Dagens andakt ur boken Ett är nödvändigt, H. E. Nissen:

Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.
Johannesevangeliet 8:12

Kan jag verkligen vara ett Guds barn?

Jesus har sagt, att en människa som följer honom aldrig kommer att "vandra i mörkret". Visserlligen vandrar jag inte alltid i mörker, men jag måste ändå erkänna att det blir mörkt för mig många gånger. Men det finns inte något jag längtar mer efter än ljuset. Jag gör allt jag kan för att det skall lysa, men det lyckas inte.

Många går med liknande tankar. När de kom till tro, hoppades de att allt skulle bli annorlunda i deras liv. Men snart upptäckte de att det inte blev så. Problem och svårigheter fanns kvar.

Detta frestar många till besvikelse och modlöshet. Det måste vara något fel med mitt kristenliv, när det inte går med mig som det står i Bibeln. Det är farligt att låta sig fångas av sådana tankar. De är felaktiga även om de verkar riktiga. Det är nämligen stor skillnad på det vi lägger in i Guds ord, och vad ordet i verkligheten säger.

Jesus har aldrig sagt, att det inte kan bli mörkt för en kristen. Det är olika, men många plågas av anfäktelser. De känner igen sig i Davids ord: "Må mörker falla över mig och ljuset blir natt omkring mig."

Om du läser vad kristna har skrivit möter du samma sak. Deras vandring genom livet har inte alltid varit lätt. Den har inte alltid varit präglad av solsken och glädje. I sitt inre har de många gånger upplevt bitter smärta.

Allt detta ändrar inte på att det Jesus har sagt är sanning. En kristen har aldrig vandrat i mörkret och kommer och aldrig någonsin göra det. Om du i evigheten kan se tillbaka på ditt kristna liv, kommer du att förstå att inte en enda av de få eller många dagarna var en vandrig i mörker. Hur skulle det kunna vara så, när du i tron varit förendad med honom som är "livets ljus"?

Du levde varje dag i sällskap med Gud. Han som har sammanhanget och överblicken gick vid din sida och såg och kände allt. Därför vandrade du alltid i ljuset!

Här kommer ett boktips till dig som vill veta mer om att leva ett liv i förlåtelse. Författaren Per Arne Dahl har gett boken titeln Oss syndare emellan. Budskapet handlar inte bara om att vi är syndare utan också om syndabekännelse och syndaförlåtelse. Detta är ett angeläget ämne i vår nutida livssituation.

Författaren menar att det bara finns ett medel som kan bota ett ouppklarat förflutet - FÖRLÅTELSE. "Andra lösningar kan bedöva skuldkänslan men håller oss ändå fast vid våra synder."

Det finns 15 kapitel med rubrikerna:

1. Vad är synd?
2. Synd och försoning
3. Insikt om synden
4. Syndabekännelse
5. Syndaförlåtelse
6. Skriftermålet
7. Är det nödvändigt att be människor om förlåtelse?
8. Är det nödvändigt att förlåta?
9. Äkta och falska skuldkänslor
10. Syndaförlåtelsen och sinnets hälsa
11. Syndaförlåtelsen driver ut hyckleriet
12. Syndaförlåtelsen och vår utveckling som människor
13. Syndaförlåtelsen - ett tillstånd att leva i
14. Kampen mot synden
15. Jesus - oss syndare emellan

Boken är utgiven av EFS förlaget med ISBN 91-7080-557-1

Du är som en båt som driver på öppet hav
du kastas hit och dit
av vågorna och vinden

Precis som båten behöver ankare
för att inte gå under i stormen
behöver din själ ett ankare

Själens ankare är Jesus
genom att binda ihop förtöjningen med ankaret
kan du guppa tryggt när havet stormar

Jesus är tron, hoppet och kärleken
ta din tillflykt till Jesus
och håll fast vid det hopp du äger.

En tanke inspirerad av Hebr. 6:18-19

 Grillning, andakt och bön, lekar

Du är välkommen på grillkväll hos Annika i Skravelsjö 5 juni kl. 17.00. Hon har en stor tomt där vi kan grilla, ha andakt och leka. Skulle vädrets makter vara mot oss finns möjligheter att flytta in festligheterna i huset. Annika är även dagledare och tar hand om presentation samt andakt.

Dagsprogram

17.00 Samling hemma hos Annika

18.00 Middag (tag med grillkött, tillbehör och dryck)

19.00 Presentation och andakt

20.00 Kubb, krocket, promenad eller något annat roligt

Alla tar med sig mat att grilla, tillbehör och dryck. Annika bjuder på kaffe och kaka till efterrätt. Hon har bara en grill så det vore bra om någon/några fler kunde ta med sig en grill.

Anmälan sker till antana@tele2.se eller telefon 070 - 604 74 33. Du får även vägbeskrivning och adress när du anmält dig. 

Varmt välkommen!

Läs mer om Umesingel på hemsidan.

Här kommer en video som gav mig tårar, en video som Ann-Britt Björk delade med sig av idag. Den visar ungefär det som hände mig när jag blev frälst fast på ett litet annorlunda sätt:

Idag är det som om orden forsar ur mig. Kanske bearbetar jag pappas död. En sorgeprocess går i vågor. Det jag vill berätta nu är på vilket sätt min tro hjälpte mig igenom dessa tre år där cancer och svåra komplikationer var vår vardag.

När pappa fick veta att han hade cancer bröt jag ihop. Det första jag frågade var "Pappa, tror du på Jesus?" För enligt Bibeln kommer vi till ett evigt liv på en ny jord om vi tror på Jesus som världens frälsare. Och jag ville så gärna att han skulle komma dit och vänta på mig. Innan han dog tog han Jesus i handen, men det är en annan historia som jag inte ska berätta nu.

Pappa opererades en måndag. Det var en stor operation men vi fick beskedet att allt gått bra. Men... På onsdagen fick vi beskedet att det uppstått komplikationer - magsyra hade läckt ut ur operationssåret och infekterat hela bröstkorgen. De hade opererat om honom och nu låg han på IVA i respirator. Läkarna sa att han var allvarligt kritiskt sjuk vilket betyder - det är stor sannolikhet att han dör.

Jag hade aldrig sett en människa ligga på IVA och i respirator tidigare. Det blev en chock. Jag fann inte ord. Jag visste inte vad jag skulle säga. Det enda som dök upp i mitt huvud var en sång jag lärt mig på söndagsskolan som barn. En sång jag inte sjungit sedan dess och inte tänkt på. Men jag sjöng:

"Det lilla ljus jag har,
det ska få lysa klart,
det lilla ljus jag har,
det ska få lysa klart,
det lilla ljus jag har,
det ska få lysa klart,
lysa klart, klart, klart,
lysa klart."

Pappa var nedsövd och låg i respirator. Han kunde inte vakna upp men han hörde våra röster. Det förstod vi när han grät. Det var hans sätt att säga "jag hör att ni är här!"

Jag hade med mig pappas gamla konfirmationsbibel som hade följt mig genom åren. Där hade jag förvarat dödsannonser på vänner och släktingar som dött. Det kändes tryggt på något sätt. Men sedan jag blev kristen hade jag läst en hel del ur den boken. Och det enda vettiga jag kunde göra nu, mitt i chocken över pappas tillstånd, var att läsa Bibeln. Jag läste, både för egen del och högt för pappa.

Jag skrev små lappar med bibelord och ställde vid hans säng. En del av bibelorden var från kristna vänner som skickat orden som stöd och tröst. Många bad för oss alla. Jag försökte få tag i en präst för att få själavård. Men de verkade ha semester. Jag gick till kyrksalen för att få kontakt med Gud, gå på gudstjänst och sjunga andliga sånger. Hela min kropp skrek desperat efter hjälp, tröst och stöd.

Det enda som gav mig något var att läsa biblen och skriva bibelord. Jag kunde ägna hela dagar åt detta. Anhörigrummet på IVA, där vi bodde, blev fyllt med små vikta papper med bibelord på. Det kändes tryggt. Till en början var det ingen som protesterade. Men sedan kom någon dit som kände sig obekväm med Gud och de kastade bort alla bibelord. Det gjorde ont i mig eftersom den enda trösten och tryggheten var Guds ord. Men Gud är ju med mig oavsett om det finns lappar med bibelord eller inte. De som stod vid pappas sjukhussäng fick i alla fall stå kvar. Även om vissa sjuksköterskor verkade bli otrevligt spända av att se dem och höra mig läsa Bibeln för pappa.

När pappa låg på ECMO-IVA var vi med om något fint. Jag ska berätta vad ECMO-IVA är. Det är en vårdavdelning dit dödligt sjuka kan få komma om vanlig IVA-vård inte kan rädda deras liv. Kravet är att IVA först ska ha gjort allt för att rädda personens liv utan att lyckas. Och att personen inte har några andra sjukdomar. Pappas cancer var ju botad i och med den första operationen. Därför bestämde sig läkarna för att rädda hans liv - om det gick.

Det var jag, min syster och en vän till pappa som stod vid hans sjukhussäng. Endast ECMO (som är en hjärt och lungmaskin) höll liv i pappas kropp. Han såg död ut eftersom han inte andades. Bröstkorgen stod helt still. Den rörde sig inte. Lungorna var helt stilla för han andades inte. ECMO var hans lungor. ECMO som är en maskin som stod bredvid sängen och som var sammankopplad med pappas blodbanor via en slang som såg ut som en trädgårdsslang. De tog ut blodet via kroppspulsådern i halsen och förde tillbaks det syresatta blodet in i ljumsken.

Min syster, jag och pappas vän tog fram psalmboken. Vi sjöng Lina Sandells låt "Blott en dag - ett ögonblick i sänder". Det var ett fint ögonblick som vi alla gladdes åt att få dela. Vi sjöng om Gud och den frid han ger. Och det gjorde vi fast alla inte var kristna. För det är ofta till Gud eller gudsanhängare vi vänder oss när vi hamnar i en livskris. I kyrkor finns det kompetensen att ta hand om känslor som handlar om döden. För kristna ser på döden med andra ögon.

Och den trösten och det hoppet som en präst, pastor, diakon eller kristen kan ge behöver vi när en kris eller katastrof inträffar. Det kanske var detta den troende kvinnan ville förmedla till sin kollega med konsekvensen att hon fick sparken? Att få ett sjukt eller funktionshindrat barn utlöser en livskris. Det är en sorg och mycket smärta. Vi har olika sätt att hantera livskriser på. Mitt sätt är att hämta kraft och styrka hos Gud. Han kan bära mig när jag inte orkar gå själv. Han har kontrollen när jag inte har det. Han vet vägar ut ur det omöjliga. Vägar som jag själv aldrig kan ana på förhand. Jag behöver Gud för att överleva.

Uj, vilken kalabalik kring VK:s artikel om Bibeln. Jag har själv märkt att vissa arbetsgivare är rädda för människor som har en tro. Och det verkar inte spela någon roll vilken tro man har. Själv är jag kristen och medlem i en frikyrka som tillhör Evangeliska Frikyrkan. 

Vår värld är uppbygd av fördomar. Det vi själva inte tror på anses ofta vara "farligt". Och det här är inte något som bara finns bland icke troende. O nej, fördomarna lever överallt, även i olika församlingar och kyrkor. När jag var på anställningsintervju på Svenska Kyrkan för några år sedan reagerade de på ordet "frälst". De tyckte det var ett ovanligt och konstigt ord. Då delar vi ju ändå samma Bibel. Ordet fräls står 366 gånger i Bibeln...

Det vi "riskerar" genom att bli troende är att få mer frid, trygghet, kärlek och ett evigt liv efter döden. Bibeln är tydlig med att vi uppstår på en ny jord med nya himlar efter att vi dött från jordelivet. Här finns ingen ondska, inga sjukdomar och inget lidande. Vi är fria från allt som tyngde oss på jorden. En EVIG frid som vi får dela tillsammans.

Min lillebror dog när jag var liten. Det förde med sig en dödsångest som präglade mitt liv i 35 år. En dag gick det upp för mig att allt inte tar slut efter döden. Det är vi som väntar på att få något. Det är våra nära och kära som väntar på oss i himlen. Döden är inte svart och farlig. Döden leder till något bättre. Det här kom till mig redan innan jag blev kristen. Efter jag blivit kristen har jag fått Bibelns bekräftelse på att den tanken stämmer.

Om det är sant? Det vet vi när vi själva dör. Men jag har gjort ett val att tro på det för det skänker mig frid och förmågan att hantera det obegripliga - döden. Jag är inte längre rädd. Jag har inte dödsångest. Jag är fri!

Inget i livet har kunnat skänka mig den friden som Guds frid ger. Det har inte hjälpt att shoppa, dricka alkohol, äta godis, motionera, ha snyggaste håret, ha sex, göra karriär och "leva livet". Det gav mig bara tomma hål i mitt inre. Visst, en njutning för stunden men efteråt var tomheten ännu större. Jag tror att många kan skriva under på det här. Det vi tror gör oss lyckliga leder oss istället till olycka och en för tidig död.

Gud vet att vi är rädda. Ordet rädd går att hitta 368 gånger i Bibeln. "Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte fullkomnad i kärleken." 1 Joh. 4:18

"Kärleken är tålig och mild,
kärleken avundas inte,
den skryter inte,
den är inte uppblåst,
den uppför sig inte illa,
den söker inte sitt,
den brusar inte upp,
den tillräknar inte det onda.

Den gläder sig inte över orättfärdigheten
men har sin glädje i sanningen.
Den fördrar allting,
den tror allting,
den hoppas allting,
den uthärdar allting.

När jag var barn,
talade jag som ett barn,
tänkte jag som ett barn,
och förstod jag som ett barn.
Men sedan jag blivit man,
har jag lagt bort det barnsliga.

Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre,
men störst av dem är kärleken."

Ur 1 Kor. 13

Det här bibelordet, som är hämtat ur 1 Korintierbrevet 12, fick jag med mig idag från Korskyrkan:

12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar - och de är många - utgör en kropp, så är det också med Kristus. 13 I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. 14 Kroppen består ju inte av en enda lem utan av många.

15 Om foten sade: "Eftersom jag inte är hand, hör jag inte till kroppen", så hör den ändå till kroppen. 16 Och om örat sade: "Eftersom jag inte är öga, hör jag inte till kroppen", så hör det ändå till kroppen. 17 Om hela kroppen vore öga, hur skulle den då kunna höra? Om hela kroppen vore öra, hur skulle den då kunna känna lukt? 18 Men nu har Gud satt lemmarna i kroppen, var och en av dem som han har velat. 19 Om alltsammans vore en enda lem, var vore då kroppen?

20 Men nu är lemmarna många och kroppen en. 21 Ögat kan inte säga till handen: "Jag behöver dig inte", inte heller huvudet till fötterna: "Jag behöver er inte." 22 Nej, tvärtom är de av kroppens lemmar som vi anser svagast så mycket mer nödvändiga. 23 Och de lemmar i kroppen som vi anser värda mindre heder, klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för, skyler vi med så mycket större anständighet, 24 något som de andra inte behöver.

Men Gud har fogat samman kroppen och gett den oansenligare lemmen större heder, 25 för att det inte skall uppstå splittring i kroppen, utan lemmarna ha samma omsorg om varandra. 26 Om en lem lider, så lider alla lemmarna med den. Och om en lem hedras, gläder sig alla lemmarna med den.

Tack Gud för denna dag!

Jag sitter på en parkbänk vid älven och läser Bibeln idag, en bok jag fick av en vän. När jag öppnar boken ligger det ett kort på Hans Bergwall. Han dog ung i en tragisk lastbilsolycka 2007. Han lämnade livet på jorden alldeles för tidigt. Han var 37 år bara om jag minns rätt. Samtidigt som olyckan inträffade låg min pappa 2,5 månad på IVA och svävade mellan liv och död. Hans Bergwall var en av de som stöttade mej genom den processen. Han var också den som bidrog till att jag fann Korskyrkan. En kyrka som nu är mitt andliga hem. Det var av hans mamma som jag fick boken förra veckan.

Här kommer en sång som bara pluppa ur mitt hjärta på några sekunder fast jag är så trött, så trött. En skön värme spred sig i bröstet när jag skrev. Det kommer jag sova gott på :-) Jag känner bara en så stor tacksamhet för allt gott här i livet och det inspirerade mig.

Ett litet frö

Jag trodde inte det fanns
att livet lura nånstanns

Men jag fann en vän
en vän som förde mig hem

Livet var mörkt som en natt
när ljuset kom ikapp

Du lät ett litet frö
rädda mig från att dö

Upp till ljuset drog du mig
jag är för evigt tacksam dig.

Matt. 13:32

I min hand har jag också en psalm som sjöngs på Hans Bergwalls begravning. Hemma hos Hans mamma sjöng vi den också. Psalmen handlar om kärlek, en kärlek som är större än mellan makar, en kärlek som är grundpelare i kristen tro.

I boken, Bibeln idag, står det att Gudsrelationens grunder innebär ånger och att regelbundet söka Gud och hans vägledning. Själv blev jag kristen med bibelordet Matt. 6:33 som säger precis detta. Så jag håller med författarna.

Vandringen med Gud är också en påminnelse om Guds nåd som inte kan förutsägas och som visar att kristen tro inte bara hänger på oss själva.

Av en slump gick jag in på webbsidan Om kristen tro - bibeln.be och blev mäkta förvånad. I mars månad 2010 hade webbsidan 763 besökare. Det är topprekord för denna sida och jag trodde inte att så många läste den.

Den här webbsidan gjorde jag i april 2007 för att uttrycka min kristna tro. Under påsken samma år fick jag en kallelse från Gud att missionera i Sverige. Denna kallelse ledde till att jag startade bibeln.be och även en vittnesbördsblogg.

När sidan var nystartad var det blygsamma 158 besök per månad. Bibeln.be hade i snitt 277 besök per månad under 2008. Besöken fortsatte att öka och under 2010 var det 511 snittbesökare per månad. Och nu är vi alltså uppe i 763 besök på en månad 2010. Intresset för kristen tro ökar!

Det är inte bara besökare från Sverige som hittar till bibeln.be Här ovan har jag gjort en skärmdump från statistikprogrammet för domänen som visar att 65% av besökarna kommer från Sverige, 22% från USA och sedan från en mängd andra länder som exempelvis Ryssland, Danmark, Finland, Norge, Japan och Polen.

Jose send me this link about Nick Vujicic tonight. I can´t stop crying. Watch it!

(Jose sände den här länken om Nick Vujicic ikväll. Jag kan inte sluta gråta. Se den!)

Hur många har känslan över att ha något ont i hjärtat? Något ont som vi ångrar och vill bli av med. Alla som är ärliga mot sig själva borde kunna peka på det onda i hjärtat. Om vi gjort onda saker, betyder det att vi ÄR onda? Nej, det betyder bara att vi gjort något som inte var bra. Alla, som med ett ärligt hjärta ber Gud att få sina synder förlåtna, blir också förlåtna. Gud kan förlåta sådant som människor inte kan förlåta. För människan är fylld av ondska, bitterhet och andra känslor. Gud bygger inte sitt varande på känslor utan på sådant som består.

När Jesus gett dig förlåtelse är du syndfri. Gud ser på dig genom Jesus, som har tagit bort dina synder, och du är ofelbar. Sedan kommer vi ändå synda igen genom att tänka onda tankar, säga onda saker och göra handlingar som kommer ur det ondskefulla. Det gör vi för att vi är människor.

Kan en människa aldrig bättras då? Jo, genom att sträva efter det goda och arbeta hårt för det kommer vi utvecklas. Personlig utveckling. Det spelar ingen roll vart du är i livet och om du syndat "mycket" eller "lite" för alla synder är lika stora. I Guds värld rangordnar man inte synderna. Det är alltså lika fel att mörda som att ljuga i Guds ögon. Inte i människors ögon för vi rangordnar på mänskligt vis.

Kristna människor ställs det högre krav på och ska försöka göra som Gud - inte rangordna synder och inte döma en medmänniska. Kristna ska förlåta och ge kärlek även om vi får ondska tillbaks. Hela grejjen är att bli mer lik Gud, lära av vad han gjorde och göra som honom. Att omsätta Guds ord i praktisk handlling är inte lätt. Det är en utmaning som heter duga. Den som inte provat vet inte hur det är. Jag har provat så jag vet :-) Jag gillar det och gör det om och om igen.

Men för den skull blir varken jag eller någon annan människa syndfri. Nej, synden sitter så djupt rotat i människan att vi inte KAN skaka oss av den. Men vi ska utvecklas och genom det bli bättre människor. Vi ska bli en person vi är stolta över. Vi ska vara stolta över våra handlingar. Vi ska stimuleras när vi kan konstatera att vi inte "tröck till" någon som tryckt till oss. Det skapar dåligt samvete i den andre för denne vet att hon/han gjort fel. Vi ska i livets alla lägen göra som Jesus skulle ha gjort i vårt ställe. Det bygger upp oss och gör oss starkare. Vi får en ny stabil grund att stå på. Vi får en ny källa att ösa kraft ur. Vi får energi, glädje och gemenskap. Jag är så glad att Gud kom in i mitt liv. Det betyder allt.

Du som läser och inte är kristen kanske inte förstår vad jag menar. Och det gör man inte förrän man har varit där. Guds väsen går inte att förstå på ett intellektuellt vis. Tänka kan vi alla men att ta emot Gud är bara några få förunnat.

En vecka i fjällen utan dator och Internet har varit underbart. Istället för cybervärlden har vi umgåtts i skidbacken, kring pingisbordet ochi bastun. Vi har fått en nytändning och den avslappnade fjälluften har gjort oss gott.

Några tråkiga nyheter har oxo nått oss, bland annat att en nära vän har lämnat vår jord. Hans fru har en jobbig tid av sorg och praktiska göromål framför sej. De var nygifta o fick inte ens ett år som man och hustru. Lidandet blev dock ganska kort då sjukdomsförloppet gick snabbt.

Andra singlar som gett upp hoppet om en livspartner har hittat varandra. Flera i min bekantskapskrets är numer o-singlar och har fått en livsdröm besannad. För singlar som längtar kan det bli både en delad glädje och en känsla av sorg att maninte funnit han eller hom med stort H. Att leva ensamt kan vara skönt, svårt och ensamt. Man har ingen att dela saker med, ingen som hjälper till med attfatta beslut och ingen som värmer en när det är kallt. Det finns ingen som kan ge en spontan kram eller erbjuda en axel att gråta ut mot. Ibland kan singellivet vara ett aktivt val och andra gånger en påtvingad verklighet.

Under tider av sorg o saknad får vi sätta vårt hopp till Jesus. Men han ska vara livets centrum oavsett om vi lever singlar eller i äktenskap. Jesus är inget substitut för en livspartner utan Han vill finnas i alla livets skeden. Amen

Tips - kika på sidan 8:

Tom, tom inför Dig,
allt har runnit ut,
känner varken smärta eller glädje,
är bara tom, tom idag.

Vad ska fylla mitt inre nu,
en längtan efter framtida mål,
att bygga luftslott funkar ett tag,
men när bygget rasar så rasar även jag.

Svaret på frågan är Du,
det enda som ger en varaktig kraft,
som inte gör att jag saknar det jag haft,
utan låter mej leva här och nu,
svaret på frågan är du.

Matt. 6:33

Lossa orättfördiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok, ja, dela ditt bröd åt den hungrige, skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod... då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Jesaja 58:6-10

"Har du varit dåraktig och upphöjt dig själv eller tänkt onda tankar, så lägg handen på munnen. Ty som ost pressas ut ur mjölk och blod pressas ut ur näsan, så kommer kiv ur vrede." Ordsp. 30:32-33

Idag började jag dagen med att läsa några bibelord som innehåller visdom. Det är mitt sätt att stärka min kropp inför dagens uppgifter. Vad som än må hända har jag den helige Ande med mig och en nära relation med Gud. Allt som är mig övermäktigt kan jag lägga i Guds händer och Han löser saker till det bästa. Vi behöver inte vara starka i oss själva för när Gud är i oss bär han allt, ty hans ok är lätt att bära. När vi inte orkar gå själva bär han oss. Det enda vi behöver göra är att be honom.

Några onsdagskvällar har jag varit på bön i Korskyrkan. När jag gått dit har jag känt mig tyngd och haft ont i kroppen. Under bönen har jag känt hur den där klumpen i magen plötsligt försvann och hur det tunga över bröstet byttes ut mot kraft. Det har fått mig att inse hur viktigt det är med bön och att vi gör det tillsammans.

På jobbet har vi också börjat ha en bönestund för personalen innan vi startar upp dagens arbete. Det tar inte mer än 5 minuter och vi går stärkta ut för att möta världen. Att låta livet bäras upp av bön är en nyckel. En nyckel som leder till livet. Sök den och du ska finna!

Amen

"Anden i människan är en HERRENS lykta, den utforskar varje rum i hennes inre." Ords. 20:27

Olika kyrkor har anordnat en weekend med temat Guds rike i min vardag. Det finns ett informationsblad om detta på Korskyrkans hemsida (New wine konferensen).

Ni kommer bland annat att få undervisning, lovsång och chans till enskilda samtal. Naturligtvis blir det även förbön och gudstjänst.

Denna weekend är öppen för alla och ett bra tillfälle för dig som vill kika närmare på kristen tro. Möten kommer att hållas torsdag-lördag kl. 19.00 i Pingstkyrkans lokaler, Kungsgatan 83 i Umeå.

Jag såg att en bloggkollega passerat en kvarts miljon besökare på sin blogg. Varje besök registreras nämligen i antal. Singelbloggen har precis passerat 40.000 besökare sedan starten för 5,5 månad sedan. 100.000 läsare per år är inte fy skam.

Tack alla ni som läser och tack till er som visar att ni varit här genom att lämna ett avtryck!

Ikväll har jag fått höra om att det finns något som heter Junia . (Ska inte blandas ihop med JUNIS som är en helt annan sak ;-) För mig var det en nyhet att Junia finns men organisationen har funnits i 10 år. På deras hemsida kan du läsa om hur Gud hjälper människor i deras vardagsliv. Jag vill slå ett särskilt slag för Ann-Britt Björks krönika.

När jag surfar runt på Junia ser jag en artikel om SORG. Vi blir sjuka av att inte få sörja och sorgearbetet är en viktig process. Den här artikeln bör läsas av alla som är i sorg. Nu tänker jag särskilt på den unga pojken på Waldorfskolan som dog i cancer nyligen. Människor i hans närhet bär nu på en tung sorg att försöka förstå det obegripliga. Kanske kan den här artikel ge lite ljus åt hur en sorgeprocess ser ut. Den kan också ge tips åt omgivningen hur vi kan stötta någon som är i sorg. Läs artikeln så förstår du vad jag menar.

Jag springer också på en artikel om ATT UPPTÄCKA LIVET. Jaaaaaaaaaaa, det finns mycket matnyttigt på denna sida :-)

En ny morgon, en ny dag med nya möjligheter. Det som var igår var igår. Nu har vi ett nytt vitt ark att fylla. Låt oss även idag göra handlingar som gör andra glada. Låt oss fatta beslut som är det bästa vi kan tänka oss.

Sluta aldrig tro
slut aldrig hoppas
sluta aldrig be
under kan fortfarande ske. (okänd författare)

Människan är som ett träd. Även vi kan börja gro om vi huggits ner. Vi få nya skott när vi tror allt är "kört". Tro och du skall få. Be i enighet med Guds vilja och du har redan fått det. "För ett träd finns det hopp, om det huggs ner kan det åter gro, och nya skott skall ej saknas." Jak. 14:7

Umesingel ska ha en filmkväll här framöver.

Jag är sugen på att se en kristen film och söker efter filmtips!

Ssssssssssssskriv till mig!

Jag har nu läst kapitlet om dopet i Martin Luthers lilla katekes av David P. Kuske. Här följer en sammanfattning.

Att döpa i den treenige Gudens namn innebär att Gud gör oss till medlemmar av sin välsignade familj. Jesu befallning att döpa alla folk innebär att vi ska döpa alla som ber att vi ska döpa dem eller deras barn. Vi döper små barn för att de är inräknade i Kristi ord alla folk. Även vuxna tillhör alla folk.

Jesus har befallt alla troende att döpa och det måste inte vara en pastor eller präst som döper. Däremot uppmanar Gud oss att döpas på et värdigt sätt och med ordning (1 Kor. 14:40) menar Luther. När jag läser den text som står före bibelstället kan inte jag utläsa att det handlar om just dopet. I stycket före nämns tungomålstalandet. Vem som helst kan alltså döpa och ska göra det när det gäller exempelvis nöddop (ett barn som håller på att dö).

Att döpas innebär att vi får syndernas förlåtelse och befriar oss från bojorna som mörkrets andemakter har om oss. Dopets välsignelser är:

1.      Syndernas förlåtelse

2.      Befrielse från döden och djävulen

3.      Evig frälsning

Det säger mig att vi inte behöver döpa oss igen eftersom dopets välsignelser redan gett oss evig frälsning. Men det står inte heller att det är fel att troendedöpas. Dopet låter mig dö bort från det onda och föder mig på nytt som rättfärdiga. Vi blir Guds barn och arvinge till det eviga livet efter döden från jordelivet. Alltså att vi får komma till himlen och leva vidare på en ny förhärligad jord med nya himlar.

Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Jag själv blev uppfylld av den helige Ande i samma ögonblick som jag blev frälst. Det var en mycket konkret händelse varför jag aldrig tvivlat på det. Om du läser min vittnesbörd BLOMMAN så förstår du vad jag menar.

Dopet betyder att vår gamla människa ska dränkas genom daglig ånger och omvändelse. Vi dödar alla synder och onda begär för att födas som en ny människa. Genom dopet är vi inte längre slavar under synden. Genom dopet verkar den helige Ande i mig och vi får en vilja att kasta av oss synden och leva ett nytt liv. Dopet påminner oss om något vi behöver göra varje dag: ångra mina synder och tro att Gud förlåter min synd för Jesu skull.

Efter att ha läst Luthers tankar om dopet står jag fast vid samma sak - det är rätt att döpa sina barn och det är rätt att döpa vuxna. Jag kan inte finna något som säger att jag skulle gå emot Guds ord om jag låter troendedöpa mig.

Idag blev jag så glad och det känns som julafton. Min kollega Anders åkte till sina hemtrakter i julas och där fann han en bok som jag sökt efter med ljus och lykta. Det är Luthers lilla Katekes med förklaringar för barn och vuxna av David P. Kuske. Martin Luther är min kristna förebild och hans skrifter inspirerar mig mycket. Taaaaaaaack Anders!

Då jag går i tankar om att troendedöpa mig ska jag nu läsa vad Martin Luther säger om dopet. Jag står fortfarande kvar i det jag trodde tidigare - att vi ska döpa våra barn. Men jag har också fått en längtan om att döpa mig som vuxen för att bekräfta dopet efter att jag blivit kristen. Så nu ska jag insupa lite nya fakta och imorgon ska jag gå på  en dopträff i Korskyrkan, om Gud vill.

I söndags fick jag höra en liknelse som fastnade i mitt sinne. Och jag kände för att dela med mig av den. En kille som nyss hade blivit frälst beskrev det så här:

 "Det känns som om någon kastat 100 julklappar över mig!"

Enligt berättaren var denna kille barnsligt förtjust i just julklappar och presenter. Men jag förstår liknelsen med hull och hår. Det skulle också kunna beskrivas som NYKÄR och SPRUDLANDE :-)

Eller som "kär och galen" kanske. Vissa glädjs åt den nya kärleken tillsammans med en medan andra betraktar en som galen. Men hä må va hänt. Kärleken har sitt pris. :-)

Imorse fick jag höra en andakt som satte sina spår och den vill jag dela med dig här idag. Det är ur boken Under ytan av Torgny Wirén och Mats Johansson:

Idag har jag fått med mig ett budskap från Korskyrkans gudstjänst som säger allt: "Hjälpen är aldrig längre bort än en bön." Tydligare än så kan det inte bli. Och Gud hjälper oss om vi med våra hjärtan ger oss hän åt Honom (2. Krön. 16:9). Det var Marcus Stenvall som delade dessa ord och tankar med oss. Vi ska med våra hjärtan tro och med vår mun bekänna.

Vid predikan fick vi också förtydligat att det är Gud som söker oss och inte tvärtom. Det tål att tänkas på.

Nattelinatt!

Jag sökte i Folkbibeln för att se vad som står om Guds röst. Det finns en hel del bibelord om detta och här är ett:

"Om någon vill göra hans vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv.

Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och ingen orättfärdighet finns i honom." Joh. 7:17-18

"Du leder mig med ditt råd och tar sedan emot mig med ära." Ps. 73:24

Huj, här är det lite däppt i däsan, är snuvig. Det är jobbigt att andas in emellanåt för det kommer för lite syre. Men det är ju lätt åtgärdat genom att öppna munnen. Det har varit en tråkig vecka och jag längtar efter att få tillbaks gnistan och få sprudla igen. Men vem vet, det kanske sker redan idag. :-) Vad många "men" det blev här idag då hahaha. Meeeeeeeen ibland behöver kroppen inget annat än ren och skär vila. Nu vet ni varför jag inte bloggat på ett tag. Gnistan har inte räckt för att tända veken.

Jag har också en hel del teologiska tankar att brottas med. Det handlar inte om att vara kristen eller inte, utan helt andra saker. Att lyssna in Guds röst och urskilja honom från mängden är inte alldeles enkelt. Allt vi möter i livet kan också ses ur en mängd olika synvinklar. För oss gäller det att vilja se alla, pröva dem, tänka efter och sedan välja. Det är inte så att vägen i livet är spikrak. Om vi tror det, springer på utan att tänka efter, kommer vi förr eller senare att hamna vilse.

Funderingarna jag har är i stora drag vad som är Guds röst och vad som är min egen. Inbillade jag mig att det var "Gud som sa" för att rättfärdiga mitt dåvarnde handlande? Eller fanns det en bestående sanning i det hela? Jag är ganska förvirrad av situationen. Att jag tror på Gud är ingen "issue" men att skilja på det vi människor hittar på och det som är Guds mening är de stora frågorna för mig just nu. Kanske kan vi uppleva att "det här kom från Gud" för att vi VILL att det ska vara så.

För att vara lite mer konkret. Jag har fått en kallelse att döpa mig. Om jag gör det kommer vissa kristna att säga "hon är förtappad" och andra kommer le brett och säga "välkommen hem" med en glädjetår på kinden. Och av just den anledningen säger Gud att vi inte ska lyssna på människor utan på Honom. Det kan vi göra genom att be om det vi hör/tror/vill, läsa Bibeln för att se om det är i Guds linje och sedan lyssna in vår inre röst. Oavsett vilken röst vi sedan låter bli verklighet så har vi låtit frågan sjunka in, eftertanken har gjort sitt och vi har fattat ett välgrundat beslut. DÅ är vi sannerligen på rätt spår :-)

Inom den kristna tron finns två olika läger. Vissa döper barn och konfirmerar vuxna. Andra välsignar barn och döper vuxna. Sedan bråkar de om vad som är rätt och inte. De gör samma saker fast i omvänd ordning. Vad spelar det för roll för Gud om vi döper oss som barn eller vuxna? Behöver vi ens vara döpta för att komma in i himlen? Nej, det behöver vi inte.

Tänk på rövaren på korset. Han blev troende precis innan han dog och fick, enligt Jesus, komma till himlen. Det rövaren gjorde var att erkänna och ångra sina synder för Jesus. Han gick från själviskhet till att se sina handlingar ur ett annat perspektiv, ett ödmjukare perspektiv. Jesus gav honom förlåtelse och lovade honom en plats i himlen.

"Kravet" för att komma till himlen är att vi TROR på Jesus som världens frälsare. Det vill säga att vi tror på att Han kom till jorden för att rädda oss från mörkrets makter och föra oss till Gud. Den enda vägen till Fadern i himlen är genom Jesus. Inte genom en dopfont eller andra mänskliga ritualer.

Trots huvudvärk tog jag mig iväg till Korskyrkan för att fira gudstjänst. Jag vet ju att det kan kännas motigt men bli väldigt bra ändå. Och jag ångrar inte att jag for! Nej, tvärtom, det var en härlig stund med Jesus och vänner. Det var en välsignelse. Just ordet välsignelse betyder ju, som vi fick höra på gudstjänsten, "allt Guds goda". Att säga det till någon är som att kasta en vattenballong på någon, fast på ett bra sätt, och önska någon just allt Guds goda. Det är vår finurliga pastor Peter Samuelsson som finner så härliga liknelser.

Det var pastor Anton Carlsson som predikade idag. Återigen fick jag höra att vi får vår tid på jorden av nåd. Predikant Gunnar Åström sa precis samma sak i ett föredrag på Fridhem på Nyårsafton.

Att leva ett liv utan Jesus är ett meningslöst liv. Ett liv utan Jesus är som en julklapp med ingenting i. Det här är så viktigt så tänk på det riktigt (ord från en julsång som stämmer så väl med det Gunnar Åström predikade). Det är en lycka att vi är till, att vi lever och att vi är här! Det är en lycka att vi blivit friköpta från det liv vi ärvt från våra fäder, ett liv fullt med synd och elände, det är en lycka! Att vi är friköpta leder tanken till slaveri. Just det handlar det om säger Åström. Vi var slavar utan möjlighet att bli fria. Men Gud köpte oss fria. Det har skett genom att Gud sände Jesus som dog på korset för oss. Genom Jesu blod är vi friköpta från meningslöshet, från död och helvete.

Tänk att på årets sista dag få höra och begrunda Guds ord. Det är en lycka! Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker (Matt. 13:44). Det är inte guld som friköper oss från vår synd och skam, nej det är Jesu blod. Skatten är Jesus Kristus som överträffar alla annan rikedom. Det betyder att den som inte har pengar eller hög levnadsstandard ändå kan vara lycklig.

Gud söker inte perfekta människor. Han söker dig. Han frågar inte efter vad du har gjort utan han frågar efter att få förlåta dina synder och efter att få inbjuda dig i sitt rike. Han vill välkomna dig ur det meningslösa livet utan honom. Tänk att vara döpt i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Gud tar aldrig tillbaks den tillhörigheten till honom. Guds löften står fast.

Anton Carlsson predikade idag om att vi ibland allt för lättvindligt avger löften. Gud varnar oss att göra det (Ordsp. 20:25). Det är farligt att först lova och sedan begrunda det vi lovat. Nej, vi ska först be över saker och sedan lova. Men en sak är säker - Guds löften sviker oss aldrig. Vi kan bryta löften, men det gör inte Gud. Anton berättade om att Gud lovar att en dag ska han göra allting nytt. Jorden ska bli fri från elände, synd och ondska. Vi ska få en ny jord, en ny himmel. Det kommer inte finnas någon död eller någon plåga.

Även om det gör ont att leva kan vi ändå glädja oss åt de löften vi fått av Gud avslutades predikan med.

Mitt hjärta flödar över av tacksamhet idag. Jag har så mycket att vara tacksam för och så mycket som glädjer mig. Även om det är jobbigt att huvudet värker. Tack, tack, tack Gud och alla vänner, de jag känner och inte känner, som berikar livet och gör det värt att leva.

Om du inte vet vad du ska göra på Nyårsafton och söker ett nyktert firande är ett tips att åka på Fridhems Nyårsläger i Vännäs. Här finns det mycket människor, predikningar och sociala aktiviteter. Stämningen brukar vara härlig!

Det går bra att åka ut på någon enstaka aktivitet. Men om du vill ha mat eller boende behövs en anmälan.

Gott Nytt År!

Jag var inne på Lutherska Kapellets hemsida och fick se en sida med information om kristen tro. Ett tips till dig som är nyfiken på kristen tro. Det är David Appell som är kyrkoherde i Lutherska Kapellet. Hans predikningar är mycket givande att lyssna på.

Låt bara Amors pilar träffa dig ;-)

Håll upp en sköld mot den ondes brinnande pilar. Låt inga onda pilar träffa din kropp. Skölden du behöver kan du få av Gud. Den skölden skyddar dig från angrepp. Gud är således din sköld och han räddar dig från det onda. Han är en sköld för alla som flyr till honom. Han är din ära och lyfter upp ditt huvud.

Gud omger oss med nåd som också bildar en sköld. Nåd vi får när vi går till rätta med oss själva och ber om förlåtelse för våra synder. Vi alla syndar fast vi inte vill. Ibland vet vi om det. Ibland vet vi inte om det. Men vi behöver be om förlåtelse för att få del av Guds nåd. För att få tillgång till Guds sköld som räddar oss från allt ont.

Gud är vår borg och vår räddare. Han är vår tillflykts klippa och vårt värn. Låt bara din kropp träffas av Amors pilar, dvs kärleken. Låt vårt hjärta fyllas av kärlek, den underbara kärleken som är så stor att vi inte ens kan föreställa oss den. Kärleken kan övervinna allt! Tro det så kommer det att ske! Var uthålliga och be.

Tack Gud! Tack för att vi är välsignade att vara Guds barn. Tack för att du tar emot alla botfärdiga syndare. Tack!

Biblehänvisningar: Ps. 3:4. 5:13, 18:31

Den som hatar sin broder är en mördare. Det är inte bara de som som är mördare "på riktigt", utan även vi som hyser agg mot någon annan är mördare. Och ingen mördare står över eller under den andre. Vi är alla av samma skrot och korn. Vad ska vi då göra när en medmänniska sänder mörker till oss? Vad ska vi göra när någon vill oss ont?

Den första reaktionen kanske är att ge igen. Bibeln är dock av en annan skola. Gud säger att vi ska be och välsigna våra fiender. Gud vill att vi ska göra gott mot de som tycker illa om oss eller vill oss ont. Gud vill att vi ska ÄLSKA våra fiender. Är det möjligt att älska sin fiende? Nej, kanske inte, men vi kan göra kärleksfulla handlingar. Vi kan sprida Guds kärlek till våra fiender.

Gud, jag vill be om förlåtelse för de gånger vi tänker mörka tankar. Jag vill be om förlåt när vi styrs av agg, ondo och ilska. Jag vill be om förlåtelse när vi känner begär efter hämnd. Sådanan känslor kommer inte från dig, Gud, utan från den onde. Din käpp och din stav skyddar oss mot den ondes angrepp. Hjälp mig, hjälp oss alla, att stå emot det onda som träffar oss. Hjälp oss att vara kärleksfulla även när vi inte vill. Hjälp oss att göra kärlekens handlingar även när vi är så arga att vi vill spricka. Rädda oss från fördärvets grop.

Jag vill be för alla människor som bär på bitterhet, hat, avundsjuka och andra jobbiga mörka känslor. Kom in med din helande kraft och rena kroppen. Låt Ditt ljus sprida sig i kroppens inre så att allt mörker trängs undan. Välsigna våra hem, välsigna vår familj och vänd Ditt ansikte till oss. Var oss nådig!

Att vara arg kan i själva verket vara ett uttryck för sorg. Låt oss sörja det vi behöver. Låt allt få rinna ur oss som vattnet rinner i bäcken. Och låt bara friden bli kvar och fyll sedan våra hjärtan med kärlek. Din gudomliga kärlek. Påminn oss om att glädjen ligger i vår säng och sover när sorgen sitter vid vårt bord.

I Jesu namn!

Amen

Den slags kärlek som är ännu mer "äkta" är när vi gör en god gärning för någon vi inte tycker om. Någon som inte är vår vän. Att sprida kärlek till ovänner eller människor vi helt enkelt inte gillar är livets utmaning. Att ge en blomma till någon vi älskar är hur lätt som helst. Att ge en blomma till en ovän är... jaaaa... svårt!

"Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er." Luk. 6:27 Har du nånsin gjort gott mot någon som hatar dig? Effekterna brukar vara häftiga :-) Gud är god mot de otacksamma och onda. Det ska vi människor också försöka vara.

"Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor..." Luk. 6:35 Har du gett en gåva utan att förvänta dig att "få igen något"? Det är en härlig frid som sprider sig i ens inre när vi gör goda saker åt andra människor utan att förvänta oss något tillbaks. Det är ett steg på vägen till äkta kärlek!

Halleluja!