Varför är tydlighet så svår?

Av , , Bli först att kommentera 5

Har av Transportstyrelsen fått en avisering om ”fordonsskatt och avgifter”. Med fet stil och stor text anges vikten att betala i tid. Om inte kommer all världens olycka att drabba mig. I fet stil och med stor text talas också om vad som händer om det inte sker.

Med viss oror börjar jag söka efter, när skall jag egentligen betala? Efter genomläsning av fakturan hittar jag i liten text, mindre än hoten om vad som sker vid utebliven betalning, förfallodagen. Varför skall det vara så förtvivlat svårt med tydlighet i det som är väsentligt? Som exempelvis förfallodag.

Bli först att kommentera

Invasiva arter

Av , , Bli först att kommentera 9

Utbredningen av invasiva arter, det vill säga för landet främmande djur och växter, får stundom viss uppmärksamhet. Det gäller bara när ”nya” arter dyker upp, som exempelvis mårdhunden. Många av de invasiva arternas utbredning bygger på egoism, där det egna intresset i form av jakt eller odling skapar förutsättningar för utbredning. De invasiva arterna har inga inhemska naturliga fiender som begränsar populationen, utan de hamnar i jungfruligt land med obegränsade möjligheter.

Kanadagåsen, inplanterades med början på 1920-talet och fortsatte så sent som in på 1960, 1970-talet. Initialt var det ornitologiskt intresserade personer som ansåg att kanadagåsen var ett dekorativt inslag i parkmiljöer. Det följdes upp av godsägare som såg gåsen som ett jaktbart vilt på sina ägor. Idag är kanadagåsen en plåga i såväl stadsmiljö som på landsbygden. Det som blir lite märkligt är när en art som kanadagåsen initialt får epitetet ”ornitologiskt intressant” art som skall skyddas. Sent om sider ser man effekten av en huvudlös inplantering. För att bli av med kanadagåsen krävs radikala åtgärder, det vill säga jakt. Tillåt jakt på kanadagåsen året om utom vid häckningen som är juni och juli. Årsungarna är under augusti vuxna individer.

Minken, är en skövlare av stora mått och utan naturliga fiender kan den härja fritt bland sjöfåglarnas reden och årsungar. En enda mink kan förstöra en viks, en fjärds eller insjös hela sjöfågelspopulation. Inte blir det bättre när rena idioter som kallar sig djurvänner eller djurrättsaktivister gör ”aktioner” mot minkfarmare och ”befriar” mink. De minkar som till äventyrs överlever fortplantar sig i vilt tillstånd och ställer till med stor skada. ”Befriarna” är säkert nöjda med sig själva för de behöver inte ta något ansvar. Att de begår ett miljöbrott som närmast kan jämföras med ett oljeutsläpps påverkan på faunan har det ingen tanke på. Det blir naturen och vår egen fauna som får ta ansvaret. Minken skall vara jaktbart vilt året om, utan restriktioner.

Skarven, som betraktades som ”ornitologiskt intressant art” har skyddats och skarvstammen har tillåtits växa ohämmat. Det är en invasiv art. Skarv har aldrig funnits på våra breddgrader i modern tid. Skarven tillsamman med sälen har skapat en situation där tillgången och sammansättningen av fiskbeståndet förändrats. Och det radikalt. Sälen har alltid funnits vid kusten, men sälstammen har reglerats via kustbefolkningens jakt. Det har hållit sälstammen på en rimlig nivå och dessutom har risken för spridning av sjukdomar i sälpopulationen minimerats. Idag kommer sälstammen troligen att kollapsa på grund av ett alltför stort antal individer med stora risker med sjukdomsspridning. När sälen och skarven etableras i fjärdar märks det i fisktillgången. Att sälen idag går långt in i små fjärdar är något nytt som tyder på en viss desperation i jakten på föda. Nästa gång det dyker upp ”intressanta arter” låt för guds skull inga ”experter” med special- eller särintressen vara med och besluta om åtgärder. Förutom att skarven skiter sönder öar där de häckar så sprider de också fästingar in i vårt närområde. Att via jakt begränsa skarvpopulationen är i stort sett omöjligt. Det enda sättet är att störa och förstöra häckningsplatser.

Lupiner är en medelhavsväxt som förvildats från trädgårdar och hotar inhemska växter. De konkurrerar ut prästkragar, blåklockor mm som tidigare växt i beteshagar och numera i takt med att beteshagarnas magra marker försvinner, sökt sig till vägrenar. Visst, lupiner är vackra att se på, men är ett stort hot mot våra inhemska växter. Spridningen går snabbt och när de väl etablerat sig är det i stort sett omöjligt att bli av med.

Listan över invasiva arter kan göras lång. Men det finns som jag inledde med ett stort mått av egoism och särintressen som bidrar till att de tillåts etableras och ta plats i vår natur. Antalet invasiva arter ökar hela tiden genom handel, sjöfart och oförstående eller för den delen direkt korkade människor. Rapporter om nya fiskarter, nya växter, nya blötdjur kommer med jämna mellanrum. Och antalet ökar hela tiden.  Att skydda invasiva arter innebär att vi godkänner mänsklig påverkan av den naturliga floran och faunan. Den experimentverkstad som är Australien borde avskräcka. Där har människans försök att skapa en ”natur” med arter från olika invandrares hemländer, för evigt förändrat den inhemska floran och faunan. Det är nog därför Australien har ett synnerlig restriktivt förhållningssätt till införsel av djur och växter. Döda som levande.

Bli först att kommentera

Hur många myndigheter behövs för att byta en glödlampa?

Av , , Bli först att kommentera 9

Sverige har hyperinflation när det gäller tillskapande av nya myndigheter. Regeringen har ett drygt jobb att författa de årliga regleringsbreven som skall styra myndigheternas verksamhet. Fragmenteringen i Svenskt myndighetsutövande bllir extra tydlig när landet utsätts för oväntade och omfattande påfrestningar. Ingen har egentligen något ansvar för någonting. Och i slutänden är det, eller rättare blir det alltid, ett kommunalt ansvar. För det finns alltid någon förordning som säger så. Givetvis författade av respektive myndighet.

Hur har vi hamnat i en sådan situation? Svaret är att i vårt land finns ingen som vågar ta ansvar för någonting överhuvudtaget. Politiker får byxångest så snart någon journalist börjar fråga, och vilket ansvar har du för detta som hänt? Lösningen blir alltid, vi skall titta in i frågan, vi tillsätter en utredning. Många gånger mynnar det ut i en ny myndighet.

Att våga ta ansvar, eller för den delen våga ta ett ställningstagande är grunden för mognad. Mognad verkar vara en bristvara i dagens samhälle. De flesta verkar vara teflonbehandlade. Ser inget, hör inget, säger inget. Tre apor.

Så hur många myndigheter krävs för att byta en glödlampa? Först en vars uppgift är att konstatera att glödlampan är trasig. Det är iofs inte helt säkert föränn den testats ordentligt. Att den inte tänds är inget bevis nog. Sedan kommer myndigheten för val av ny glödlampa. Vilken typ, vilken ljusstyrka och vilket watt tal som är lämpligt, kräver en noggran analys. Dessutom måste hänsyn tas till eventuella EU regler. Efter en lång och omsorgsfull process hittas äntligen rätt lamptyp. Sedan kommer myndigheten vars uppgift är att utföra själva jobbet, det vill säga byte av glödlampa, in på banan. Nu blir det problematiskt. Dels måste en upphandling göras för glödlampsbytet och dels måste alla säkerhetsföreskrifter som rör glödlampsbytet uppdateras så att ingen skugga skall falla på myndigheten.

När allt detta är klart går en rekommendation ut till den kommun som drabbats av trasig glödlampa. Glödlampan kan bytas, men det krävs att kommunen anlitar en konsult som rätt tillvaratar myndigheternas olika ställningstaganden. Men kommunen har redan skickat en vaktmästare som bytt glödlampan. Kommunen kunde inte vänta ett halvår utan skrider till handling i stället.

Vad jag saknar den gamla trista och grå statstjänstemannen. En välutbildad och skolad i myndighetsutövande. En ytterst kompetent person som vigt sitt liv till myndigheten. Och som med självklar kompetens vågade fatta beslut

Bli först att kommentera

Katastrofernas hyenor

Av , , 1 kommentar 6

Just nu upplever vi en av de torraste och varmaste somrarna i modern tid. Jag minns inte att jag, trots att jag hunnit få en hel del år på nacken, upplevt något liknade. Det är bara att konstatera att torkan och värmen skapat en katastrofal situation, inom många områden knappt hanterbar. Bränderna rasar, djur och människor far illa och inget regn är i sikte.

Då dyker de upp med osviklig precision. Hyenorna, som med dräglande käftar livnär sig på andras olycka. Skribenter och debattörer som ser sin chans att profilera sig, helst med egna, ibland rent löjeväckande, analyser. För att inte tala om politiker och politiska partier. Att hugga en kniv i ryggen på en politisk motståndare är alltför frestande, framförallt så här nära inpå valet. Att vi inte har ministerstyre i Sverige verkar man blunda för. Alltid kan man profilera sig på något sätt. Om inte annat för att synas, nu när skogsbränder och torka har medias odelade uppmärksamhet. Alltid kan man hitta någon egen infallsvinkel. Klimatförändring är alltid gångbart. Att skilja på väder och klimat är inte någon direkt hit. Vi har en extrem högtryckslåsning över vårt land. Vintern 1965-66 hade vi en likadan låsning, fast åt andra hållet. Under 100 dagar var det aldrig varmare än minus 20 grader. Oftast var temperaturen runt minus 30.

Än så länge håller sig trots allt de flesta hyenorna på mattan. De vågar inte sticka ut alltför mycket, men de kommer snart framkrypande, när man bedömer läget som mer säkert. Det gäller att hugga för sig när tillfälle ges.

När denna torra sommar en gång är över, bränderna släckta, de som drabbats av bränderna börjar försöka överblicka de skador de drabbats av och försöka få livet tillbaks i mer normala gängor så dyker de osvikligt upp. Den värsta hyenaflocken av alla. Staten. Naturvårdsvårdsverket och Länsstyrelserna kommer att ha bråda tider. Här skall bildas naturreservat och det pronto. Det gäller att utnyttja människornas olycka. Och det sker med hjälp av en miljölagstiftning som inte har ett uns av rättstrygghet. Likt feodala herrar är de allsmäktiga. Någon möjlighet att ifrågasätta eller begära en rättslig prövning finns inte. Skogen skall ”skyddas” mot sina ägare. Landsbygdsbefolkningen är det största hotet mot den biologiska mångfalden.

Javisst, jag glömde, en symbolisk ersättning lämnas som plåster på såren. och eftersom skogen brunnit betraktas dess ekonomiska värde som obefintlig. Detta trots att en brandskadad skog skapar ett virke som är fullt av terpener och mycket värdefullt. Naturlig impregnering.

 

1 kommentar

Bondeoffer

Av , , Bli först att kommentera 15

Inom schack är bönder en förbrukningsvara. Så har det även varit och är inom svensk politik. Ända sedan Rehn-Meidner modellen började tillämpas med en stenhård strukturomvandling av samhället. Övergången från ett småskaligt jordbruk till ett storskaligt dito har skapat en jordbrukssektor där produktionen är högmekaniserad och strakt koncentrerad. Resterna av det småskaliga jordbruket som en gång födde Sverige, även i avspärrningssituationer, syns i landskapet. Igenväxande åkrar, hjälpligt underhållna av eldsjälar som inte vill att förfädernas odlingsmödor skall förskingras, eller granåkrar som planterats på åkermark.

Angreppen på jordbruket och jordbrukarna har varit legio under årtionden. Den ena ”förståsigpåaren” efter den andra har hela tiden hittat nya infallsvinklar på vad som är fel på svensk jordbruksproduktion. Jordbruket får klä skott för allt från miljöförstöring till stora samhällskostnader. Årets torka är ett utslag av böndernas köttproduktion fastslogs i en nyhetspanel häromdagen. Självklart är det så. Dessutom är det osund nationalism att ivra för inhemsk matproduktion fastslog ytterligare en debattör. Därför köper han enbart utländskt kött och importerade matvaror.

Det som följer i spåren efter årets extremväder måste vara en ”våt dröm” för alla djurrättsaktivister och veganer. När djurfodret sinar återstår bara en möjlighet för jordbrukarna och det är att reducera sina djurbesättningar. Slakterikapaciteten räcker inte till därför börjar mer drastiska åtgärder att ligga nära till hands. Avlivning och förbränning, destruktion, den metod som tillämpas för självdöda djur. Den varianten är nog bäst tycker säkert många veganer. Inget mer rött klimatpåverkande kött på marknaden. Samtidigt kryper effekterna av torkan närmare stadens snäva världsbild. Golfbanorna torkar sönder i solgasset och även ridhästar står utan foder. Och det är mycket allvarligare än de problem som jordbruket har.

Regeringen börjar sent omsider inse allvaret i situationen. Men för att agera måste de först fråga storerbror, EU, om tillstånd för varje åtgärd som skall vidtas. Att styra och måna om landets intressen ingick inte i den politiska grundkursen. Möjligen är man rädd för att fler pajaser kan anklaga dem för unken nationalism.

Nu återstå snart enbart bondeoffer. När djurbesättningarna, det som många bönder faktiskt lever av, slaktas ut eller avlivas och destrueras står jordbrukarna kvar med sina miljoninvesteringar. Djurstallar och ladugårdar har anpassats efter konsten alla regler till det detaljerade regelverk som styr jordbruket. Utan djur i byggnaderna är konkurser slutstationen. Ett verkligt bondeoffer.

Att rasera jordbruket går snabbt, men att bygga upp det igen tar tid, om det överhuvud taget går. Vem vill ta risken att stå utan skyddsnät och kanske ett förstört liv. Torkan är ett faktum, foderbristen är ett faktum, men hur kommer denna situation att påverka oss alla om antalet bondeoffer blir alltför stort? Uppstår en briststuation för inhemst producerad mejeri- och scharkprodukter? Men spelar förmodligen ingen roll. Önskan att äta lokal- och närproducerat är ett utslag av unken nationalism. Så kör på med fler bondeoffer så rensar spelplanen för de viktigare pjäserna.

Bli först att kommentera

Krutbrånet och Skogforsk vs Umeås S

Av , , Bli först att kommentera 12

Vid Krutbrönet, eller Krutbrånet på Umesvenska, stod det sista slaget på svensk mark. Det var det blodigast slaget i 1809 års krig. Cirka 1000 soldater dog och ca 1500 skadades. Enligt folksägen ska Öxbäcken stått hög och röd av blod. När den nya E4:a sträckningen drogs över Krutbrånet så kom otaliga kvarlämningar efter slaget fram. Ett stycke av Svensk historia såg än en gång dagens ljus.

Skogforsk har tre forskningsstationer i Sverige. En i Skåne, en i Uppsala och en i Sävar. I anslutning till forskningsstationen i Sävar finns en genbank av levande träd. Skogforsk i Sävar bedriver en för hela vår del av landet värdefull, för att inte säga, ovärderlig forskning. I dessa tider med klimatförändring behövs en anpassning av plantmaterial och även försök med nya trädsorter. Och det är till Skogforsk som man ställer frågor om lärk, sitkagran, douglasgran, svartgran, mm. Inte till Umeå kommun. För det är på Skogforsk kunnandet och kompetensen finns.

Nu har de styrande Socialdemokraterna i denna kommun, Umeås, ytterligare en gång trampat i klaveret. Ett nytt Rådhustorg håller på att skapas i Sävar. Argumenteringen för detta är inte bara dålig, den är direkt skadlig för kulturvärden, skoglig verksamhet i Norrland och ett odlings- och jordbrukslandskap som är en genuin del av det som vi känner som Sävar. Om dessa planer fullföljs kommer bebyggelse och månghundraårig historia i Tomterna och Sävarberg att förstöras.

Argumenteringen till föreslagen dragning av Norrbottniabanan genom Sävar, nu senast framförd av kommunalrådet i en debattartikel i VK, är lindrigt sagt bedrövlig,för att inte säga substanslöst.

Skogforsks verksamhet ställs mot ett motionsspår. Vem inbillar sig att Skogforsk kommer att återuppstå om de tvingas att riva forskningsanläggningen och skövla genbanken. Det kommer inte att ske. I Umeås socialdemokraters värld är ett motionsspår viktigare än en forskningsanläggning.

Krutbrånets historia, en väsentlig del av Sveriges historia ställs mot en fotbollsplan. Ett historielöst förhållningssätt, men det är klart, det har ju gått ett antal år sedan kulturhuvudstadsåret och kanske kan skövlingen av ett slagfält ses som den ultimata happeningen, en storskalig preformens i tidens tecken. Vem behöver historia?

Sävar Sågs behov, en av Umeå kommuns absolut viktigaste industrier, ställs mot Pållböleängarna och rennäringen. Dessutom verkar det finnas några ”värdefulla myrmarker” mellan Dova och Sävar. Som om myrmarker skull vara någon bristvara. Sågens behov och argument stutsar mor arrogans och med förlov sagt inkompetens.

Däremot vad som inte diskuteras är att E4:an skall korsas två gånger med nuvarande förslag. Med allt vad det innebär i form av trafikstörningar och storskalig omdaning av landskapet, för att inte tala om den mark som behöver tas i anspråk. Förmodligen även myrmark. För att ett resecentrum söder om E4:an skall fungera behövs tillfarter, parkeringsytor för pendlare och förbindelser med nuvarande bebyggelse. Idag finns inte dessa, annat än en trång tunnel under E4:an, intill Skogforsk. Skall det byggas nya underfarter eller viadukter under/över E4:an? Tänkte inte på det.

Gör om, gör rätt. Äventyra inte Skogforsk och skövla inte Sveriges historia. Lämna ritbordet och fantasivärlden och se verkligheten som den är. Annars riskerar även Norrbottniabanan att bli en långbänk a la Bottniabanan.

Bli först att kommentera

För gammal, för erfaren?

Av , , Bli först att kommentera 6

Valet närmar sig med stormsteg. Som nuvarande statsminister uttryckte det för snart fyra år sedan, var den ministär som han valde den ”yngsta” någonsin. Nu är partiernas vallistor fastställda och dessa speglar vilka prioriteringar och värderingar som partierna har.

Könsfördelningen är viktig, likaså att personer med invandrarbakgrund, helst utrikes födda, finns representerade på valbar plats. Media granskar, dissikerar och debatterar hur väl partierna tagit hänsyn till detta i sina vallistor.

Inget ont i det, som sagt, de namnförslag som finns på partiernas listor är och förblir en spegel av hur partierna ser på samhället. Politisk erfarenhet väger tyngre än livserfarenhet. Hellst ska kandidaterna inte ha någon erfarenhet utanför den politiska sfären.

Nu är det så att mellan 26 och 28 procent av valmanskåren är 65 plussare. I dagens riksdag är det enbart 9 obs 9 personer som finns i denna kategori. Någon korrigering av denna representativa obalansen lär inte ske i årets val.

Det blir att välja mellan olika 25 till 35 åringar. Arbets- och livserfarenhet är inget som prioriteras av partipolitiken. Inte så konstig egentligen. Det kan vara besvärligt att bli informerad av en äldre person om att det här reptricken har prövats tidigare. Dessutom behöver de juniora partiledningarna omge sig av en skara idoldyrkare som aldrig ifrågasätter även de grövsta grodorna.

Bli först att kommentera