Knivhugg i ryggen

Jag borde egentligen inte bry mig, eftersom jag inte är en del av eller sympatiserar med moderaterna, men någonstans blir man trots allt inte bara en aning, utan rätt konfunderad, över hur den politiska världen fungerar. Anna Kindberg-Batha har de senaste veckorna, för att inte säga månaderna åkt skinnjigg i media. Alla världens olyckor som drabbat moderaterna är hennes fel. Flörten med SD, tapp i opinionen, bristande genomslag för moderat politik. Tydligen är hon den ende som beslutar i alla frågor. Partistyrelsen, som gärna solar sig i framgång, verkar aldrig varit med i några beslut. Konstigt, eller rättare en spegel av politikers osökta förmåga att aldrig öppet ta ställning för något som kan äventyra deras personliga karriär.

Visserligen är AKB Stockholmare, det var ju trots allt hon som myntade att ”Stockholmare är smartare än lantisar”, och verkade tro på detta, men när Länsförbundets ordförande går ut och säger att moderaterna aldrig tappat så mycket väljarstöd i Stockholm som nu, kan man fundera, Vad har han gjort för att bibehålla eller öka partiets attraktionskraft? Stockholm är moderaternas stamort på jorden. Förmodligen ingenting. Samma sak gäller Västerbotten som anslutit sig till avgångskraven. Vad har de gjort för sitt parti och sin partiledare?

Som sagt, jag borde inte bry mig, men när så pass många moderata företrädare är beredd att ge ett knivhugg i ryggen på sin partiledare, bara för att journalistkåren fått blodvittring och hetsar för att få fram smaskiga rubriker så blir hela denna cirkus direkt osmaklig. Stefan Löven är förmodligen en av Socialdemokraternas svagaste partiledare genom tiderna, men när det bränner till sluter partiet upp bakom sin valde ledare. Partiets förtroendevald har lärt läxan efter Håkan Juholt. Det har tagit lång tid att stabilisera partiet, men nu börjar Socialdemokraterna så sakteliga vinna terräng igen. Trots IT skandalen ökar partiet i opinionen. Min egen totalt ovetenskapliga och amatörmässiga analys är att partiet ses som en enhet som sluter upp bakom sin ledare. Val av ledare avgörs på partikongressen inte av opinionsmätningar eller sensationshungriga journalister.

Vem vågar i framtiden träda fram som ledare för moderaterna där förre partiledaren smet iväg från sitt ansvar när motgångarna kom i form av ett dåligt valresultat? Vem vill ställa sin ryggtavla till förfogande för nya knivhugg? Ökar detta förtroendet för politiker och speciellt moderata sådana. Knappast.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>