Efter dagen är jag mest nöjd med att med säkerhet veta att ingen barnfamilj i Umeå är vräkt under 2011. Duktiga medarbetare har sett till att vi klarat av att hålla den nollvision som alla politiker i socialnämnden ställt sig bakom.
Barns utsatthet och vikten av att alltid veta att man har ett hem är en punkt som är lyft flera gånger under fjolårets nämndssammanträden. Tack vara att vi inte tappar fokus på barns behov av ett hem tror jag att vi slipper riskera att nollvisionen bara blir en hyllvärmare.
Nollvisionen är ett måste för att alla barn skall känna sig trygg i att man har någonstans att bo och inte ska leta tak över huvudet dag från dag. Även om det idag innebär att man bor i en lägenhet med övergångskontrakt.
En av dagens viktigaste frågor i socialnämnden ställde jag själv till Helen Andersson som är chef för Individ om familjeomsorgen i Umeå kommun .”Hur skyddar man barn från att leva i misär och hur säkrar vi att det dessa barn varit med om aldrig, aldrig skall hända igen?
Man har gjort en utredning och den ger en del svar men det finns fortfarande mycket att jobba med. Många handläggarbyten kan vara en orsak men det är ångt från hela sanningen. Frågan har varit uppe på bordet och Helen har lovat att ge besked i mars, så jag återkommer…….det gäller att forsätta fråga, fortsätta kämpa för barnen och framförallt att inte ge upp.
Ett annat sätt att stötta alla barn är att stödja BRIS och Rädda barnen
Go kväll!
Senaste kommentarerna