Samhällsutmaning i skymundan

Om jag ser tillbaka på mitt femtioåriga liv så kan jag konstatera att livet inte är enkelt utan de består av både med och motgång, glädje och sorg, sjukdom och god hälsa.
Under de sista femton åren har jag återkommande jobbat privat, ideellt, politiskt och i min yrkesutövning med en av nutidens allra största utmaningar, de ökade sjuktalet. En utmaning de talas tyst om, en utmaning där det oftast pratas om Försäkringskassan som den onde och den sjuke som den gode.

Men så svart eller vitt är det enbart i media. Den verkliga grundorsaken till de höga sjukskrivningstalen verkar ingen kunna ge svar på. Men ett är säkert det kostar allt för mycket mänskligt kapital och det är framförallt kvinnor som drabbas. Kvinnor i offentlig sektor är kraftigt överrepresenterade men ökningen sker i alla yrkesgrupper och alla åldrar.

De mänskliga lidandet är svårt att redovisa men då sjukskrivningarna beräknas kosta staten mer än 33 miljarder bara under 2015 går det att ana vilket enormt lidande det innebär för de som drabbats. Prognosen för framtiden är inte heller så tilltalande då sjukskrivningsdagarna beräknas öka med ytterligare en tredjedel till 2020.
Den enskilt vanligaste orsaken till sjukskrivning idag är diagnosen akut stressreaktion, den ligger bakom mer än var tionde sjukskrivning. Andra stressrelaterade symptom som ångest och depression, ökar också.

Den politiska vänstern vill att fler ska anställas inom offentlig sektor medan Moderaterna vill införa ny karensdag. Förslag som presenteras utan analys och därmed inte kommer att ge önskad effekt utan bara öka farten på denna negativa spiral.

Vad är då förklaringen till att de psykiska diagnoserna ökar? Och vad finns det för förslag för att åtgärda vår tids allra största utmaning, att minska sjuktalen?
Min bedömning är att vårt förändrade samhälle och ett allt mer komplext arbetsliv i kombination med gamla normer ligger bakom den psykiska ohälsan. Det är allt från centraliseringen till storstäder, avsaknaden av naturen som de ökade kraven som finns på arbetsplatsen medan normen av vad som förväntas av hen, kvinna eller man är kvar i början av 50-talet då varje kvinna skulle städa, laga mat och ta hand om mannen samtidigt som den urbana kvinnan skall vara vältränad, föreningsaktiv, entusiastisk i kombination med 50-talets kvinnoideal.

Men vem i hela världen orkar det?
INGEN!

På arbetet har vi gått från att vara en förbudskultur till att bli en påbudskultur, och de förändrar vår relation mellan yrkesliv och privatliv. Idag ska du älska ditt arbete, ha kamratliga förhållande med dina kollegor och utföra arbetet exemplariskt och med entusiasm. Tidigare kontrollerade chefen att arbetarna inte misskötte sig och vad den anställde tyckte om arbetet eller sina kollegor var helt underordnat så länge man utförde sin arbetsuppgift.

Nollvisionerna haglar över oss och det skapar naturligtvis en inre stress. Om du redan från början vet att du kommer att misslyckas nå målet samtidigt som din livserfarenhet säger att de aldrig går att uppnå kommer en inre stress skapas. Så min uppmaning till alla är att sätta mål som går att nå.
Det kanske inte är så konstigt att fler och fler sjukskriver sig för psykiska problem. Det är kanske till och med en sund reaktion på en osund kultur.

Lycka riskerar att bli vår tids ok, då du hela tiden skall vara glad och entusiastisk som människa och i din yrkesutövning. Visa aldrig att du är i en svacka eller känner dig olycklig eftersom dagens norm satt ett likamedstecken mellan att vara lycklig och att vara en fungerande arbetare.

Men vem i hela världen är lycklig varje dag?
INGEN!

De senaste decenniernas samhällsbyggnad med centralisering och allt fler i samma stad för att driva den ekonomiska utvecklingen i kommunen gör att stressen, köerna, ensamheten, avståndet till de kommunala besluten ökar. I viss mån skapar större en sund balans men allt för stort skapar en osund anonymitet som skapar psykisk ohälsa. Därför är det avgörande att de politiska beslut som fattas framöver styr mot en mer decentraliserad samhällsutveckling. Ett samhälle där det går att leva och verka både i staden, på landet och i förorten under rättvisa förhållanden då det skulle göra oss till ett friskare folk.

Men vem av oss kan ärligt säga att vi rättvist kan leva och verka i staden, på landet och i förorten?
INGEN!

Trots den dystra prognosen ger jag inte upp, det är viktigare än någonsin att jobba för att minska sjuktalet. Det gör vi bäst genom att bygga en hållbar arbetsmarknad i hela landet och en folkhälsa för alla.

Vill du också göra skillnad? Bli medlem i Centerpartiet! Skriv ditt personnummer, mejladress och swisha 150 kr till nr 123 421 85 33