Klämda barn

I den politiska debatten diskuteras nu föräldraförsäkringen men diskussionen känns som en diskussion mellan separerade föräldrar där barnen blir klämda. Ingen stannar upp och frågar den andra eller barnet hur man skall hitta en lämplig lösning utan barnen bli klämda mellan Vänsterns kvoteringsiver och Högerns arbetslinje.

Statistiken visar att fler pappor tog ut föräldradagar efter att en första pappamånad infördes så därför utökades de till att en andra pappamånad infördes och resultatet är att bara hälften av papporna använt sig av sina låsta 60 dagar.

Så till en av de viktigaste frågorna av dem alla vad vill de som har behov av försäkringen och hur gynnar det på bästa sätt dem? Hur ser dagens familjebildning ut och hur skulle försäkringen på bästa sätt vara utformad för att ge barnen den allra bästa tillsynen? Jo det gäller helt enkelt att bygga ett system som på bästa sätt ger föräldrar och barn en möjlighet att få kvalitetstid tillsammans och lösningarna för de ser helt olika ut. Det är ju helt beroende på vilken person och situation det gäller.

Gång på gång har frågan på hur dagarna skall delas ställts och gång på gång har svaret visat att svenska folket vill att föräldrar själva ska få välja hur de vill dela på föräldradagarna.

Som mamma, vän och Centerpolitiker skulle jag vilja se en total frihet där försäkringen är uppbyggd så att föräldrarnas självbestämmande ökar ännu mer. Det viktiga är att hitta en modell så att barnet får bästa möjliga vård oavsett om det är pappa, mamma, mormor, farfar eller en barnpedagog som står för den dagliga omvårdnaden.

Låt inte politiska preferenser styra hur föräldrapenningdagarna används utan låt föräldrarna helt fritt få förfoga över Föräldrapenningdagarna oavsett om man är den traditionella kärnfamiljen, stjärnfamilj eller lillgamla med en ensamstående förälder. På så sätt kan varje familj själv avgöra vilken lösning som passar dem bäst för att barnet ska får den allra bästa omsorgen oavsett om de väljer att vara förälder på heltid, driva eget företag, göra karriär, arbeta deltid eller studera.

Budget i balans.

Idag var första punkten på kommunfullmäktiges dagordning Budget och verksamhetsplan 2016-2019. Det som genomsyrar dagens debatt var den tydliga skillnaden mellan valfrihet och att tjänstemän/politiken skall välja åt dig. För egen del föredrar jag VALFRIHET.

Hans Lindbergs förflyttning av fokus på frågan genom att lägga halva talartiden på att kritisera Alliansregeringens tid vid makten känns som ett svar på hur många förslag man har för framtiden.

Anders Ågren ger Hans Lindberg och Socialdemokraterna en käftsmäll genom att tydligt peka på den ekonomiska förlust på 11,5 miljoner kronor som Umeåkommun gör till följd av Socialdemokraternas beslut om höjda arbetsgivaravgifter för unga. Han nämnde inte ett ord om skattesänkningar men jag tror mig veta att det är hans önskan.

Vänsterpartiet pratade om att de viktiga stå tillbaka för att växa. Män skall stå tillbaka så kvinnor får plats, vuxna skall stå tillbaka för att barn skall få plats men hallå, det behövs gödning för att växa. De fanns också en hel del sura miner från V eftersom dom inte längre är Socialdemokraternas parhäst.

MP pratar livskvalité och nya idéer. Hur kommer det då sig att dom röstade ner förslaget om en utökad planering av stadsodling i Umeå? I övrigt var det väldigt lite miljöpolitik och ett vagt framförande. De känns som Nasser Mosleh inte tror på sin egen budget.

FP pratade om allt och inget, men Peder har helt rätt det kostar att växa så vi måste sälja vissa byggnader för att ha råd att finansiera de byggande som vi har behov av, för utan bostäder är det omöjligt att växa.

FI pratade om vikten av att i politiken jobba för att bygga ett samhälle som passar för alla, även ett tredje kön. Så de viktigaste budskapet var att man vid badhuset skall ha 3 typer av omklädningsrum.

Veronica Kerr var tydlig om KDs inställning till valfrihet och deras fortsatta politiska jobb med att värna och bevara LOVen för alla medborgares rätt att välja vilka utförare man väljer.

AP pratade om att alla partier utom AP är ett och samma skräp. De finns enligt Jan Hägglund bara en opposition de övriga partier vill bara bygga skrytbyggen och fördyring som knäcker den kommunala budgeten. De visar han genom att visa en overhead-bild på avskrivningar från 2009-2015 med ett minus från -126 till -4085

SD pratar om allt från hur man plogar vägarna och att dom vill höja budgeten för snöröjningen till 3miljoner och att kommunen inte bör ha något avtal med Migrationsverket utan att kommunen helt enkelt skall säga nej till invandringen, för då räcker bostäderna.

Mattias är tydlig med att Centerpartiet tillsammans med de övriga Allianskollegorna vill återställa de negativa resultatet på -46miljoner för att inte minuskontot skall växa och sätta kommunen i en skuldfällan. Vi vill ge alla nämnder en ramökning. Vi vill behålla 50% av lönereserven för att kunna genomföra en avtalsrörelse 2016. Alliansen är överens, ingen skattesänkning.

En budget i balans är A och O för att vi skall kunna växa. Efter fjolårets resursslöseri eller investering i kulturhuvudstadsåret och byggande måste vi nu betala tillbaka. När vi sedan återställt det negativa resultatet är det dags att börja bygga igen. I avvaktan på de får vi sälja sådant vi inte behöver ha kvar för att kunna bygga bostäder.

Fullmäktiges politiska vilde är inte beredd att få ordning på ekonomin utan vill bara investera i miljön. Vackert tänkt men har man inte ordning på ekonomin finns inga pengar att investera och ett är säkert det kostar att investera i miljön.

Bidrag ökar brottsligheten

Av , , 6 kommentarer 5

Efter att ha tagit del av VKs granskning av Studiefrämjandet konstaterar jag att bidrag ökar brottsligheten. De ligger i sakens natur, för där det finns pengar finns det också mindre nogräknade som inte ryggar för att utföra kriminella handlingar.

Det planerade fusket med påhittade personer och påhittade cirkelutbildningar gör mig arg, riktigt arg. De gör mig arg för att de förstör för engagerade cirkelledare som är ärlig, de gör mig arg för att de förstör tilliten till föreningslivet och bildningsförbunden och de gör mig arg för att den här typen av bidragsfusk förstör tilltron till föreningsbidraget. Många jag träffat tycker att alla föreningsbidrag bör stoppas och dom hänvisar till de fusk som VK rapporterat om.

Att Kulturnämnden beslutade att stoppa halva stödet är bra.
Ännu bättre hade det varit att helt dra in stödet i avvaktan på utredning.
De kanske inte varit de bästa för alla de ärliga och engagerade cirkelledarna men det vore det bästa för att visa att kommunen som bidragsgivare inte accepterar de misstänkta kriminella handlingen eller att ansvarig på Studiefrämjandet inte haft bättre kontroll på verksamheten.

Jag hoppas innerligt att utredningen visar vem eller vilka som är ansvarig för dessa fiktiva kurser så att rätt person straffas så att inte folkbildningen i sig blir lidande.

Vem sätter den politiska agendan?

Vid förra månadens Kommunfullmäktige ställde jag en interpellation om hur Umea kommun använt sig av de arbetsplatsnära stöd som Kommunen som arbetsgivare kan söka för att förebygga sjukdom eller hjälpa sjukskriven personal att återerövra sin arbetsförmåga. Frågorna ställdes till personalutskottets ordförande, Christer Lindvall.

Min förväntan var att frågorna skulle möta stort engagemang och mycket debatt, men icke sa nicke.

En enda politiker visade sitt intresse så heder till dig Åsa.
Övriga förtroendevalda visade inget intresse alls. Inte heller media tycktes intresserad av frågan. Om det politiska ointresset beror på att
frågan inte engagerar eller om det är för att medias agenda är det som styr vad som intresserar övriga politiker låter jag vara osagt.

Så här såg interpellation ut:
Under Alliansregeringen beslutade riksdag att satsat stort på att hjälpa långtidsjukskrivna att komma tillbaka i arbetslivet och därför avsatte Alliansen flera miljoner för att arbetsgivare ska kunna ge ett arbetsplatsnära stöd.

Det arbetsplatsnära stödet syftade till att användas för alla anställda både i förebyggande syfte och för att underlätta återgången i arbete. Ett stöd som kan ges för utredande insatser men inte för medicinsk eller annan behandling.

Arbetsgivare som Umeå Kommun kan få ersättning för halva kostnaden, maximalt upp till 7000 kronor, för en arbetsplatsnära stödinsats. Insatsen ska genomföras av någon av de cirka 200 företagshälsovårder som idag är godkänd. Arbetsgivarna som satsar får 50% tillbaka i börsen och dessutom friskare personal.

Stödet omfattar totalt 280 miljoner kronor till och med 2017. Under 2014 har det funnits 30 miljoner kronor att tillgå men förvånansvärt nog har endast 12 miljoner använts. Till antal är det flest privata företag som tagit del av stödet vilket kan tyda på att de privata företagarna är bättre att värna sin personal.

Under 2014 ansökte Umeå kommun om bidrag för en insats och till ett belopp av 2 300 kronor trots att 6,3% av Umeå kommuns anställda befinner sig i en sjukskrivning. Om vi utgår från att det fanns 9282st anställda 2014 så innebär 6,3% att det handlar om ca: 585 unika personer.

Under 2015 finns ingen ansökan från kommunen registrerat fram till 2015-05-12 trots att Umeå Kommun har fortsatta höga sjuktal.

Kommunfullmäktige har tagit beslut om att – Öka antalet långtidsfriska – Minska en upprepad korttidsfrånvaro och – Förkorta långtidssjukskrivningarna och därför önskar jag ställa följande frågor till ordförande för personalutskottet:
1. Tycker du att kommunen agerat rätt utifrån ovanstående och utifrån beslutade KF mål

2. Finns det någon plan hur kommunen skall agera 2015 för att minska sjukfrånvaron

Svaret jag fick var att ledande politiker inte sökt bidraget då man inte visste exakt hur det skulle användas……men de räcker inte som argument för då skulle vi aldrig kunna göra något vi aldrig testat förut. Och med ca femhundra personer sjukskrivna varje månad måste vi våga prova allt som kan hjälpa de anställda.

Låt behoven styra de politiska besluten inte medias agenda.