Skoglig tillväxt=Fake news

Av , , 1 kommentar 12

Så har dörren ytterligare en gång gläntats till den värld som är helt isolerad från verkligheten. Att skogen växer, att det finns områden med begränsad användning för skogsbruk, läs; reservat, biotopskydd, nationalparker, skogsägares egna avsättningar etc., är bara en myt. Det visar en bok utgiven av Naturskyddsföreningen enligt ett debattinlägg i VK. Således sysslar organisationer som Riksskogstaxeringen, olika forskare inom bland annat SLU och Skogsstyrelsen enbart med fake news, när de påstår att vi aldrig i volym räknat haft så mycket skog som idag. Således ses också historien som fake news, där sönderhuggna skogar, Baggböleri, ren skogsskövling för att hålla igång bostäder och järnbruk eller att Skogssällskapet bildades för att återbeskoga ett skövlat Halland och förhindra spridning av hedmarker med ljung rena falsarier. Detta trots att det bara handlar om situationen för ca hundra år sedan.

Ett kalhygge är inte vackert, det är jag den första att tillstå. Naturskyddsföreningen har lagt ned, förmodligen, miljontals kronor för att beskriva denna fas i skoglig utveckling som det eviga slutresultatet i sina informationskampanjer. Ingen journalist har ens kommit på tanken att begära in information om var är bilderna tagna och när. Det skulle förstöra bilden av svenskt skogsbruk och för den delen enskilda skogsägare som bovar. Ett mantra som upprepas hela tiden är att modernt skogsbruk skapar ensartade skogsplantager utan tillstymmelse till biologiskt liv.

Ett hygge är det närmaste vi kan komma det som är en, eller mer korrekt varit en, naturlig process nämligen skogsbränder. När ett hygge är planterat och förberett för en ny generation skog är det första som etablerar sig brandbären, eller hallon på rikssvenska. Hallonen kräver öppna ytor för att växa och trivs ypperligt på ett hygge. Så väl att sensommardagar så luktar det hallon över nejden. Samtidigt etablerar sig lövet, björk, rönn, asp, al och om man har riktigt tur nordens mahogny, sälgen. Hygget formligen exploderar av liv. Såväl flora som fauna vill ta del av det nya livsutrymme som skapats. Efter ett antal år är det dags att forma den skog som nästa generation skall kunna nyttiggöra sig. Och om framtiden vet vi inget, vi vet inte vilka behov som finns, vi vet inte hur situationen är om hundra år. Därför är det bästa att röja så att blandskogar skapas. För det är röjningen som skapar skogen, inte planteringen i sig. Med blandskog med mycket inslag av löv minskar också risken för betesskador. Vi har i princip inga betesskador, däremot fejningsskador när älgen förbereder sig för att imponera på stiliga älgmadamer.

Att skogen varit en av de huvudingredienser för att skapa det välstånd som vi nu åtnjuter är också fake news. Likväl som att vi även idag är helt beroende av vår skogsbruk för att upprätthålla välståndet. Att skogen skulle vara en viktig ingrediens i att minska vårt beroende av oljebaserade produkter är också fake news. Det finns många Facebook grupper som bevisat felaktigheten i dessa påståenden. Dessutom är det väldigt viktigt att ingen rör ”vår skog”, en skog som aldrig besöks men som skall finnas där, om och när man till äventyrs skulle våga sig ut ur staden och ut ur bilen.

Egentligen har jag bara en önskan och det är att våra organisationer, dvs LRF och Skogsägarna organiserar ett avverkningsstopp under ett år. Ett år utan tillförsel av råvaror från det privata skogsbruket skulle ruska om samhället rejält. Även om vi privata skogsägare har små brukningsenheter så är det där som skogen finns, inte på bolagsmarker som huggits hårt i en önskan att hålla ned virkespriset. Undrar om massarbetslöshet, minskade exportintäkter och konkurser också är fake news. Det kan säkert bevisas av en ny Facebook grupp.

 

1 kommentar

170 gripna

Av , , Bli först att kommentera 6

I ett derby mellan AIK och Djurgården i helgen på Friends Arena !!!  greps 170 personer för våldsamt upplopp. Det här är inte första och torde inte vara sista gången som slöddret tar för sig och lever med våld som livslust. Samtidigt är det minst sagt förunderligt att poliskåren, som redan är hårt anstränga, ska behöva lägga tid på någonting så fånigt som ett fotbollsarrangemang. 170 gripna, det innebär att det är frågan om en rätt rejäl polisinsats. En polisinsats som begränsat övrigt polisarbete inom Stockholms stad, och förmodligen andra polisdistrikt, under helgen.

Jag undrar hur mycket denna enstaka polisinsats kostar. Polisen brottas hela tiden med bristande resurser, såväl ekonomiskt som personellt. Det problemet finns inte i fotbollens värld. Där betalas glatt miljon och miljardbelopp för fotbollsspelare. Olika TV-bolag bidrar till penningcirkusen genom att köpa ensamrätt till olika evenemang. Fotbollen är inte en fattig och resurssvag verksamhet. Fotbollen kan uppenbarligen inte hålla rent framför sin egen dörr. Fotbollen anser uppenbarligen att detta är en samfällig uppgift. Det är det inte. En fotbollsmatch är inte något som är av väsentlig betydelse för samhället. Det är däremot att poliser finns tillgängliga över hela landet, hela tiden, vilket begränsas av sådana här arrangemang.

Stäng arenorna för publik och öppna dem först när fotbollsklubbarna, med egenavlönade vakter, kan garantera ordning och säkerhet. Eller låt klubbarna själva betala de polisinsatser som krävs för att genomföra en fotbollsmatch. Det har de råd med. Kanske blir priset på en enskild fotbollsspelare något lägre. Men det i sin tur drabbar inga fattiga. De som däremot drabbas är de som utsatts för brott och inte fått hjälp därför att det inte finns tillgängliga poliser. De är upptagna med att hålla ordning på ett fotbollsderby eller komplediga för den extra polisinsats som krävts för att hålla ordning på en fotbollsmatch.

Bli först att kommentera

Knivhugg i ryggen

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag borde egentligen inte bry mig, eftersom jag inte är en del av eller sympatiserar med moderaterna, men någonstans blir man trots allt inte bara en aning, utan rätt konfunderad, över hur den politiska världen fungerar. Anna Kindberg-Batha har de senaste veckorna, för att inte säga månaderna åkt skinnjigg i media. Alla världens olyckor som drabbat moderaterna är hennes fel. Flörten med SD, tapp i opinionen, bristande genomslag för moderat politik. Tydligen är hon den ende som beslutar i alla frågor. Partistyrelsen, som gärna solar sig i framgång, verkar aldrig varit med i några beslut. Konstigt, eller rättare en spegel av politikers osökta förmåga att aldrig öppet ta ställning för något som kan äventyra deras personliga karriär.

Visserligen är AKB Stockholmare, det var ju trots allt hon som myntade att ”Stockholmare är smartare än lantisar”, och verkade tro på detta, men när Länsförbundets ordförande går ut och säger att moderaterna aldrig tappat så mycket väljarstöd i Stockholm som nu, kan man fundera, Vad har han gjort för att bibehålla eller öka partiets attraktionskraft? Stockholm är moderaternas stamort på jorden. Förmodligen ingenting. Samma sak gäller Västerbotten som anslutit sig till avgångskraven. Vad har de gjort för sitt parti och sin partiledare?

Som sagt, jag borde inte bry mig, men när så pass många moderata företrädare är beredd att ge ett knivhugg i ryggen på sin partiledare, bara för att journalistkåren fått blodvittring och hetsar för att få fram smaskiga rubriker så blir hela denna cirkus direkt osmaklig. Stefan Löven är förmodligen en av Socialdemokraternas svagaste partiledare genom tiderna, men när det bränner till sluter partiet upp bakom sin valde ledare. Partiets förtroendevald har lärt läxan efter Håkan Juholt. Det har tagit lång tid att stabilisera partiet, men nu börjar Socialdemokraterna så sakteliga vinna terräng igen. Trots IT skandalen ökar partiet i opinionen. Min egen totalt ovetenskapliga och amatörmässiga analys är att partiet ses som en enhet som sluter upp bakom sin ledare. Val av ledare avgörs på partikongressen inte av opinionsmätningar eller sensationshungriga journalister.

Vem vågar i framtiden träda fram som ledare för moderaterna där förre partiledaren smet iväg från sitt ansvar när motgångarna kom i form av ett dåligt valresultat? Vem vill ställa sin ryggtavla till förfogande för nya knivhugg? Ökar detta förtroendet för politiker och speciellt moderata sådana. Knappast.

Bli först att kommentera

Vrakgods

Av , , Bli först att kommentera 12

Att bo vid havet är att bo i en ständigt föränderlig miljö. Från sommarens glittrande vågspel till höststormar och vinterns isande vindar. Höststormarna och även isrivningen om våren för alltid med sig nya strandfynd. Vi blir lite som Pippi Långstrumps sakletare.

En del fynd är lite besynnerligare än andra. Min svåger är yrkesfiskare och en majdag för ett antal år sedan ringde han och ville att vi skulle komma ut med vår båt norr om Gatahällan. På fyra, fem meters djup hade han hittat en snöskoter. Med hjälp av båtshakar och krökare kunde vi få rep omkring styret och med två båtar bogsera skotern till land. Gashandtaget på skotern var fastsurrat i full gas. Det visade sig att skotern var stulen någonstans i inlandet och de som tagit den ville bli av med den av någon anledning. Vad de inte räknat med var att det finns en hel del strömråk i havet och skotern hade sjunkit i ett sådant i stället för att fortsätta mot Finland.

En annan vår proppades inloppet till vår fjärd igen med timmer. Det var en däckslast asptimmer från Östeuropa som blåst överbord i en av höstens stormar. Under vintern hade timret legat infruset i isen och vid isrivningen blåste det iland. Vi bärgade tio till femton kubikmeter och det fanns timmer överallt runt stränderna. Det här med däckslaster som förliser är, eller rättare var, inget ovanligt. Det är många bodar som byggts av ilandflutna bräder.

Det vanligaste fynden handlar dock om bryggor och diverse sjömärken som driver omkring om vårarna. Tack och lov är det mindre glasflaskor och sopor nuförtiden. Under höstarnas stormar blåser tång, sjögräs och mossa ihop i drivor och bildar tillsammans med alens löv något som vi kallar sjörak. En mycket näringsrik kompost. Vi testade att lägga potatis direkt på marken och täcka den med sjörak. Tillväxten på potatisens var enorm. Den formligen exploderade.

Det mesta av det som kommer drivande med havets vågor och som kan vara skadligt för naturen eller människor och djur försöker vi rensa bort och köra till återvinningscentralen. Men sedan finns sådant som vi inte blir av med. Bryggor som har däck som fungerat som fender. Däcken går inte att bli av med . Återvinningscentralen är kallt avvisande och hänvisar till däcksfirmor som i sin tur är mycket ljumt intresserade av gamla bildäck från havet.

Så vad göra med dessa svarta olje- och gummiprodukter. Kanske bygga ett litet monument a la Lars Vilks och kalla det för konst. För konstigt är det att det skall vara så svårt att bli av med däcken. Och då är det trist att vara sakletare.

Bli först att kommentera

Kyrkan mitt i byn

Av , , Bli först att kommentera 10

Nu närmar vi oss ytterligare en gång det minst intressanta valet som hålls i Sverige. Kyrkovalet. Vi som är röstberättigade, det vill säga, alla som betalar kyrkoavgift till Svenska Kyrkan är i princip helt oengagerade i valet. Kyrkan är inte en statlig angelägenhet längre, även om svenska politiker har lite svårt att inse detta. Jag är medlem i kyrkan, men mina besök begränsas till bröllop, dop ( en idag lite udda händelse), konfirmation ( inträffar nästan aldrig) och begravningar (oftare nu med stigande ålder). Skolavslutningar för mina barnbarn hålls också i kyrkan, även om många lättstörda anser att denna tradition är fullständigt felaktig och bör förbjudas.

Med mitt minimala engagemang för kyrkan kan man fråga sig, varför skall jag betala 1 kr och 22 öre för varje hundralapp i medlemsavgift. Vi är många, faktiskt en majoritet av befolkningen som passivt stöder den Svenska kyrkan. Men om jag vore riktigt religiöst lagd skulle jag direkt byta till ett annat samfund. För den religiösa biten överskuggas av annat, mer av populistisk, politisk korrekthet.  Det har blivit lite som Hasse Alfredssons monolog där han frågar sig varför kommer ni inte när jag ringer.

Jag har den inställningen att kyrkan är en tradition, en intuition, en central punkt i den by eller samhälle där byggnaden är lokaliserad. Jag vill gärna ha kvar kyrkobyggnaden med välskötta kyrkogårdar, en plats där man kan hedra och minnas sina avlidna anförvanter och stöder därför kyrkan via min kyrkoavgift. Men det finns gränser för mitt engagemang. Vi betalar också 25 öre i begravningsavgift, så kyrkogårdarna torde finnas kvar även om kyrkan står i ruiner.

När kyrkan används som politisk plattform för olika partier, när biskopar uttalar sig rent politiskt i frågor som överhuvud taget inte har något med den kyrkliga verksamheten att göra, börjar man fundera. Varför skall ledningen av min lokala kyrka utses via politiska partier och inte inom församlingen?  Bloggaren Forss, argumenterar långrandigt och utförligt för detta och avrundar med att gå och rösta, men rösta bara på socialdemokrater eller möjligen centerpartister. Övriga riksdagspartier eller den obundna organisation som anstränger sig för att avpolitisera kyrka är uppenbarligen inte skickade att leda en religiös verksamhet. Vems kyrka är det? De politiska partiernas eller församlingsmedlemmarnas?  Varför är det så att just den Svenska kyrkans ledning måste utses via politiska val, men inte de frireligiösa samfunden, den katolska kyrkan, islamska samfund eller judiska församlingar. Där utses ledningarna av församlingarna och inom församlingen.

Ska jag rösta i kyrkovalet, knappast, ska jag vara kvar som medlem i Svenska kyrkan, troligen inte. Mitt tvivel på kyrkan och dess roll i samhället grundas på när Sveriges ärkebiskop, som en ytterst hipp figur, tillät en utställning i Sveriges domkyrka, Eco Homo, en ren förolämpning mot aktiva kristna. Men det är klart han vann inom vissa kretsar populistiska politiska poäng som en ”radikal snubbe”.

Bli först att kommentera

För ung..För gammal?

Av , , 2 kommentarer 17

Vi har en märklig syn på ålder och förmåga att fatta självständiga beslut i detta land. Vi har en märklig syn på förmågan att ta ansvar för våra gärningar och faktiskt stå för dessa .Vi har också en märklig syn på vår förmåga att inhämta och bearbeta information. På något sätt verkar den allmänna tron vara att, åtminstone inom vissa självförhärligande grupperingar, det finns ett direkt negativt linjärt samband mellan stigande ålder och förmåga till inlärning. Och att vid ungefär 40 års ålder inträder detta fenomen.

Samtidigt har vi i Sverige idag en myndighetsålder vid 18 år. Som myndig är du en självständig individ som kan fatta egna beslut, är dock tanken, ingå avtal, uppta krediter, gifta dig, teckna borgen, rösta mm, allt som hör en fri människa till. Ett undantag, gränsen för inköp av alkohol är några år bort.

Men under de senaste åren har gång på gång upprepats i olika rättsprocesser att mellan 18 och 21 års ålder är en individ inte ”riktigt myndig”. En ”ungdomsrabatt” skall alltid utgå. Ett mord som skulle ge livstids fängelse tidsbestäms, våldtäkter döms efter en lägre straffskala etc. I det åldersspannet är man visserligen myndig, men har inte riktigt begrepp om vad man gör eller gjort. Det är således så att den som mördats är lite mindre död, eller den som våldtagits är lite mindre våldtagen bara för att den som utfört det hela är mellan 18 och 21 år. Det måste väl såväl offren som offrens anhöriga förstå. Eller? De som inte förstår detta är äldre stofiler med livserfarenhet. Livserfarenhet innebär att kvinnor och män sett och upplevt de skiftningar som ett liv medför. De har upplevt framgångar och motgångar, de har lärt sig att tackla livets skiftande förutsättningar och även att inse att egna beslut påverkar ens tillvaro. Det är kanske därför som en så hätsk kampanj riktats mot äldre nämdemän i våra domstolar. De förstår sig inte på dagens verklighet, heter det.

Nu räcker det inte med betraktandet att man inte är riktigt ansvarig förrän 21 års ålder uppnåtts. Därefter inträder begreppet ”unga vuxna”. Vilket åldersspann som då avses är lite diffust.  Men i vart fall verkar det stäcka sig till ungefär 30 års ålder. Som ung vuxen kan du kräva speciella villkor. Vägen som skall vandras skall krattas ordentligt. De är speciellt utsatta på bostadsmarknaden, arbetsmarknadens villkor är alltför tuffa, för att inte tala om den högre utbildningen. Universitetens krav på att den som är behörig att söka också skall uppfylla behörighetskravet är ett utslag av felaktig syn på förmåga och ansvar. Allt måste anpassas. Eget ansvar existerar inte. Att ställa krav är en förolämpning, kanske ren diskriminering. Att man åkt på en skridsko genom skolsystemet och varit mer fokuserad på att synas på sociala media än på utbildningen blir ett problem för universiteten, inte för individen. Att en universitetsexamen är universell som skall vara gångbar i hela världen försvinner i den svenska curlingvärlden.

Mellan 30 och 40 års ålder är man således en fullgod medborgare, med eget ansvar och egen förmåga. Efter 40 års ålder inträder en snabbt tilltagande demens. Förmågan till inlärning upphör. Förmågan att anpassa sig till förändringar är inte längre möjlig. Förmågan att förstå sin omvärld begränsas radikalt. Möjligen finns ett samband att med stigande ålder ökar livserfarenheten. Det som är dagens ”sanningar” ställs mot vad som tidigare upplevts. För inget är nytt under solen och historien har en tendens att upprepa sig. Vad som är nytt är att socialporren omfattar fler och fler situationer, att grupperingar som det är ”synd om” ökar hela tiden. Och att den grupp av medborgare som förväntas ta eget ansvar, stå för sina handlingar och ta konsekvenserna av de val man gör krymper. Det märks inte minst inom politiken.

Ålderstrappan sista steg när pensionsåldern uppnåtts är ett problem. Människor har inte vett att dö med en gång vid den tidpunkten, trots att man är en uttjänt icke önskvärd individ som enbart är en belastning för samhället. Och att man dessutom har alltför mycket livserfarenhet och kan genomskåda alla de floskler som framförs som sanningar. Då hjälper det inte att en självgod sångerska med Z i sitt namn uttrycker ett önskemål om att gamla människor borde ha vett att försvinna någon gång. Trots allt är andelen pensionärer i befolkningen växande och utgör nu 20 till 25% av väljarkåren. Men det speglas inte i politiken. För att bli partiledare, minister eller riksdagsman skall du helst tillhöra gruppen ”unga vuxna”. Vara livs oerfaren och lättstyrd. Elegant kunna svänga kappan efter vinden och givetvis aldrig stå för dina gärningar. Det är alltid någon annan som är ansvarig.

Kanske dags att införa begreppet ”gamla vuxna”. Eftersom vi äldre per definition inte begriper något om vår omvärld så borde även vi få straffrabatt, speciella villkor och inte behöva ta ansvar för våra handlingar. Vi är trots allt nästintill senila när vi passerat 40 årsgränsen.

 

 

2 kommentarer