Ansvarsmässigt teflonbehandlade politiker

Så har det inträffat igen. En praktskandal, som till skillnad från tidigare ”händelser” äventyrar rikets säkerhet, och inte bara det utan även otaliga privatpersoners. DN som grävt i skandalen runt Transportstyrelsen har kommit med smått sensationella uppgifter, Inrikesministern som är ansvarig för polisverksamheten har vetat om säkerhetsluckorna i ett och ett halvt år. Infrastrukturministerns departement ungefär lika länge. Och vad har de gjort för att skydda riket, ingenting. Försvaret, polisen och personer med skyddad identitet får leva i ovisshet om det på sikt kommer att drabba riket eller dem. Kostnaden för att städa upp efter dataläckorna kommer att bli enorma. För i och med att outsourcingen av datahanteringen inom Transportstyrelsen har även överlämnats nycklarna till datasystemen som till och med kan radera spåren efter kopiering eller ingrepp i systemen. Kanske måste nya IT mässiga infrastrukturer byggas upp.

Nu börjar dels försvaret av dessa ”viktiga” ministrar och dels försöken att hitta förklaringsvariabler som lyfter ansvaret från statsminister och ministernivå till i bästa fall tjänstemannanivå ( eftersom avskedandet av generaldirektören inte hade avsedd effekt) eller något annat, exempelvis ”nyliberal politik” som en socialdemokratisk bloggare framför.

Ingenstans, ingenstans väcks frågan om vilket ansvar har landets statsminister och de ministrar som han utser haft.  Det är faktiskt så att Stefan Löven är ytterst ansvarig att detta kunnat ske. Jamen det är osäker om han haft någon Information, invänder nickedockorna. Löven har själv sett till att han kan leva i en skyddande bubbla i och med att han överfört ansvaret för krishantering som skapats efter tsunamin från sig själv, den enda som har makt att styra alla departement och ministrar till inrikesministern. Det är ointressant om han haft information eller inte, det handlar om ansvar och för att leva upp till detta ansvar krävs att han ser till att han har tillräckligt med information för att säkerställa detta. De ministrar som nu är inblandade, Inrikes- och Infrastrukturministrarna har definitivt inte tagit sitt ansvar. Sedan spelar det ingen roll om ”de fått information” eller inte. De har inte styrt sina departement så att de kunnat trygga nationens säkerhet.

Men det går väl så när meriten för att bli minister vilar på tre saker, låg ålder, det vill säga oerfarna och lätt styrbara, Helst ingen arbetslivserfarenhet eller någon utbildning och sist men inte minst vara en del av del politiska adel, söner eller döttrar till kompisar inom partiet.

Den här gången har det gått för långt. Avsätt såväl infrastrukturminister som inrikesministern. Dvs avskeda dem. De har flagrant brustit i sitt ansvar och det innebär att de inte kan komma i fråga för landshövdinge eller generaldirektörsposter eller för den delen som ansvariga för någon utredning. Synd att vi i Sverige inte har det institut som finns i USA, det vill säga riksrätt. Men Stefan Löven måste ställas till svars inför riksdagen för hur han som ytterst ansvarig brustit i att säkerställa rikets säkerhet. Sedan bör även Riksdagen tvinga fram en kostnadsberäkning för återställandet av säkerhetsnivån före IBM affären. För de som nu idag lever med skyddad identitet, kvinnor, poliser och andra måste få nya identiteter och nya liv i säkerhet.

Inget av detta kommer dock att ske, för vårt lands politiker är ansvarsmässigt teflonbehandlade. En utredning kommer att tillsättas och dess sammansättning av ledamöter kommer att komma fram till att ministrarna inte haft något ansvar för skandalen. Det i sin tur kommer att spä på det politikerförakts som redan idag finns. För att säga det är mitt ansvar, det är mitt fel att det gått så långt det är ett avsnitt i politikerskolan som på ett tidigt stadium utgått ur utbildningen.

4 kommentarer

  1. Johan

    Så bra skrivet!
    Ska bli intressant att följa utvecklingen av detta och konsekvensena efteråt.
    Detta är inte något som går att se mellan fingrarna på !
    Ansvaret ligger som du säger på Statsminister ytterst och de ansvariga ministrarna.

  2. Lars Flemström

    En bloggande s-medlem (Är man därmed en ”socialdemokratisk bloggare”?) har lagt skulden på ”nyliberal politik”, Jag har svarat att det bästa för rikets säkerhet vore att bara kommunister, som har fått säkerhetsutbildning i Nordkorea haft tillgång till sekretessbelagda uppgifter, vilket bloggaren helt riktigt har uppfattats som ironi. Jag skrev också att en socialdemokrat hade lagt skulden på alliansregeringen, vilket bloggaren tydligen också uppfattade som ironi.

    Men det var allvarligt menat från min sida, dels därför att vi socialdemokrater brukar göra så, nästan vad saken än gäller, och dels därför att det hade varit befogat i detta fall. Ja, de borgerliga partierna brukar lika reflexmässigt lägga skulden på S. Det hör nästan till spelets regler i Sverige att skylla ifrån sig på den politiska motståndaren. Men jag skrev också att ju längre tid som gått sedan senaste val, desto svårare blir det för sittande regering att skylla på föregående regering.

    Den nuvarande regeringen har haft gått om tid att åtminstone påbörja arbetet med att städa upp efter alliansregeringarnas dumheter inom det trafikpolitiska området. Men har inte gjort ett dyft, trots de stora orden i valrörelsen. Den nuvarande inrikesministern, Anders Ygeman, var ju trafikpolitisk talesperson i opposition i trafikfrågor, och gav ett mycket lovande intryck att saker skulle ske, så fort regeringsskiftet var klart.

    Men ansvaret för trafikfrågorna lämnades över till den oerfarna Anna Johansson, medan den i polisfrågor lika oerfarne Ygeman fick ansvaret för polisen. Men han bara pratar och pratar….Kan han ö.h.t. något annat än prata? Vad skandalerna med Transportstyrelsen egentligen visar är grov inkompetens från ministernivå (inte bara inom nuvarande regeringar) och neråt. Det är här som den ”socialdemokratiska” bloggaren kommer in i bilden, och FRITAR de borgerliga ministrarna (och naturligtvis även S-ministrarna) från allt ansvar, genom att skylla på ”den nyliberala politiken”.

    Gjorde alliansregeringen verkligen rätt, när man beslöt att slå ihop så väsensskilda verksamheter som bilregistret, och järnvägsinspektionen till en myndighet? Boraset i Ludvika, som jag har använt som exempel på bristande säkerhets-tillsyn, visar att verksledningen har svävat i total ovisshet om vilka uppgifter den sammanslagna myndigheten egentligen har. Trots att generaldirektörerna och regeringarna haft åtta år på sig att komma underfund med detta.

    Trafikverket är ett lika allvarligt exempel på grov kompetensbrist på verksnivå. Även inom en verksamhet, som är uppdelad på flera ”utförare”, måste det finnas en samordnande funktion, som styr nödvändiga gemensamma verksamheterna, på en nivå som är överordnad de olika utförarna. Men vilka de nödvändiga gemensamma verksamheterna är, och måste finnas, har Trafikverket inte en susning om. Och därför finns inte de verksamheterna.

    Skulden för att det blev fel från början måste läggas på alliansregeringen. Skulden för att fortfarande ingenting har hänt måste läggas på den nuvarande regeringen. Men i stället för en diskussion om dessa allvarliga brister på den statliga och politiska nivån, matas vi om sagor om att privatanställda lokförare inte kan köra tåg och att privatanställda IT-tekniker inte kan säkerhetskontrolleras och åläggas tystnadsplikt.

    • Lennart Lindberg (inläggsförfattare)

      Det var ord och inga visor. Det spelar ingen roll vilken politisk kulör som en styrande politikergrupp har, de har ett gemensamt, det verkar vara totalt ansvarsbefriade, totalt oförmögna att ens förstå vilka koncekvenser ett beslut eller ickebeslut för den delen får och mästare på att glid åt sidan när det bränner till

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>