.

Raketer är ett dyrt nöje men ändå smäller vi som om pengar inte har någon betydelse för oss. Och det krävs en hel del förberedelse och personal som har ansvar för en kommuns fyrverkeri. Det skrivs och talas om hur dålig ekonomi vi har och speciellt kommunerna som måste spara både här och där. Hur har kommunen råd att skjuta upp våra pengar i skyn och formligen bränna upp pengarna? När det kommer till att fira nyår verkar det inte finnas några hål i plånboken. Eller?

Det vore MYCKET intressant att få läsa om hur många hundratusen Sveriges olika kommuner lagt ner på fyrverkerier och personal kring detta. Ett nöje som varar i några minuter. Men det är troligen ingen som vågar prata om det här. Är det inte fler än jag som reagerar på resursslöseriet? Visst är det fint med ett mastigt fyrverkeri men detta är ju något vi skulle klara oss utan. Personligen skulle jag hellre lägga pengarna i något annat skriande hål i samhället...

Trots huvudvärk tog jag mig iväg till Korskyrkan för att fira gudstjänst. Jag vet ju att det kan kännas motigt men bli väldigt bra ändå. Och jag ångrar inte att jag for! Nej, tvärtom, det var en härlig stund med Jesus och vänner. Det var en välsignelse. Just ordet välsignelse betyder ju, som vi fick höra på gudstjänsten, "allt Guds goda". Att säga det till någon är som att kasta en vattenballong på någon, fast på ett bra sätt, och önska någon just allt Guds goda. Det är vår finurliga pastor Peter Samuelsson som finner så härliga liknelser.

Det var pastor Anton Carlsson som predikade idag. Återigen fick jag höra att vi får vår tid på jorden av nåd. Predikant Gunnar Åström sa precis samma sak i ett föredrag på Fridhem på Nyårsafton.

Att leva ett liv utan Jesus är ett meningslöst liv. Ett liv utan Jesus är som en julklapp med ingenting i. Det här är så viktigt så tänk på det riktigt (ord från en julsång som stämmer så väl med det Gunnar Åström predikade). Det är en lycka att vi är till, att vi lever och att vi är här! Det är en lycka att vi blivit friköpta från det liv vi ärvt från våra fäder, ett liv fullt med synd och elände, det är en lycka! Att vi är friköpta leder tanken till slaveri. Just det handlar det om säger Åström. Vi var slavar utan möjlighet att bli fria. Men Gud köpte oss fria. Det har skett genom att Gud sände Jesus som dog på korset för oss. Genom Jesu blod är vi friköpta från meningslöshet, från död och helvete.

Tänk att på årets sista dag få höra och begrunda Guds ord. Det är en lycka! Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker (Matt. 13:44). Det är inte guld som friköper oss från vår synd och skam, nej det är Jesu blod. Skatten är Jesus Kristus som överträffar alla annan rikedom. Det betyder att den som inte har pengar eller hög levnadsstandard ändå kan vara lycklig.

Gud söker inte perfekta människor. Han söker dig. Han frågar inte efter vad du har gjort utan han frågar efter att få förlåta dina synder och efter att få inbjuda dig i sitt rike. Han vill välkomna dig ur det meningslösa livet utan honom. Tänk att vara döpt i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Gud tar aldrig tillbaks den tillhörigheten till honom. Guds löften står fast.

Anton Carlsson predikade idag om att vi ibland allt för lättvindligt avger löften. Gud varnar oss att göra det (Ordsp. 20:25). Det är farligt att först lova och sedan begrunda det vi lovat. Nej, vi ska först be över saker och sedan lova. Men en sak är säker - Guds löften sviker oss aldrig. Vi kan bryta löften, men det gör inte Gud. Anton berättade om att Gud lovar att en dag ska han göra allting nytt. Jorden ska bli fri från elände, synd och ondska. Vi ska få en ny jord, en ny himmel. Det kommer inte finnas någon död eller någon plåga.

Även om det gör ont att leva kan vi ändå glädja oss åt de löften vi fått av Gud avslutades predikan med.

Mitt hjärta flödar över av tacksamhet idag. Jag har så mycket att vara tacksam för och så mycket som glädjer mig. Även om det är jobbigt att huvudet värker. Tack, tack, tack Gud och alla vänner, de jag känner och inte känner, som berikar livet och gör det värt att leva.