Judehat

Av , , 1 kommentar 14

När jag var barn och våren gjorde sitt antåg spelade vi stenkulor. Det var ”grop” där det gällde att få in kulorna i en mindre grop, eller pyramid. Pyramiderna var, vanligast, fyrkuliga eller tiokuliga. Om man tryckte fast basen i grusgången, det var mest grus och lite asfalt vid den tiden, skrek andra barn. ”Du judar, du judar”. Vad det betydde egentligen hade varken jag eller de andra barnen någon aning om, bara att när man blev anklagad för att ”juda” så spelade man orent och fuskade.

Hur kan det komma sig att åtta-nioåringar i Sverige på 1950-talet använder sig av ett sådant begrepp. Det var inget som vi själva kommit underfund med, utan egentligen ett uttryck för ett allmänt och skulle jag vilja påstå utbrett judehat. Även Svenska kyrkan som står för ”humanistiska och toleranta värderingar” spred direkt eller indirekt sin avoga inställning till den judiska befolkningen. Det var trots allt de som korsfäst Jesus. Och ränderna verkar inte riktigt gå ur. Det är synd om alla ”folkgrupper” utom judarna. Angreppen på judarna kan alltid förklaras med ”Palestinakonflikten”. Och därmed är de försvarbara. Inte konstigt att Sveriges judiska befolkning, det vill säga den religiösa grupp som bekänner sig till mosaisk trosuppfattning, sluter sig samman och inte öppet vågar visa sin religiösa tillhörighet.

Judehatet inom den palestinska och arabiska världen är ingen ny företeelse. Under andra världskriget utnämnde Himmler stormufti av Jerusalem Haj Amin al-Hussein till generallöjtnant i Waffen-SS för sina tjänster för das Riche. Han deltog aktivt i Hitlers tjänst och hade långtgående planer på att kopiera naziregimens förintelseläger i mellanöstern. Efter kriget var han efterlyst för krigsförbrytelser men skyddas av olika arabiska stater och kunde leva sitt liv i fred intill sin död 1974 i Libanon.

Hur mycket ska vi acceptera av hat och våld mot Svenska medborgare med hänvisning till Palestinakonflikten? Ska vi acceptera att en Imam i Helsingborg står och skriker ut sitt hat mot judar och kallar dem för ”apor och svins avkomma”. De världssamveten som polisanmäler ”kränkningar” i parti och minut undviker nogsamt att blanda sig i en sådan sak. Man kan bli anklagad för ”islamofobi”, vilket är ett straff värre än de okvädningsord som judarna utsatts för. Imamens förklaring var att han agerade i affekt. Det gjorde Hitler också när ha stod och tugga fradga i sina angrep den judiska befolkningen. Det är dags för våra politiker att vakna upp och öppet diskutera det som sker under religiös täckmantel i vårt samhälle. Inte huka under angreppen om islamofobi. Inte vara rädd för att ”spela Sverigedemokraterna i händerna”. Det judehat som utövas mer och mer öppet är en signal att Mellanösternkonflikten flyttat till Sverige och att det är legitimt att även angripa judar som bott i Sverige i generationer.

Varför skall vi vara så väldigt toleranta och förstående när det gäller islam? Vi håller på att acceptera ett synsätt på det svenska samhället och framförallt kvinnor som mest liknar den medeltida kristna uppfattningen. Det synsätt som tar sig uttryck i ”hederskulturen”, vad heder egentligen har att göra med detta är en stor gåta, och en där män och kvinnor uppenbarligen inte har lika värde. En överslätande ”förståelse” för islamska män som vägrar ta en kvinna i hand, för barnäktenskap, månggifte, för män som vägrar ta order av en kvinnlig chef, islamska kvinnor som förtycks genom att inte tillåtas få en egen roll i det svenska samhället, utan i stället utvecklas till hemmafruar finansierad av socialbidrag. Sekulariserade muslimer, för sådana finns,  måste ha ett helvete i Sverige.

I takt med att ”förståelsen och toleransen” för ”muslimska traditioner” ökar, flyttas även positionen för rent infantila synsätt framåt. Även kraven på det svenska samhället att det skall anpassas till en rent patriarkal syn på kvinnor. Inte blir det bättre när institutioner som diskrimineringsombudsmannen anser att idén med att dela upp pojkar och flickor vid bussfärd av en muslimsk skola inte speglar segregering. Han kanske borde lyssna och läsa lite om Rosa Parks från Arkansas och hennes kamp mot segregation Vi har redan idag problem med radikaliserade islamister, en unken kvinnosyn som legitimerar våldtäkter, religiösa ledare som uppmanar till våld mot ”otrogna”, konstnärer som lever under ständigt hot och en tystnadens kultur som är ett uttryck av rädsla, rädsla för att erhålla epitetet ”islamofob”.

Inom den Svenska kyrkan var det länge förbjudet för en kvinna att bevista kyrkan utan att ha täckt sitt hår. När en kvinna fött barn och blött betraktades hon som ”oren” och skulle ”kyrktas” och därmed renas från sina synder. Är det därhän vi skall gå? Ska stockkonservativa religiösa värderingar ses som den nya normen för samhället och våra värderingar?  Nu närmar vi oss den judiska högtiden Yom Kippur, försoningsdagen, och i samband med den kryper ånyo kräken fram från sina gömställen för att störa en av judendomens största högtider. Det är nazister som marscherar på våra gator och muslimska extremister som tar chansen att markera i ”Palestinakonflikten”.

När svenska judar inte kan känna trygghet på grund av sin tro och när judiska helgedomar måste bevakas mot angrepp måste man ställa sig frågan, är det ett Sverige som vi vill ha?

.

 

1 kommentar

Infrastrukturextensiva domäner

Av , , Bli först att kommentera 4

Författaren Elisabeth Rynell har i sin bok ”Moll” myntat begreppet. Smaka på ordet, infrastrukturextensiva domäner, ett helt underbart uttryck som står för landsbygdsområden där elen klippts, där all samhällsservice upphört där det inte finns några butiker eller kommunikation, där vägnätet glömts bort, där kyrkor avhelgats och bommats igen. Visserligen är detta fiction, där handling utspelas ett okänt antal år framåt i tiden, men det ger en fingervisning om vart vi är på väg. Staden är det enda normgivande och den enda existerande levnadsstilen. Landbyggden är en rekreationsyta för Staden befolkning med jakt och äventyrliga vandringar. Trots det befolkas landsbygden av människor som anpassar sitt liv till de nya förutsättningarna.

Är vi i dagens Sverige speciellt långt från denna, visserligen av författaren beskrivna, verklighet. Knappast, vi står på randen till att skapa infrastrukturextensiva domäner även i dag. Det behövs bara en polispatrull för ett område lika stort som hela Danmark, det är alltför besvärligt och kostsamt att dela ut post till alla adresser, kopparnätet, som en gång investerades i med stora ekonomiska uppoffringar, klipps trots att inga alternativ finns. Dessutom är Stadens behov och normer det som är likriktaren. Landsbygden är en resursyta eller som den hippa kändisekonomen uttrycket det ett skräpland, som bara fyller sin funktion för rekreation. Landsbygdsborna kan aldrig räkna med stöd eller förståelse för sin livsstil

Infrastrukturextensiva områden är ett begrepp som borde ingå i Svenska akademins ordlista över ”nyord”. Tror inte jag stött på ett mer heltäckande begrepp.

Bli först att kommentera

Gängkriminalitet-vem bär ansvaret

Av , , Bli först att kommentera 10

När gängkriminaliteten diskuteras är alltid förklaringsvariabeln utanförskap, bristande integration och socioekonomiska faktorer. Det gängen i första hand lever av är narkotika och försäljning av narkotikan är lönsam. När underåriga som fungerar som kurirer tjänar 15-20000 kronor per månad så kan man förstå att ett vanligt arbete inte är direkt lockande.

I TV:s värld finns numera serie efter serie där narkotika karteller, langare och tillverkare är hjältar. I princip i nästan alla filmer av idag sniffas det kokain, röks hasch eller används narkotiska droger som ett naturligt inslag i vardagen. Det är förebilden, för så måste det väl ses när videovåld och våldsbejakande spel ses som avtrubbande, för dagens ungdom.

Narkotikahandeln liksom alla övrig verksamhet är beroende av köpare. Det vill säga en fungerande marknad. Utan köpare, ingen narkotikahandel, och ingen gängkriminalitet. Under förbudstiden i USA var det spriten som skapade maffian och den sprittörstande amerikanska befolkningen som gödde maffian. I Sverige och för övrigt västvärlden är det kokainsniffande kändisar av olika valörer på olika ”hippa” etablissemang som göder gängen som tillhandahåller narkotikan. Eftersom marknaden är mycket lukrativ slåss olika gäng om tillgång till marknaden. Med dödskjutningar och attacker på blåljuspersonal som till äventyrs kan störa verksamheten.

Ansvaret för gängkriminaliteten är inte utanförskap, bristande integration eller socioekonomiska faktorer. Det är köparna av narkotikan och där är kändisvärlden, mediavärlden, finansvärlden och kulturvärlden med sina subkulturer de som skapar förebilderna och marknaden för narkotikahandeln. När skådepelare och artister avslöjas med vitpudrad näsa så är förståelsen för deras snedsteg stor. En stor artist med pressat schema behöver avkoppling. Att de samtidigt göder gängen och bidrar till våldet och det ökande antalet dödsskjutningar berörs inte. De är trots allt ”stora konstnärer”.

Det är köparna av narkotikan som bär ansvaret för att gängkriminaliteten frodas. Inga andra.

Bli först att kommentera

Nordea och statligt stöd

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag håller på att vara utomordentligt less på alla dessa historieförfalskningar som ogenerat slungas fram och används som argument i olika debatter. Nu senast när den finskägda banken Nordea bestämt sig för att flytta huvudkontoret till Helsingfors. För det är så att det finska försäkringsbolaget Sampo är huvudägare. Den svenska staten har sålt allt sitt innehav i banken. Nu påstås mer eller mindre rakt ut att Svenska staten räddat Nordea från konkurs under 1990-talet är det verkligen så? Låt oss rekapitulera historien lite granna.

Upplandsbanken och Sundsvallsbanken gick samman i en bank som fick namnet Nordbanken. Under 1990 köpte den statliga PKbanken upp Nordbanken och behöll namnet. Den finanskris om blev verklighet, en väldigt dramatisk verklighet, 1992 slungade den statligt ägda Nordbanken in i ett läge där obeståndet hängde i luften. För att rädda banken genomfördes två åtgärder. Alla ”sjuka” krediter lades i ett separat bolag, Securum, och Nordbanken slogs samman med Gota banken som också hade stora problem. Ägandet övertogs av Bankstödsnämnden. Den absoluta merparten av de ca 65 miljarder som lades i bankstöd hamnade således hos staten själva. De rekonstruerade sin egen bank och låter nu påskina att det var Nordea som rekonstruerades.

Den rekapitaliserade Nordbanken kunde på så sätt stå på egna ben. 1998 slogs banken samman med den finska banken Merita, ett första steg till de banker i Finland, Danmark och Norge som fusionerades upp i det som idag är Nordea. Sveriges bidrag i denna fusion kedja som så småningom blev Nordea, var således den statligt ägda Nordbanken.

Nordbankens problem under 1990 talet har således inget att göra med dagens Nordea. Det var helt och hållet ett problem för dåvarande ägare, Svenska staten. Nordbankens kreditgivning var katastrofalt dålig. Lägg därtill det statliga räntebidragssystemet som för evigt förändrat prisbilden för byggande. Ett fullkomligt vansinnigt system där den som byggde till och med under perioder fick utbetald ränta eftersom subventionsräntan var högre än marknadsräntan. Byggnationerna blev genom räntebidragssystemet fullkomligt pris okänslig. Och det lider vi av även idag. Även här hamnade det statliga finansieringsengagemanget via dåvarande Länsbostadsnämnden i problem och ett separat statligt bolag Venantius, bildades för att rädda vad som räddas kan. Slutnotan för räntebidragssystemet har egentligen aldrig summerats, men en uppskattning som finns är ca 500 miljarder. Pengar som vi skattebetalare och våra pensionssystem fått stå för.

Sedan hänvisas till 2008 när Swedbank hamnade i problem och det ställdes krav på att bankerna skulle öka sitt riskkapital. Staten som ägare gick då in med kapitaltillskott i Nordea. Det gjorde även övriga ägare. Jag gissar att Svenska staten fått tillbaks sin kapitalinsats genom utdelningar och slutligen försäljning av sitt ca 15% aktieinnehav.

Man kan ha vilka åsikter man vill om själva händelsen, att Nordea beslutar flytta sitt huvudkontor till Helsingfors, men belägg inte Nordea med det kapitalt misslyckade inhoppet i bankvärlden som svenska staten gjort. Och ta gärna en funderare om vilken betydelse som regeringens ogenomtänkta förslag till finansskatt kan ha haft i händelseutvecklingen.

Bli först att kommentera