Kyrkan mitt i byn

Nu närmar vi oss ytterligare en gång det minst intressanta valet som hålls i Sverige. Kyrkovalet. Vi som är röstberättigade, det vill säga, alla som betalar kyrkoavgift till Svenska Kyrkan är i princip helt oengagerade i valet. Kyrkan är inte en statlig angelägenhet längre, även om svenska politiker har lite svårt att inse detta. Jag är medlem i kyrkan, men mina besök begränsas till bröllop, dop ( en idag lite udda händelse), konfirmation ( inträffar nästan aldrig) och begravningar (oftare nu med stigande ålder). Skolavslutningar för mina barnbarn hålls också i kyrkan, även om många lättstörda anser att denna tradition är fullständigt felaktig och bör förbjudas.

Med mitt minimala engagemang för kyrkan kan man fråga sig, varför skall jag betala 1 kr och 22 öre för varje hundralapp i medlemsavgift. Vi är många, faktiskt en majoritet av befolkningen som passivt stöder den Svenska kyrkan. Men om jag vore riktigt religiöst lagd skulle jag direkt byta till ett annat samfund. För den religiösa biten överskuggas av annat, mer av populistisk, politisk korrekthet.  Det har blivit lite som Hasse Alfredssons monolog där han frågar sig varför kommer ni inte när jag ringer.

Jag har den inställningen att kyrkan är en tradition, en intuition, en central punkt i den by eller samhälle där byggnaden är lokaliserad. Jag vill gärna ha kvar kyrkobyggnaden med välskötta kyrkogårdar, en plats där man kan hedra och minnas sina avlidna anförvanter och stöder därför kyrkan via min kyrkoavgift. Men det finns gränser för mitt engagemang. Vi betalar också 25 öre i begravningsavgift, så kyrkogårdarna torde finnas kvar även om kyrkan står i ruiner.

När kyrkan används som politisk plattform för olika partier, när biskopar uttalar sig rent politiskt i frågor som överhuvud taget inte har något med den kyrkliga verksamheten att göra, börjar man fundera. Varför skall ledningen av min lokala kyrka utses via politiska partier och inte inom församlingen?  Bloggaren Forss, argumenterar långrandigt och utförligt för detta och avrundar med att gå och rösta, men rösta bara på socialdemokrater eller möjligen centerpartister. Övriga riksdagspartier eller den obundna organisation som anstränger sig för att avpolitisera kyrka är uppenbarligen inte skickade att leda en religiös verksamhet. Vems kyrka är det? De politiska partiernas eller församlingsmedlemmarnas?  Varför är det så att just den Svenska kyrkans ledning måste utses via politiska val, men inte de frireligiösa samfunden, den katolska kyrkan, islamska samfund eller judiska församlingar. Där utses ledningarna av församlingarna och inom församlingen.

Ska jag rösta i kyrkovalet, knappast, ska jag vara kvar som medlem i Svenska kyrkan, troligen inte. Mitt tvivel på kyrkan och dess roll i samhället grundas på när Sveriges ärkebiskop, som en ytterst hipp figur, tillät en utställning i Sveriges domkyrka, Eco Homo, en ren förolämpning mot aktiva kristna. Men det är klart han vann inom vissa kretsar populistiska politiska poäng som en ”radikal snubbe”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>