Nordea och statligt stöd

Jag håller på att vara utomordentligt less på alla dessa historieförfalskningar som ogenerat slungas fram och används som argument i olika debatter. Nu senast när den finskägda banken Nordea bestämt sig för att flytta huvudkontoret till Helsingfors. För det är så att det finska försäkringsbolaget Sampo är huvudägare. Den svenska staten har sålt allt sitt innehav i banken. Nu påstås mer eller mindre rakt ut att Svenska staten räddat Nordea från konkurs under 1990-talet är det verkligen så? Låt oss rekapitulera historien lite granna.

Upplandsbanken och Sundsvallsbanken gick samman i en bank som fick namnet Nordbanken. Under 1990 köpte den statliga PKbanken upp Nordbanken och behöll namnet. Den finanskris om blev verklighet, en väldigt dramatisk verklighet, 1992 slungade den statligt ägda Nordbanken in i ett läge där obeståndet hängde i luften. För att rädda banken genomfördes två åtgärder. Alla ”sjuka” krediter lades i ett separat bolag, Securum, och Nordbanken slogs samman med Gota banken som också hade stora problem. Ägandet övertogs av Bankstödsnämnden. Den absoluta merparten av de ca 65 miljarder som lades i bankstöd hamnade således hos staten själva. De rekonstruerade sin egen bank och låter nu påskina att det var Nordea som rekonstruerades.

Den rekapitaliserade Nordbanken kunde på så sätt stå på egna ben. 1998 slogs banken samman med den finska banken Merita, ett första steg till de banker i Finland, Danmark och Norge som fusionerades upp i det som idag är Nordea. Sveriges bidrag i denna fusion kedja som så småningom blev Nordea, var således den statligt ägda Nordbanken.

Nordbankens problem under 1990 talet har således inget att göra med dagens Nordea. Det var helt och hållet ett problem för dåvarande ägare, Svenska staten. Nordbankens kreditgivning var katastrofalt dålig. Lägg därtill det statliga räntebidragssystemet som för evigt förändrat prisbilden för byggande. Ett fullkomligt vansinnigt system där den som byggde till och med under perioder fick utbetald ränta eftersom subventionsräntan var högre än marknadsräntan. Byggnationerna blev genom räntebidragssystemet fullkomligt pris okänslig. Och det lider vi av även idag. Även här hamnade det statliga finansieringsengagemanget via dåvarande Länsbostadsnämnden i problem och ett separat statligt bolag Venantius, bildades för att rädda vad som räddas kan. Slutnotan för räntebidragssystemet har egentligen aldrig summerats, men en uppskattning som finns är ca 500 miljarder. Pengar som vi skattebetalare och våra pensionssystem fått stå för.

Sedan hänvisas till 2008 när Swedbank hamnade i problem och det ställdes krav på att bankerna skulle öka sitt riskkapital. Staten som ägare gick då in med kapitaltillskott i Nordea. Det gjorde även övriga ägare. Jag gissar att Svenska staten fått tillbaks sin kapitalinsats genom utdelningar och slutligen försäljning av sitt ca 15% aktieinnehav.

Man kan ha vilka åsikter man vill om själva händelsen, att Nordea beslutar flytta sitt huvudkontor till Helsingfors, men belägg inte Nordea med det kapitalt misslyckade inhoppet i bankvärlden som svenska staten gjort. Och ta gärna en funderare om vilken betydelse som regeringens ogenomtänkta förslag till finansskatt kan ha haft i händelseutvecklingen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>