När inte resurserna räcker måste man planera klokt

Det är en helt vanlig tisdag i september och hösten är här. Utanför fönstret är det dimmigt och fuktigt ett sånt där väder som är helt omöjligt att ignorera.

Problemen med den snedfördelning av våra gemensamma resurser är också svår att ignorera. Hur kan man rakryggad möta människorna på landsbygden när man försämrar deras möjligheter att leva och bo där på lika vilkor som vi kan leva och bo i staden? 

Under hela sommaren och hösten har mitt bloggande helt legat nere på grund av någon sorts skrivkramp. Men idag känner jag mest en kramp av oro efter att ha hört en vännina från landet berättat om hennes otäcka upplevelse av att bli sjuk, bo utanför stan, inte få den hjälp hon behövde och hennes långa kamp för att få vård. 

Jag känner mig otroligt orolig för resursfördelningen och det gör att jag fortsätter min politiska kamp för att alla skall få chans att nyttja de gemensamma resurserna.