Digital 70-åring ?

Av , , Bli först att kommentera 8

Vi som är födda på 1940-talet är de som datoriserat Sverige. Vi har följt utvecklingen från Dos-prompt med disketter och katalogbyggen till dagens skalteknik. Vi har lärt oss hantera ordbehandlingsprogram och excel. Att vi behärskar excel är ett utslag av att vi faktiskt har gedigna mattekunskaper, vilket krävs för att bygga program i excel.

Lite förvånad blir jag när jag dels läser insändare som ojar sig över pågående digitalisering och känner skräck för datorvärlden och dels att så stor andel av befolkningen inte finns med i dagens digitala värld. Visst, det kan vara svårt att hänga med i alla svängar, men samtidigt är det inte speciellt komplicerat. Det gäller snarare att välja bort det som inte bidrar till nämnvärt till information eller upplysning. Även om det verkar som om världen kretsar runt offentliga dagböcker på internet som Facebook, instagram och twitter. Lite granna verkar det som om just dessa instrument är det som mäter ”datamognad”.

Ett större problem är kostnaden för att ha tillgång till internet. Hårdvaran är inte gratis. Och uppkopplingen kostar en rejäl slant varje månad. Är det då så märkligt egentligen att delar av den äldre befolkningen avstår från internet och datorer. Vi har trots allt i detta land en alltför stor grupp av fattigpensionärer, för dem är valet är enkelt. Heller mat, försäkringar och kläder än internet.

Ska hela Sverige digitaliseras och alla kontakter med myndigheter ske via chat, kanske man även skalll stödja, med statliga pengar, månadskostnad för internet och bidrag till hårdvara, för den grupp pensionärer som är de svagaste i samhället.

Bli först att kommentera

Oi, ogått, oätit

Av , , Bli först att kommentera 7

Vi norrlänningar har ett rationellt sätt att hantera språket. När vi sätter O framför så vet alla att det betyder inte gjort. Åtminstone  om vi är norrlänningar. Kombinationsmöjligheterna med O är oändligt. Bara fantasin sätter gränser. Ett effektivt sätt att hantera språket.

Irland har drivit denna språkliga princip lite längre när det gäller namn. Alla har vi väl stött på namn som O’Brian, O’Marley etc. Där står O:et för son. O’Brian blir därför en son av släktet Brian. Det är något för oss att ta efter. Klimatsmart med åtgång av mindre trycksvärta. O’Lars ist för Larsson, O’Sven ist Svensson, O’Johan ist för Johansson etc.

Tyvärr går det bara med son namn. Kanske någon innovativ själ kan hitta lösningar för alla berg, sjöar, hedar och skogar som ingår i svenska släktnamn.

Bli först att kommentera

Myndighets Sverige

Av , , Bli först att kommentera 5

Hur står det egentligen till med myndighetssverige? Vi har val vart fjärde år. Vi har val till EU parlamentet vart femte år. Hur svårt kan det vara för en myndighet som har det yttersta demokratiska ansvaret att på ett korrekt sätt redovisa valresultatet?

Datasystem som ligger nere, röster hänförs till fel kategori skapar en osäkerhet och en grogrund för diverse konspirationsteorier. Lägg därtill förtidsröster som räknats före vallokalernas stängning och den massiva kritik som framförts från internationella valobservatörer så kokar det hela ned till situation som ytterligare göder konspirationsteoretikerna.

Det får överhuvudtaget inte finns förutsättningar för att ifrågasätta, på något sätt, att Valmyndigheten inte agerat på korrekt sätt. Det får inte ifrågasättas att valprocedurens utformning inte följer Svensk grundlag med skyddad valhemlighet. Det är demokratins kärna.

 

 

Bli först att kommentera

Multibestraffning av landsbygden

Av , , Bli först att kommentera 28

I varje familj, i varje by, i varje samhälle finns alltid någon som andra ser ned på. Åtminstone lite granna. Åtminstone så pass att lyhördheten för olika behov eller förväntningar inte existerar. I vårt land är det landsbygden som är strykpojken. Alla negativa epitet som det rådande samhällsklimatet kan klistra på andra uppfylls alltid med råge av landsbygdsbon. Den enda gången landsbygden och dess innevånare är av intresse är i valtider. Självklart måste än det ena än det andra problemet åtgärdas. ”vi har fråga i fokus” heter det ofta. Men fokusen avtar på valnatten och försvinner som en fis i världsrymden när valet passerats.

Bilen är för landsbygdsbon ingen lyxartikel. Den är en livsnödvändighet. Utan bilen dör landsbygden. Det är något som mer miljöinriktade partier som Miljöpartiet och dagens Centerparti inte verkar ha något begrepp om. Deras horisont sträcker sig inte långt utanför stadsmurarna. För det är just stadsmurar som byggs upp med dagens beskattningssystem av bilar och drivmedel. Ett upplevt eller verkligt problem i de större städerna skall åtgärdas med hjälp av bestraffning, läs skatter. Skatter som enbart är verksamma på landsbygden. För där finns inga alternativ till bilen.

Varje åtgärd för miljön har väldigt kort hållbarhet, bästföredatum har passeras snabbt. Ta exemplet ETANOL, denna gudagåva som skulle göra Sverige oberoende av importerad olja. Som skulle skapa ett kluster av etanolfabriker baserad på skogsråvara, Snabbt utfärdades miljöpremier för etanolbilar och för att tvinga alla svenska bensinstationer till försäljning av detta nya omhuldade drivmedel ålades bensinstationerna att installera etanolpumpar. De som inte hade råd eller tillräcklig försäljning fick lägga ned. En bestraffning av landsbygden som ledde till att mellan 1500 och 2000 bensinstationer avvecklades. Bestraffningen innebar för landsbygden en sämre service och glesare mellan tankställen. Mer drivmedel behövdes för att hålla landsbygden vid liv. Nu när detta fiasko som etanolen de facto var, förlorat i betydelse är det ingen rikspolitiker som förslagit stöd till landsbygden för att återuppbygga och säkerställa drivmedelsförsörjningen. Dessutom har åtskilliga hundratals kommunala skattemiljoner pumpats in i detta fantasifoster, miljoner som kunnat användas bättre i samhällets tjänst. Etanolsatsningen som skulle tillvarata skogsråvaran var inte färdigtänkt eller utvecklat, trots det sjösattes det fullskaligt. Den etanol som framställs baseras på sockerrör, importerat, vin, importerat eller säd. Undrar hur många liter som totalt framställts av skogsråvara. Inte många gissar jag.

Nu har vi nästa bestraffning av landsbygden. Eldrivna fordon. Jättekäckt och innovativt, här är den nya ”halleluja lösningen” som skall genomföras storskaligt och utan tanke på konsekvenser.  Låt oss börja med tillgången till el. Kärnkraften som stått för en stor del av Sveriges energiförsörjning monteras ned, utan plan för hur den eleffekt som försvinner skall ersättas. Jovisst det finns alltid lite drömscenarios men inga hållbara lösningar. Under denna sommar har Sverige blivit importör av el, bland annat av Tysk el från kolkraft, ni vet Fridolin kol, och myndigheter och forskare varnar för kommande brist på el kapacitet. Där ses risken för att måsta stänga strömförsörjningen för olika områden under en kommande så kallad tioårsvinter som betydande. I ett sådant scenario, kommer då de största förbrukarna, städerna och industrin att drabbas, knappast det blir landsbygden. Varningarna viftas bort, ” det löser sig”, hur, jo genom import av gas och kolkraft. Eldrivna fordon är i sin linda. Dyra, och därför för många ett ouppnåelig fordon. Framförallt för landsbygdsborna. De kräver ett stabilt elnät med förmåga att klara belastningsökningen vid laddning. Jag har inget belägg för detta, men jag gissar att landsbygdens vägnätsstandard knappast är speciellt gynnsamt för denna högteknologiska produkt. Man kan fråga sig varför kör landsbygdsborna omkring med gamla drivmedelsslukande och tunga fordon. Jo, de är stryktåliga, lätta att laga även av lokala verkstäder och klarar vägstandarden bättre än nyare bilar.

Nästa landsbygdsbestraffning är drivmedelsskatter. Idag utgör de ungefär 10 kronor litern. Vi skall åka med icke existerande kollektivtrafik är motivet. Och, utlovas lite lamt, att reseavdragen skall ses över. Nu är det så att även landsbygden består av en befolkning som  har en demografisk sammansättning som samhället i övrigt. Det vill säga det finns pensionärer som också behöver transporter. Kanske till och med högre andel pensionärer än i städerna. Dessutom kräver det omfattande enskilda vägnätet som utgör en viktig del av landsbygdens kommunikationer snöröjning och underhåll. Där är det traktorn, läs jordbrukstraktorn, som är garanten för fungerande vinterväghållning. Vintern är för övrigt bästa tiden på året för vårt vägnät. Snön fyller ut alla de skavanker som årtionde av eftersatt vägunderhåll skapat. Det går inte många kronor av skatteintäkterna från drivmedel till vägnätet på landsbygden.

Nu har det visat sig att storstädernas medelålders män med höga inkomster är de som kör mest bil. I storstäderna finns en väl utbyggd och kraftigt subventionerad, via statliga och kommunala skattemedel, kollektivtrafik. Fokusera på problemet. Och det inte via höjda skatter som slår hejvillt mot landsbygden. Vi landsbygdsbor har med största sannolikhet högre total skattebelastning per intjänad krona än storstadsborna och färre för att inte säga obefintliga alternativ. Om man frånser att flytta till en stad. Men det är kanske det som är meningen. Den totala samhällsservicen är i stort sett obefintlig. För att skapa någorlunda jämförbara och likartade förutsättningar krävs ett väl tilltaget skattemässigt grundavdrag för alla som bor utanför de stråk med kollektivtrafik som finns och långt från basal samhällsservice. Som exempelvis livsmedelsaffärer.

Bli först att kommentera

Att parkera vid köpcenter

Av , , 2 kommentarer 10

Naturskyddsföreningen har gjort en ”undersökning” av vilka som parkerat på Avion shoppingcenters parkering. De konstaterade i sin ”undersökning” att en alltför stor andel av besökarna hade kortare resväg än 5 km. Konklusionen blir, bygg fler cykelbanor, subventionera även vanliga cyklar. Den självklara frågan ställdes aldrig, enligt reportaget, vad är anledningen till besöket. Är det för att strosa runt på Avion eller för att handla? Vad skall köpas, en ny säng på IKEA, storhandla på Willys, eller vad? Är det överhuvudtaget möjligt att transportera inköpen med cykel?

Fem kilometer sträcker sig i Naturskyddsföreningens värld rakt in i stadskärnan. Dra en cirkel på fem kilometer från Avion och se hur utbyggd kollektivtrafiken och cykelvägar är inom den cirkel. Subventionen av elcyklar och av Naturskyddsföreningens inhopp om att subventionera även vanliga cyklar är ett direkt hån mot landsbygden.

Nu har även Miljöpartiet vaknat till liv när det gäller externa köpcenter. Den fria parkeringen vid externa köpcenter är ”förskräcklig”. Något måste göras menar MP:s ordförande i trafikutskottet. Lösningen inför en kommunal beskattning av parkering vid köpcenter. Alla kan handla och transportera hem sina varor med lådcykel. Kul idé, och hälsobefrämjande för oss alla som bor ett antal mil från närmaste affär. Dessutom ytterligare en landsbyggdsskatt. Det råder inte direkt någon idétorka när det gäller att lägga på landsbygden nya pålagor.

Det märks att MP och de organisationer som är associerade med detta parti är storstadsfixerade. MP borde byta namn till Södermalmspartiet.

2 kommentarer

Varför är tydlighet så svår?

Av , , Bli först att kommentera 8

Har av Transportstyrelsen fått en avisering om ”fordonsskatt och avgifter”. Med fet stil och stor text anges vikten att betala i tid. Om inte kommer all världens olycka att drabba mig. I fet stil och med stor text talas också om vad som händer om det inte sker.

Med viss oror börjar jag söka efter, när skall jag egentligen betala? Efter genomläsning av fakturan hittar jag i liten text, mindre än hoten om vad som sker vid utebliven betalning, förfallodagen. Varför skall det vara så förtvivlat svårt med tydlighet i det som är väsentligt? Som exempelvis förfallodag.

Bli först att kommentera

Invasiva arter

Av , , Bli först att kommentera 10

Utbredningen av invasiva arter, det vill säga för landet främmande djur och växter, får stundom viss uppmärksamhet. Det gäller bara när ”nya” arter dyker upp, som exempelvis mårdhunden. Många av de invasiva arternas utbredning bygger på egoism, där det egna intresset i form av jakt eller odling skapar förutsättningar för utbredning. De invasiva arterna har inga inhemska naturliga fiender som begränsar populationen, utan de hamnar i jungfruligt land med obegränsade möjligheter.

Kanadagåsen, inplanterades med början på 1920-talet och fortsatte så sent som in på 1960, 1970-talet. Initialt var det ornitologiskt intresserade personer som ansåg att kanadagåsen var ett dekorativt inslag i parkmiljöer. Det följdes upp av godsägare som såg gåsen som ett jaktbart vilt på sina ägor. Idag är kanadagåsen en plåga i såväl stadsmiljö som på landsbygden. Det som blir lite märkligt är när en art som kanadagåsen initialt får epitetet ”ornitologiskt intressant” art som skall skyddas. Sent om sider ser man effekten av en huvudlös inplantering. För att bli av med kanadagåsen krävs radikala åtgärder, det vill säga jakt. Tillåt jakt på kanadagåsen året om utom vid häckningen som är juni och juli. Årsungarna är under augusti vuxna individer.

Minken, är en skövlare av stora mått och utan naturliga fiender kan den härja fritt bland sjöfåglarnas reden och årsungar. En enda mink kan förstöra en viks, en fjärds eller insjös hela sjöfågelspopulation. Inte blir det bättre när rena idioter som kallar sig djurvänner eller djurrättsaktivister gör ”aktioner” mot minkfarmare och ”befriar” mink. De minkar som till äventyrs överlever fortplantar sig i vilt tillstånd och ställer till med stor skada. ”Befriarna” är säkert nöjda med sig själva för de behöver inte ta något ansvar. Att de begår ett miljöbrott som närmast kan jämföras med ett oljeutsläpps påverkan på faunan har det ingen tanke på. Det blir naturen och vår egen fauna som får ta ansvaret. Minken skall vara jaktbart vilt året om, utan restriktioner.

Skarven, som betraktades som ”ornitologiskt intressant art” har skyddats och skarvstammen har tillåtits växa ohämmat. Det är en invasiv art. Skarv har aldrig funnits på våra breddgrader i modern tid. Skarven tillsamman med sälen har skapat en situation där tillgången och sammansättningen av fiskbeståndet förändrats. Och det radikalt. Sälen har alltid funnits vid kusten, men sälstammen har reglerats via kustbefolkningens jakt. Det har hållit sälstammen på en rimlig nivå och dessutom har risken för spridning av sjukdomar i sälpopulationen minimerats. Idag kommer sälstammen troligen att kollapsa på grund av ett alltför stort antal individer med stora risker med sjukdomsspridning. När sälen och skarven etableras i fjärdar märks det i fisktillgången. Att sälen idag går långt in i små fjärdar är något nytt som tyder på en viss desperation i jakten på föda. Nästa gång det dyker upp ”intressanta arter” låt för guds skull inga ”experter” med special- eller särintressen vara med och besluta om åtgärder. Förutom att skarven skiter sönder öar där de häckar så sprider de också fästingar in i vårt närområde. Att via jakt begränsa skarvpopulationen är i stort sett omöjligt. Det enda sättet är att störa och förstöra häckningsplatser.

Lupiner är en medelhavsväxt som förvildats från trädgårdar och hotar inhemska växter. De konkurrerar ut prästkragar, blåklockor mm som tidigare växt i beteshagar och numera i takt med att beteshagarnas magra marker försvinner, sökt sig till vägrenar. Visst, lupiner är vackra att se på, men är ett stort hot mot våra inhemska växter. Spridningen går snabbt och när de väl etablerat sig är det i stort sett omöjligt att bli av med.

Listan över invasiva arter kan göras lång. Men det finns som jag inledde med ett stort mått av egoism och särintressen som bidrar till att de tillåts etableras och ta plats i vår natur. Antalet invasiva arter ökar hela tiden genom handel, sjöfart och oförstående eller för den delen direkt korkade människor. Rapporter om nya fiskarter, nya växter, nya blötdjur kommer med jämna mellanrum. Och antalet ökar hela tiden.  Att skydda invasiva arter innebär att vi godkänner mänsklig påverkan av den naturliga floran och faunan. Den experimentverkstad som är Australien borde avskräcka. Där har människans försök att skapa en ”natur” med arter från olika invandrares hemländer, för evigt förändrat den inhemska floran och faunan. Det är nog därför Australien har ett synnerlig restriktivt förhållningssätt till införsel av djur och växter. Döda som levande.

Bli först att kommentera

Hur många myndigheter behövs för att byta en glödlampa?

Av , , Bli först att kommentera 10

Sverige har hyperinflation när det gäller tillskapande av nya myndigheter. Regeringen har ett drygt jobb att författa de årliga regleringsbreven som skall styra myndigheternas verksamhet. Fragmenteringen i Svenskt myndighetsutövande bllir extra tydlig när landet utsätts för oväntade och omfattande påfrestningar. Ingen har egentligen något ansvar för någonting. Och i slutänden är det, eller rättare blir det alltid, ett kommunalt ansvar. För det finns alltid någon förordning som säger så. Givetvis författade av respektive myndighet.

Hur har vi hamnat i en sådan situation? Svaret är att i vårt land finns ingen som vågar ta ansvar för någonting överhuvudtaget. Politiker får byxångest så snart någon journalist börjar fråga, och vilket ansvar har du för detta som hänt? Lösningen blir alltid, vi skall titta in i frågan, vi tillsätter en utredning. Många gånger mynnar det ut i en ny myndighet.

Att våga ta ansvar, eller för den delen våga ta ett ställningstagande är grunden för mognad. Mognad verkar vara en bristvara i dagens samhälle. De flesta verkar vara teflonbehandlade. Ser inget, hör inget, säger inget. Tre apor.

Så hur många myndigheter krävs för att byta en glödlampa? Först en vars uppgift är att konstatera att glödlampan är trasig. Det är iofs inte helt säkert föränn den testats ordentligt. Att den inte tänds är inget bevis nog. Sedan kommer myndigheten för val av ny glödlampa. Vilken typ, vilken ljusstyrka och vilket watt tal som är lämpligt, kräver en noggran analys. Dessutom måste hänsyn tas till eventuella EU regler. Efter en lång och omsorgsfull process hittas äntligen rätt lamptyp. Sedan kommer myndigheten vars uppgift är att utföra själva jobbet, det vill säga byte av glödlampa, in på banan. Nu blir det problematiskt. Dels måste en upphandling göras för glödlampsbytet och dels måste alla säkerhetsföreskrifter som rör glödlampsbytet uppdateras så att ingen skugga skall falla på myndigheten.

När allt detta är klart går en rekommendation ut till den kommun som drabbats av trasig glödlampa. Glödlampan kan bytas, men det krävs att kommunen anlitar en konsult som rätt tillvaratar myndigheternas olika ställningstaganden. Men kommunen har redan skickat en vaktmästare som bytt glödlampan. Kommunen kunde inte vänta ett halvår utan skrider till handling i stället.

Vad jag saknar den gamla trista och grå statstjänstemannen. En välutbildad och skolad i myndighetsutövande. En ytterst kompetent person som vigt sitt liv till myndigheten. Och som med självklar kompetens vågade fatta beslut

Bli först att kommentera

Katastrofernas hyenor

Av , , 1 kommentar 7

Just nu upplever vi en av de torraste och varmaste somrarna i modern tid. Jag minns inte att jag, trots att jag hunnit få en hel del år på nacken, upplevt något liknade. Det är bara att konstatera att torkan och värmen skapat en katastrofal situation, inom många områden knappt hanterbar. Bränderna rasar, djur och människor far illa och inget regn är i sikte.

Då dyker de upp med osviklig precision. Hyenorna, som med dräglande käftar livnär sig på andras olycka. Skribenter och debattörer som ser sin chans att profilera sig, helst med egna, ibland rent löjeväckande, analyser. För att inte tala om politiker och politiska partier. Att hugga en kniv i ryggen på en politisk motståndare är alltför frestande, framförallt så här nära inpå valet. Att vi inte har ministerstyre i Sverige verkar man blunda för. Alltid kan man profilera sig på något sätt. Om inte annat för att synas, nu när skogsbränder och torka har medias odelade uppmärksamhet. Alltid kan man hitta någon egen infallsvinkel. Klimatförändring är alltid gångbart. Att skilja på väder och klimat är inte någon direkt hit. Vi har en extrem högtryckslåsning över vårt land. Vintern 1965-66 hade vi en likadan låsning, fast åt andra hållet. Under 100 dagar var det aldrig varmare än minus 20 grader. Oftast var temperaturen runt minus 30.

Än så länge håller sig trots allt de flesta hyenorna på mattan. De vågar inte sticka ut alltför mycket, men de kommer snart framkrypande, när man bedömer läget som mer säkert. Det gäller att hugga för sig när tillfälle ges.

När denna torra sommar en gång är över, bränderna släckta, de som drabbats av bränderna börjar försöka överblicka de skador de drabbats av och försöka få livet tillbaks i mer normala gängor så dyker de osvikligt upp. Den värsta hyenaflocken av alla. Staten. Naturvårdsvårdsverket och Länsstyrelserna kommer att ha bråda tider. Här skall bildas naturreservat och det pronto. Det gäller att utnyttja människornas olycka. Och det sker med hjälp av en miljölagstiftning som inte har ett uns av rättstrygghet. Likt feodala herrar är de allsmäktiga. Någon möjlighet att ifrågasätta eller begära en rättslig prövning finns inte. Skogen skall ”skyddas” mot sina ägare. Landsbygdsbefolkningen är det största hotet mot den biologiska mångfalden.

Javisst, jag glömde, en symbolisk ersättning lämnas som plåster på såren. och eftersom skogen brunnit betraktas dess ekonomiska värde som obefintlig. Detta trots att en brandskadad skog skapar ett virke som är fullt av terpener och mycket värdefullt. Naturlig impregnering.

 

1 kommentar

Bondeoffer

Av , , Bli först att kommentera 15

Inom schack är bönder en förbrukningsvara. Så har det även varit och är inom svensk politik. Ända sedan Rehn-Meidner modellen började tillämpas med en stenhård strukturomvandling av samhället. Övergången från ett småskaligt jordbruk till ett storskaligt dito har skapat en jordbrukssektor där produktionen är högmekaniserad och strakt koncentrerad. Resterna av det småskaliga jordbruket som en gång födde Sverige, även i avspärrningssituationer, syns i landskapet. Igenväxande åkrar, hjälpligt underhållna av eldsjälar som inte vill att förfädernas odlingsmödor skall förskingras, eller granåkrar som planterats på åkermark.

Angreppen på jordbruket och jordbrukarna har varit legio under årtionden. Den ena ”förståsigpåaren” efter den andra har hela tiden hittat nya infallsvinklar på vad som är fel på svensk jordbruksproduktion. Jordbruket får klä skott för allt från miljöförstöring till stora samhällskostnader. Årets torka är ett utslag av böndernas köttproduktion fastslogs i en nyhetspanel häromdagen. Självklart är det så. Dessutom är det osund nationalism att ivra för inhemsk matproduktion fastslog ytterligare en debattör. Därför köper han enbart utländskt kött och importerade matvaror.

Det som följer i spåren efter årets extremväder måste vara en ”våt dröm” för alla djurrättsaktivister och veganer. När djurfodret sinar återstår bara en möjlighet för jordbrukarna och det är att reducera sina djurbesättningar. Slakterikapaciteten räcker inte till därför börjar mer drastiska åtgärder att ligga nära till hands. Avlivning och förbränning, destruktion, den metod som tillämpas för självdöda djur. Den varianten är nog bäst tycker säkert många veganer. Inget mer rött klimatpåverkande kött på marknaden. Samtidigt kryper effekterna av torkan närmare stadens snäva världsbild. Golfbanorna torkar sönder i solgasset och även ridhästar står utan foder. Och det är mycket allvarligare än de problem som jordbruket har.

Regeringen börjar sent omsider inse allvaret i situationen. Men för att agera måste de först fråga storerbror, EU, om tillstånd för varje åtgärd som skall vidtas. Att styra och måna om landets intressen ingick inte i den politiska grundkursen. Möjligen är man rädd för att fler pajaser kan anklaga dem för unken nationalism.

Nu återstå snart enbart bondeoffer. När djurbesättningarna, det som många bönder faktiskt lever av, slaktas ut eller avlivas och destrueras står jordbrukarna kvar med sina miljoninvesteringar. Djurstallar och ladugårdar har anpassats efter konsten alla regler till det detaljerade regelverk som styr jordbruket. Utan djur i byggnaderna är konkurser slutstationen. Ett verkligt bondeoffer.

Att rasera jordbruket går snabbt, men att bygga upp det igen tar tid, om det överhuvud taget går. Vem vill ta risken att stå utan skyddsnät och kanske ett förstört liv. Torkan är ett faktum, foderbristen är ett faktum, men hur kommer denna situation att påverka oss alla om antalet bondeoffer blir alltför stort? Uppstår en briststuation för inhemst producerad mejeri- och scharkprodukter? Men spelar förmodligen ingen roll. Önskan att äta lokal- och närproducerat är ett utslag av unken nationalism. Så kör på med fler bondeoffer så rensar spelplanen för de viktigare pjäserna.

Bli först att kommentera