För ung..För gammal?

Vi har en märklig syn på ålder och förmåga att fatta självständiga beslut i detta land. Vi har en märklig syn på förmågan att ta ansvar för våra gärningar och faktiskt stå för dessa .Vi har också en märklig syn på vår förmåga att inhämta och bearbeta information. På något sätt verkar den allmänna tron vara att, åtminstone inom vissa självförhärligande grupperingar, det finns ett direkt negativt linjärt samband mellan stigande ålder och förmåga till inlärning. Och att vid ungefär 40 års ålder inträder detta fenomen.

Samtidigt har vi i Sverige idag en myndighetsålder vid 18 år. Som myndig är du en självständig individ som kan fatta egna beslut, är dock tanken, ingå avtal, uppta krediter, gifta dig, teckna borgen, rösta mm, allt som hör en fri människa till. Ett undantag, gränsen för inköp av alkohol är några år bort.

Men under de senaste åren har gång på gång upprepats i olika rättsprocesser att mellan 18 och 21 års ålder är en individ inte ”riktigt myndig”. En ”ungdomsrabatt” skall alltid utgå. Ett mord som skulle ge livstids fängelse tidsbestäms, våldtäkter döms efter en lägre straffskala etc. I det åldersspannet är man visserligen myndig, men har inte riktigt begrepp om vad man gör eller gjort. Det är således så att den som mördats är lite mindre död, eller den som våldtagits är lite mindre våldtagen bara för att den som utfört det hela är mellan 18 och 21 år. Det måste väl såväl offren som offrens anhöriga förstå. Eller? De som inte förstår detta är äldre stofiler med livserfarenhet. Livserfarenhet innebär att kvinnor och män sett och upplevt de skiftningar som ett liv medför. De har upplevt framgångar och motgångar, de har lärt sig att tackla livets skiftande förutsättningar och även att inse att egna beslut påverkar ens tillvaro. Det är kanske därför som en så hätsk kampanj riktats mot äldre nämdemän i våra domstolar. De förstår sig inte på dagens verklighet, heter det.

Nu räcker det inte med betraktandet att man inte är riktigt ansvarig förrän 21 års ålder uppnåtts. Därefter inträder begreppet ”unga vuxna”. Vilket åldersspann som då avses är lite diffust.  Men i vart fall verkar det stäcka sig till ungefär 30 års ålder. Som ung vuxen kan du kräva speciella villkor. Vägen som skall vandras skall krattas ordentligt. De är speciellt utsatta på bostadsmarknaden, arbetsmarknadens villkor är alltför tuffa, för att inte tala om den högre utbildningen. Universitetens krav på att den som är behörig att söka också skall uppfylla behörighetskravet är ett utslag av felaktig syn på förmåga och ansvar. Allt måste anpassas. Eget ansvar existerar inte. Att ställa krav är en förolämpning, kanske ren diskriminering. Att man åkt på en skridsko genom skolsystemet och varit mer fokuserad på att synas på sociala media än på utbildningen blir ett problem för universiteten, inte för individen. Att en universitetsexamen är universell som skall vara gångbar i hela världen försvinner i den svenska curlingvärlden.

Mellan 30 och 40 års ålder är man således en fullgod medborgare, med eget ansvar och egen förmåga. Efter 40 års ålder inträder en snabbt tilltagande demens. Förmågan till inlärning upphör. Förmågan att anpassa sig till förändringar är inte längre möjlig. Förmågan att förstå sin omvärld begränsas radikalt. Möjligen finns ett samband att med stigande ålder ökar livserfarenheten. Det som är dagens ”sanningar” ställs mot vad som tidigare upplevts. För inget är nytt under solen och historien har en tendens att upprepa sig. Vad som är nytt är att socialporren omfattar fler och fler situationer, att grupperingar som det är ”synd om” ökar hela tiden. Och att den grupp av medborgare som förväntas ta eget ansvar, stå för sina handlingar och ta konsekvenserna av de val man gör krymper. Det märks inte minst inom politiken.

Ålderstrappan sista steg när pensionsåldern uppnåtts är ett problem. Människor har inte vett att dö med en gång vid den tidpunkten, trots att man är en uttjänt icke önskvärd individ som enbart är en belastning för samhället. Och att man dessutom har alltför mycket livserfarenhet och kan genomskåda alla de floskler som framförs som sanningar. Då hjälper det inte att en självgod sångerska med Z i sitt namn uttrycker ett önskemål om att gamla människor borde ha vett att försvinna någon gång. Trots allt är andelen pensionärer i befolkningen växande och utgör nu 20 till 25% av väljarkåren. Men det speglas inte i politiken. För att bli partiledare, minister eller riksdagsman skall du helst tillhöra gruppen ”unga vuxna”. Vara livs oerfaren och lättstyrd. Elegant kunna svänga kappan efter vinden och givetvis aldrig stå för dina gärningar. Det är alltid någon annan som är ansvarig.

Kanske dags att införa begreppet ”gamla vuxna”. Eftersom vi äldre per definition inte begriper något om vår omvärld så borde även vi få straffrabatt, speciella villkor och inte behöva ta ansvar för våra handlingar. Vi är trots allt nästintill senila när vi passerat 40 årsgränsen.

 

 

2 kommentarer

  1. Gerd

    Lennart Lindberg, du är nog den klokaste bloggaren jag läst något av. Varenda stavelse ger en aha upplevelse -jag tycker likadant! Jag har länge undrat över varför man ska ha straffrabatt när man är under 21 år. Detta gäller särskilt fasansfulla sexualbrott och självklart mord. Dessa fega äckel som inte agerar ensam utan i flock är det särskilt beklämande att de får minskade straff med hänvisning till att de är under 21 år.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>