Arbetarpartiet bjuder in flera partier till manifestation till minne av Kristallnatten. En manifestation, en hågkomst av hur den hårda, kalla och våldsamma antisemitismen blev rumsren och accepterad över en natt, något vi aldrig får glömma. Något som blivit allt viktigare när kalla vindar blåser.
När Centerpartiet i Umeå samtalar om vårt deltagande är vi helt överens om att delta för att visa vår förfäran över det som hänt. Ett deltagande till minnen av alla offer och det lidande dom utstått. Ett deltagande för att visa att vi kämpar för att det aldrig ska hända igen.
Centerpartiet vill bygga en fredlig framtid, en framtid utan ”peka finger” attityd, en framtid där vi samverkar istället för att motverka, en framtid där vi tar krafttag mot nazism och antisemitism. Vi har många förslag för att stärkt skydd mot nazism och extremism.
Jag utses att företräda Centerpartiet, det känns verkligen ärofyllt så jag börjar genas förbereda mig.
Men så händer något……
Det som händer gör mig illa till mods, det får mig att få motstridiga känslor till att delta. Det får mig att fundera på om jag kan ställa upp på en manifestation som kantas av gränsdragningar, att partier inte bjuds in att delta men framförallt den vuxenmobbning som jag upplever har accelererat gentemot en specifik politiskföreträdare som nekas delta i manifestationen.
Min inre moralkompass skriker NEJ! En arrangör av en manifestation av Kristallnatten kan inte utesluta och peka ut människor på det sätt som nu sker i Umeå. Våra folkvalda politiker måste ta ansvar och stå upp för våra grundläggande värderingarna, jag är en av dessa folkvalda och därför måste jag ha modet att avstå.
För mig är det viktigt att Umeå präglas av öppenhet, världsmedborgaranda, kulturellt mångfald, och frihet att tänka, tro och älska som en vill <3
Så trots min litenhet och obetydlighet i sammanhanget känner jag ansvar för att tacka nej till att delta i manifestationen.
#Systerskap
Senaste kommentarerna