Ansvarsmässigt teflonbehandlade politiker

Av , , 4 kommentarer 19

Så har det inträffat igen. En praktskandal, som till skillnad från tidigare ”händelser” äventyrar rikets säkerhet, och inte bara det utan även otaliga privatpersoners. DN som grävt i skandalen runt Transportstyrelsen har kommit med smått sensationella uppgifter, Inrikesministern som är ansvarig för polisverksamheten har vetat om säkerhetsluckorna i ett och ett halvt år. Infrastrukturministerns departement ungefär lika länge. Och vad har de gjort för att skydda riket, ingenting. Försvaret, polisen och personer med skyddad identitet får leva i ovisshet om det på sikt kommer att drabba riket eller dem. Kostnaden för att städa upp efter dataläckorna kommer att bli enorma. För i och med att outsourcingen av datahanteringen inom Transportstyrelsen har även överlämnats nycklarna till datasystemen som till och med kan radera spåren efter kopiering eller ingrepp i systemen. Kanske måste nya IT mässiga infrastrukturer byggas upp.

Nu börjar dels försvaret av dessa ”viktiga” ministrar och dels försöken att hitta förklaringsvariabler som lyfter ansvaret från statsminister och ministernivå till i bästa fall tjänstemannanivå ( eftersom avskedandet av generaldirektören inte hade avsedd effekt) eller något annat, exempelvis ”nyliberal politik” som en socialdemokratisk bloggare framför.

Ingenstans, ingenstans väcks frågan om vilket ansvar har landets statsminister och de ministrar som han utser haft.  Det är faktiskt så att Stefan Löven är ytterst ansvarig att detta kunnat ske. Jamen det är osäker om han haft någon Information, invänder nickedockorna. Löven har själv sett till att han kan leva i en skyddande bubbla i och med att han överfört ansvaret för krishantering som skapats efter tsunamin från sig själv, den enda som har makt att styra alla departement och ministrar till inrikesministern. Det är ointressant om han haft information eller inte, det handlar om ansvar och för att leva upp till detta ansvar krävs att han ser till att han har tillräckligt med information för att säkerställa detta. De ministrar som nu är inblandade, Inrikes- och Infrastrukturministrarna har definitivt inte tagit sitt ansvar. Sedan spelar det ingen roll om ”de fått information” eller inte. De har inte styrt sina departement så att de kunnat trygga nationens säkerhet.

Men det går väl så när meriten för att bli minister vilar på tre saker, låg ålder, det vill säga oerfarna och lätt styrbara, Helst ingen arbetslivserfarenhet eller någon utbildning och sist men inte minst vara en del av del politiska adel, söner eller döttrar till kompisar inom partiet.

Den här gången har det gått för långt. Avsätt såväl infrastrukturminister som inrikesministern. Dvs avskeda dem. De har flagrant brustit i sitt ansvar och det innebär att de inte kan komma i fråga för landshövdinge eller generaldirektörsposter eller för den delen som ansvariga för någon utredning. Synd att vi i Sverige inte har det institut som finns i USA, det vill säga riksrätt. Men Stefan Löven måste ställas till svars inför riksdagen för hur han som ytterst ansvarig brustit i att säkerställa rikets säkerhet. Sedan bör även Riksdagen tvinga fram en kostnadsberäkning för återställandet av säkerhetsnivån före IBM affären. För de som nu idag lever med skyddad identitet, kvinnor, poliser och andra måste få nya identiteter och nya liv i säkerhet.

Inget av detta kommer dock att ske, för vårt lands politiker är ansvarsmässigt teflonbehandlade. En utredning kommer att tillsättas och dess sammansättning av ledamöter kommer att komma fram till att ministrarna inte haft något ansvar för skandalen. Det i sin tur kommer att spä på det politikerförakts som redan idag finns. För att säga det är mitt ansvar, det är mitt fel att det gått så långt det är ett avsnitt i politikerskolan som på ett tidigt stadium utgått ur utbildningen.

4 kommentarer

Kollektivtrafik

Av , , 1 kommentar 10

I Umeå ”satsas” det på kollektiva trafiklösningar. Det är bussar med gas, el eller dieseldrift. Det byggs cykelbanor som skall ersätta ett trafiknät som inte är anpassat till stadens storlek. För den trafikapparat som vi har i Umeå är från 1970-talets trafikplanering. Det enda som händer är att de kommunikationsleder som då skapades succesivt stängs av eller begränsas för trafik. Resultatet är kaosartat i stora delar av centrala Umeå.

Numera kan vi med en timmes flyg direkt från Umeå ta oss till Helsingfors, eller Helsinki som det egentligen heter. Det är en resa som våra kommunala politiker borde företa för att studera hur en stad som är tre, fyra gånger så stor som Umeå löst sin kollektivtrafik. De har spårvagnar som går med hög turtäthet. Enkelt, smidigt och rationellt. Det märks även i trafiken. Bilköerna är mindre, framkomligheten i staden större än, enligt min upplevelse i vart fall. i Umeå. Helsinki har dessutom ett klimat som inte nämnvärt avviker från Umeås. Spårvagnstrafiken har funnits i Helsinki i ca 100 år, eller sedan den tid när befolkningsunderlaget var ungefär som Umeås av idag.

Umeå borde göra som Helsinki. Bygg kollektivtrafiken spårbunden. Tekniken är beprövad och de spårvagnar som fungerar i Helsinki torde utan problem fungera även i Umeå. Det behövs inte speciellt många linjer för att fånga in det trafikflöde som krävs för arbetspendling i Umeå. En slinga Öst, en slinga Väst, en slinga Syd och en slinga Nord, så har man fångat in Universitet, Teg med flygplats, Ersboda och Umedalenområdet. Den ringled som planeras kring Umeå kommer aldrig att kunna lätta på trycket i Umeå. Umeå som stad är och förblir, vilket trafikplanerarna verkar glömt bort, planerad utifrån att det skall finnas biltrafik för att kunna röra sig mellan de olika stadsdelarna.

Med avgångar var sjunde eller femtonde minut betraktas spårvagnarna i Helsingfors som Helsingforsbornas fötter. Snabbt enkelt, smidigt, långsiktigt hållbart och en betydligt bättre lösning än elilar.

1 kommentar

Ingvar har alltid rätt

Av , , Bli först att kommentera 13

Vi är nog många (framförallt män) som öppnat ett platt paket från IKEA, struntat i monteringsanvisningen och börjat skruva. Bra karl reder sig själv. Inget fjolls med instruktioner eller annat. Jag vet nog hur det skall göras. Men resultatet blir alltid att monteringen blir ett fiasko. Jag fick lära mig det när jag skulle montera ett IKEA kök. Det jag skruvat ihop fick demonteras. Nu följer jag alltid slaviskt Ingvars instruktioner. Ingvar har alltid rätt.

Samma sak gäller med Lego. Lego av idag är mer än färgglad klotsar. Det är flygplan, båtar, bilar, rymdskepp mm. Även Lego har instruktioner som är detaljerade, tydliga och lätt att följa. Även om barnbarnen är lite otåliga och vill ha den färdiga produkten som den ser ut på bilden snabbast möjligt. Men utan tydliga instruktioner skulle, Legobilen eller IKEA köket aldrig fås att fungera.

Nu är det inte enbart IKEA som har platta paket. Det är mycket av det som vi köper som kräver montering i en eller annan form. Jag har lärt mig läxan och följer alltid monteringsinstruktionerna. Men det si och så med pedagogiken. Jag skulle montera en bygg klyv som jag köpt. Efter att ha suttit i några timmar och skruvat så hade jag fortfarande delar över som var omöjligt att identifiera var de skull sitta. Dags att kalla in expertisen, kära hustru. Medan jag kokade högröd av ilska, så gick hon systematiskt igenom monteringsinstruktionen punkt för punkt. Inte hon heller kunde identifiera var de överblivna delarna hörde hemma. Tydligen hade de ingen funktion för klyven, eller också var instruktionen inte uppdaterad, i vart fall fungerar klyven som den ska trots allt, utan de överblivna delarna.

Alla de paket som kräver montering innehåller instruktioner. Men först ett avsnitt med varningar. Varningsdelen upptar oftast mer än halva instruktionshäftet och formulerad utifrån amerikansk (det vill säga rädslan för stämning) modell. En del av varningarna är rätt idiotiska. Gräsklipparen kan inte användas till hårklippning, borrmaskinen går inte att använd i tandborstning, grillen är inte en värmekälla som kan användas inomhus etc. Kanske nödvändigt i USA. Läste om en som köpt en husbil och satt på farthållaren och sedan gått in i husbilen för att koka kaffe. Han körde av vägen givetvis, att det krävs en chaufför för att framföra ett fordon hade han frånsett. Men eftersom det inte klart framgick i instruktionen kring farthållare så stämde han fabrikanten. När så man kommer till själva instruktionen så är den av modell sprängskiss i mikroformat. Det vill säga i princip omöjlig att tyda.

Ingvar och LEGO har mycket att lära andra fabrikanter. För Ingvar har alltid rätt.

Bli först att kommentera

Vart i hela världen är världen på väg?

Av , , 3 kommentarer 13

När blir man medveten om oro i omvärlden och hur påverkar det oss?

Personligen kan jag relatera till tre händelser där jag känt stor oro och olust. Det första var 1956 under Ungernrevolten och Sovjets inmarsch i Ungern. Då fanns ingen TV utan radion stod för dramatiska reportage. Jag så oron i mina föräldrars ögon, det var trots allt bara nio år sedan andra världskriget slutade och Sovjetunionen var mycket aggressivt och siktade på totalt världsherravälde. Nästa situation var under sexdagarskriget i Israel. Jag hade ryckt in på 15 månaders militärtjänst och gick beredskap. Det var bara vi och stambefälen på I20, de nya rekryterna hade inte ryckt in än. Ingen visste vart det hela skulle sluta och Sverige höjde risknivån. Vi sprang omkring med skarpladdade vapen och spärrade av hela I20 området. Risken att det hela skulle eskalera var betydande. Bakom ena parten stod Sovjet och bakom den andra USA. Den tredje situationen var när Pragvåren brutalt slogs ned av Sovjet. Även då skakade världen. Hur långt skulle Sovjet driva det hela? Ingen visste och Europa var fult av ”nyttiga idioter” som svurit sin trohet till kommunismen.

Efter Sovjetunionens fall och avspänningen i världen har allt sett hoppfullt ut. Visst, det småkrigas, utövas våld och dykt upp nya despoter, men inget som egentligen hotat världsfreden. Europa har stått enat och en, om dock skör, balans har rått mellan de stora aktörerna på världsscenen.

Men så idag, i denna moderna tid, har dykt upp nya knäppgökar som verkar totalt tappat konceptet. I Turkiet verkar en mini Hitler med drömmar om att skapa ett nytt Osmanskt rike. För att nå dit gör han allt för att erhålla absolut makt. Likheten med nazityskland under 1930-talet är slående. I Nordkorea sitter nästa krigsherre som inget hellre vill än att få visa hur stor och stark han är genom ett krig. Att han sedan betraktar sig själv som mer eller mindre en gudom gör inte saken bättre. Sedan har vi den som sitter med avtryckaren till världens största krigsmakt, USA. En förvuxen barnunge utan impulskontroll. Han omger sig dessutom med enbart jasägare och då helst från sin egen familj. Dottern gråter över en gasatack i Syrien och för att tillfredsställa henna skickar han iväg ett antal missiler. I det här läget börjar Putin att framstå som en trygg och förutsägbar person, även om även han har ambitioner. Ambitioner att återupprätta det gamla Sovjetimperiet.

Det har skramlats med vapen tidigare efter andra världskriget, men det har trots allt funnits spärrar som hindrat totalt kaos. Ledarna för de stora nationerna har hela tiden hållit sin militär i stramt koppel. Men med en president utan impulskontroll som sitter i Vita hustet idag är det dock annorlunda. På något sätt behöver han avleda uppmärksamheten från det han lovat inför presidentvalet och vad han kan åstadkomma. Kan han inte leverera så lär han inte sitta mer än max ett år till. Då kan en ”Wag the dog” situation komma väl till pass. För första gången på mycket länge känner jag en oro för vart världen är på väg.

3 kommentarer

Elbilar

Av , , 16 kommentarer 14

Man undrar vad som rör sig i huvudet på de som nu föreslår Malus-Bonus programmet. Ja, jag vet att påhittigheten för att öka beskattningen av svenska folket aldrig verkar sina, men.

Att en elbil skulle vara bättre för miljön och bidra till minskade koldioxidutsläpp är intellektuellt på samma nivå som etanolbilsatsningen. Det vill säga rent humbug. När en elbil produceras sker ett uttag av ändliga resurser och produktionen bidrar till ett koldioxidutsläpp som är högre än för en traditionell bensindriven bil som gått ett par år. För att ”återbetala” den miljöskada som nyproduktion av en elbil gett upphov till krävs mycket lång användningstid. Sedan har vi i skrotningsscenariot en bil som innehåller många och mycket miljöfarliga komponenter som skall omhändertas.

Men varför vara mot nytänkande, så låt oss anta att hela Sveriges bilflotta byts uit mot rena elbilar. Det vill säga alla fordon, personbilar, lastbilar, traktorer och arbetsfordon. För det är väl det som åsyftas med satsningen som nu görs på elbilar (för ingen miljöpartist eller socialdemokrat skulle tillstå att det bara är ett nytt innovativt sätt att öka skatteintäkterna) syftar till.

En elbil har en fungerande aktionsradie på 20 till 30 mil. Därefter måste den ”tankas” men ny el. En uppladdning tar 10 till 12 timmar. Det finns förvisso en snabbvariant som klarar det hela på fyra timmar. Det innebär at en bosatt i Umansjö som skall till BB i Lycksele måste vara väl förbered inför förlossningen eftersom bilens batteri inte kommer att räcka för hela sträckan. Dessutom klarar inte elmotorerna av att dra släpvagnar så det går inte att ha med en ”reservtank”. I städerna, även Stockholm,  där elbilar skulle eventuellt kunna göra någon nytta, uppstår snabbt ett problem. Om alla Stockholmare byter till elbil, hur fixas då ladd stationer? En elsladd ut från lägenheten är inte tillräckligt. Den som en gång försökt parkera en bil i detta kaos som är Stockholm förstår vad jag pratar om.

Nästa del i problematiken är att om alla byter till elfordon så räcker inte vår elproduktion till. Är det i så fall meningen även från Miljöpartiet att vi skall börja bygga nya kärnkraftverk eller skall hela Norrland gödslas med nya och stora vindkraftsparker?

Likasom etanolbilssatsningen var så är detta förslag till ”bonus” för elbilar inget annat än ett förtäckt industristöd. Det vore på sin plats att journalister granskar vilka lobbygrupper som påverkat och haft inflytande i detta förslag, samt vilka kopplingar, även ekonomiskt som finns till de som ivrar för förslaget.

En riktig miljöbilssatsning vore om alla som fortsätter att underhålla och köra sina gamla fordon, i stället för att bestraffas, premieras, För varje år efter att fordonet är tio år skall utgå en miljöbilspremie som ökar med fordonets livslängd. För det är så att en ny bil aldrig kan kompensera för den miljöpåverkan som produktionen innebär. Sedan kan alltid argumenteras för att det ”återvinns” gamla bilar. Och att detta på något sätt skulle minska behovet av insatser från ändliga råvaror. Om det vore sant skulle vi inte ha gruvdrift här på vår planet. Det är hög tid att börja i rätt ände.

Titta på miljö- och klimatbelastningen ur ett livscykelperspektiv för fordonen. Då kan även 15 år gamla bilar plötsligt bli miljöbilar. Eller tala i klartext. Politikerna måst få fram mer skattepengar till nya dumma påhitt.

 

16 kommentarer

Kulturen och svartarbete

Av , , Bli först att kommentera 12

Utan de papperslösa som arbetar svart inom restauranger, budfirmor, flyttfirmor, städning, byggfirmor mm så stannar Sverige påstår Aftonbladets kultursidor i en artikel den 10 april. Utan de papperslös skulle medelklassen, dit artikelförfattaren torde räknas, inte kunna bygga om sina badrum utan att ta dyra lån. Kontentan av innehållet i artikeln är att utan de papperslösa som arbetar svart skulle Sverige sluta fungera.

Jag vet inte om man skall skratta eller gråta. Aftonbladet är uppenbarligen, åtminstone när det gäller kultursidorna, inte ett språkrör för socialdemokratin. Vi har en stor arbetslöshet bland ungdomar i Sverige. Att hävda att Sverige skulle upphöra att fungera om de slavliknande villkor som många papperslösa arbetar under är ett villkor för att Sverige fungerar är ett väldigt apart synsätt. De papperslösa saknar all den trygghet i form av försäkringar, anställningstrygghet mm som utmärker en anställning. De papperslösas arbete gör att många mindre seriösa firmor kan runda allt vad säkerhets, miljö och skattelagstiftning heter. Den svarta sektor som byggs upp av dessa företag slår ut seriösa företag och är endast till gagn för den organiserade brottsligheten.

Men det verkar inte vara något som bekymrar. För uppenbarligen har det samhällsskikt som artikelförfattaren rör sig i vant sig vid att ha en egna husslavar som för en billig penning är beredd att göra arbeten som i ett vitt format skulle bli alltför dyrt. Förmodligen är detta också ett storstadsproblem. Jag tvivlar att landsbygdens företag håller sig med papperslösa som anställda. Men det är klart skall man ha pengar över för fester, nöjen och galor så krävs att man genar så mycket det går i kurvorna. Då är svart arbetskraft ett verksamt medel. Undrar om det är så att kultursidorna i Aftonbladet är en av förespråkarna till fullständig avveckling av ROT-avdrag. Förmodligen, för det innebär att även vanliga människor som anlitar seriösa och hederliga företag också kan renovera sina badrum

Bli först att kommentera

Jag är mycket stolt över mitt land

Av , , Bli först att kommentera 6

När den blinda och orättfärdiga terrorn slår till och sprider död och skador bland oskyddade människor, så prövas vårt samhälle. Det som skedde  Stockholm i fredags är inte enbart ett angrepp på Stockholm, det är ett angrepp på hela landet. Och vårt svenska samhälle stod upp mot detta angrepp med medmänsklighet, solidaritet och ett effektivt myndighetsarbete.

Det finns bilder som för alltid etsats sig fast i mitt sinne från attentatet. Poliser som springer mot faran, utan att egentligen veta vad som kommer att möta dem, samtidigt som de skickar människor åt motsatt håll. En tungt beväpnad polis som hjälper en äldre dam med krycka över gatan. En polisbil som är fullständigt övertäckt med blommor från tacksamma medborgare. Sjukvårdspersonal som utan tanke på egen säkerhet kastar sig in rakt i förödelsen för att rädda liv. Butiksägare och andra som hjälper till så gott de kan i den förvirrade situation som råder efter attentatet. Föraren av värdetransportbilen som försökte hindra lastbilens framfart och hela tiden signalerade för att varna. Han räddade säkert livet på åtskilliga

Jag är stolt över våra ledare för de olika riksdagspartierna. De sluter upp som en man bakom landets Statsminister. Ingen försöker ens vinna politiska poäng på det inträffade. Stefan Löven är landets ledare. Med tydlighet och lugn visar han detta. Det är samma känsla som när Torbjörn Fälldin under ubåtskrisen beordrade Sveriges ÖB, ”håll gränsen”. Inget politiskt käbbel. Vi är ett, en nation bakom vår statsminister.

Den manifestation som hölls på Sergels Torg med tiotusentals deltagare och de manifestationer som hölls på övriga platser i landet, där alla, oberoende av hudfärg, politisk eller religiös tillhörighet sluter upp bakom vårt land, de värderingar som är vårt land, vår demokrati och våra myndigheter är ett uttryck för den styrka som vi har tillsammans. Jag är stolt över mitt land. Jag är glad att få vara en del av detta land. Ett land som när det uppstår en allvarlig kris, visar sig kunna stå enat och vara beredd att försvara vår demokrati.

När denna händelse så småningom bleknar i historiens sken hoppas jag att vi aldrig mer behöver se stenkastning mot blåljuspersonal. Utan dem har vi inget och vi är skyldiga dem mycket.

Bli först att kommentera

Det nya halvkilot

Av , , 2 kommentarer 13

Det finns en hel del väl etablerade måttenheter som vi vant oss vid. Att en liter mjölk innehåller en liter, att ett halvt kilo smör är ett halvt kilo, att två kilo socker eller mjöl också är två kilo, att ett halvt kilo kaffe också är ett halvt kilo. Uppräkningen kan göras rätt lång. För det är etablerade begrepp precis som en matsked eller en tesked i recept.

När jag som kokkaffedrickande konsument så skall köpa mina halvkilos kaffepaket har nu förpackningen ändrat utseende. Ny design, kan tänkas men, paketet såg mindre ut än tidigare. Inte konstigt eftersom det nya halvkilot var 450 gram. Så Gevalia, som är aktuellt märke, vågar tydligen inte öppet höja priset på sina produkter utan minskar innehållet.

Så det nya halvkilot är nu 450 gram. Undrar när den nya litern blir 9 dl. och skall man följa i Gevalias spå blir det nya kilot 9 hekto. Man kan fråga sig varför vi konsumenter hela tiden skall behöva finna oss i att priset bibehålls men kvantiteten minskar. Är det månde för att producenterna inte vågar motivera en prishöjning utan i stället minskar kvantiteten?

Bäst att passa på och tanka bilen medan det fortfarande registreras en liter i pumparna och det faktiskt levereras en liter bensin. Vem vet, kanske Sveriges mest landsbygdsfientliga parti, Miljöpartiet, kommer på en ny skatt riktat mot landsbygden. En deciliter per liter drivmedel.

2 kommentarer

Palmolja

Av , , Bli först att kommentera 9

SVT:s Anders Lundin gjorde ett reportage från en palmoljeodling i ett naturprogram. Efter att sedvanligt kritiserat palmoljeplantagen som etabelrats på bekostnad av nedhuggen regnskog, svepte teamet iväg till Sverige och likställde Svenskt skogsbruk med dessa palmoljeplantager. Logiken var svår att hitta, men det spelar ingen roll när rådgivningen till programinnehållet bistods av en Statstjänsteman, (anställd på en av landets länsstyrelser) tillika aktiv motståndare till allt vad skogsbruk heter.

Förmodligen satte sig TV teamet ned med en kopp kaffe efter förrättat värv, tog en kaka från en av alla dessa kakburkar som finns på alla arbetsplatser i Sverige och var mycket nöjda med sig själva. Här hade man lyckats med att både kritisera palmoljeindustrin och svenska skogsägare i ett och samma program. Men, de läste förmodligen inte på innehållsförteckningen på kakburken. Om de gjort det skulle de sett att kakorna innehåller palmolja. För i vårt skenheliga land, som är snara att kritisera allt och alla så understödjer vi aktiv palmoljeindustrin.

Sverige importerar runt 125000 ton palmolja årligen (2015). Av det går ungefär hälften till biodrivmedel. Ni vet den nya given från vår miljöinriktade regering för att minska koldioxidutsläpp. Där har palmoljan sin givna plats. Inte svensk råvara från våra åkrar eller vår skog. För i sedvanlig ordning är det bättre att låta någon annan bära konsekvenserna av vår konsumtion, vare sig det gäller livsmedel, farmaceutiska produkter eller petroleumbaserade insatsvaror.

Så tillbaks till våra kakburkar. I Sverige används ungefär 6 kilo palmolja per person och år i våra livsmedelsprodukter. Mot det skall ställas vårt förhatliga jordbruk där våra fisande kor bidrar till mjölk som i sin tur genererar bland annat smör. Svensk konsumtion av smör ligger på cirka 3 kilo per år. Det innebär att palmolja är ett vanligare livsmedel än inhemskt producerat smör. Men det är klart, vi slipper se palmoljeplantagerna, och vi slipper alla dessa kor som per definition är värre för miljön än oljeplantagerna.

Gör ett försök att hitta skorpor, färdigproducerade kakor eller andra livsmedel som inte innehåller palmolja. Man får leta rätt länge.

Bli först att kommentera

Olovlig bosättning

Av , , 2 kommentarer 23

Det har visat sig att det är svårt för en markägare att med lagens hjälp avhysa individer eller grupper av individer som olovligen flyttar in i någon annans hus, bygger kåkstäder på annans mark eller på annat sätt mer eller mindre permanent tar annans mark eller egendom i besittning.

Efter ett antal mycket avslöjande reportage så har nu även regeringen vaknat till liv och inser att dagens regelverk är ohållbart. En ny lagstiftning är på gång där ”äganderätten skall stärkas”. I fortsättningen skall inte en hus- eller markägare behöva fastställa identiteten på den som olovligen förfogar över annans egendom. Men däremot skall Kronofogdemyndigheten göra en ”proportionalitetsprövning” där hus- eller markägarens legitima intresse till sin egendom skall ställas mot ockupantens behov. Detta skall ske i alla fall och om det finns barn på bosättningen skall ockupanternas intresse anses väga tyngre än ägarintresset. Barn i dessa sammanhang skall alltså inte vara föremål för socialförvaltningen utan en angelägenhet för hus- eller markägaren.

Det här med proportionalitetsprövning är som att öppna Pandoras ask. Fullständigt ogenomtänkt och ytterligare ett bevis på att ingen svensk regering vågar ta steget fullt ut när det gäller försvar av äganderätten. Vad blir konsekvensen av ett sådant inslag som proportionalitetsprövning vid intrång? Exempel. Ett av dagens omhuldade så kallade ”ekoturistföretag” beslutar att bygga en camp på någons mark.  ”Ekoturistföretagets” intresse att tjäna pengar på markägarens bekostnad väger tyngre än markägarens intresse att själv få disponera sin egendom. Att införa denna vinkling kommer att leda till nytt synsätt på all form av intrång i våra domstolar.

Sedan har vi den andra sidan av myntet. När en olovlig bosättning upphört och ockupanterna flyttat så finns en plats som är i starkt behov av sanering. Den som då är ansvarig är markägaren. Markägarens ansvar för det som sker på dennes mark är obegränsat och klart uttryckt i Miljöbalken.

Vi har i Umeå haft och har ett antal kåkstäder som mer eller mindre olovligt har vuxit fram och där tiggare huserat. Såväl kommunen som kyrkan har som markägare tvingats till sanering av områdena. Det är inte så att de här grupperingarna som anser sig kunna ta för sig av andras egendom omfattas av ”håll Sverige rent”. Kostnaden för sanering av använt område offentliggörs aldrig.  Och med den tilltänkta lagstiftningen så blir det markägarens ansvar. Inte kommunens eller statens. Och saneringskostnaden kan bli omfattande beroende på antal bosättare och hur länge de levt på området.

Frågan är om det finns någon bortre gräns för hur länge en hus- eller markägare skall behöva finna sig i en olovlig ockupation. Förmodligen inte. Det blir som en Lorry-sketch. Tänkte inte på det.

 

2 kommentarer