Kulturhuvudstadsårets ovärdiga slut

Mattias Larsson skriver idag om en mer cirkulär ekonomi, något jag hoppas ska bli verklighet även i Umeåkommun och i de politiska beslut som fattas framöver men jag erkänner, de känns tveksamt!

Vi tar en liten fråga i komunpolitiken för att illustrerar grunden till min tveksamhet.
Kommunen investerar dyrt i en symbol tillexempel det röda leende hjärtat vår egen Kulturhuvudstadssymbol.
Den har setts av många och har en hög igenkänningsfaktor och därför borde vi vara rädd om de leende hjärtat. Inte bara kasta den i soporna den har trots allt kostat massor med skattepengar och skulle med fördel kunna återanvändas.

Att Ordförande för tekniska nämnden Lena Karlsson Engman(S) beslutar sig för att kulturhuvudstadsflaggorna skall gå samma öde till mötes som bajspåsarna från hundlatrinen känns som ett ovärdigt (be)slut på ett bra och välbesökt Kulturhuvudstadsår.

Tänk om flaggorna istället fått återvinnas och blivit något nytt hos syverkstan på Viva resurs eller om elever från konsthögskolan fått materialet för att göra en klädkollektion som ett bidrag till miljöhuvudstadsåret som man nu så gärna vill arrangera.
Eller varför inte återanvända symbolen och göra den till Symbol för kvinnohistorskt museeum då ett rött starkt hjärta väl symboliserar kvinnan.