Samhällsutmaning i skymundan

Om jag ser tillbaka på mitt femtioåriga liv så kan jag konstatera att livet inte är enkelt utan de består av både med och motgång, glädje och sorg, sjukdom och god hälsa.
Under de sista femton åren har jag återkommande jobbat privat, ideellt, politiskt och i min yrkesutövning med en av nutidens allra största utmaningar, de ökade sjuktalet. En utmaning de talas tyst om, en utmaning där det oftast pratas om Försäkringskassan som den onde och den sjuke som den gode.

Men så svart eller vitt är det enbart i media. Den verkliga grundorsaken till de höga sjukskrivningstalen verkar ingen kunna ge svar på. Men ett är säkert det kostar allt för mycket mänskligt kapital och det är framförallt kvinnor som drabbas. Kvinnor i offentlig sektor är kraftigt överrepresenterade men ökningen sker i alla yrkesgrupper och alla åldrar.

De mänskliga lidandet är svårt att redovisa men då sjukskrivningarna beräknas kosta staten mer än 33 miljarder bara under 2015 går det att ana vilket enormt lidande det innebär för de som drabbats. Prognosen för framtiden är inte heller så tilltalande då sjukskrivningsdagarna beräknas öka med ytterligare en tredjedel till 2020.
Den enskilt vanligaste orsaken till sjukskrivning idag är diagnosen akut stressreaktion, den ligger bakom mer än var tionde sjukskrivning. Andra stressrelaterade symptom som ångest och depression, ökar också.

Den politiska vänstern vill att fler ska anställas inom offentlig sektor medan Moderaterna vill införa ny karensdag. Förslag som presenteras utan analys och därmed inte kommer att ge önskad effekt utan bara öka farten på denna negativa spiral.

Vad är då förklaringen till att de psykiska diagnoserna ökar? Och vad finns det för förslag för att åtgärda vår tids allra största utmaning, att minska sjuktalen?
Min bedömning är att vårt förändrade samhälle och ett allt mer komplext arbetsliv i kombination med gamla normer ligger bakom den psykiska ohälsan. Det är allt från centraliseringen till storstäder, avsaknaden av naturen som de ökade kraven som finns på arbetsplatsen medan normen av vad som förväntas av hen, kvinna eller man är kvar i början av 50-talet då varje kvinna skulle städa, laga mat och ta hand om mannen samtidigt som den urbana kvinnan skall vara vältränad, föreningsaktiv, entusiastisk i kombination med 50-talets kvinnoideal.

Men vem i hela världen orkar det?
INGEN!

På arbetet har vi gått från att vara en förbudskultur till att bli en påbudskultur, och de förändrar vår relation mellan yrkesliv och privatliv. Idag ska du älska ditt arbete, ha kamratliga förhållande med dina kollegor och utföra arbetet exemplariskt och med entusiasm. Tidigare kontrollerade chefen att arbetarna inte misskötte sig och vad den anställde tyckte om arbetet eller sina kollegor var helt underordnat så länge man utförde sin arbetsuppgift.

Nollvisionerna haglar över oss och det skapar naturligtvis en inre stress. Om du redan från början vet att du kommer att misslyckas nå målet samtidigt som din livserfarenhet säger att de aldrig går att uppnå kommer en inre stress skapas. Så min uppmaning till alla är att sätta mål som går att nå.
Det kanske inte är så konstigt att fler och fler sjukskriver sig för psykiska problem. Det är kanske till och med en sund reaktion på en osund kultur.

Lycka riskerar att bli vår tids ok, då du hela tiden skall vara glad och entusiastisk som människa och i din yrkesutövning. Visa aldrig att du är i en svacka eller känner dig olycklig eftersom dagens norm satt ett likamedstecken mellan att vara lycklig och att vara en fungerande arbetare.

Men vem i hela världen är lycklig varje dag?
INGEN!

De senaste decenniernas samhällsbyggnad med centralisering och allt fler i samma stad för att driva den ekonomiska utvecklingen i kommunen gör att stressen, köerna, ensamheten, avståndet till de kommunala besluten ökar. I viss mån skapar större en sund balans men allt för stort skapar en osund anonymitet som skapar psykisk ohälsa. Därför är det avgörande att de politiska beslut som fattas framöver styr mot en mer decentraliserad samhällsutveckling. Ett samhälle där det går att leva och verka både i staden, på landet och i förorten under rättvisa förhållanden då det skulle göra oss till ett friskare folk.

Men vem av oss kan ärligt säga att vi rättvist kan leva och verka i staden, på landet och i förorten?
INGEN!

Trots den dystra prognosen ger jag inte upp, det är viktigare än någonsin att jobba för att minska sjuktalet. Det gör vi bäst genom att bygga en hållbar arbetsmarknad i hela landet och en folkhälsa för alla.

Vill du också göra skillnad? Bli medlem i Centerpartiet! Skriv ditt personnummer, mejladress och swisha 150 kr till nr 123 421 85 33

Årets sista Kommunfullmäktige

Dagen börjar med Petter Nilsson(SD) som genom en interpellation ifrågasätter ett av de tillfälligt boende för flyktingar som finns i kommunen. För alla i salen är det uppenbart att SD inte bryr sig så mycket om de som bor i de tillfälliga boendet utan vill ha en allmändebatt om flyktingpolitiken :/

Andre man i talarstolen är Jan Hägglund som ifrågasätter Vallberget i Tavelsjö. Han säger själv att han är allmänt missnöjd. Vallberget skall bekostas av överskottet från väven och är under utredning och det innebär att kommunfullmäktige får vänta på att tjänstemännen färdigställer utredningen kring Vallberget. För egen del tror jag att investeringen på 80 miljoner för att förverkliga Vallberget skulle gynna både Tavelsjö och boende i regionen, förutsättningen för de är att Vallberget blir en året runt anläggning istället för att endast vara en alpin-anläggning.

Tredje talare är Gudrun Nordborg som lyfter frågan om vilken hjälp det finns för de som varit involverad i prostitution eller övergrepp. Det märkliga med denna fråga är inte att den lyfts, de märkliga är att Gudrun aldrig lyft frågan i Individ och familjenämnden. Att välja att lägga frågan i Individ och familjenämnden vore det mest naturliga då det är där professionen som möter hen som blivit utsatt för övergrepp eller varit involverad i prostitution. Det är just i dessa möten vi måste säkerställa att kompetensen finns.

Min bedömning är att V har för avsikt att lägga frågor som hör hemma i nämnderna till Kommunfullmäktige för att skapa debatt men min bedömning är att det skapar mycket snack och lite verkstad. För egen del vill jag att frågorna skall ligga där de hör hemma då det innebär mindre snack och mer verkstad.

Att Vänsterpartiet i första hand vill snacka mycket blir ännu tydligare när Åsa Bäckström ställer frågor om Bibliotekets gamla lokaler. En fråga som känns helt överflödigt då det tidigare beslutats om annan verksamhet i lokalerna. Om frågan däremot fokuserar på ett Äldrecentrum så borde Åsa gett förslag på hur ett Äldrecentrum skall kunna finansieras men inte ett ord sades om finansieringen.

Vi han med 8 enkla frågor och vissa av dessa frågor var väldigt långa och insändarlika istället för korta och koncisa frågor. Frågorna behandlade allt mellan grafittiväggen på I20 frågor om flyktingsituationen.

Mattias Larsson, Centerpartiet yrkar inte helt oväntat bifall på Centerpartiets motion om gröna linjen. En satsning på tågtrafik och möjligheten att bygga ut tågtrafiken i länet på en befintlig stambanan. Det är ett bra sätt att fortsätta nyttja redan investerade medel. Mattias säger, jag har ingen förhoppning om att vända Kommunfullmäktige i frågan men min förhoppning är att alla kommunpolitiker börjar tänka på alternativa lösningar för en klimatsmart framtid. Tyvärr röstades motionen ner.

Strax före lunch behandlas Filip Hallbäcks motion om en utbildning i Antiziganism och Centerpartiet yrkade bifall till kommunstyrelsens förslag. Den debatt som sedan nådde allas öron visar på en ton som jag finner helt oacceptabel. Debatten tappade fokus på frågan och vart en pajkastning mellan vissa partier. 🙁 Mitt önskemål är att presidiet tar ett snack med partiordföranden för att hyfsa beteendet bland vissa ledamöter. Då det gäller utbildningsfrågor så har varje parti och varje ledamot en skyldighet att utbilda sig brett då det gäller alla frågor som är aktuellt. Det gäller allt från mänskliga rättigheter för barn, äldre och hen det än gäller. Ett ansvar för utbildning som de etablerade partierna tar. Hur det är med utbildningar inom FI och SD vågar jag inte ens ha en gissning om.

Efter lunch entrade stadsdirektören Jonas Jonsson talarstolen för att ge en kort presentation av dagens informationspunkt. Umeås ansökan till miljöhuvudstad 2018. Min bedömning är att vi absolut skall söka. En ansökan innebär att vi får en inventering av miljöläget i Umeå, besluta vilka miljösatsningar vi vill göra framöver och att ställa tydliga miljömål för respektive fokusområde. Ja helt enkelt sätter miljön i fokus. Om vi beslutar vad vi vill nå för mål då det gäller Miljö, Transporter, Urbana grönområden, Natur och biologiskt mångfald, Luftkvalité, Buller, Avfall, Miljöovation och hållbar sysselsättning och en Miljö integrerad miljöförvaltning då har vi lyckats sätta miljön på agendan. Eftersom engagemanget för miljön är stort i Umeå är det också viktigt att ta tillvara civilsamhället i jobbet med Miljöhuvudstad 2016. Att det idag finns 49företag som tycker att miljöfrågan är så viktig att de skapat ett eget företagsnätverk för att vara delaktig i arbetet kring miljöhuvudstad känns extra roligt.

Dagens tydligaste var när ordförande med klackarna i golvet och en skarp tillrättavisning tydliggjorde varje ledamots ansvar att ha ett korrekt språkbruk och ett korrekt beteende då samtliga sitter på ett förtroendeuppdrag och att det förpliktigar. Bra rutet Marie-Louise Rönnmark.

Dagens sorgligaste är SD som vill skrota Kvinnohistorisktmuseum 🙁 När vi nu investerat i ett museum som lyfter det historiskt viktiga kvinnliga perspektivet. Skäms SD!

Årets Miljöpris går till Polarbröd för deras engagemang i miljöfrågor.
Anna en av pristagarna säger: Hållbarhet är ingen liten etisk fråga, det är ett företags viktigaste fråga som vill ha en hållbar matförsörjning.
Så klokt, så sant, så viktigt <3

Dagens höjdpunkt var när jag la en stor sedel i urnan för kaffepengar för att stödja de mest nödställda. När nu insamlingen skall stängas och räknas går bidraget till föreningen, På flykt i Umeå.

Tack alla som gett mig förtroende att vara din politiska röst.

image

Årets sista IF-nämnd

Idag har vi haft årets sista Individ och familjenämnden.

En tuff dag med VM i yrkanden.

Den politiska skillnaden mellan partierna är synlig men det som gläder mig är att vi trots det lyckas enas om en hel del viktiga riktningar för att klara verksamheten med de besparingskrav som ligger för Individ och familjenämnden 2016.
Centerpartiet, Moderaterna, Liberalerna och Krisdemokraterna har gjort ett flertal yrkande till Uppdragsplanen i syfte att klara det ansträngda ekonomiska läget 2016 med bibehållen eller förbättrad kvalité med målet att möjliggöra ett självständigt liv.

•att säkerställa att fler tillfällen av meningsfull sysselsättning inom dagligverksamhet skapas bör lagen om valfrihet(LOV) tillämpas.
•att antal brukare som får verkställda beslut ökar
•att fältgruppen samarbetar med kommunen- och kommundelarnas fritidsverksamhet som en del i det förebyggande arbetet.
•att Individ och familjenämnden skall tillvara intresseföreingarnas initiativ för att möjliggöra lämpliga anhörigutbildningar.
•att utreda vilka möjligheter det finns att starta ett Minimaria tillsammans med Landstinget och vilka kostnader/besparingar det skulle innebära.

Vi nådde inte ända fram men att vi fick acceptans för att antal brukare som får verkställda beslut skall öka känns som en stor framgång då det både är kvalitetshöjande för den enskilda individen och gynnar nämndens ekonomi då vitena för ej verkställda beslut årligen handlar om miljonbelopp.

Då nämnden delats i en äldrenämnd och IF- nämnd säkerställde vi gemensamt att den Alliansmotion som antogs i KF våren 2014 om Social Rådgivning på internet också kom med i Uppdragsplanen.

De 1,2 mnkr i besparingsförslag vi föreslog och ville lägga som en buffert att använda i den del av verksamheten där behovet är störts i dessa besparingstider, avslogs tyvärr av Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

2016 kommer att bli ett tufft år, tur att det är en verksamhet med kunnig personal.