För sent skall syndaren vakna

Av , , 2 kommentarer 12

Vi är nu i överflödets högtid. Mat, inköp av presenter som spräcker mångas ekonomier och massor med ”måsten”. Vi är också i slutet av den eviga fredens dagar. Äntligen har våra politiker vaknat upp och inser att den fantasivärld som målades upp när beslutet om, i princip, nedläggning av svensk försvarsförmåga, i vid mening, aldrig existerat.

Avrustningen av Sveriges försvarsförmåga under slutet av förra decenniet torde sakna motstycke i offentligt slöseri. Slöseri är inte rätt ord egentligen, snarare misshushållning med offentliga resurser. Fullt fungerande utrustning reades ut eller i princip gavs bort. Maskiner, kläder och utrustning för att inte tala om byggnader, fastigheter, markområden och utbyggd infrastruktur för totalförsvaret. Nu när försvaret återigen skall byggas upp märks misstagen. Försvaret har inte längre tillgång till övningsområden eller kasernområden. Det kommer att kosta åtskilligt att återskapa den militära infrastruktur som politiskt kortsiktigt tänkande förött. För det är väl fortfarande så att hela Sverige skall kunna försvaras. eller?

I totalförsvaret ingick även ett civilt försvar, med beredskapslager i form av livsmedel, kläder, drivmedel mm och sådana triviala saker som utsäde och gödsel för att kunna odla och försörja befolkningen. Även viss industriell verksamhet, som exempelvis att inom Sverige själva kunna producera skor och kläder, understöddes som en del av totalförsvaret. Allt detta kastades ut tillsammans med det militära försvaret. Lagren avvecklades, försåldes eller brändes upp. Vi var ju gubevars medlemmar i EU och det skulle lösa allt. Inte heller den allmänna värnplikten ansågs nödvändig, i och för sig inte konstigt eftersom det inte längre fanns regementen eller lokaliteter där värnpliktiga kunde få sin utbildning. Det beslutet var den sista spiken i folkförsvarets kista.

Nu börjar en tillnyktring, givetvis med protester från olika håll. Försvaret behövs plötsligt igen. Det som pågått under ett flertal år i Ryssland med militär upprustning och aggressiva angrepp på grannländer börjar vinna insikt hos politiker att det kan utgöra ett hot även mot Sverige. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kastade ut en försiktig trevare för något år sedan. Alla svenskar bör klara en katastrofsituation som varar i 72 timmar. För någon vecka sedan kom en rejäl käftsmäll från en utredning ledd av Björn von Sydow. Sverige saknar förmåga att skydda och försörja sin befolkning. Efter en veckas avspärrning börja folk svälta. Butikerna är tömda.

Därför skall en ”kraftfull” satsning göras för att om en tio femton år uppnå den självförsörjningsnivå vi hade före avrustningen. Vilka katastrofer kan då uppstå. Krig i närområdet eller mer troligt angrepp på svensk infrastruktur. Sverige är ett vidöppet samhälle som förlitar sig på IT lösningar med, faktiskt, i långa stycken rudimentärt säkerhetstänkande. Att slå ut den svenska elförsörjningen är enklare än ett kostsamt militärt angrepp. Nu kommer en fas av utredningar, betänkanden och förslag från myndighetssverige. Fullständigt onödigt. Ta lärdom av vårt grannland Finland och kopiera deras försvarsupplägg. Såväl civilt som militärt. De har erfarenhet av krig och avspärrning på ett helt annat sätt än Sverige, Vi kan lära mycket av Finland.

Nu när syndaren äntligen vaknat så blir de svenskar som inser allvaret i rapporteringen om bristerna svensk civil beredskap  i högre utsträckning än tidigare ”preppers”. Det kanske även får genomslag hos den pajas som i TV stod och utvecklade sin egen syn på att klara sig i 72 timmar. Han hade vin så ha kunde klara sig i tre dagar.

2 kommentarer

Tomteflyg och ”ekologiska julgranar”

Av , , 2 kommentarer 15

Jag är en nörd, skall erkännas. I vart fall när det gäller vissa saker. Som flyg- och båttrafik. Därför har jag två appar, där man på den ena kan följa båttrafiken och den andra flygtrafiken. Den här nördigheten tillhör för de flesta avdelningen mindre värdefullt vetande, men den har för mig i vart fall öppnat ögonen när det gäller två saker. Dels hur omfattande fartygstrafik som faktiskt trafikerar vår kust med nyttigheter och dels hur många flygplan som korsar vårt län.

Nu under december pågår tomteflyget för fullt. Inte så att det är tomten a la Disney med släde och renar, utan en ständig trafik från Storbritannien och Irland på väg till Kittla, Ivalo eller Rovaniemi.  Vi ett och samma tillfälle räknade jag till 15 flyg i luften samtidigt. Har ingen aning om hur många flyg som passerar vårt län på väg till snö och tomte, men utifrån omfattningen vi ett givet tillfälle så torde det röra sig om ett femtiotal flyg om dagen. Inget ont i att engelsmän eller irländare vill uppleva julstämning med ”riktiga” tillbehör, som exempelvis snö. Men det får en att fundera. Tillsammans med alla andra kommersiella flyg som passerar vår landsända på väg till eller ifrån Nordamerika och Asien så lär koldioxidutsläppen från flyget vida överskrida norrlänningars personbilstrafik .

Men givet det gängse synsättet är bilen en miljöbov och flyget undantaget.

I samma anda lyssnar jag till Naturskyddsföreningens förslag till en ekologisk jul. Man skall köpa ekologiska julgranar. Vad är det för något? En plastgran är inte ekologisk, givetvis med det undantaget när tillverkaren/importören betalat en dusör för att få den klassad som ekologisk. Är inte granar som växer i skogarna ekologiska. Eller är det så att först måste man betala till Krav eller någon annan organisation för att få den klassad som ekologisk. Möjligen är det så att tomteflyget också är ekologiskt. Vem vet.

2 kommentarer