Flykting, invandrare och människa

Om integrationspolitiken misslyckats kanske vi ska fundera på vad som misslyckats och vems fel det är för att förändra systemet istället för att säga att det är de nyanlända människornas fel.

För det är knappast de människor som är problemet.

Oavsett om du kommer som flykting, EU-medborgare eller som invandrare så är avsikt oftast att stanna i Sverige för att förändra sitt liv. Ta ett arbete, skaffa bostad, ge sina barn mat, lära känna nya människor dom är precis som du och jag människor med drömmar och en förmåga att vilja förändra sin livssituation.

Men det finns ett systemfel och det finns också värderingar som gör det svårare att ta sig in i samhället.

Det systemfel som finns som gör att det inte fungerat så bra är handläggningstiderna för uppehållstillstånd, delaktighet i samhället, möjlighet att lära sig språk, en arbetsmarknad som välkomnar, okvalificerade arbetstillfällen som inte kräver att du har studerat, lokalt förankrade vänner så den nyanlände har en chans att lära sig de normer som finns i det Svenska samhället. Dom vill inte ha våra allmosor dom vill bara ha möjlighet att få forma sitt eget liv till något batter och bidra till att göra Sverige bättre.

Att de asylsökande sa nej till Östersund och kände sig lurade är inte konstigt, vad skulle du själv som flykting se för möjligheter till jobb, bostad och nya möjligheter med flera mil till närmaste stad?

Nej dom är inte kräsna- dom kräver inget av oss – men det enda dom vill är att befinna sig nära en stad så dom kan skapa sig ett nytt liv och försörja sig själv, ja få bidra i sitt nya land.

Frågan många ställer sig är Hur mycket invandring tål Sverige? Men jag undrar hur mycket skall en invandrare tåla?